Citat: Inför en allmän
inkomst- och omställningsförsäkring vid arbetslöshet och höj ersättningsnivån –
det så kallade taket i a-kassan. Så kan Sverige rustas för den utveckling som
arbetsmarknaden genomgår. Det skriver Miljöpartiet tillsammans med
arbetsgivarorganisationen Almega.
---Vi menar också att det finns skäl att
höja taket i den nuvarande
arbetslöshetsförsäkringen och öka harmoniseringen
med dagens sjukförsäkring. Att stå utanför arbetsmarknaden är ett lika stort
problem för individen och samhället oavsett orsak. En sådan höjning ska
kompletteras med tydliga regler om avtrappning från dag 100, och krav på aktiva
åtgärder från den enskilde. Slut citat
Miljöpartiet, vad är det för syn? Att
arbetslöshetsersättningen ska avtrappas efter hand som en arbetssökande inte
får ett arbete efter en viss tid.
Ska den arbetssökande vänjas vid en usel
ekonomi efterhand som tiden går och arbetsförmedlingens
misslyckande med att förmedla en kontakt för arbete, ge ekonomisk
bestraffning av den arbetssökande?!
Så är det numera efter alliansens hemska
människosyn, där arbetssökande bestraffas ekonomiskt när de blir arbetslösa.
Och där apatin breder ut sig efterhand som arbetslöshetens längd gör det allt
svårare att leva på den minskande arbetslöshetsersättningen.
Om ovanstående är Miljöpartiets mål är
skillnaden minimal mot alliansens människosyn.
Efterhand som arbetslöshetens längd ökar
behöver den arbetssökande inte sämre a-kasseersättning utan tvärtom! Det
ska inte vara en ekonomisk bestraffning vilken ska öka utefter arbetslöshetens
längd som ska vara ett självändamål.
Skäms, Miljöpartiet. Ni liksom alliansen
sviker de arbetssökande!
Till slut ett par ord från ledaren i
Aftonbladet vilket sätter fingret på sanningen.
Citat: Att förlora
jobbet i dag innebär ett liv i total utsatthet. Det finns inga nya att få,
a-kassan är nedmonterad och på botten erbjuder samhället endast fattigdom.
Vi får stå med mössan och tacka för privilegiet att
få prestera skiten ur oss åt aktieägare som kräver 12, 20 eller 40 procents ren
vinst.
Så vi biter ihop. Vi biter ihop tills vi dör i
förtid av stressrelaterade hjärtsjukdomar med en sista salig tanke, ”jag hade åtminstone
ett jobb”.
Är detta
livet i det nya årtusendet?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar