Är utbrott från huliganer glädje, eller en ursäkt för bråk?

Ser vi på huliganer på fotbollsmatcher är frågan om deras uppförande är glädjeyttringar eller besvikelser som gör att deras uppförande går över styr?

Isåfall är det mycket ostabila personer utan kontroll på sina känslor.

Men är detta sanningen? Knappast.

Är de överhuvudtaget intresserade av fotboll?

En del av dem är säkert det. Men flertalet är det inte.

Däremot är det personer som önskar uppmärksamhet och som hittat en arena där de syns. Vi såg liknande tendenser för länge sedan när dansbanorna invaderades av raggaråk med tillhörande bråkstakar. Dessa åkte ut för att få uppmärksamhet och bråka. De ville visa upp sig, inte dansa.

Samma sak med huliganerna, det är samma anda. Fotbollsarenor är platsen, ett lag ursäkten. Där vet alla var de väntas och vilka de är.

Därför är gamla tiders raggare och dagens huliganer samma andas barn men en ny generation som visar samma slags känslor och spänningssökande på samma vis som tidigare generationer.

Allt handlade om, och handlar om, uppmärksamhetsbehov och njutning av att skrämma och visa makt.

Förvirrade huliganer stormade Livets ords lokal

Förvirrande irrläror och våldsälskande människor resulterade i att dessa stormade lokalen för att visa antisemitiska åsikter. Judehat.

Med stor säkerhet var dessa människor mycket illa insatta i vad judeförföljelse innebär eller innebar under andra världskriget. Det är ingen ideologi de förespråkar utan istället våldsfilosofi. Det är samma slags individer som fotbollshuliganer. Bråkstare helt enkelt. Men likväl störande och otrevliga. Det är en polissak att hålla styr på huliganer av skilda slag inklusive föräldrar. Mer är inte att säga om detta.

Den mörka medeltiden

kallas så därför att kulturyttringar var lika med kristendom och kyrka och allt utanför denna var hedendom och irrlära. Långt fram i tiden var det åsiktsförbud och censur på vad för litteratur som fick publiceras och spridas.


Vidskepligheten var stor men efterhand förändrades samhället ändå mycket genom fördömelsen av vidskepelse från kyrkan.

Det var även under denna tid feodalsamhället började ta form. Det var en hierarki där kungen var i topp och sedan i rakt nedstigande led fanns länsherre, vasall och folket. Var och en hade plikter mot den andre. Systemet fungerade under en lång tid. I botten fanns bönderna som skulle göra dagsverken åt godsherren och denne kunde när han så ville ta ifrån bonden hans mark eller arrendera ut den till en bonde mot utbyte av arbetskraft för sitt gods. Livegenheten kom att gälla under denna tid.