Finns något i tingen kvar av människans liv som en gång ägt dem?

En del medium säger sig kunna avläsa hur en människa mått i sitt liv om de håller något i handen som denne ägt och haft ett starkt förhållande till.

Kan det finnas något som spelas upp när en känslig människa i ett visst stämningsläge håller i det?

Mitt svar är att det är möjligt. Spöksyner etc är säkert en känslig människas stämningsläge på en viss plats där något tragiskt hänt, vilket får bilder likt en film med ljud och röster och ev syner att spelas upp. Händelsen har satt ett intryck på platsen som spelas upp likt en film i en sekvens om och om igen.

Jag är säker på detta och att detta är anledningen till spöksyner. Inte att någon går igen utan att något är inspelat (satt intryck) för att försöka förklara det enkelt.

Att jag tror på detta är för att jag själv upplevt några sådana händelser i mitt liv.

Är du ett lejon?

Förr sågs lejonbeteckningen som riktiga he-män. De var män som utmärkte sig med humör-yttringar. Att kallas detta var respektingivande. Att ryta som ett lejon var något som ingav respekt. 

Att ses som en räv däremot innebar att man inte var pålitlig. Han har en räv bakom örat har nog många hört. Styrka däremot var uttrycket stark som en björn.

Men det finns även ett uttryck som kallas modelejon. Innebärande att någon klär sig extravagant. Men här handlar det om både kvinnor och män.

Det har inget med humör-yttringar eller styrka att göra utan om klädstil. Dyr, lyxig stil. Varför just lejonet tagits som uttryck i detta är svårare att förstå.    Men troligen är det lejonhanens man som anses som väldigt vacker och därför ligger till grund för uttrycket.

Djursynonymer har alltid tagits för att ge större effekt vid uttryck, likt svordomar och eder gör och har gjort. Säkert ligger detta uttryckssätts början lika långt tillbaks som mänsklighetens skräck och fasa för vilda djur. 

Utan årstider

Om vi levt i en värld utan årstider skulle vi haft vinter eller sommar året om. Troligast sommar enligt vårt sätt att tänka, då odling måste till för matens skull.

Men vilken temperatur vi haft kan diskuteras. Allt mellan en medeltemperatur mellan 5 till 30C skulle vara möjlig, knappast mer eller mindre för grödans skull och även människans. Om nu människan i en sådan värld liknat oss.

Men vi skulle knappast saknat årstiderna, det man inte vet något om kan man inte sakna.

Skörd hade avlösts av sådd året om. Men för att det skulle fungerat hade regelbundna regn varit förutsättningen om mänskligheten inte skulle varit mycket liten till sitt omfång eller överhuvudtaget kunnat finnas.

Årstider kan vara en förutsättning för liv. Årstider eller regnperioder.

Jag ser våra fyra årstider här i norden som betydligt trevligare än sommar året runt med ev avbrott för regnperioder.

Alla här i norden har en favoritårstid. Min är hösten. Mångas är sommar och vår andras vinter och höst. Alla kan inte fungera effektivt eller trivas i värmen på sommaren, andra inte i vinterns kyla. Vi är alla olika. 

En del ser med fasa fram mot sommarens värme och ljus andra mot vinterns kyla och mörker.

Färger påverkar olika personer olika, varför?

Varifrån kommer det att olika människor med samma färgseende har skilda favoritfärger?

Är färg något som har med arv och miljö att göra när det gäller favoritfärg?

Ja, med allra största sannolikhet är det så.

I våra gener finns vår arvskod, släktkod från vår gren av mänskligheten, fädernas arv. I vår miljö upplever vi olika saker.

Något som gläder oss, en gåva i blått eller grönt kanske får oss att uppfatta denna färg som favoritfärg i vuxen ålder.

Många flickor har ex röd som favorit och blå som pojke. Men detta är en prägling då det sågs som att pojkar skulle ha den härskande klassens färg, blå, och flickor eldens färg, röd, i sin klädedräkt och präglades därav att tycka bäst om denna färg i någon nyans.

Många har sedan i vuxen ålder hållit fast vid denna prägling medan andra som inte präglats lika hårt, tagit till sig en annan färg, beroende på vad de upplevt i samband med denna.

Detta är färgernas betydelse för var och en, inte en massa strunt av mystisk karaktär som en del försöker tolka in i dem.

Postens bluffmakeri

Alla har någon gång varit en budbärare. Budbärare av ting men även av meddelanden.

Förr var telegram utdelade av budbärare vanligt. De kom med lyckönskningstelegram vid bröllop eller om andra ting där postgången inte kunde väntas på.

Budbärare var även kurirer i krig eller politiska gnabb mellan kungar och dess lakejer.

En budbärare är i dag ovanlig då mobiltelefoner kan koppla upp människor på de mest omöjliga platser eller datortrafiken sekundsnabbt kan sända långa filer.

Problemen med mejl eller sms-trafik finns dock och kan inte ersätta samtalet.

Vid ett telefonsamtal kopplas du upp och om någon besvarar detta har du en garanti för att det nått mottagaren omedelbart. Vid sms har du bara en möjlighet att se att meddelandet nått mottagaren, men om denne läser det i dag eller om en vecka vet du inte, eller hemska tanke, raderar det oläst. Samma sak med mejl.

Sms och mejl kan därför aldrig ersätta samtalet och inte heller budbäraren.

Ännu i dag kan man få paket etc levererade snabbt till sin hemadress, teoretiskt. Vilket är bra när det fungerar. Men hur många har inte fått ett meddelande från posten även när de betalat för hemleverans att de försökt nå en men misslyckats och så får man hämta det själv.

Det mystiska är att man uppgivit sitt telefonnummer och varit hemma hela tiden och nummerupplysningen inte markerat något inkommande samtal. Detta betyder att hemkörning inte fungerar då posten bluffar för att slippa detta, men ändå tar betalt för något som de ofta inte gör!

Att vara upphovsman handlar om ära, inte om patent o pengar.

Vilket är viktigast, att kortsiktigt få pengar i stort antal utefter sin möda eller att få ära och berömmelse utifrån något som påverkar människor positivt?

Vissa människor som lever i nuet, utan att se framåt eller bakåt, säger absolut pengar. Med pengar kan man köpa allt, utom hälsa och kärlek, och köpa sig före sjukvårdsköer och locka till sig sexpartners.

Men när dennes uppmätta tid är över kommer gamarna som önskar dela på det som finns kvar av kapital. Personen själv glöms snart bort.

Den som istället får makt eller ära istället för kapital kommer i många fall att ses som betydelsefull av släkt och vänner och glöms inte bort i mänsklighetens annaler. Här finns idrottare, författare och arkitekter för att inte säga kejsare och faraoner.

Många av dessa hade även kapital, men det är inte för detta som ex författare koms ihåg, utan för vad de gjort och som fortfarande gläder människor.

Ära är något de flesta vill lämna efter sig. Gamar (arvtagare som bråkar om kapital) är något de som bara levt för Mammon garanterat får efter sig.

De flesta får dock ingetdera. Vilket kommer du att få, något eller intet?

Dialekter och uttal kommer att stoppa all röststyrning

Röststyrning kan vi nästan glömma, då dialekter och slarvigt uttal förhindrar en ultimat utveckling av sådana apparaturer.

Om alla hade talat utan dialekt och utan slanguttryck skulle det troligen redan funnits, men att programmera en röststyrningsapparatur med all slags dialekter och slanguttryck är ett mastodontarbete.

En dag kommer det troligen att kunna realiseras, men då talar vi om årtionden framåt. Alternativet är att lära en specifik apparat en bestämd användares uttryckssätt.

Men det fodrar mycket arbete och fördyrar densamma betydligt, så apparater av detta slag knappast blir möjliga för alla.

I första hand då till funktionshindrade och kapitalstarka latmaskar.

Röststyrning med vissa ljud fungerar dock någorlunda idag. Där man ska uppge namn och Ja och Nej, öppna, stäng och liknande.

Dock är problemen med telefonsvarare med röststyrning ännu dåligt löst. Likartade namn på städer missuppfattas helt i dessa maskiner. 

Jag har själv haft problem och fått upprepa min stad som hela tiden missuppfattades av maskinen med en helt annan stad som hade likheter i stavning men som hade olik konsonant i början. Jag fick ge upp då maskinen inte gav sig, hur tydligt jag än försökte uttala min stad.

Att ersätta människan är svårt och absolut onödigt så länge vi har överskott av arbetssökande.