Att utförsäkra var säkert ett sätt att visa svenska folket att de ska arbeta så länge de bara kan, för att bidragsutbetalningar ska undvikas. De som utförsäkras ska säkert ses som varningssignaler för de med arbete som funderar på att sjukskriva sig.
Meningen är att alla, om möjligt, ska arbeta till pensioneringen. Moroten är jobbskatteavdragen. Piskan är utförsäkringens helvetesliv.
Människosynen är grym, men vi har sett den i Tyskland under 1930-talet och i många andra länder. Länder som prisar den arbetande och förödmjukar och misstror den sjuke eller arbetslöse.
Utförsäkringen ska inte vara positiv. Problemet var säkert, när det blev möjligt att utförsäkra, att hitta villiga lakejer som tog på sig att utförsäkra sjuka. Men försäkringskassans handläggare tog på sig detta, i annat fall hade många av dem blivit arbetslösa, och då hade den andra stigmatiseringsmetoden snart även drabbat många av dem, fas3.
Här samlas de som ingen vill ha som anställda, men som vissa företag har som affärsidé att förvara - för vinnings skull. 5000 kr i månaden per förvarad person, dessutom skattefritt, har blivit en affärsidé likt RUT och ROT.
Visst var alliansen oroliga för hur svenska folket skulle reagera vid en förändring av det svenska samhället. Men det gick över förväntan. Jobbskatteavdraget var lösningen.
”Vi och dom” segregationen var framgångsrik, att rida på folks fördomar om fuskande sjuka och lata arbetslösa blev en framgång som idag gjort moderaterna till det största partiet och partiledaren otroligt populär.
En otrolig framgång som ingen kunde drömt om för bara några årtionden sedan. Det behövdes en ny generation för att lyckas.
