Psyket förbereder sig på sin förestående utplåning genom att det är programmerat att utlösa dödslängtan.

Barn växer på längden och blir starkare och starkare efterhand som de växer. Vuxna växer i många fall med åren på bredden och blir genom detta klumpigare och klumpigare. Barn blir vackrare och ser friska ut när de växt klart. Vuxna blir dallrande fettklumpar som inte orkar mer än att sitta och stoppa än mer i sig och riskerar därmed en framtida hjärtinfarkt.

Varför bär sig vuxna som ser sig som ansvarsfulla samhällsindivider så idiotiskt åt?

Varför tar de inte ansvar för sin egen kropps välmående? Finns en inneboende dödslängtan hos varje människa vilken accelererar ju äldre en människa blir?

Frågor jag inte kan besvara men som jag ser som realistiska att ställa och som med stor säkerhet kan besvaras med ett ja utifrån ovanstående resonemang.

Varför frossar annars många vuxna?

Varför röker många fast de mår dåligt av det om det inte beror på en medveten eller troligare omedveten dödslängtan?

Varför dricker folk alkohol i större mängd annars? Varför arbetar många ihjäl sig annars?

Psyket förbereder sig på sin förestående utplåning genom att det är programmerat att utlösa dödslängtan vilket yttrar sig i frosseri, rökning, alkoholkonsumtion mm.

Det är min absoluta tro. I annat fall skulle människans beteende vara totalt motsägelsefullt och det kan det väl ändå inte vara om man ska tro på evolutionen.

Bilder och musik kan ge förlösande upplevelser, men inte för alla.

Kanske både bilder och musik kan ge förlösande upplevelser. Många säger att de mår bra av bildskådande och lyssnande på musik. Stilarna skiftar, smaken likaså men många anser sig få en upplevelse och njutning av bådadera.

Jag hade det själv ibland förr vid lyssnade på svensktoppsmusik där romantiken flödade i texterna och behovet av en kvinna var stor och olycklig kärlek upplevd. Då kunde man njuta av olycklig kärleksschlagertext vilket flertalet texter handlade om.

I övrigt har jag inte kunnat uppleva mer än irritation över musik. Ljud i all ära men hellre en motor som går än en musikgrupp som spelar. Hellre fågelsång om det så är skriande måsar en tidig morgon än musik på låg volym på vilken tid som helst på dygnet.

Radio har jag inte lyssnat på sen flera år, ja årtionden. Teve ser jag på om jag slipper komedier och då av den värsta sorten; amerikanska, där skratt lagts på i handlingen.

Internet däremot är något som passar dock utan ljud. Jag har oftast ljudet avslaget.

Upplevelser av förlösande slag upplever säkert många njutningar av likaså av både bilder och musik. Bilder kan vara vackra, visst, men musik, nej säger jag. Så jag förstår inte de som kan njuta av musik men de är många, betydligt fler än de som avskyr väsendet. Minoriteter där jag hör hemma.

Varför är så sällan dagens grovarbetare konstnär?

Arbetare är sällan konstnärer, kulturintresserade eller bokslukare. Varför?

Förr fanns en hel del som var detta men i dag är de få, mycket få. Min teori är att det tidigare fanns många läshuvuden som på grund av föräldrars ekonomi aldrig fick chansen att läsa vidare. Det sågs även som onödigt då det sågs som självklart att gå i fädernas spår. Arbetarbarn skulle bli arbetare etc. etc.

Därför fanns bland dessa många som lärde i smyg läste och sågs som underliga. Autodidakter var vanliga. Arbetarförfattarna såg även dagens ljus.

I dag kan alla läsa vidare. Därför är de som inte gjort detta personligheter med värderingar som gör att de ser ner på de som läser vidare. Man har en egen jargong ofta kryddad med kortfattade meningar som blandas med kraftutryck.

Man umgås nästan alltid ytligt och sällan förs djupgående samtal.

Istället uppdelar man verkligheten med vi och dom där. Man ser sig som bättre och naturligare i förhållande till de som har makten och kunskap.

Inte konstigt, skulle de inte göra detta skulle hela deras tillvaro bli meningslös. Evolutionen har skapat en mening som kan vara svår att förstå men den finns där. En slags självpåtagen segregation som även kan ses som påtvingad då motpolerna de lärda inte önskar en djupare kontakt de lever i skilda verkligheter på samma plats.

Biblioteket den möjliga folkbildaren för de som ser sig som kallade.

Internet i all ära men biblioteken och dess kunskapsböcker har inte spelat ut sin roll. Att förkovra sig genom att läsa en bok i sin favoritfåtölj eller i sin säng slår med hästlängder att läsa en e-bok.

På biblioteken är det även ofta utställningar och föreläsningar. Detta är även aktiviteter som internet inte slår. Video och filmföreställningar på nätet blir inte samma sak upplevelsemässigt som att sitta bland ett gäng lika intresserade och lyssna på en föreläsare i verkligheten.

Den virtuella världen kan aldrig ersätta den verkliga världen. Bara komplettera den och då ytligt. Aldrig fullt ut.

Därför kommer biblioteken aldrig att bli möjliga att ersätta. Däremot kommer de att förändras allt eftersom tiderna kräver.

Men den dag som jag misstänker kommer är att det i framtiden kostar en avgift för lånande av böcker mm då har vi kommit ännu ett steg mot ett än mer segregerat samhälle.

Vi måste locka de som ej är vana läsare eller kulturellt intresserade in på biblioteken inte ge dem ett ytterligare skäl att slippa gå dit.

Locka dit dem för att de ska få en inblick i samhället och dess diskurser inte segregera dem än mer genom att se dem som mindre värda genom att ta ut en avgift vilket vi förstår gör att de aldrig skulle sätta sin fot på ett bibliotek och än mindre ta del av kulturutbudet där.

De skulle då bara få än mer bekräftat sin egentro som kommer ur klasstänkande att enbart stroppar, tjänstemän och läshuvuden och verklighetsfrämmande mesar i kostym och gabardinbyxor går dit.

Människan har alltid en ursäkt för att dricka alkohol.

Även i goda tider har den nu som då använts, men då inte som tröst i bedrövelsen utan som ett sätt att fira något och slå sig för bröstet för att den vägen tycka sig få en känsla av störst, bäst och vackrast.

Ve den som inte tycker det samma i fyllan och villan. Vissa har nämligen en ursäkt med alkoholruset att i detta kunna se sig som möjlig att uppföra sig som den usling denne egentligen är psykiskt. För att sedan skylla på alkoholen.

Ingen mister nämligen självkontrollen under alkoholen utan tar bara detta som en ursäkt för att slå den inbillade eller verkliga ovän man har eller någon okänd som påminner om denne.

Det enda en påverkad mister under ruset är nämligen balansen och koordinationsförmågan plus reaktionsförmågan. Men inne i personen fungerar psyket och omdömet lika bra fast långsammare.

Så ursäkta aldrig den som gjort något ej lämpligt under alkoholrus. Denne har gjort det för att den haft lust länge eller önskat det. Men självklart inte gjort det förrän det funnits en ursäkt genom att säga att denne drack för mycket. Trams och förbannad dikt. Ingen är oansvarig för sina handlingar under sin reaktionssvaga alkoholrusperiod. Tvärtom desto mer ansvarig för sina handlingar:

Komikern utser sig själv i en organisation och denne behövs.

I alla organisationer finns någon som utsett sig själv som komiker. Skämtaren som håller humöret uppe hos de andra. Den som säger en dråplig men snäll replik i en situation då stämningen behöver förbättras.

Med skämtare menas inte den som drar en rolig historia eller vits. Dessa är inte så populära av alla.

Nej det handlar om den som säger en naiv, barnslig eller förlösande kommentar. Den som är något av en bondkomiker och gör det oväntade.

Men aldrig så det sårar någon. I alla organisationer som fungerar finns denne. När denne ev. slutar uppstår en ny.

Jag tror det är något de flesta känner igen antingen man är denne eller vet vad som åsyftas. Alla behövs men denne är säkert betydligt viktigare än många andra i en fungerande organisation.

Denne är som en säkerhetsventil och alltid uppskattad.

Arv och miljö, uppfostran och förförståelse är vad som får en person att skratta åt samma sak som en annan blir topp tunnor rasande över.

Beroende på vem vi är bakåt reagerar vi olika på samma stimuli.

Kulturella skillnader har även det betydelse. Skämt är olika i olika kulturer. För att inte göra bort sig bör man veta något om en viss kulturs yttringar och värderingar innan vi ex som svensk försöker skämta med någon i bushen i Afrika.

Att som man här tycker sig ha rätt till att skämta om religion och tro kan kosta en livet om man gör samma sak i mellanöstern.

Därför bör man veta något om den kultur man eventuellt besöker och respektera deras tro och uppfattningar och inte förödmjuka människor i onödan på grund av elakhet eller oförstånd. Båda slag tas lika hårt av den som drabbas.

Tankar att fundera över och ta på allvar. Vi svenskar är inte bäst på allt men däremot har vi en stark tro på det i vår kultur. Troligen går denna tillbaks till den tid vi var en stormakt.