Få planeter är eller blir lämpliga för liv

 

Bild En ung stjärna omgiven av en skiva av gas och damm. Nya planeter kan bildas från detta material. Om de har de kemiska förutsättningar som krävs för att liv sedan ska utvecklas på planeten beror på rätt syrehalt under kärnbildningen. (Bild: NASA-JPL)

För att liv ska kunna utvecklas på en planet krävs vissa kemiska grundämnen i tillräckliga mängder. Fosfor och kväve är avgörande. Fosfor är avgörande för bildandet av DNA och RNA, som lagrar och överför genetisk information, samt för cellernas energibalans. Kväve är en väsentlig komponent i proteiner som behövs för cellers bildning, struktur och funktion. Utan dessa två grundämnen kan inget liv utvecklas ur livlös materia.

En studie ledd av Craig Walton, postdoktor vid Centre for Origin and Prevalence of Life vid ETH Zürich och ETH-professorn Maria Schönbächler har nu visat att det måste finnas tillräckligt med fosfor och kväve när en planets kärna bildas. "Under bildandet av en planets kärna måste det också finnas exakt rätt mängd syre för att fosfor och kväve ska kunna stanna kvar på planetens yta," förklarar Walton, huvudförfattare till studien. 

Detta var fallet med jorden för cirka 4,6 miljarder år sedan. Det var en kemisk lyckoträff i universum. Denna upptäckt kan påverka hur forskare söker efter liv på andra håll i universum.  Att rätt mängd syre fanns när jordens kärna bildades innebar att det fanns tillräckligt med fosfor och kväve tillgängligt i manteln och skorpan.

Det innebär att jorden var mottagare av en kemisk lyckoträff i universum. Jorden finns i en guldlockzon med optimala kemiska förhållanden för livets utveckling.

När forskare söker efter liv i universum bör de därför leta efter solsystem som liknar vårt eget. Att fokusera enbart  på vatten räcker inte.  Walton CR, Rogers LK, Bonsor A, Spaargaren R, Shorttle O, Schönbächler M. En studie av deras arbete publicerades  i Nature Astronomy, 9 februari 2026, DOI: Extern länk med studien från Nature. finns här.

Därför bör inte privata aktörer sköta vissa uppgifter i samhället.

Pengar styr när privata aktörer agerar. Vinstsyften blir det som kommer i första hand, effektivitet för att få hög vinst ledstjärnan. Inte att göra ett så bra arbete som möjligt för den enskilde, ex vårdtagaren, eleven etc.

Offentliga företag tjänar inte mer om de gör enligt ovanstående utan kan istället koncentrera sig på att göra ett bra arbete. Här är inte kostnaden ledstjärnan och ska inte vara det heller.

Att ha som ledstjärna att göra ett bra arbete för andra är bättre än att göra det utefter vilken betalning eller vinst man får.

Privata företag är vinstdrivande, offentliga är skattefinansierade.

Problemet är att anställa rätt personer med rätt inställning till den offentliga arbetsmarknaden. De flesta är rätt men vissa är fel. De som ser arbetet som en inkomst och inget annat har inte på den offentliga arbetsmarknaden att göra utan bör finnas på den privata, där de kan eggas av tävlingsinstinkten att genom olika bonusar och ev. ackord få en högre ersättning.

Dessa eggande ting finns ännu inte så mycket på den offentliga marknaden, om man undantar idiotin av förmånligt pensions- och avgångsvederlag som skattebetalarna fått betala för att korkade politiker låtit skattepengar gå som sand mellan fingrarna, till förmån för vissa som inte hör hemma på den offentliga arbetsmarknaden.

Stoltheten av en bra arbetsinsats bör vara ledstjärnan när man arbetar med människor, inte att få ett företag att få så stor vinst som möjligt till ägarna, då detta innebär att med alla medel, inbesparningar mm av vårdbehov, sämre skolor och mindre personal och att tjäna pengar på de svaga i samhället.

Likt utförsäkringen av sjuka och den lägre ersättningen för arbetslösa, där pengarna istället ska gå till de som har en arbetsgivare. Undantaget, de som hamnat i fas3, vilka anses som tillhörande arbetslösas klass fastän de gör ett arbete eller en ”sysselsättning” och där arbetsgivaren som har dessa är den som får en inkomst.