Förstår vi vad som upptäckts på planeten HD 189733b ?

Wolff den avskedade professorn från universitetet i Halle är känd för eftervärlden för sin ståndpunkt om naturrättsbaserad och förnuftsenlig etik.

Han ansåg att inget annat behövs än förnuftet för att en människa ska förstå vad som är rätt eller fel. Förnuftet är givet av naturen och har inget med Gud att göra ansåg han. Men däremot har det säkert enligt mig idémässigt med Platon och hans idévärld att göra och likaså Sokrates och hans förlösningsdialoger. Wolff var säkert starkt påverkad av dessa filosofer.

Wolff ansåg att den vise enbart behövde lita till sitt förnuft. Medan det för den oförståndige behövdes en överhet av poliser o domstolar och även religion med dess hot om eviga straff och belöningar för att hålla dessa oförnuftiga i tukt och förmaning tills de lämnade sitt barnstadium och själva förhoppningsvis blev förnuftiga medborgare.

Det är lite av önsketänkande i denna filosofi. Men förnuft måste begreppsmässigt utredas för att man ska veta vad som ska läggas in i begreppets betydelse. Olika personer ser förnuft på olikartat sätt liksom begreppet dygd som numera är ett svårtolkat begrepp. Ett begrepp som det lades stor betydelse i tidigare och som de flesta visste betydelsen av även i samhällets lägre skikt. Dygdbegreppet idag är något som även universitetsstuderande har svårt att förstå betydelsen i.

Så begreppsanalys behöver ses i sitt sammanhang och sin tids tolkning för att vi ska förstå. Var tid tolkar enligt sitt tolkningsmönster. Men kanske kan man förstå hur Wolff tolkade förnuft genom att läsa något av hans verk.
Förnuftiga tankar om Gud världen och människosjälen publicerad 1720.
Förnuftiga tankar om människornas göranden och låtanden publicerat 1720.
Förnuftiga tankar om människornas, djurens och växternas delar publicerat 1725.

Här bör finnas svar på Wolffs förnuftstolkning. Men så enkelt är det inte alltid att få svar på hur en begreppsanvändare ser på och använder ett begrepp. Och ännu svårare är det i vardagsspråket människor emellan eller i media att veta vad en person lägger in i ett begrepp denne använder och därför blir missuppfattningar vanliga i vardagens umgänge och mediers utgåvor.

Ibland är det inte bara värdeomdömen som bör begreppsmässigt tolkas för rätt förståelse. Det kan även vara begrepp som används om ting och substantiv. Vi kan tänka på metan som ett sådant. Metan bildas genom nedbrytning av organiskt material. Detta vet de flesta.
Men hur kan det då finnas metan på en planet som nyligen upptäckts där yttemperaturen är så hög att inget känt liv kan finnas där? Se länk.
http://www.nyteknik.se/nyheter/innovation/forskning_utveckling/article74935.ece

Min uppfattning är att det inte kan detta. Metan som vi känner det kan omöjligt bildas där hettan är så stark som på denna planet. Metan är även brandfarlig. Det är 1000 k på planetens yta vilket är 726 grader Celsius. Metans antändningstemperatur är 385 grader Celsius. se http://www.johnnyronnberg.com/astrowebb/rymdfart/nyheter/spitzer.htm Men hur kan då metan finnas här?

Mitt svar är att man sett spår av något annat än metan. Det är inte metan utan någon annan förening som gett samma utslag som metan på sin väg genom spektret utifrån rymdens vidder. Något har stört ljusets väg från planeten och gett upphov till ett spektrum som kan tolkas som metan.

Min uppfattning är helt enkelt att det inte kan finnas metan på planeten. Det handlar om mätfel av något slag. Man har mätt något helt annat och tolkat resultatet enligt en förförståelse som inte är aktuell i detta fall. Alternativt finns en källa med metan (ett dammoln) på vägen mellan denna planet och jorden som mätts istället för spektret från planeten.