Coachning vår tids gissel.

Vart är du på väg?

Har du en plan och vad innebär den? Är den realistisk eller är den konstruerad utefter framgångsteoretikernas ”Du kan” budskap?

Coachning i all ära, men hur realistiskt är det?

Jag tvivlar på denna frälsningslära. Realism är mer konkret. Alla kan inte allting. Alla kan inte peppas till att ta bra beslut för sig själva. Alla kan inte det dessa coachningsläror försöker förmedla.

Det blir ofta fel. När någon som tror på dessa lärors mästare (vilka säkert inte alltid tror på den själva) försöker göra och leva utefter detta och misslyckas. Då blir resultatet än sämre när det gäller självkänslan än innan dessa coacher rörde till tillvaron.

Nej. Realism är bättre än detta hurtiga trams som inte leder längre för någon än vad livet lett utan dessa hurtbullars dumheter. Förverkligandekurser av skilda slag för utvalda grupper har funnits länge nu. Många som deltagit i dessa företags maranatamöten (hallelujamöten utan religionsanknytning) knäcks.

Stoppa hurtbullarna, så människor kan planera sina liv utan uppsträckningar och ledsamheter i onödan.

Logik ologiskt.

Som allt annat ses logiskt handlande utifrån subjektets verklighetsuppfattning.

Logik kan även ses utifrån en agenda bestämd på ett visst forskningsfält.

Logiskt tänkande ska många gånger vara strikt materialistiskt och ska gå att mäta och väga och göra statistik av.

Ologiskt är allt annat som inte godkänts av någon vetenskaplig gren.

I samhället är logik och ologiskt flytande och många förstår inte skillnaden mellan logik och känslomässigt tillfälligt agerande.

Privatpersonen är knappast logisk i sitt handlande eller tänkande. Logik är ett begrepp som används och förstås så gott det går enbart inom olika forskningsgrenar.

Att skapa tecken av ljud.

Det är att skapa förståelse till ett språk som gör att de som delar detta kan kommunicera med varandra.

Att skriva ner dessa tecken som ska symbolisera olika läten i ett gemensamt språk fodrar att den som gjort detta lär ut tecknen för ljuden till andra och att denna kunskap sedan sprids som ringar på vattnet.

Men vad som kan vara fundersamt är hur detta var möjligt utan att ljuden omtolkades teckenmässigt på vägen.

Tänk bara hur omändrad en historia blir om den berättas för någon, denne berättar för en annan osv. När kanske bara ett tiotal berättat denna i en obruten följd har historien förändrats ibland till oigenkännlighet. Det har blivit en ny historia.

Därför är det förunderligt att tecken som betyder olika ljud i ett alfabet kunde spridas och förstås över stora områden i en tid med dåliga kommunikationer. Visserligen var det bara de lärde som fick lära sig detta nya med läs och skrivspråk men nog är det fascinerande.

Varför läsa deckare?

För nöjes skull, javisst.

Men det finns annan litteratur som även kan läsas för nöjes skull och som då ger en ny kunskap.

Deckare handlar ju bara om ett brott och en upplösning av vem som utfört det och varför.

Annan litteratur ger förståelse av verkligheten och ibland även nya infallsvinklar att leva utefter.

Vilket är mest spännande om man förstår detta. Jag anser att fantasi där deckare ingår kommer långt ner på listan.

Jag läser mycket men bara facklitteratur, när jag någon gång försökt läsa annat har intresset falnat mycket snabbt då jag enbart får tanken, varför ska jag läsa detta, det har ju aldrig inträffat eller det lär mig inget.

Inlevelse är unikt i dag.

Kan du med inlevelse förstå din medmänniskas dilemma?

Den långtidsarbetslöse eller långtidssjuke som får leva på mycket små marginaler och ändå acceptera att många ser denne som simulant och lat?

Få kan i dag detta. Man har itutats genom Alliansens politik, med sitt löjliga mantra jobblinjen, vilket i deras version slår iskallt mot de svaga.

När en regering förespråkar iskalla, icke empatiska handlingar mot de svaga, då har de mörka, onda krafterna åter börjat få spelrum i samhället.

Lakejer arbetar för dem, för att slippa bli arbetslösa själva. Människor säljer sig till en grym arbetsuppgift och ursäktar sig med att de gör som staten bestämt.

Den som säljer sig är inte läkarskrået, tvärtom, de arbetar fortfarande för människan och dess vård vid sjukdom.

Det är istället de som sitter på Försäkringskassan som nu är lakejer i ondskans tjänst. Utan förbarmande fullföljer de en omänsklig uppgift mot sjuka, en uppgift de fått av Alliansens teoretiker och ideologi.

Likväl som långtidsarbetslösa får lida pin. Här verkställs eländespolitiken, dock inte av Försäkringskassan, utan av bl.a fackföreningars a-kassa m.fl. som utan större protester fullföljer förödmjukelsepolitiken.

De som drabbas har drabbats mindre tidigare, men även den politik förra regeringen hade med aktivitetsgaranti etc var förödmjukande, så många har gett upp i dag. Ska det vara så i ett modernt samhälle?

Tyvärr så säger merparten av svenskarna ja till detta. De som inte själva har drabbats. Ännu.

Inte behövdes idrott tidigare, däremot behövdes lek.

Förr arbetade de flesta människor kroppsligt.

Alla hade möjlighet att få arbeta mot en ersättning, som visserligen var liten för många, men som i de flesta fall gick att leva på.

Man behövde inte gå på gym eller idka någon idrott för att hålla kroppen i form. Tvärtom behövde man vila när arbetsdagen var slut. Tyvärr var arbetet för många för ansträngande och många blev utslitna tidigt.

Det var för mycket kroppsansträngningar. I dag är det för lite och för mycket usel mat som gör att många går på gym för att hålla formen och även håller en diet.

Överdriven kroppsansträngning förr och för lite i dag gör att kroppen behöver vård. Förr i form av vila, för lite många gånger och följden blev att livet tog slut betydligt tidigare än i dag. Numera välfärdssjukdomar som även dessa tar livet av folk i förtid.

Människan prövas kroppsligen nu som förr. Ordet lagom som vi använder flitigt i Sverige betyder balans, inte för mycket och inte för litet. Men det är ett relativt begrepp med olikartad betydelse för olika människor.

Det som du lägger in i ordet lagom är inte samma som någon annan.

Finns något lagom? Knappast. Varför vi har detta begrepp i svenska språket vet jag inte, men det är unikt och svårt att förstå för ickesvenskar. Liksom det engelska trickster och även den tyske sociologen Ferdinand Tönnies Gemeinschaft/Gesellschaft är svårt att översätta till svenska för att förstå.

Varsamhet, vad är det?

Det bör vara att ta hänsyn till andra och andras ägodelar, men även mot sina egna. Varför förstöra saker, andras eller egna?

Varför såra andra människor? Det enda svar som finns är att många gör det men har aldrig ställt sig frågan varför.

Människan är unik. Den förstör utan att ha någon mening bakom, ibland impulsivt, från en sekund till nästa.

Är då människan en farligare varelse än andra på vår planet? Ja, i så motto att människan gör meningslösa vålds och förstöringshandlingar.

Har människan alltid gjort detta?

Mitt svar är Nej.

Att människan känslomässigt sjunkit så djupt och fortfarande sjunker än djupare, vilket vi ser då våld blivit grövre, beror på att människan i dag lever i en konstlad värld som är helt fel för människan.

Vi skulle som i alla andra tider levt i och med naturen. Där hör vi hemma, hur konstigt det än kan låta för många. Om vi fortfarande gjort detta skulle inte den procent av mänskligheten som ägnar sig år oförståeligt gängbildande, våld och förstörelselusta funnits.

De hade levt som människan är skapad till, i en miljö människan ska leva i, naturen, och kampen för familj, stam och överlevnad hade varit meningen och tillfredsställelsen i livet. Något mer hade inte behövts.