Bidrag till företag ses som fint o kallas stöd. Konkurrans är satt ur spel för företagande. Hela arbetsmarknaden snart ett enda bidragsgytter.

Förr stöttade staten hela branscher, varvsstödet under 1970-talet är ett exempel. Det fungerade i längden inte så bra. Idag stöttar staten med bidrag kallat stöd lönekostnaderna så konkurrensen sätts ur spel och det i framtiden snart enbart finns företag som får bidrag. Övriga kan inte få lönsamheten att gå ihop.

Det finns en dold agenda i detta från alliansen, den att det i förlängningen ska utmynna i låga lönekostnader, då konkurrensen om jobben ska öka och låga a-kasseersättningar - om ens några - ska resultera i att människor konkurrerar, inte bara om arbetstillfällen, utan även om lönerna.

Genom att göra produktionsföretag m.fl. beroende av bidrag - i alliansens agenda kallade stöd - för att anställa, konstrueras en låglönestat.

Företagen görs beroende av bidrag och anställda med detta kan då i framtiden när just deras bidragsanställning tar slut inte räkna med fortsatt arbete, utan de tvingas till låg ordinarie lön om de vill ha ett arbete och inte krossas helt ekonomiskt.

Bevis på denna syn av politik ges här.

Citat: Regeringen vill inte ha någon gräns för hur många anställda med statligt stöd till lönen som ska få finnas på en och samma arbetsplats.

Det beskedet gav arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson i riksdagen

--- – Jag är inte övertygad om att en begränsning till ett visst antal anställda är rätt väg att gå, svarade Elisabeth Svantesson.

I mars berättade Arbetet att Arbetsförmedlingen gör reklam för de statliga anställningsstöden. ”Vi hjälper dig att sänka dina lönekostnader”, var budskapet i ett utskick till arbetsgivare. Slut citat.

Läs ovanstående resonemang och uttalandet i citatet, det behövs inte mer för att se linjen i politiken och bekräftelsen av framtidens arbetsmarknad.