Ojämlikhetsbygget Sverige löser inte arbetsmarknadsproblem, men det ska det inte heller, i alliansens drömsamhälle.

Citat: I den borgerliga regeringens Sverige har ojämlikheten och orättvisorna ökat. Medan regeringen sänker bolagsskatten ifrågasätter IMF, Världsbanken, OECD och tongivande professorer i allt större utsträckning den nyliberala doktrinen. Slut citat.

Även nobelpristagaren Joseph Stiglitz har påtalat de växande klyftorna i USA. Kritiken kan utsträckas till von Sydow och hans partivänner.

Men arbetslinjens mantra är en konstruktion som uppmuntrar klyftor och utanförskap. De som ej har arbete och de som är sjuka ses som icke fullkomliga samhällsmedborgare och segregeras ekonomiskt.

Utanförskap har alltid funnits men det har tidigare varit personer med missbrukarproblem eller kriminellt agerande.

Idag innefattar det även arbetssökande och kroniskt sjuka.

Men en regim som konstruerat ojämlikhet och gratisarbete som fas 3 kan inte överleva som regim i längden. Ingen förtryckarregim har blivit långvarig. Förr eller senare faller den och då blir alltid domen hård.

När Alliansen väl faller kommer säkert mycket fram i ljuset, som nu döljs med alla medel, i hur man agerat och tänkt för att inte avslöja konsekvenserna av detta och utöver det vad som har nedtystats.