Sanningen är subjektiv. Sanning ska tolkas.

Din sanning är inte min sanning. Min sanning är inte din sanning.

Självklarheter, om så inte varit fallet skulle inte domstolar i enskilda mål behövas.

Sanningen är subjektiv och för att den ska bli objektiv och kunna bedömas av en utomstående måste det finnas lagar och normer som berättar hur en sanning ska se ut.

Lagen visar hur sanningen ska tolkas.

Sedan kan en försvarsadvokat försöka påverka denna sanning för att stämma överens med klientens sanning och härmed få denna att gälla som den riktiga och då fria klienten från straffpåföljd.

Då blir sanningen en tolkning som advokaten gör utifrån lagtexten och som denne övertygar rätten om.

På det sättet är sanningen något som inte bara är enskild utan även retorisk och relativ i förhållande till subjektiv övertalningsförmåga.