En mindre känd filosofs tanke.

Michael Joseph Oakeshot en nutida engelsk filosof vilken hade en för mig svår tanke att förstå och tolka. Därför tänkte jag utifrån egna funderingar här reflektera lite över tanken. Tanken som är motsatt till hur jag ser på den historiska tillvarons händelseförlopp.

Han påstod nämligen att historiska händelser inte kan förklaras utifrån orsaksbegreppet. Min uppfattning är däremot att orsak ger verkan som blir utgångspunkt för nästa orsak som får till följd nästa verkan och så fortsätter händelsekedjan.

Vad som sedan är orsaken kan man däremot fundera över. Någon detalj eller en räcka av oberoende händelser som resulterar i en viss kedja och ger en verkan av något slag.

Men ska man utesluta orsaken till händelsekedjor är nästa steg att det är slumpen som styr enligt mitt sätt att se det.

Då är vi inne i kaostänkandet. Där händelser sker utan yttre påverkan som man kan förutse eller efteråt se som en påbörjad händelsekedja bakåt.

Slumpen skulle kunna vara att någon var på en plats vid fel tidpunkt och då satte en händelse i omlopp. Genom mordet som var startskottet till första världskriget exempelvis.

Hade inte mördare och mördad träffats av en som man kan se det slump den dagen hade kriget kanske inte börjat då och historien fått en annan vändning.

Men även detta kan diskuteras mördarens liv var en enligt mig orsak-händelsekedja som ledde till denna händelse i tid och rum. Även den mördades liv var genom orsak-händelsekedjan på kollisionskurs med mördarens liv denna stund. Bilfärden var även den en händelse-orsakskedja genom de som tillverkat bilen, folkmassans rörelser och andra detaljer för att det skulle ske just då. Händelser och människoöden genom historien från tidernas begynnelse gav upphov till denna händelse enligt mig.

Men slumpen kan självfallet även diskuteras som händelser skeenden och det är så man kanske ska förstå ovanstående filosof. Slumpen av att mördaren just då stötte på prinsen i ovanstående beskrivning.

Att bli värderad är alltid gjort utifrån en relativ källa.

Du värderas i alla sammanhang för att bedömas om du passar in. Detta görs vid anställningsintervjuer vid all slags kontakter och alltid sker det från en person som bedömer utefter vad denne ser som viktigt. Bedömt utifrån förförståelsen av hur en person som denne upplevt likt dig tidigare gjort för intryck.

Det innebär att du bedöms olika av olika personer. En arbetsgivare bedömer dig som lika omöjlig på dennes plats som en annan i samma bransch bedömer dig som perfekt.

Det finns mallar för bedömning och då tas inte personliga värderingar som utgångspunkt. Men självklart är dessa test gjorda av någon som sett dem som riktiga utifrån dennes förutfattade förmågor och förförståelse.

Så hur du än ser det så bedöms du relativt inte rättvist men mänskligt.

Villaidyllen blir rena slentrianen och därmed urtråkig för många som därmed söker äventyr som resulterar i splittrade familjer.

Slentrian är varningssignalen i många familjer. När den kommer uppstår grälen orsakade av tristess.

Villadrömmen är realiserad. Den nya bilen köpt och inkomsten ökar något varje år.

Var det inte mer kommer tankarna då hos många att lyda.

Nej den som lyckats få allt och inte längre kan se några nya drömmar att förverkliga blir frustrerad och reser.

Resa blir trösten. Men på dessa resor över hela världen uppkommer drömmen att kanske det finns en bättre mer spännande partner bland alla dessa personer man ser. Någon spännande sexuell ny kontakt. Drömmar följer dessa personer och snart är skilsmässan där. Villan såld kanske och besvikelsen på allt börjar.

Sjukdomar av psykisk art kan uppstå och jakten på nya partners i vild följd blir mångas levnad. Andra drar sig tillbaks för resten av livet med lugnade medicin och dagdrömmar som de aldrig kan eller får mod att realisera.

Är detta livet frågar de. JA självfallet är det så. Det liv de konstruerade för sig själva. Varför kan man fråga?

Något svar på detta kan inte ges. Var tid har sina drömmar och sin plåga. Människans dilemma är att aldrig kunna slå sig till ro, men alltid se den möjligheten som en dröm att förverkliga och kämpa till att förverkliga.

Att rationalisera innebär att öka arbetslösheten och därmed minska kundunderlaget i samhället.

Men att minska kundunderlaget behöver inte betyda mindre lönsamhet. De som har jobb blir starkare köpkraft då de blir mer lönsamma och för högre lön. Därmed kan rationaliseringar ge ökad lönsamhet även om de som kan handla blir färre.

Självfallet önskar alla privatföretagare att rationalisera för att förbilliga produktionen och därmed öka vinsten. Men när stat och kommun sparar in på personal blir det motsägelsefullt. Det en hand inom det offentliga sparar får en annan del av det offentliga betala.

Indragningar betyder högre utgifter i a-kassa, försörjningsstöd och minskad skatteintäkt både på inkomstbortfallet för den enskilde men även mindre inbetalad moms från handeln.

Den arbetslöse får mindre pengar att handla för och behöver samhällets stöd. Så inte blir det en vinst för det offentliga att dra ner på personal. Att inbilla sig att det privata näringslivet som själva rationaliserar ska ta emot den så kallade övertaliga personalen från den offentliga sektorn är otroligt naivt.

Vad är då lösningen? Inom det offentliga är det självfallet att behålla all personal och använda dem till det som behövs istället för att de ska vara arbetslösa. Behov finns bland annat inom äldrevården där man i dag inte ens låter gamla få frisk luft utomhus varje dag. En sak som är självklar på landets kriminalanstalter. Så äldre i dag behandlas sämre än massmördare och pedofiler i Sverige. Kan även tänka mig att man slipper inplastad mat på anstalterna.

Sverige av i dag är en skam. Kortsiktiga dumheter och ogenomtänkt ideologi är vad som styr. Men precis som medelsvensken har uppfattningar av det mesta utan att ta reda på fakta styr även vår regering i dag utefter samma impulser vilket självklart är populärt bland medelsvenskarna. Segdragna men nyttiga utredningar som ska bedöma för och nackdelar innan ett beslut tas lyser i dag med sin frånvaro till glädje för medelsvensken som inte tror att dessa långa utredningar behövs.

Kanske arbetsläger skulle ge den långtidsarbetslöse en trygghet.

Under tidigare arbetslöshetsperioder i Sveriges historia förödmjukades inte de långtidsarbetslösa med högre skattesats eller sysselsättningar av det slag som nu tredje steget genomför inom Jobb och utvecklingsgarantin i syfte att segregera och skapa ytterligare utanförskap som absolut gör den arbetslöse omöjlig på arbetsmarknaden.

Förr skapades i stället ex nödhjälpsarbeten. Arbetslösa fick göra något som var nyttigt för samhället. Det byggdes vägar och parker mm. Genom detta förlorades inte kontakten med den riktiga arbetsmarknaden och personen lärde sig något som gjorde att denne kunde komma ut på arbetsmarknaden igen när konjunkturen vände.

I dag är det helt annorlunda, en gång utanför alltid utanför. Konstlade sysselsättningar och ingen möjlighet att få riktiga jobb efter dessa trams sysselsättningar.

Många knäcks självklart av dessa dumheter.

Mitt förslag för att ge dessa en trygghet är arbetsläger där statliga arbeten kan utföras. Alla här ska ha en lägenhet för sig eller sin familj. Lönen ska vara gratis hyra och fickpengar att leva på. Ungefär som anstaltsliv men frivilligt inträde för den som inte klarar att leva i pressen av arbetslöshet och klara sin ekonomi med 65 % av sin föregående a-kassa. Skulder mm ska vara vilande tills personen eventuellt kommer ut i det riktiga arbetslivet igen.

Vi måste ge alla en dräglig tillvaro, inte pressa människor som redan är mer eller mindre knäckta för att de ska känna skuld och skam över att ingen önskar anställa dem.

Nej staten bör genomföra ovanstående frivilliga arbetsläger i varje län och då även rikta en hård propaganda ut i samhället för att inte den arbetssökande ytterligare ska ses som en parasit. Dagens segregering och skamkonstruktioner riktade mot de som är utanför måste stoppas om vi inte ska konstruera ett samhälle där människor ska värderas och behandlas utefter om de har haft kontakter som de använt för att få ett arbete eller inte och lyckats.

Jobbsökare se sökandet som ett spel för gallerierna.

I dag då långtidsarbetslösa inte bara är segregerade och ses som värdelösa av många arbetsgivare och arbetstagare blir det än mer viktigt för dessa att behålla sin självkänsla i ett samhälle som värderad utefter om en människa ha ett arbete. Samtidigt som arbetsmarknaden stigmatiserar arbetslösa.

Numera ska dessa nämligen utöver skammen att inte bli anställd även betala högre skatt i förhållande till en som har arbete. Utöver det har ersättningen sänkts och denna ersättning höjs inte enligt index som för ex pensionärer vid årsskiften utan är fast för tid och evighet utan hänsyn till inflation och prisstegringar i samhället.

Att söka jobb tills slutet av jobbsökargalleriet, pensioneringen är vad många därför håller på med och tvingas till. Sista steget är det nu genomförda tredje steget i jobb och utvecklingsgarantin. Samhällstjänst som tidigare var förbehållet mindre kriminella och försörjningsstödstagare. Men i tredje steget ska arbetsuppgifterna inte som för föregående nämnda vara ett riktigt jobb utan ska ses som uppgifter som inte ska kunna leda till jobb. För besväret att ta emot dessa som det ses uslingar får arbetsgivaren betalt med 225 kr per dag. Sedan ska den arbetslöse tiga och arbeta i två år på platsen därefter måste denna ut för att istället hamna på en ny plats i två år om reglerna inte ändras.

För att behålla sin psykiska hälsa måste den arbetslöse se sig och acceptera att samhället inte är till för honom, utan de allmosor han får, får han genom sitt ickearbete som sysselsätter honom och med dessa allmosor ska han leva och fortsätta söka jobb.

Jobbsökandet blir då rutin men vilken arbetsgivare som anställer någon som är så segregerad är höljt i dunkel. Denna arbetsgivare finns självklart inte. Därför ska den arbetslöse se sin existens och sitt sökande som ett spel för gallerierna.

Om han eller hon inte klarar detta och ser hela tillvaron i en ironisk verklighet kommer denne att knäckas. Eventuellt är självmord ett steg som många tar. Men samhället stöttar denna politik en politik som inte gör arbetslösa delaktiga i samhället utan enbart till offer.

Observera att jobbskatteavdraget exempelvis inte försvinner vid ett eventuellt regeringsskifte. Därför är röstning på de etablerade partierna vid nästa val en totalt meningslös och löjeväckande handling för den långtidsarbetslöse som inte ses som annat än en parasit som bör utrotas av alla etablerade partier. Om inte genom att denne får ett jobb så genom att skuffas undan där ingen ser honom eller henne och absolut i nämns i den politiska debatten.

Arbetsordning först A sedan B därefter lön eller skam.

En nyanställd som fått instruktioner om hur han ska arbeta med en viss sak. En elev som fått instruktioner om hur han ska lösa en viss uppgift. En make eller maka som fått en möbel från IKEA att montera och sagt sin bättre hälft att detta gör jag enkelt själv.

Olika exempel på personer som tagit på sig uppgiften att göra något utefter en väl beskriven mall.

Om de lyckas får de fortsatt respekt av den som ser detta eller som gett instruktionen. Viss stolthet kan även uppstå. Möjligheten att lyckas med fler uppgifter i framtiden och att själv våga ta initiativ för att lösa dem kan ofta bli följden. Tron på sin egen förmåga ökar.

Motsatsen sker vid ett misslyckande. Skamkänsla och värdelöshetskänsla kan uppstå om personen inte istället skyller på instruktören eller mallens förklaringar. En syndabock är alltid lämplig att utse för att skydda sitt eget ego.

Men om inte detta skydd fungerar blir känslan skam och värdelöshet. Då är risken att samma misslyckande blir följden i andra sammanhang. Förmågan att våga försöka utan att någon står upptill och tar över vid en osäkerhetskänsla ökar även den.

Vad som behövs för att inte misslyckanden ska resultera i skam är bra pedagogiska mallar och bra pedagogiska förmågor att förklara för en novis. Plus att ge positiv feedback även vid ett eventuellt misslyckande. Alla kan misslyckas men alla kan inte alltid lyckas.