Religionsfrihet, vad innebär det för en person som önskar arbeta politiskt?

Kanske som för Kristdemokraterna, bara något till namnet men som inte får användas politiskt. Att segregera svenska folket likt alliansen gjort och trampa på arbetslösa och sjuka är så långt från kristet man kan komma.

Men nu har Socialdemokraterna fått ett religiöst problem. Omar Mustafa och muslimerna i Sverige. De är inte välkomna i politiken om de önskar vara aktivt religiösa och förändra Socialdemokraternas politik i islamistisk riktning.

Citat: partiledningens hållning ur ett bredare perspektiv kan vara en avskräckande signal för troende att engagera sig.

– Vi har i dag ett större förtroende bland muslimerna än i någon annan grupp. 70–75 procent av Sveriges muslimer röstar socialdemokratiskt. Ur det perspektivet är det självklart oerhört viktigt att vi åtminstone har en muslim som sitter i partistyrelsen. Det hade vi fram till i går.

Weiderud säger att stödet för S bland muslimerna är större än bland metallare och andra LO-förbund. Slut citat.

Men om islamister känner sig mest hemma i  socialdemokraterna ska även deras åsikter respekteras även om dessa ses som främmande i ett såkallat feministiskt perspektiv av det slag socialdemokraterna förespråkar och även de flesta övriga partier i Sverige. Ett perspektiv vilket är unikt världspolitiskt men ses som det enda rätta här.

För en svensk sedan generationer kan detta kännas galet. Men så fungerar demokratin. Lika fel anses en helyllesvensks uppfattning av familj m.m. vara i ett islamistiskt land.

Politik och religion kan normalt inte åtskiljas även om Kristdemokraterna lyckats med detta - till alla kristnas frustration. Deras politik är bara kristen till namnet, i övrigt är den lika segregerande och sekulariserad  i ”arbetslinjens” utanförskapande ekonomiskt av sjuka o arbetslösa som övriga borgerliga partiers.

Men normalt hör en persons religiösa tro ihop med dennes politiska uppfattning, det är helhet av en människa.