Satanister behöver vård, under sin anstaltstid inte uppmuntran.

I USA har en satanist känt sig kränkt över att inte ha fått utöva sin tro i fängelset.

Men är då satanism en tro på godhet och medmänsklighet i betydelsen av att få en person att återanpassas till samhället? Jag säger nej till detta. Interner bör få någon form av vård för att återrehabiliteras till ett liv som inte innebär återfall i kriminalitet.

I detta finns inte plats för djävulsdyrkan, droger, stöld, mord eller andra former av icke samhällsgagneliga rörelser.

Satansdyrkan är motsatsen till kristendom och i kristendom ingår en kamp mot ondska och satan. Ondska och satanism är knappast uppbyggligt för en människa som ska vara god och hjälpsam mot sina medmänniskor och älska dem. Tvärtom som jag uppfattar satanism är det en tro på människan och dennes möjlighet att förverkliga en egen lycka utan inblandning av andra.



Uppdelningen av klasser.

I slutet av 1500-talet började klassindelningstänkandet av samhället att växa fram.
Man delade upp samhället i en högre o en lägre klass av medborgare. Borgare och arbetare kan man utrycka det som. Gesällerna förlorade nu den talan de haft i samhälleliga frågor och den allmänna rösträtten slopades till förmån för en oligarki. Arbetarna levde i hus som stod kvar sedan sekler tillbaks. Borgarna däremot byggde sig stenhus o en del välborna hade sedan länge slott.

Tiden började likna vår tid med en uppdelning av klasser beroende på arbetsuppgifter o kapital.