Giovanni Gentile med sin aktualism godtog ej Croce idé om de fyra distinktioner jag skrev om i går. Istället trodde han på en absolut immanens. Innebärande att det inget fanns utanför det tänkande jaget. Jaget är, som han såg det, enbart tankar och är det enda och därmed slutpunkten.
Så därför är allt som existerar immanent i det tänkande, i den tänkande människan exempelvis. När det gällde Gud ansåg han att människa och Gud var samma sak.
Samma ande.
Det är tänkandet och inte det tänkta som är verklighet påstod han. Jagets, eller om vi
hellre vi säga människans, tanke är i sig en handling, inte något passivt åskådande.
Tanken som redan är tänkt är något förflutet. Det är dött och inte längre verkligt.
Det finns bara en verklighet och det är nuet. Nu är verklighet, enbart nu, inte då eller
sedan, enligt Gentile. Och det kan vi väl hålla med honom om.
Tanken i sig är frihet och begränsas enbart av tanken. Ja, inte kan man opponera sig så lätt, anser jag, mot dessa tankar. Vi kan ju knappast påverka det förflutna. Inte heller framtiden förrän vi är där och då har framtiden blivit nu. Vi kan visserligen planera framtiden och därmed försöka påverka den till vad den ska bli när den väl blir nu. Men hur vi än planerar framtiden blir aldrig den punkt av ett nu, likt som vi planerat. Tidigare nu mellan planeringen och framåt mot det hägrade har förändrat förutsättningarna för det planerade nuet så det aldrig stämmer helt efter den plan vi planerade utifrån. Inget blir som man tror, hur väl man än planerar eller tror eller för den delen planerar, om/när det handlar om delmål som lättare ska få målet att realiseras.
Dagens intressanta artikel blir denna
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=154449
Varför är vi i Europa, och då i synnerhet svenskarna, så avkristnade?
Varför har inte vi behov av en tro, som exempelvis amerikanarna har?
Frågor som man kan tänka omkring, nog är det ett mysterium.
Kan det ha en mening som vi människor inte förstår?
Så därför är allt som existerar immanent i det tänkande, i den tänkande människan exempelvis. När det gällde Gud ansåg han att människa och Gud var samma sak.
Samma ande.
Det är tänkandet och inte det tänkta som är verklighet påstod han. Jagets, eller om vi
hellre vi säga människans, tanke är i sig en handling, inte något passivt åskådande.
Tanken som redan är tänkt är något förflutet. Det är dött och inte längre verkligt.
Det finns bara en verklighet och det är nuet. Nu är verklighet, enbart nu, inte då eller
sedan, enligt Gentile. Och det kan vi väl hålla med honom om.
Tanken i sig är frihet och begränsas enbart av tanken. Ja, inte kan man opponera sig så lätt, anser jag, mot dessa tankar. Vi kan ju knappast påverka det förflutna. Inte heller framtiden förrän vi är där och då har framtiden blivit nu. Vi kan visserligen planera framtiden och därmed försöka påverka den till vad den ska bli när den väl blir nu. Men hur vi än planerar framtiden blir aldrig den punkt av ett nu, likt som vi planerat. Tidigare nu mellan planeringen och framåt mot det hägrade har förändrat förutsättningarna för det planerade nuet så det aldrig stämmer helt efter den plan vi planerade utifrån. Inget blir som man tror, hur väl man än planerar eller tror eller för den delen planerar, om/när det handlar om delmål som lättare ska få målet att realiseras.
Dagens intressanta artikel blir denna
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=154449
Varför är vi i Europa, och då i synnerhet svenskarna, så avkristnade?
Varför har inte vi behov av en tro, som exempelvis amerikanarna har?
Frågor som man kan tänka omkring, nog är det ett mysterium.
Kan det ha en mening som vi människor inte förstår?
