Varför är brons tredje pris i tävlingssammanhang?

Guld och silver är ädelmetaller och grundämnen vilka många smycken i långa tider tillverkats av. Men brons, finns överhuvudtaget bronssmycken att köpa i dag? Brons är en legering och en ädelmetall, men inte ett grundämne.

Bronsåldern har vi hört talats om, den kom efter järnåldern. Kan det finnas ett samband med denna tids smycken och tredjepriset brons i dag? Jag vet inte.

Skulle vi inte idag hellre ha en ädelmetall som även är ett grundämne som pris?

Förslagsvis platina. En metall dyrare än guld. Platinasmycken finns men här i Sverige är de ännu ovanliga.

För att modernisera prisutdelningarna skulle då 

första pris vara Platina, 

andra Guld 

och tredje Silver.

En idé som jag ser som möjlig att genomföra.

Vår järnmalm räddade många släkter in i vår tid.

Andra världskriget, Sverige, en tid av fasa för de flesta, hopp för andra, beroende på vilken samhälls och människosyn man hade.

I Sverige fanns tyskvänligheten de första åren av kriget men allteftersom krigslyckan vände vändes denna till sin motsatts. Nazisvensken blev USA-vän och transittrafiken sågs inte längre med lika välvilliga ögon.

Vår export av järnmalm till krigsindustrin sågs inte längre som en garanti för att slippa att bli invaderade av Tyskland. Vi förstod att Tyskland gick mot en förlust av kriget och vi vågade kritisera Tyskland.

Hur det gick sedan vet vi alla hoppas jag. Men en sak kan vi däremot vara säkra på och det är att genom vår undfallenhet mot Tyska nazitidens agenda slapp vi krigets fasa här. Många svenska liv sparades och genom detta lever många av oss i dag som aldrig annars blivit födda om våra fäder och mödrar hade blivit offer i kriget.

Undfallenheten i Sverige då kan många av oss tacka för i dag, annars hade vi aldrig kommit att födas. Vilka av oss som då tillhört de ofödda kan vi inte veta.

Hur Europa sett ut i dag om vi sluppit nazitidens fasor är även det en fråga som kan ställas men inte besvaras. Troligen hade vi haft högre levnadsstandard i Europa och ett helt annat samhälle.

Kan alla ha fel?

Självfallet, men kan alla acceptera att de har fel i en fråga eller uppfattning?

Nej, tyvärr kan inte alla det. Många tänker statiskt den uppfattning, den tro, den lärdom de en gång fått kan de inte förändra då det skulle krascha deras verklighetsuppfattning och personlighet.

Andra däremot söker förändring aktivt och kan likt kameleonten byta uppfattning utefter vart fördelarna finns för detta.

Andra vilka är de som är bäst lämpade för vår tids agenda kan både ge och ta. De kan förstå andras tankar och även förändra sin egen uppfattning av något efter prövning av argument.

Vi är därför som mänsklighet uppdelade i dessa tre slag av tänkande och vilken du tillhör känner du bäst själv efter ovan beskrivning.

Att vända kappan efter vinden för att få som man vill

Sokrates sa en gång att retorikern kan få en sak att framstå som omväxlande rätt eller orätt för samma persons åsikter när han vill.

Jag påstår att det är just detta som vår tids, men även romartidens, advokater kunde och gör. De vänder kappan efter vinden likt många politiker gör. Genom att vinna en politisk debatt eller ett brottsmål får karriären en skjuts uppåt.

Och det personen försöker få igenom med skicklig retorik, ont eller gott, är relativt efter vilket som önskas uppnås för karriären. Heder och hederlighet är inget som betyder något i dessa sammanhang.

Om det får en mördare fri eller en oskyldig släppt eller dömd har ingen betydelse. Enbart att det fall advokaten fått till del vinns är av betydelse, då får advokatens karriär en skjuts uppåt. Liksom att politikerna som får igenom sin vilja får en uppmärksamhet som ger en karriär uppåt.

Det är självfallet att vända kappan efter vinden och ta parti för det som lönar sig bäst. Men för seger behövs retorik och av den anledningen har detta skolämne fått mer och mer betydelse i vår tid. Detta då en skicklig retoriker kan uppleva att det leder till att öppna stängda dörrar in till maktens korridorer.

Egoism ses som gott för alla, en spegling av Sverige i dag

Vi fick under sena 1990-talet en inriktning i samhället som kallas individualism och nyliberalism. I dag florerar detta på alla stadier i samhället och Alliansens politik är en spegling av denna filosofi.

Även arbetspolitiken som Herr Borg tagit från en av nobelpristagarna i ekonomi florerar för fullt. Amerikansk filosofi har alltid varit att ju lägre ekonomiskt stöd en arbetslös får desto lägre lön arbetar denna för. I USA har därför många både två och tre arbeten där lönen sammantaget inte går att leva på.

Egoismens tidevarv skulle vår tid kallas då individualism och nyliberalism är speglingar av detta. Allt med målet att de redan privilegierade ska kunna leva av andras arbete utan att någon ska se ned på denna egoism utan istället beundra dessa egocentriker och själva försöka efterlikna dessa.

Därav har vi fått ett samhälle  med en politik där vissa värderas högre än andra i människovärde.

Något som varit omöjligt politiskt för bara några årtionden sen att arbeta för i Sverige.

Cikadorna var ursprunget till sången

Cikadorna är en grupp insekter som finns i ett antal av ca 2500 arter på vår jord.

Enligt den grekiska mytologin var dessa mänskliga och sjöng så vackert att muserna överväldigades och en del av de människor av vårt släkte som då fanns överväldigades så av sången att de slutade äta och dricka och dog.

Av dessa uppstod en del senare och från dessa kom sedan cikadornas insektssläkte till, vilka av muserna fick gåvan att de efter födelsen inte behövde någon näring utan omedelbart började sjunga fram till sin bortgång.

Men vad som är intressant om vi ser till nutid, dåtid och kanske framtid är hur en del förtrollas av sång och inte ansåg (anser) sig kunna leva utan den medan andra inte tycker sång är viktigare än något annat och i många fall väljer bort den i sitt liv.

Ska ovanstående förklara de tankar man hade i den grekiska antiken av hur vissa älskade sång och levde för den medan andra var likgiltiga eller mindre intresserade av att njuta av densamma?

Möjligt, då det mesta förklarades utifrån mytologi liksom det i dag förklaras genom psykologi.

Även i dag finns de som älskar sång och de som inte gör det.

En del vill skriva odödliga verk, andra skräms av det.

Många önskar lämna något efter sig så de inte glöms bort i mänsklighetens historia. De klassiska filosoferna är ett exempel, andra är grymma krigshetsare.

De har alla det gemensamt att de ville bli berömda för något och inte glömmas bort. I dag finns de som går till ytterligheter för att få ett namn i historieböckerna. Massmördare mfl kufiska psykopater.

Sedan finns motsatsen, de som aldrig vill synas och absolut inte heller kommas ihåg, utan som önskar leva anonymt och glömmas bort. Här finns de som vägrar intervjuas,  uppge sitt namn vid olika möjligheter till detta och som vägrar bli fotograferade.

Även dessa är kufiska personer med personlighetsstörningar.

Sedan finns de vanligaste människorna som varken bryr sig om den ena ytterligheten eller den andra. Dessa kan bli berömda som vad som helst, idrottare, företagsledare eller genom något annat som kan ge pengar.

I denna grupp finns även de som inte tänker på varken det ena eller det andra utan bara lever sitt liv utan att bry sig om ifall de uppmärksammas utanför den närmsta kretsen eller inte. De som kan kallas medelsvensson i Sverige.

Vem man är märks utåt men inte inåt.