En passande fas3 syssla

Hur många har detta? Hur många får själva bestämma vad som är deras passande syssla för att försörja sig?

Förr var det att gå i sin faders fotspår som pojke och att ta hand om en familj för flickan. Inte alltid det som passade just detta barns personlighet. Men valen var få.

I dag kan många gå i skola för att utbilda sig till det som intresserar dem. Men få får arbete inom just det som de är utbildade i. Många får aldrig ett arbete.

Då placeras de till slut på en plats där de inte syns.

De placeras vind för våg på en fas 3 plats och får sitta av tiden där. Alternativt som på många av dessa platser, arbeta med samma sak som de anställda med skillnaden att de inte får lön, det får istället arbetsgivaren, för vänligheten att bereda denne utslagne en syssla.

En passande syssla har aldrig varit något merparten själva kunnat välja på arbetsmarknaden. Skillnaden mot förr är den att drängar och pigor då hade en lön, låg, men dock en lön.

I dag finns de moderna slavarna som likt de som auktionerades ut förr ska arbeta medan arbetsgivaren får bidrag för detta, eller den som förr gav lägst bud när fattiga auktionerades ut och tog minst betalt för att bereda den fattige arbete, mat och husrum. Självfallet fick denne, då som nu, inte lön för sitt arbete.

Skillnaden i dag är att slaven får en liten ersättning för att själv kunna ha mat och husrum. Men både slaven och arbetsgivaren får bidrag för detta i fas3.

När börjar dagens arbetsgivare att konkurrera om fas3platserna? Kan det då bli den som ger lägst bud som får fas3 personen? Den som tar denne för under 5000 kr i månaden.

Kanske det blir budgivning och i slutpunkten att de betalar staten för att ta emot någon? Då blir det lönande för staten.

Det är ju ändå gratis arbetskraft, så budgivning kanske kommer och tillåts om och när konkurrens om gratis arbetskraft blir populärt.

Var finns sanningssägarna?

Olof Palme var modig och vågade säga vad han tyckte, utan sidoblickar på vilka konsekvenser det kunde få. Ledare som gör detta ska - och kommer att - respekteras.

Få av detta slags människor finns i dag. Istället finns ja-sägare, som alltid. De som säger ja oberoende av vad de tycker, bara de får någon respons i form av fördelar för detta. Dessa har alltid funnits.

Sedan finns politikerna som inte vågar stöta sig med sina väljare, utan partibundet röstar som partiet beslutat utan att ta hänsyn till egen åsikt i en viss fråga. Dessa partibundna har ökat i antal i vår tid.

Men undantag har funnits. Tänk bara på ATP-valet på 50-talet och resultatet den gången.

Politiker i dag tiger hellre än talar klarspråk i många sammanhang. 

Varken politiker eller media visar i dag kurage. Värst är de så kallade rödgröna, som i en tid av orättvisor och segregation av sjuka och arbetslösa inte vågade stå upp för dessa, genom att pedagogiskt förklara för svenska folket hur dessa har drabbats.

Hur många svenskar vet detta i dag? Få, mycket få.

Hade ex en politiker av Palmes rang funnits i valet 2010 hade resultatet blivit motsatsen.

Svenska folket är inte sadister, men då ingen förklarat konsekvenserna av Alliansens fördelningspolitik och jobblinjens konsekvenser för de svagas ekonomi, kunde resultatet bara bli som det blev.

Rekordhögt resultat för Alliansen.

Vem vill inte ha skattelättnader?

Politiker som trodde på sin sak.

Olof Palme brann för sin ideologi. Hur många har gjort det i Sverige?

Få, mycket få, inom Socialdemokraterna, idag inga. Resultat: förlorade val. Katastrof för sjuka och arbetslösa, ekonomiskt. Segregation som är omöjlig att förstå. Slavarbete infört, men inte som tidigare praktikanter, vilka såg sitt arbete som skamligt då de utnyttjades. Nej, betydligt värre, jobb och utvecklingsgarantins steg 3.

Här finns starka friska människor som inte fått arbete på grund av att de inte har några kontakter som hjälper dem att få jobb, men som nu bestraffas genom att de tvingas arbeta gratis fram till sin pension, utan möjlighet till en enda krona i ersättning för sin segregation.

Protester medför risk för svält och att mista allt och bli uteliggare om personen orkar och inte istället tar livet av sig. Knäckta människor inom denna grupp ökar. Men det är troligen meningen med åtgärden. Den som blir apatisk håller tyst och lyder och syns inte.

Inom de borgerliga kom Alliansen, ett parti av flera, som styrs stenhårt av de nya idealisterna. De nya moderaterna, vilka anammat förändringshysterin i samhället. Allt ska förändras, slavsamhället återinföras.

Sjukdom ska ses som inbillning, och de som har pengar ska ha ännu mer, på bekostnad av de svaga som ska vara tacksamma att de får något alls att leva på. Detta är partiet med de nya illusionerna tagna ur historien och gammal konservativ andakt. 

Ny ideologi grundad på amerikansk ekonomisk teori plus gammalsvensk bestraffningspolitik.

Vi som inte delar denna ynkliga människosyn kan trösta oss med att i vårt förändringssamhälle kommer även denna politik att krascha förr eller senare.

När kunskapen når svenska folket om hur människor behandlas och när de till slut förstår att även de kan blir utsatta för detta.

Tills dess, håll ut ni svaga, er tid kommer igen då ni också ses som människor och inte som slavar och inbillningssjuka.

Halleluja Nya Sverige..

Tidigare klagade många på ofoget att äldre, men även yngre, skulle arbeta gratis under några månader, på så kallad praktik. Visst var det fel att arbetsgivare skulle ha gratis arbetskraft under en begränsad tid, under sken av att de skulle se om arbetstagaren passade in.

De flesta praktikanter fick gebitet att de inte passade in och så fick de gå medan arbetsgivaren tog in en ny för att utnyttja förmånen med gratis arbetskraft.

Detta stoppades efter hand så att praktikplatser fick en begränsad tidsperiod, 1- 4 månader är normal tid i dag, om det inte leder till arbete under denna tid så får det inte fortsätta.

Men då kom steg 3 ovan...

Gratis arbetskraft under 2 år för en arbetsgivare, med möjlighet till förlängning. Men utöver det, ett årligt tillskott av ca 60 000 kr i företaget, per styck av dessa 3stegare. Någon lön ska de inte ha, en del får istället försörjningsstöd av staten, det som tidigare kallades socialbidrag.

Medan arbetsgivaren får 5000 kr i månaden. Så bidragen flödar...

Arbetet ska ge sken av ickearbete men ändå vara ett arbete inom detta steg 3 trams. Arbetstagaren får inte klaga, då kan denne bli utan ersättning.

Slavarbetet har återkommit till Sverige.

Människor sorteras som ickedugliga, och som sådana ska de arbeta gratis utan lön, men den som ger någon arbete ska istället få betalt.

Oseriösa arbetsgivare utnyttjar detta fullt ut. Varför ta in praktikanter när man kan få gratis arbetskraft i minst 2 år och få betalt för denna??

Halleluja nya Sverige!

De nya oäktingarna

Den som föddes utanför äktenskapet var ofta mindre värd i forna Sverige. De var en skam för sin moder och släkten. De kallades ofta horunge och sågs ner på.

I dag finns inga som kallas oäktingar, vi har förstått att människor som föds utanför äktenskapet även de är människor som du och jag.

I dag har istället utanförskapet och segregationen drabbat de sjuka och de  långtidsarbetslösa. Dessa är de nya oäktingarna, de som ses ner på och värderas som sämre människor.

Skällsorden haglar och ekonomiska sanktioner drabbar dessa utan urskiljning.

Dessa ickeönskvärda svenskar har blivit mer segregerade än invandrarna var för några år sedan.

De nya oäktingarna, i betydelsen ickeönskvärda, hånas och begabbas med vår regerings tillåtelse, i syfte att de då ska få ett arbete hos en arbetsgivare. Man har uppfattningen att arbetsgivarna står på kö för att anställa dessa, bara de kommer.

Genom ekonomiska sanktioner, skattemässigt mm, försöker regeringen tvinga dessa oäktingar att gå till dessa på kö ropande arbetsgivare efter denna eftersökta arbetskraft.

Det är bara det att dessa arbetsgivare finns bara i regeringens fantasi.

Utanför regeringskansliet finns verkligheten. Här finns inga väntande arbetsgivare.

I bästa fall arbetsgivare som, mot betalning, kan ta emot några, för att den vägen tjäna en extra hacka på de bidrag de får om de tar emot någon av dessa utstötta.

Är du lugn, i vår tid?

Knappast. Ingen eller ytterst få kan säga sig vara lugn. Detta då kraven aldrig varit högre på en människa än de är i vår tid.

Många av kraven är krav en person satt på sig själv. Andra är från samhället.

Oro för helt nya slag av orosmoment finns i vår tid. Arbetslöshetsoro var för 20-40 år sedan ett okänt begrepp.

Först i vår tid finns inte arbetsuppgifter för alla. Först i vår tid anses äldre som ickeönskvärda på arbetsmarknaden som arbetssökande. Moment 22 blir då att staten kräver att de äldre, som ingen vill ha, ska söka arbeten likväl och bestraffas med låg arbetslöshetsersättning av bara den anledningen, att ingen önskar anställa dem. Ålder bestraffas därmed, till skillnad mot förr då yngre såg upp till och respekterade de äldres levnadsvisdom.

Kraven på att alltid var tillgänglig är även det i vår tid nytt. Detta kom genom mobilen. Men kravet är självkonstruerat. Kravet finns inte men konstruerades av de som använder mobilen.

Samma sak med datorn och mejlhanteringen men kanske ännu högre grad genom facebook. Att visa vad man tycker, att ha vänner på nätet mm, allt är konstruerat och inget är nödvändigt.

Men sammantaget, plus naturligtvis tragedin som regeringen skapade till de sjukskrivna, gör att få kan känna sig lugna i vår tid mer än ytterst tillfälligt.

Ett bedrägligt lugn som kan krascha när som helst.

Mantrat jobblinjens konsekvenser

I en tid präglad av individualism och egoism finns ingen solidaritet med de svaga. Tvärtom behandlas de som sämre mänskligt material och segregeras i Sverige ekonomiskt och förödmjukas offentligt.

Detta genom socialbidrag och i dag även genom Fas 3 i jobb- och utvecklingsgarantin, detta utan att ex fackföreningar reagerar kraftfullt då medlemmarna inte ser detta som något problem.

Många av de som är i steg 3 gör riktiga arbeten, och då utan att få en krona i ersättning, istället får arbetsgivaren, som tagit emot denna arbetskraft,  5000 kr i månaden. Dessutom är de flesta av dessa steg 3 arbetarna inte arbetshandikappade, utan vanliga människor som inte har några kontakter på arbetsmarknaden, och därför ratas i alla anställningsansökningar. 

Men i vår tid kan människor behandlas hur som helst i dessa ovanstående grupper, en annan grupp är de långtidssjuka, men detta vet säkert de flesta om idag.

För inte så länge sedan skulle massprotester och demonstationer blivit resultatet om människor behandlats illa, facken skulle reagerat och människor i gemen likaså.

I dag är det individualismens tid. Ingen bryr sig om sin nästa, alla är rädda att förlora det de har. Alla vill ha mer. Vi har åter igen ett samhälle som liknar det som fanns innan välfärdssamhällets uppbyggnad.

Slavsamhället har uppkommit genom steg 3. Sjuka ses det ner på.

Och staten ser sig själva som att ha lyckats med att segregera de svaga och gynnar de välbeställda och de som har arbete med att regelbundet lätta på deras skatter, på bekostnad av de svaga, vilka ska få det sämre ekonomiskt, steg för steg.

Varför är skrivet i en ideologi som få förstår, men som döljs bakom ett mantra kallat jobblinjen.