Man blir glad när man läser att det finns goda krafter i rörelse för att hjälpa hemlösa och de som har hamnat utanför samhället.
NU får hemlösa tak över huvudet på Gotland. Visst det finns andra platser i Sverige som även där ges tak och stöd för dem. Men det finns även platser där man inget gör och istället ser problemen som något de hemlösa skapat själva och därmed gömmer sig politiker m.fl. bakom mantrat jobblinjen. Sök jobb, få jobb, klara dig själv, om inte detta går skyll dig själv, i Sverige gäller jobblinjen.
Är det detta Sverige vi vill ha där mantrat jobblinjen råder och ingen kan förklara vad det innebär utan det ska enbart ska ses som att det ska löna sig att jobba och tvärtom utan hänsyn till den verklighet det handlar om? Ja svenska folket anser det. Majoriteten, men hur många av dessa förstår vad det innebär för många och kan komma att innebära för dem själva när jobb försvinner?
Kardinalen som förbjöd
privata krig. Han hette Richelieu och var trött på alla privata krig adelssläkterna i Frankrike roade sig med. Han bestämde även att alla slott som var befästa och som inte kungen av Frankrike behövde skulle rivas omedelbart för att få adelsgossarna att sluta med sina dumheter.
Och inte nog med detta han förbjöd även dueller som även det var en nöjesaktivitet för svartsjuka adelspojkar. Ja det hittade på mycket för att få duellera. Inte tålde adelssläktena någon aldrig så liten skymf mot sina anor eller sina medlemmar av någon annan adelsfamilj.
Sedan hade man hugenotterna som bildat egna stater i vissa städer där de höll stenhårt på sin tro och som fick understöd från England för att fortsätta sin kamp eller behålla de städer de tagit för protestantismens skull.
Så tiden var orolig och ingen fast stat o regering kunde uttydas i landet som sedermera skulle fungera desto bättre, Frankrike. Tiden början av 1600-talet. Lite stöd för mina ord kan man få på denna sida
2 kommentarer:
Den blomstrande “hemlösaindustri” vi har i Sverige idag, är ett praktexempel på kapitalismens och dess underhuggares girighet.
Där tjänar människor sina pengar i sin meningslösa karriär och i den blir det viktigare att hålla människor kvar i ”utanförskapet” än att hjälpa dem in. För skulle alla människor få komma in skulle karriären inte bara vara meningslös, utan även värdelös.
Den viljelösa debatt som pågår om våra hemlösa medborgare, handlar om “vård” istället för om det primära problemet för hemlösa (avsaknaden av ett tryggt hem att gå till). Där det som idag kallas ”vård” och ”hjälp” skulle göra någon skillnad. De allra allra flesta hjälpare verkar i sin egen trygga lilla värld glömt bort den bostadsbrist som råder på billiga hyresrätter. Bostäder som skulle göra att människor inte dagligen vräks av de höga och ständigt stigande boendekostnaderna.
Det våra politiker, tjänstemän och frivilligorganisationer hellre gör, är att sitta tysta i knä med nappen i mun på kapitalet. Och på detta sätt hålla de monetära systemen uppbyggda runt våra hem/bostadslösa igång för sin egen överlevnads och karriärs skull.
Ett urholkat argument för att hemlösheten är svårlöst, är att den är så komplex. Det komplexa i denna fråga är att regeringen, kommunen, olika myndigheter och frivilligorganisationerna har olika definitioner på vad en hemlös är, utifrån hur bidragen för att ”hjälpa” hemlösa fördelas mellan dem.
Om vi använder oss av Socialstyrelsens definition, de som får i uppdrag av regeringen att sammanställa hur många hemlösa människor vi har i vårt land. Den definitionen borde då i rimlighetens namn vara gällande över lag. Men Socialstyrelsen räknar bara de bostads/hemlösa som haft kontakt med en myndighet eller någon organisation relaterad till hemlöshetsfrågan under en mätvecka, där den senaste siffran visade på 17 800 hemlösa i vårt land.
Använder vi oss av forskning som finns på området under samma definition som socialstyrelsen använder sig utav, då visar det sig att bland annat drygt 400 000 unga i Sverige saknar en egen bostad. Bland dem är småbarnsföräldrarna en växande andel, där totalt 46 000 unga föräldrar saknar ett eget boende enligt bostadsforskare Sven Bergenstråle.
Vidare säger Bergenstråle: Att det är en anmärkningsvärd utveckling och ett allvarligt samhällsproblem. Åtta av tio unga vill ha en egen bostad, men allt färre lyckas få det. Det är brist på hyresrätter i storstäderna och många har inte råd att köpa ett eget boende.
Hur kan vi som har ett tryggt hem att gå till, tillåta oss att vara medlöpare till att hyrorna ideligen kan höjas och att våra nybyggen inte är att tänka på för allt fler människor i vårt samhälle. Detta på grund av de orimligt höga inkomstkrav vår gemensamma allmännytta kräver för att vara aktuell för ett kontrakt.
Detta kan bara fortgå på så länge vi har politiker och tjänstemän som inte följer vår grundlag, där det står inskrivet att bostadsbeståndet ska tillgodose varje medborgares “rätt till bostad”.
För det kan väl ändå inte vara meningen att vår regeringsform inte ska gälla för våra mindre bemedlade människor. Ska denna författning heller inte åtlydas för de människor som har det svårt med tilliten till samhället, är sjuk och inte själva förmår att klara av samhällets allt hårdare krav på oss som individer? Ska denna ständigt ökande i antal individer slängas ännu längre ut ur det?
Och nu när det dagligen vräks människor till hemlöshet och redan finns hemlösa individer, är det då meningen att självgoda människor ska förtjäna dessa smutsiga pengar i sina för etablerade människors sysselsättningsbaserade verksamheter, för att vi fortsätter att kasta ut ny föda åt dem?
Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa
Tack för ett bra inlägg som passar här. Jag såg en film i går där en organisation som jag inte visste fanns ger sin syn på vår monetaristiska värld där pengar är styrmedlet vilket gör att människor slås ut. Det finns alternativ enligt dessa. Se gärna filmen på denna sida den är högintressant
http://video.google.com/videoplay?docid=7065205277695921912
Skicka en kommentar