Välfärd för vem? Öppen fråga till partisekreterare Kent Persson (M)

 Citat: Moderaternas partisekreterare, Kent Persson, anser att ekonomifrågan är den viktigaste frågan inför val.

- Ordning och reda i ekonomin är en förutsättning för att kunna säkerställa välfärden. Slut citat.

Självklart är landets ekonomi viktigt för att behålla en välfärd för alla. Men vad har Moderaterna gjort i detta hänseende under sina år vid makten? Jo, sänkt ersättningen i a-kassan, instiftat fas 3, där människor arbetar utan avtalsenlig lön tillsammans med arbetskamrater som får en riktig lön!

Tagit från de arbetslösa och sänkt skatten i - hittills - 4 steg för de som har ett arbete. Den ersättning de arbetslösa har kvar urholkas år för år då ingen höjning enligt basbeloppet görs på dessa ersättningar - fastän priser o avgifter höjs i samhället. Inflationen tas ingen hänsyn till!

Är detta att värna om välfärden? Ja, om den inte innefattar alla. Om den inte innefattar arbetslösa.

Frågan blir då hur man kan tala om att bevara välfärden, när man gjort det svårare för de arbetslösa ekonomiskt? Om de arbetslösa i ex fas 3 haft ett alternativ, ett avlönat arbete, hade det varit en morot för att dessa skulle ta ett erbjudit arbete. Men de erbjuds inte arbete, får inte arbete när de söker arbete, får inte hjälp av arbetsförmedlingen när de väl hamnat i fas 3 - ja, inte heller innan, i de flesta fall.

Vad gör då arbetsförmedlingen? Jo, tar fram utskrifter från sin platsbank som de ger de arbetslösa och anmodar dem att söka utvalda arbeten utefter vad arbetsförmedlaren ser som möjligt att söka, om de inte redan gjort detta.

Att då tala om välfärd är en skam! Människor som inte fått hjälp när de inte själva har möjlighet att förändra sin situation, ska då behöva finna sig i att behandlas som mindre värda genom att deras - redan från början - låga ersättning i arbetslöshet blir än mindre, det är skamligt!

Att tala om välfärd ska i ett humant samhälle innebära välfärd för alla och årliga höjningar av ersättningar vid arbetslöshet o sjukdom etc. med samma procenttal som lönehöjningar genomsnittligt blir i samhället - inte tvärtom - en neddragning i ren ondska av desamma.