Bild https://www.psi.edu Bilderna ovan är av den kometliknande
asteroiden 456P/PANSTARRS tagna med Magellan-Baade-teleskopet i Chile den 3
oktober 2024 och Lowell Discovery Telescope i Arizona den 26 oktober 2024, där asteroidkometens
huvud (kärna) syns i mitten på varje bild och svansen sträcker sig ut åt höger.
Fotograf: Scott S. Sheppard, Carnegie Institution for Science / Audrey
Thirouin, Lowell Observatory / Henry H. Hsieh, PSI.
Det mystiska objekt som upptäcktes i asteroidbältet under (som finns mellan Mars och Jupiter) 2021 bestämdes till slut vara en komet av Planetary Science Institute Senior Scientist Henry Hsieh, Scott Sheppard från Carnegie Institution for Science och Audrey Thirouin från Lowell Observatory.
Kometliknande objekt i asteroidbältet är isiga med
kometliknande drag, som svansar eller suddiga moln som sträcker sig bort från
solen när solens värme förångar deras is. Den första upptäcktes 2006 vid
University of Hawaii av Hsieh och hans dåvarande doktorandhandledare, David
Jewitt.
Kometobjekt i asteroidbältet tillhör en större grupp
av objekt i solsystemet som kallas aktiva asteroider. De ser ut som kometer men
har asteroidliknande banor i det inre av solsystemet. Denna grupp inkluderar asteroider
vars moln och svansar består av utslungat damm som producerats efter en
kollision eller när då de snabbt roterar, snarare än bara att de kastar ut damm på grund av förångad is. Både
kometer (aktiva asteroider) är relativt sällsynta i asteroidbältet men forskare
upptäcker fler i allt snabbare takt.
Hsieh och hans kollegor observerade den aktiva
asteroiden 456P/PANSTARRS två gånger med Magellan Baade Telescope och Lowell
Discovery Telescope i oktober 2024 för att fastställa dess status som den 14:e
bekräftade kometliknande asteroiden i asteroidbältet. De publicerade sina
resultat i Research Notes of the American Astronomical Society.
"Det här objektet är inte bara en asteroid som liknade
en komet i en engångshändelse som fick den att visa aktivitet utan är ett
naturligt aktivt, isigt objekt som liknar kometer från det yttre solsystemet (kuiperbältet)", beskriver Hsieh.
Om 456P/PANSTARRS aktivitet berodde på något annat
än förångad is skulle man förvänta sig att dess svans bara dök upp en gång
slumpmässigt och inte upprepade gånger när den var nära solen. Ett isigt
föremål, å andra sidan, värms upp varje gång det närmar sig solen och den
förångade isen drar med sig damm. När objektet rör sig längre bort från solen och
svalnar upphör aktiviteten.
Observationer av upprepad stoftutkastningsaktivitet
under nära inflygningar till solen anses för närvarande vara det bästa och mest
tillförlitliga sättet att identifiera kometer i asteroidbältet.
"Det finns fortfarande väldigt få bekräftade
kända kometliknande objekt i asteroidbältet", påtalar Hsieh. – Vi vill
bygga upp populationen så att vi kan få en tydligare bild av vad deras
egenskaper i stort är, till exempel deras storlek, aktivitetslängd och
utbredning inom asteroidbältet så de bättre kan användas för att spåra is i
solsystemet i allmänhet.
Numera
kallas asteroidbältet även huvudbältet för att inte missförstås i text som
Kuiperbältet som finns bortom Neptunus bana och vari finns
asteroider och dvärgplaneter vari Pluto ingår som en av dem. Runt detta bälte
finns Oorts kometmoln med mängder av små rester från solsystemets bildande och
däri många kometer som namnet antyder. Men jag protesterar mot att
asteroidbältet numera kan kallas huvudbältet. Etablerade beteckningar ska inte
ändras det förvirrar bara i texter mm. Ovan fynd kan man även fundera över om
dessa objekt som kallas kometliknande objekt kanske är infångade kometer från
Oorts moln då och då kastas en komet ut därifrån och börjar sina rundor runt
solen.
