Halleluja Nya Sverige..

Tidigare klagade många på ofoget att äldre, men även yngre, skulle arbeta gratis under några månader, på så kallad praktik. Visst var det fel att arbetsgivare skulle ha gratis arbetskraft under en begränsad tid, under sken av att de skulle se om arbetstagaren passade in.

De flesta praktikanter fick gebitet att de inte passade in och så fick de gå medan arbetsgivaren tog in en ny för att utnyttja förmånen med gratis arbetskraft.

Detta stoppades efter hand så att praktikplatser fick en begränsad tidsperiod, 1- 4 månader är normal tid i dag, om det inte leder till arbete under denna tid så får det inte fortsätta.

Men då kom steg 3 ovan...

Gratis arbetskraft under 2 år för en arbetsgivare, med möjlighet till förlängning. Men utöver det, ett årligt tillskott av ca 60 000 kr i företaget, per styck av dessa 3stegare. Någon lön ska de inte ha, en del får istället försörjningsstöd av staten, det som tidigare kallades socialbidrag.

Medan arbetsgivaren får 5000 kr i månaden. Så bidragen flödar...

Arbetet ska ge sken av ickearbete men ändå vara ett arbete inom detta steg 3 trams. Arbetstagaren får inte klaga, då kan denne bli utan ersättning.

Slavarbetet har återkommit till Sverige.

Människor sorteras som ickedugliga, och som sådana ska de arbeta gratis utan lön, men den som ger någon arbete ska istället få betalt.

Oseriösa arbetsgivare utnyttjar detta fullt ut. Varför ta in praktikanter när man kan få gratis arbetskraft i minst 2 år och få betalt för denna??

Halleluja nya Sverige!

De nya oäktingarna

Den som föddes utanför äktenskapet var ofta mindre värd i forna Sverige. De var en skam för sin moder och släkten. De kallades ofta horunge och sågs ner på.

I dag finns inga som kallas oäktingar, vi har förstått att människor som föds utanför äktenskapet även de är människor som du och jag.

I dag har istället utanförskapet och segregationen drabbat de sjuka och de  långtidsarbetslösa. Dessa är de nya oäktingarna, de som ses ner på och värderas som sämre människor.

Skällsorden haglar och ekonomiska sanktioner drabbar dessa utan urskiljning.

Dessa ickeönskvärda svenskar har blivit mer segregerade än invandrarna var för några år sedan.

De nya oäktingarna, i betydelsen ickeönskvärda, hånas och begabbas med vår regerings tillåtelse, i syfte att de då ska få ett arbete hos en arbetsgivare. Man har uppfattningen att arbetsgivarna står på kö för att anställa dessa, bara de kommer.

Genom ekonomiska sanktioner, skattemässigt mm, försöker regeringen tvinga dessa oäktingar att gå till dessa på kö ropande arbetsgivare efter denna eftersökta arbetskraft.

Det är bara det att dessa arbetsgivare finns bara i regeringens fantasi.

Utanför regeringskansliet finns verkligheten. Här finns inga väntande arbetsgivare.

I bästa fall arbetsgivare som, mot betalning, kan ta emot några, för att den vägen tjäna en extra hacka på de bidrag de får om de tar emot någon av dessa utstötta.

Är du lugn, i vår tid?

Knappast. Ingen eller ytterst få kan säga sig vara lugn. Detta då kraven aldrig varit högre på en människa än de är i vår tid.

Många av kraven är krav en person satt på sig själv. Andra är från samhället.

Oro för helt nya slag av orosmoment finns i vår tid. Arbetslöshetsoro var för 20-40 år sedan ett okänt begrepp.

Först i vår tid finns inte arbetsuppgifter för alla. Först i vår tid anses äldre som ickeönskvärda på arbetsmarknaden som arbetssökande. Moment 22 blir då att staten kräver att de äldre, som ingen vill ha, ska söka arbeten likväl och bestraffas med låg arbetslöshetsersättning av bara den anledningen, att ingen önskar anställa dem. Ålder bestraffas därmed, till skillnad mot förr då yngre såg upp till och respekterade de äldres levnadsvisdom.

Kraven på att alltid var tillgänglig är även det i vår tid nytt. Detta kom genom mobilen. Men kravet är självkonstruerat. Kravet finns inte men konstruerades av de som använder mobilen.

Samma sak med datorn och mejlhanteringen men kanske ännu högre grad genom facebook. Att visa vad man tycker, att ha vänner på nätet mm, allt är konstruerat och inget är nödvändigt.

Men sammantaget, plus naturligtvis tragedin som regeringen skapade till de sjukskrivna, gör att få kan känna sig lugna i vår tid mer än ytterst tillfälligt.

Ett bedrägligt lugn som kan krascha när som helst.

Mantrat jobblinjens konsekvenser

I en tid präglad av individualism och egoism finns ingen solidaritet med de svaga. Tvärtom behandlas de som sämre mänskligt material och segregeras i Sverige ekonomiskt och förödmjukas offentligt.

Detta genom socialbidrag och i dag även genom Fas 3 i jobb- och utvecklingsgarantin, detta utan att ex fackföreningar reagerar kraftfullt då medlemmarna inte ser detta som något problem.

Många av de som är i steg 3 gör riktiga arbeten, och då utan att få en krona i ersättning, istället får arbetsgivaren, som tagit emot denna arbetskraft,  5000 kr i månaden. Dessutom är de flesta av dessa steg 3 arbetarna inte arbetshandikappade, utan vanliga människor som inte har några kontakter på arbetsmarknaden, och därför ratas i alla anställningsansökningar. 

Men i vår tid kan människor behandlas hur som helst i dessa ovanstående grupper, en annan grupp är de långtidssjuka, men detta vet säkert de flesta om idag.

För inte så länge sedan skulle massprotester och demonstationer blivit resultatet om människor behandlats illa, facken skulle reagerat och människor i gemen likaså.

I dag är det individualismens tid. Ingen bryr sig om sin nästa, alla är rädda att förlora det de har. Alla vill ha mer. Vi har åter igen ett samhälle som liknar det som fanns innan välfärdssamhällets uppbyggnad.

Slavsamhället har uppkommit genom steg 3. Sjuka ses det ner på.

Och staten ser sig själva som att ha lyckats med att segregera de svaga och gynnar de välbeställda och de som har arbete med att regelbundet lätta på deras skatter, på bekostnad av de svaga, vilka ska få det sämre ekonomiskt, steg för steg.

Varför är skrivet i en ideologi som få förstår, men som döljs bakom ett mantra kallat jobblinjen.

Hög levnadsstandard, då kommer ondskan.

Ju högre levnadsstandard och ju mer individualism som präglar samhället desto ondare och egoistiskare blir en människa. Solidaritet med de svaga blir ett skällsord och något som ses som svaghet.

Ingen är nöjd, hur hög inkomst eller förmögenhet denne än har. Personen ser sig som förmer och viktigare än sin medmänniska och anser att han eller hon bör ha en högre löneökning än andra. För att få gehör för detta har ex företagsledare och politiker i Sverige jämfört sig med lönenivåer i andra länder för dessa grupper. De vill, likt ett barn, ha samma förmåner som kompisen.

Kan de tjäna mer där så kan vi också göra det, anser de. Men när vanliga medborgare jämförs med vad nivån är i andra länder, och denna kan vara lägre, anser ovanstående personer att vi har det bra här..

Ingen politiker i dag sitter av ideologi enbart. Istället av spänning och maktlängtan och till att omvandla samhället till det ideal som passar dennes värderingar från sin ungdom och barndom. Ofta är de uppväxta i borgerliga eller högreståndsfamiljer och kan av denna anledning inte förstå varför inte alla kan skaffa sig ett arbete eller inkomst.

Man ser de som är svaga som lata och i behov av en kick för att skärpa sig och så sänker man bidrag och försäkringar. Resultatet blir inte vad de hoppas och tror men vad gör det, de får själva till stor del bestämma sina arbetsvillkor och traktamenten, så de är nöjda ändå.

Att sedan fler får lida, det ser de som att de är så få, och skärpte de sig bara skulle även de kunna försörja sig själva.

Detta är vår tids ondska, individualism, osolidaritet och egosim, allt sprunget ur idén om att förverkliga sig själv, oberoende av om man då hindrar någon annan till detsamma genom att konkurrera ut denna.

Marknadskrafterna ska råda inom alla områden, anses det, med ett stort leende och självklarhet.

Slaviskt följer många en ledargestalt.

Vi har sett det genom historien, hur karismatiska ledare fått människor att följa dem in i katastrofen. Ibland av tro på dennes budskap, ibland av rädsla för att annars inte passa in och bli ensam.

Grupptryck är ledargestalters framgångshistoria. Den som inte följer ledaren kan få problem. Den som följer får fördelar. Oftast av slaget att slippa bli ensamma och förtryckta.

Vi har genom detta sett diktatorer blomma ut under en begränsad tid. Regimer blomstrar. Men slutresultatet blir alltid att folket reser sig och systemet kollapsar. Alla diktaturstater störtas förr eller senare genom våld eller att systemet kraschar inifrån.

Orättvisa regimer blommar upp en kort tid för att sedan fördömas när folket inte längre kan mutas eller skrämmas. Det finns en gräns, när den överstigits kommer en opposition som sopar bort en då missaktad politisk doktrin.

Här i Sverige är det snart Alliansen som kommer att krascha inifrån, genom sin orättfärdiga ekonomiska politik som skapar offer. Långtidsarbetslösa  och sjuka tvingas ut i samhället som nutida trälar.                          

Hur länge det dröjer innan folket reser sig beror på hur många sjuka som protesterar och deras anhöriga som reagerar.

Långtidsarbetslösa är för få för att räknas av allmänheten, som inget vet om det nuvarande slavsystemet i vår tid.

Förtal ger gemenskap

Genom att förtala någon får du en bekräftelse på att det du står för, det du gör och vad du ser dig som har en betydelse. En betydelse som värderas mer än den du förtalar.

Du har poängsatt din nästa i jämförelse med dig själv och de som du anser vara dina likar. Syndabocken har konstruerats.

Den andre kan ses som sämre av många skäl. Det kan vara hudfärg, kultur, inkomst, sjukdom eller arbetslöshet.

Bara fantasin och slumpen gör vad du ska segregera utifrån. Ofta tar du till dig andras segregationsmönster. Det är alltid mer bekräftande om andra också ser den andre på samma negativa vis.

På det sättet har raspolitik, hat och våld fått prioritet i många sammanhang.

Vi är bara människor och som sådana med aggressiva tendenser när så tillåts. Vi gör alltid åtskillnader.

Vi vill inte själva utnyttjas av andra men utnyttjar gärna andra utan en tanke på varför.

Lyssnar någon på dig?

Knappast, alla har sina egna ok att bära.

Den enda som kanske kan lyssna är din moder som fött dig och därför ser dig som en del av henne själv. Fadern gör i dag ofta detsamma. Men alla är inte så lyhörda. Vissa föräldrar bär med sig tråkigheter från sin egen barndom vilket gör dem till dåliga lyssnare och hjälpare.

De kan inte bekräfta eller tala om känslor när de ser att något är fel. De ser, men har aldrig lärt sig hur man ska närma sig känslor. Inte ens till sina egna barn kan de förmedla sin sorg, sin hjälp eller sina frågor. De tiger eller talar runt vad de ser, och lever och verkar i en krass vardag, där vardagen är det enda som räknas.

Tyvärr får detta barnen att bli likadana mot sina eventuella barn en gång.

Allt går igen, släkten följa släkten, och kulturen inom en släkt följer med som arvsanlag, eller som det kallas i bibeln, arvssynd.

Frivillighet, finns det?

Den som frivilligt börjar använda droger. Den som frivilligt börjar ett destruktivt tänkande, finns denne?

Nej! Ingen börjar frivilligt ta sådana beslut då människan har en livskraft som har ett enda mål. Målet att överleva och föröka sig.

Varför finns då människor som tar ovanstående beslut?

Svaret är att de av någon anledning är frustrerade och söker lugn. Ett lugn som droger ger innan de tar över människans liv helt. Därefter uppstår motsatsen, människan förgiftas och giftet tar över kroppen och psyket och dagen blir en jakt på det lugn som drogen tillfälligt ger. I samma skepnad kan tobak och sprit men även socker ses.

Destruktivt beteende kan även vara ett sätt att bestraffa. Man har blivit säker på att man är mindre värd än andra och bestraffar sig själv för sin värdelöshet. Detta ger då lugn då man gör det som man själv anser rätt och som ingen bryr sig om att reagera för när någon ser detta destruktiva.

Ätstörningar, självskärningar och sexuella underkastningar är exempel på sådan nedvärdering som denne själv skapat genom sina besvikelser och misslyckanden.

Ses du som överlägsen?

Ser människor upp till dig och beundrar dig?

Kanske, men då har du blivit en idol alternativt har du det som kallas karisma.

Då är du troligen på en hög ställning i samhällshierarkin. Du får de arbeten du söker. Du kan även ha blivit idol inom film eller musik. Men även som sådan måste du ha karisma för att bli känd och omtyckt.

Omtalad och omtyckt är inte samma sak.

Omtyckt behöver inte ses som överlägsen. Detta tillfaller ex de sportidkare som är bäst och har något rekord. Detta är positiv överlägsenhet.

Den negativa är vad som retar upp andra människor. Du ses som dryg och förfinad, förnäm och ses som att du anser dig förmer än andra.

Detta är inte alltid sant. Men du ger andra den bilden.

En bild som egentligen kan ha sitt ursprung av att du är blyg och inte vill se människor i ögonen och kanske låtas att inte se bekanta när ni möts för att slippa hälsa.

Du är rädd för att ta kontakt för att inte riskera att den du möter inte hälsar tillbaks och att du då blir sårad.

Blyghet går ofta hand i hand med en syn på förnäm och överlägsen.

Ett föremål - en kunskapskälla

Alla föremål har en historia. En historia och en användnings- och ägarhistorik. Att hitta kunskap om detta är bland annat arkeologens, kriminalarens och ev ett mediums uppgift (medium om man tror på dessa).

Kan man hitta denna historia får man kunskap och förstår det som inte förståtts. Genom att lägga pussel med liknande ting och erfarenheter får man en trolig historia.

Att hitta den absoluta historien och kunskapen bakom ett föremål eller en händelse är omöjligt. Men viss och trolig kunskap kan komma fram.

Allt har en historia och har någon gång tillverkats för ett visst syfte och kanske använts för detta av någon.

Vad är ingenting?

Om något är ingenting, finns det då?

Ja och nej. Ingenting måste ha en motsats för att få en betydelse. Något som är. En sak, känsla eller händelse är något. Bristen på detta är motsatsen.

Saken finns, den är. Saken kom bort och på platsen där den fanns är nu ingenting. Ingenting av den sak som nu fattas.

Men för att detta ska benämnas ingenting måste någon söka den på sin rätta plats, i annat fall finns ingen som jämför platsen tomhet nu, mot platsen ting då.

Vad betyder då ingenting?

Det måste betyda t.ex att när ett subjekt jämför en plats där ett ting fanns och söker det med blicken och då upptäcker att det är borta, då finns ingenting där.

Ingenting är därför ett jämförelsebegrepp på en plats, av en känsla eller en händelse som nu förändrats till sin motsats.

Är åsikt en förmåga?

 Alla har väl åsikter. Det är vid första anblicken ingen förmåga utan en självklarhet för en tänkande människa.

Men är det så enkelt? Vad speglar en åsikt? Att tycka något i ett speciellt ämne? Javisst gör det detta.

Men åsikter kan vara tagna från någon annan, inte egna och genomtänkta. Är det då fortfarande en åsikt? Ja, men inte personens, utan en åsikt som förmedlas från någon annan.

Är då detta en förmåga? Nej. Det är istället en återupprepning av någon annans förmåga att skapa en åsikt. En förmedlad åsikt är inte skapad av den som förmedlar denna eller ens tycker denna. Det innebär att många personer inte kan, har förmåga eller vill skapa en egen åsikt av brist på en förmåga att göra detta.

Ju fler som inte önskar använda sina egna förmågor utan tar till sig någon annans förmåga och därmed åsikt, desto mer blir människor styrda, viljelöst.

Är det bra? Ja, för de som skapar åsikter och får dem åtlydda och vidareförmedlade. Utan förmedling av en åsikt kan den inte spridas och accepteras som sanning. Samhället består därför och har så alltid gjort, av de styrande och de styrda.

Det absolut missbrukade.

Utan mening som enskilt utkast i alla möjliga sammanhang, utan substans, har ett viktigt begrepp åter blivit var människas användare i oförstånd, Begreppet absolut.

Förr ett bestämt begrepp med en betydelse som alla förstod. Det som var absolut fanns inget att diskutera om. Absolut stopp var stopp utan diskussion. Absolut betyder nämligen att det är något och detta är inte förhandlingsbart.

Men i dag har detta begrepp blivit ett vardagsbegrepp som används som svar på enkla frågor som ex, är du hemma vid femtiden? Svar: absolut.        Är det fint väder i morgon? Svar: absolut. Ska du använda det eller det till detta? Svar: absolut.

Nonsens har begreppet blivit i dag. Vad har då ersatt begreppets ursprungliga betydelse? Jag vet inte, kanske flumbegreppet; naturligtvis.

Hur förändras ett begrepps betydelse över tid? Någon har ju i något sammanhang börjat använda det i något nytt sammanhang, vilket inte är ovanligt.

Men varför sprids då vissa begrepps omförhandling och hur, medan andra inte blir populära i omförhandlingshänseende? Detta är en gåta som det mig veterligen inte forskats inom.

Vinälskare, vad är det?

Kan man känna skillnad på vinsmak? Till viss del säkert. Körsbärsvin har en annan smak är vanligt rödvin baserat på druvor eller vitt vin.

Men utöver detta är det svårt. Få kan, men många tror sig kunna detta. Det har blivit status att kalla sig vinkännare och att handla vin efter produktionsort, år och pris.

Ju dyrare desto finare anses det. Visst, det finns genom detta ett samlarvärde. Men utöver det ingenting. Jag och garanterat merparten av människor känner ingen skillnad på ett dyrt eller billigt vin mer än hur mycket sötma det finns. Sötare är godare precis som choklad är för de flesta.

Det fanns billigare hobbys förr om man ville samla på olika smaker och visa att man smakat på dessa. Läsk och öletiketter var ett samlarområde förr.       I dag är detta inte så vanligt.

Men vinhobbyn har blivit status. I de flesta fall är många med i vinprovningssällskap för att få sig en fylla utan att skämmas. Men vin är ett bra sätt att få huvudvärk, om man blandar olika slag.

Jag vet bara ett slags sprit där man slipper bakfylla, dock dricker jag aldrig numera, men i ungdomsåren drack de flesta, så även jag, inte öl i min bekantskapskrets, utan starksprit.

Den som önskar bli påverkad och slippa bakfylla ska aldrig blanda sprit, aldrig dricka olika slag av detta. En sort vet jag man aldrig får bakfylla av dagen efter, om man dricker detta bart som det är och inte blandar det. Bacardirom.

Häng med ut i verkligheten

Upplev hur naturen låter genom att koppla bort mp3 spelarens musik, vilket enbart är konstruerade ljud utan sammanhang med verkligheten.

Lyssna till vindens sus och fåglars sång. Detta är verkligheten.

Kasta tobaken. Känn doften av blommor och den underbara doften av vår jord och våt skog efter ett vårregn eller ett åskväder.

Lämna lägenheten, ut i naturen där människor i alla tider bott innan boendecellerna i lägenhetsform kom.

Släck teven och upplev tystnaden, istället för tillrättalagda underhållsprogram utan verklighetsanknytning. Kasta skvallerpressen där fantasin flödar och verklighet konstrueras utefter vad som hoppas säljas.

Sluta med alla måsten, vilka du själv skapat tillsammans med andra som lurats av konsumtionssamhällets producenter, vilka enbart med alla medel önskar öka sin vinstmarginal och skapa nya behov att tjäna pengar på.

Sök verkligheten. Den finns där ute om du öppnar ögonen och stannar upp. När och om du hittar den kommer du att må bättre och uppleva hur lurad du varit. Du får en chock, men en bra sådan. Lycka Till!

Konstnären visar drömvärldar

En konstnär är ofta introvert och drömmer om en annan verklighet. Denna dagdröm försöker denne förverkliga genom sin konst och förmedla till omvärlden. Den som har talets förmåga beskriver den. Den som kan skriva och ge sina tankar ord nedtecknar detta och kan bli en berömd författare. Den som kan arbeta med händerna tillverkar ting som keramikstoder mm. Den som kan måla förståeligt gör detta.

Men de allra flesta misslyckas med att göra sig förstådda av en större allmänhet eller att marknadsföra sig själva.

Deras alster blir enbart för dem själva eller närmsta kanske oförstående familjemedlem.

Men några blir berömda då deras alster marknadsförs i rätt tid och kittlar mångas fantasi.

Deras alster ligger då i tiden och vissa blir även värda mer efter hand som tiden går. Dessa alster är förverkligade dagdrömmar, som många delar utanför konstnärens introverta världsbild.

Soldater hämnas på civila i krig

Hämnd och frustration speglar en soldats vardag under krig. Värden omförhandlas, moral försvinner, likaså medkänsla efter att de har upplevt ting som är psykiskt onämnbara.

Det finns lagar som ska följas även under krig. Men de som ska se till att dessa hålls, befälen, har även de blivit psykiskt förändrade och ser dessa lagar som hinder, inte som moraliskt följbara.

Man ser döden och lemlästningar hända runt omkring sig. Inga liv blir värdefulla. Man vill ta det man kan för att få lite ro.

Då blir civilbefolkningen offret.

Man plundrar för att kunna ha något med sig hem till sina kära eller sig själv om man överlever. Man får sexuella begär svåra att motstå. Och då fienden dödat många av kamraterna är fiendens civilbefolkning de som man kan få utlopp för sin ilska och frustration mot. Möjligheten här finns och kvinnorna blir sexoffer, männen dödas istället för de soldater man inte lyckats ta kål på.

Detta är krig som det är, var och alltid kommer att vara när man i detta får närkontakt. Allt omförhandlas då av det man lärt sig, tror på eller anser sig vara.

Plundrare finns överallt

De finns i skilda slag. Plundrare i form av snattare vilka knappast fanns när varor handlades över disk. Detta är ett nytt fenomen i vår tid.

Plundrare i form av tjuvar som gör inbrott har alltid funnits.

Rånare likaså.

Men just snattarna är de som ökat och får vår tid att framstå som plundrarnas paradis om man ser till möjligheterna för detta. Är då kriminaliteten något som utmärker vår tid?

Förr plundrades det många gånger på grund av svält. I dag är det inte vanligt att människor plundrar eller snattar av den anledningen. Drogmissbrukare lämnar vi, då de är sjuka.

Varför snattar då människan? Jag påstår av spänning och ovana. Det gick en gång och då fortsätter det, som ordspråket säger; ”Det börjar med en knappnål och slutar med en silverskål” för slutar gör dessa plundrare likt mordbrännaren, först när de åker fast.

Är då vår tids människor uslare och kriminellare än gårdagens? Nej. Anledningen är att respekten för andras tillhörigheter och rädslan för straff och Guds dom inte finns i dag.

Det som höll människans inneboende kriminalitet stången existerar inte hos de flesta och så har människan fått möjlighet att leva ut sitt förverkligande och i detta finns egoism och fräckhet liksom kriminalitet.

Heder och ära viktigt förr.

En hedervärd eller ärad människa var något man såg upp till och det var något de flesta önskade bli. I dag hedras de som griper in då de ser någon som ex misshandlas eller om de ser ett brott begås. Men få gör detta. Heder är därför inget eftertraktat i dag. Fegheten breder ut sig.

Varför har då människan blivit fegare i dag? Varför mer egocentrisk?

Det är en fråga för sociologer att fundera på. Är det av bekvämlighet? Kanske av rädslan för repressalier?

Rädslan för att dömas som brottsling om man ingriper mot en brottsling?

Kanske. Vi har läst om övervåld för att stoppa en brottsling där denne fått skadestånd och den ingripande dömts.

Vi har läst om ersättning till tjuvar som skadat sig då de försökt komma fram till eller in i en bostad.

I en värld där brottslingar ska ses som personer som kan bli målsmän är det inte lätt att veta om man kan ingripa och få ära eller böter eller kanske till och med dömas till fängelse medan den som är brottsling går fri.

Detta kan vara anledningen till att få hedervärda personer syns till idag. Den som ingriper kan plötsligt, av illvilliga lagvrängande advokater, bli dömd som brottsling medan den som skulle ses som detta blir fri av samma andas lagvrängare.

Ungdomsgenerationerna reagerar snart.

Individualism. Innebärande att egoistiskt tänka i första hand på att förverkliga sina idéer och impulser.

Vi har redan en eller två generationer som lever utefter detta. Den första större gruppen av dessa är de som föddes under 1960-talet. Här ingår Alliansens ledande skikt. De förverkligar individualismens tankar till skillnad från vad de borgerliga gjorde i tidigare generationers anda.

Nya moderaterna blev namnet på Moderaterna och för att få lite makt hängde en svans på dessa och tillsammans bildade de Alliansen.

Ingen mer än Nya Moderaterna tjänade på detta. De visade hur politiken skulle föras och egoismens och individualismens teorier förverkligas.

De som lyckas i livet ska belönas, övriga ska skärpa sig eller gå under.

Kallt och egoistiskt men utefter förverkligandets agenda, där den starke överlever på bekostnad av den svage.

Dagens barn danas till att anse detta rätt och riktigt. Att ta för sig. Den som inte kan detta ses som udda och ska segregeras så denne inte syns och märks mer än nödvändigt. Media har hängt på.

De larmrapporter om misär och sjuka som kastats ut i ingenting, som nämndes i media under senaste valrörelsen, skrämde få. Bara de som drabbats reagerade först, men teg sedan i de flesta fall, då de inte fick gehör i samhället, apatin uppstod. Alliansen gjorde ett rekordval. Moderaternas popularitet steg utan motstycke.

En motreaktion kommer. Det är bara fråga om hur många fler generationer som kommer att anamma segregationspolitiken. Den reaktion som kommer är från ungdomarna som även dessa segregerats in i arbetslöshet. När de är tillräckligt många, och reaktionen kommer, då åker dagens politiker och deras usla egoistagenda, som enbart handlar om BNP, ut så det ryker. 

Då gemenskapen försvann

Det var 2006 och riksdagsval. Nu kom en Allians av borgerliga partier till makten som omedelbart tog första steget bort från välfärdssamhällets dogm om att alla var lika mycket värda. Dogmen som varit att alla skulle ha en trygghet vid arbetslöshet och sjukdom. Det var något de såg rött av ilska på.

Man sänkte ersättningen i a-kassan till långtidsarbetslösa, som de såg som arbetsslöa. Ingen uppgradering av ersättningen skulle komma i framtiden, oberoende av inflation och prishöjningar. Nej, den ersättning som fanns då skulle sänkas till 65 %.  Därutöver och för att omdaningen av samhället skulle gå fort infördes i rask takt flera jobbskatteavdrag.

Den som hade arbete skulle gynnas, resten segregeras till ekonomisk fattigdom. Socialdemokraterna menade att det blev inte fler arbeten eller lättare för arbetslösa att få arbete för att ersättningen sänktes. Men de hade inte förstått att detta inte var anledningen till segregationen. Det var istället att konstruera ett samhälle av det gamla slaget, med bättre och sämre människor och klassificera människor i fack.

Man kunde inte gå hur långt tillbaks som helst, till trälsamhälle var omöjligt att gå. Men man tog ett steg som är häpnadsväckande. De som stod längst från arbetsmarknaden hamnade i slavliknande förhållanden som steg3, där de arbetade i ett slags åtgärd som heter jobb och utvecklingsgarantin.

Avskyn och förnedringen av arbetslösa som praktikanter blev istället 2-årsetapper av gratisarbetande till mycket låg ersättning. Istället fick den arbetsgivare som ordnade ett arbete för dessa personer, som arbetade gratis, bidrag av staten för sin arbetskraft på ca 5000 kr i månaden.

Sjuka sågs som inbillade sjuka om de var detta under en längre tid. Man kastade, efter almanackan, inte friskhet, ut dem i ingenting då sjukpenning och sjukersättning drogs in. De skulle, ansågs det, leva upp sina tillgångar o sedan förödmjukas med socialbidrag. Då kom säkert en del av dessa att söka sig ut på arbetsmarknaden genom sina kontakter ansåg man. Resten räknades inte som betydelsefulla och många tog livet av sig.

Om de mådde bra eller ej hade ingen betydelse, man körde över läkarutlåtanden och tog försäkringskassans handläggare som forna tiders Gestapo (dock utan vapenmakt) för att förverkliga omställningen.

Nu var många svenskar glada; vad var det vi sa, sa de: arbetslösa och sjuka är alla bedragare, klart det finns arbete till alla, och sjuka är inte sjuka, de är arbetsskygga.

Alliansen fick nytt mandat 2010. Leendet från dessa partier blev stort och genast började man tala om än mer jobbskatteavdrag. Ser någon likheten med denna syndabocksregeringspolitik i förhållande till den tyska 1930-talsregeringen?

Man utsåg syndabockar, då judar, som skulle segregeras. Här och nu; sjuka och långtidsarbetslösa.

Ser ni farorna?

Ta det du kan, annars tar någon annan det.

Detta är hur det ser ut i samhället idag. Resultat; den starke får allt, den svage ingenting.

Rovdjurets tid är här. Kristendomen, som försökte utrota egoismen och införa ödmjukheten, har i många stater krossats i människors medvetande.

En del menar att denna tro gjorde folk till underkastade slavar under överheten. Det är sant. Men det beror på att tron missbrukades av just de som hade makt. De skrämde, genom religionen, till lydnad.

Detta var och är ej det kristna budskapet utan en ond tolkning av religionen.

Idag har vi ett parti i vår riksdag som benämner sig som kristna men som motarbetar den kristna tron, genom att istället för att hjälpa de svaga tar från de svaga och ger till de som redan har, genom att stötta jobbskatteavdraget och sänka ersättningar, och allra värst, ta ifrån sjuka sin försörjning.

Detta är så långt ifrån den barmhärtiga samariten eller bergspredikan man kan komma.

Så även idag finns missbrukare av det kristna budskapet vilket grundar sig på alla människors lika värde och att vi ska ta hand om och hjälpa de svaga. Detta är motsatsen till regeringens politik av i dag i Sverige.

Att kritisera tre av de borgerliga partierna för detta är fel. De är inte kristna och uppger sig inte heller för detta. Men Kristdemokraterna är fula i sitt sätt att utnyttja namnet kristen och arbeta för motsatsen.

Det ger människor råg i ryggen för sin uppfattning att kristendomen handlar om underkastelse för övermaktens nycker och vilja till att sko sig på de svagas bekostnad.

Säkert gör detta även att vissa går ur kyrkan och ser det kristna budskapet som ett överklassens budskap.

Tyvärr.

De som försöker hjälpa dig

Här ser vi gratisarbetarna, de frivilliga, som ger av sig själva av människokärlek. Frälsningsarmén, kyrkan med flera som ser misären i vårt land och till skillnad mot regering och medmänniskor vill göra något åt det.

Där försäkringskassan fått order om att kasta ut sjuka på gatan. Där arbetslösa ska tuktas till lydnad och underkastelse för att inte våga protestera när deras levnadsstandard och människovärde förödmjukas, då finns, för de som inte orkar längre, soppköken och gratisarbetarna.

Här kan de utstötta i samhället få en stunds gemenskap, om de orkar ta sig dit. En bit mat någon gång, en säng för natten och kanske en ny klädestrasa.

Härbärgen för uteliggare finns inte för varje natt, det anses av de styrande som för bekvämt för dessa utstötta, de ska ha stora krav på sig, anses det.

Omöjliga krav som att få ett arbete och bostad själva. En ironi av krass segregering råder.

Vem skulle hyra ut en bostad till en person som inte har arbete eller pengar?

Ingen.

Vem skulle ge ett arbete till en utslagen?

Ingen. Detta vet alla.

Men de styrande anser ändå att de utstötta ska finnas som en synlig varning för de som funderar på att säga upp sig från arbete utan att ha ett annat, eller de sjuka som kan arbeta under svår smärta men som funderar på att säga upp sig.

Sök ditt anlag och du kan få en framtid

 Alla är bra på något. Alla behövs till något. Men få vet vad de behövs till eller vad deras anlag är. Anlag är inte samma sak som hobby eller intresse.

Anlag är vad du kan lära dig och som du gör bra. Det kan vara något praktiskt eller något teoretiskt.

Det kan vara något som att du kan tjäna bra med pengar på att arbeta vid ett löpande band på grund av att du kan arbeta upp en snabb rutinmässig arbetsrörelse som inte sliter på dig. Många kan inte detta utan att få förslitningsskador.

Det kan vara att du snabbt kan sätta dig in i och förstå teoretiska frågor och förklara dessa för den som inte förstår.

Det var några exempel på anlag som du behövs inom om du har dessa. Anlag kan vara vad som helst men de är unika för alla. Alla har flera och alla är olika.

Hitta dina, du kanske blir förvånad när du upptäcker vad de är.

Platons väktarstat, lik Hitlers tusenårsrike

Likheten är att i båda dessa utopier skulle kvinnor föda barn till staten. Barn som skulle bli idealbarn och passa in i utopin.

Hos Platon skulle väktarkvinnorna föda väktarbarn, hantverkarna hantverkarbarn, bönderna bondebarn och ur dessa grupper skulle de intelligentaste bli filosofer. Filosofernas (de styrande) kvinnor fick ju inte alltid de bäst lämpade barnen för att styra.

I tusenårsriket skulle ariska blonda starka kvinnor ges fördelar om de födde ariska barn till Tyskland och de ickeariska innevånarna efterhand utrotades.

I Platons idealstat fanns även arbetskraften, slavar, dessa skulle ödmjukt lyda och arbeta och självfallet föda upp nya slavar.

I tusenårsriket skulle slavar tas från andra folkgrupper än ariska rasen. Så länge dessa inte var utdöda. Dock inte judar, de skulle utrotas.

Båda dessa utopier blev aldrig realistiska. Platons på grund av att den aldrig fick större intresse av de styrande. De var ju själva inte filosofer.

I Tyskland på grund av sin omänsklighet, omvärlden stoppade vansinnigheterna till slut.

Jakthunden den lyckligaste hunden

En hund som får jaga ser jag som en lycklig hund. Hunden är ett djur som älskar att spåra och hitta.

Därför är den så lämplig i alla sammanhang där spårning behövs. Polishundar, narkotikahundar, tryffelsökande hundar, ja listan kan göras lång.

Hundar som får använda det som de önskar och mår bra av, sökandet efter ett byte.

Jag tror därför att jakthundar är lyckligaste hundarna. De inte bara får utan ska spåra fritt i naturen efter byte. Nog är det något naturligt för en hund.

En lycklig hund ser jag därför att jakthunden är, den får använda sina instinkter och leva ut sina behov och belönas för detta.

Fram med kvinnliga dörrvakter, ut med de manliga testoronstinna våldsmännen.

Vi har ofta läst om våldsamma dörrvakter till krogar mm. Personer som är kroppsbyggare vilka genom sitt utseende är skräckingivande och som säkert trivs med att ses som detta.

De inger respekt. Men många av dessa är, som media visar med jämna mellanrum, övervåldsamma. De kan få idén att ta någon de retat upp sig på med till ett undangömt hörn att misshandla efter behag.

Vad detta visar är att många av dessa själva skulle passa bäst bakom lås och bom.

Skulle kvinnliga vakter vara ett bättre alternativ?

Jag tror det, då de kan vad många manliga inte kan, prata förstånd med överförfriskade gäster. Visst finns tokiga gäster men de flesta av dessa kan lockas ut om charm och bestämdhet från en kvinna används.

Våldet skulle minska och medgäster skulle i många fall hjälpa en kvinnlig vakt om en gäst blev närgången. En manlig vakt som är bestämd får ofta mothugg av andra gäster och så är bråket igång.

Naturligtvis ska kvinnliga vakter också kunna försvara sig. Men övervåld och onödigt omoget våld av vakter skulle garanterat minska. Mer är det inte att tala om detta.

De farliga Vågornas tid är här

Tsunamin i Thailand kommer vi säkert ihåg. Den orsakades av en jordbävning. Andra nu ökande katastrofer är det som benämns monsterstormar men som egentligen borde kallas orkaner av en viss klass. Inget annat. Monster har inte i sammanhanget att göra lika lite som en elektronikaffär efter jul kallade sina priser monsterpriser. Idiotiskt att hitta på ord utan sammanhang när det redan finns adekvata uttryck för detsamma.

Översvämningar har vi även sett öka och bli värre i vår tid.

Allt beroende på människans påverkan av miljön och det är i första hand oljeindustrins produkter och människors slöhet i form av bilkörande i tid och otid. För att inte tala om alla långa transporter för livsmedel mm.

Samhället är vansinnigt i dag. Marknadskrafterna och lönenivåerna är allt som räknas sedan länge och dessa krafter får samhället och miljön att kollapsa miljömässigt. Natur, klimat och människoöden krossas.

Allt kan ses som vågor av varningar på vad som är på väg. Botemedel innebär samhällsförändringar. Lobbyismen och hoten om ekonomisk tillbakagång får regeringar att fortsätta som hittills. Hur någon kan vilja arbeta som politiker idag är en gåta. De har bara ett uppdrag de ser som viktigt, att bevara samhället som det är så långt det går.

Bör yrkesvägledare börja söka kallet hos den sökande?

Förr var det många gånger ett kall det arbete någon hade, prästyrket, sjuksköterskans, läkarens eller lärarens. Det är några exempel på yrken man tog för att man kände sig kallade till det. Det blev ett sätt att leva, inte ett arbete vilka de ofta är idag, mellan vissa klockslag för att sedan övergå i fritid, längtan till semester och pension, för att därefter kunna förverkliga sig. Då var förverkligandet kallet.

Skulle skolors yrkesvägledare söka den unges kall istället för dennes intresse, som ofta innebär att tjäna mycket pengar och finnas i en glamorös miljö.

Många yrkesvägledare låter barnet drömma om dessa nästintill omöjliga arbeten i rampljuset. De som får dessa arbeten har oftast kontakter inom familj eller vänkrets, övriga får bara dessa arbeten om de har en ovanlig talang och ofantlig framåtanda.

Som det heter, med fräckhet kommer man långt. Med fräckhet och vackra ögon kommer man så långt man vill. Men hur många har det?

Varför inte söka och uppmuntra den unge till vad denne har fallenhet för. Detta ska yrkesvägledaren kunna luska ut vid samtal och förståelse av bakgrund av den unge.

Drömmar kan vara bra, men ibland bör de förbli drömmar. Allt kan inte förverkligas.

Glädje och sorg i vårt Sverige

Glädje i dagens Sverige: Att ha ett arbete och bli utvald som gynnad av staten. Detta genom upprepande jobbskatteavdrag, vilka ger en oavbruten ökad levnadsstandard med högre konsumtion.

Sorg i dagens Sverige: Att vara ratad på arbetsmarknaden genom för lång arbetslöshet. Att ha blivit kroniskt sjuk på grund av arbetsskada eller en icke behandlingsbar sjukdom. Då blir det inga höjningar av ersättning i a-kassa följden, utgångspunkten blir en nivå av 2006 års a-kassa, minskad till 65 % som bestraffning när arbetslösheten inte kan avbrytas. För den sjuke riskeras socialbidrag då man inte får vara sjuk hur länge som helst. Hänsyn till verkligheten tas inte. Fattigdomen ökar och konsumtionen för dessa minskar.

Konsensus: Konsumtionen i Sverige ökar likväl då de senare inte är så många som de som lyckats få jobbskatteavdrag och lönehöjningar (årligen!) Vilket gör att ekonomin för landet är på topp på bekostnad av de svaga, vilka inte får något av detta.

Är Sverige ett land för alla eller bara för de som lyckats få ett arbete?

Svaret är självklart. Den som anser att de svaga får hjälp och stöd lever kvar i historien. Här tas ingen hänsyn till människan längre utan bara till de som redan har en trygg inkomst och härmed ska få mer att konsumera för.