Enligt honom var en stark kejsarmakt det bästa för en stat och dess medborgare. Kejsarens största uppgift skulle vara att upprätthålla det yttre och inre försvaret mot oordning och krigshandlingar.
Men han såg ett farligt hot mot freden. Det var risken av krig mellan den världsliga och kyrkliga makten. Därför ansåg han att kyrkan skulle underordna sig den politiska makten i allt som handlade om världsliga frågor. Påven och prästerskapet ska hålla sig till sakramentens utdelande och lärarrollen inom den kristliga sfären och inget annat ansåg han.
http://www.idehist.uu.se/distans/ilmh/Ren/idehist01-04disc.htm
Detta sa han under 1200-talet och historien talar sitt tydliga språk. Det blev stora religionskrig senare. Trettioåriga kriget är ett exempel på religionskrig.
http://www.smb.nu/svenskakrig/1618.asp
Något annat var men även det en från början ickepolitisk handling var inkvisitionen.
http://www.admetam.org/inkvisitionen/index.htm
Ja att dra gränsen mellan vad som är världsligt eller religiöst har under hela mänskligheten varit ett dilemma. Många krig har utkämpats med religionen som täckmantel. Vad kan ses som något ickereligiöst, något utanför trons område. Ska man se det objektivt blir det allt utanför de områden Marsilius beskrev. Ska man se det subjektivt utifrån en troendes synpunkt innefattar religionen allt.
Så problemet inom området är näst intill olösligt. Troende och icke troende står här i motsatsförhållande till varandra, troende av olika kyrkor likaså. Därför blev religionskrig så vanliga och så grymma och fortfarande finns oro inom religionsområdet. Islam och hinduism mot kristna m.m. ser vi ofta bevis på i medierna. Politik eller olika slag av religion är ofta inte något som går ihop även idag om de inte är trosfränder. Se tex http://www.gfa.org/latestnews eller http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=149373
Men han såg ett farligt hot mot freden. Det var risken av krig mellan den världsliga och kyrkliga makten. Därför ansåg han att kyrkan skulle underordna sig den politiska makten i allt som handlade om världsliga frågor. Påven och prästerskapet ska hålla sig till sakramentens utdelande och lärarrollen inom den kristliga sfären och inget annat ansåg han.
http://www.idehist.uu.se/distans/ilmh/Ren/idehist01-04disc.htm
Detta sa han under 1200-talet och historien talar sitt tydliga språk. Det blev stora religionskrig senare. Trettioåriga kriget är ett exempel på religionskrig.
http://www.smb.nu/svenskakrig/1618.asp
Något annat var men även det en från början ickepolitisk handling var inkvisitionen.
http://www.admetam.org/inkvisitionen/index.htm
Ja att dra gränsen mellan vad som är världsligt eller religiöst har under hela mänskligheten varit ett dilemma. Många krig har utkämpats med religionen som täckmantel. Vad kan ses som något ickereligiöst, något utanför trons område. Ska man se det objektivt blir det allt utanför de områden Marsilius beskrev. Ska man se det subjektivt utifrån en troendes synpunkt innefattar religionen allt.
Så problemet inom området är näst intill olösligt. Troende och icke troende står här i motsatsförhållande till varandra, troende av olika kyrkor likaså. Därför blev religionskrig så vanliga och så grymma och fortfarande finns oro inom religionsområdet. Islam och hinduism mot kristna m.m. ser vi ofta bevis på i medierna. Politik eller olika slag av religion är ofta inte något som går ihop även idag om de inte är trosfränder. Se tex http://www.gfa.org/latestnews eller http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=149373
Slutligen anser jag själv som aktivt kristen att vi alla måste respektera varandra även om vi har helt motsatta uppfattningar i tro eller politik. Tyvärr har religion och tro många gånger använts i mänskliga maktsystem eller av rädsla för oliktänkande och då gett ett resultat som är helt motsatt till kärlek och omtanke innebär vilket oftast är grundpelarna i all trosinriktning.
