Borgs falska ord om inkomstskillnader.

Visst ökar inkomstklyftorna i Sverige, men där de ökar allra mest är bland de med arbete och de utan arbete. De utan får sin ersättning minskad år för år, genom att deras ersättning är statisk sedan 2006 och minskningen till 65 %

a-kassa, och återupprepade jobbskatteavdrag för de med arbete som får än mer.

Och skäms Borg! Inga höjningar enligt basbeloppet, vilket ska kompensera något de prishöjningar och den inflation som sker årligen.

Borg uttrycker att det är oroväckande att inte hela Sverige är med i välfärdsökningen. Men han menar då, att de som halkat efter är de med låg inkomst av arbete. Dessa ska facket hjälpa med lönehöjningar, anser jag.

Men Borg låtsas som vanligt att han inte vet, han bryr sig inte om de utförsäkrade och de utan arbete, de som idag är lika mycket utanför arbetsmarknaden som när moderaterna - med gap och skrik - lovade att bryta utanförskapet redan vid valet 2006.

Ett fiasko som vi vet idag och som endast hade som mål att sänka a-kassan och segregera de arbetslösa och sjuka ekonomiskt - i tron att dessa då fick arbete.

Indoktrineringen lyckades, att få svenska folket att inte låtsas om de långtidsarbetslösas situation, de göms i dag i fas3.

De utförsäkrade möts med en gäspning av de med arbete och friska kroppar.

Moderaternas totala fiasko: Utanförskapet ökar katastrofalt! Kanske det är meningen - i en dold agenda?

Att gå till val under två mandatperioder och slå sig för bröstet och se sig som förmer än andra partier måste bevisas ha en grund. Denna finns inte.

Den såkallade arbetslinjen har enbart fått till följd en mängd mänskliga tragedier - inte fler jobb eller fler i arbete. Tvärtom, långtidsarbetslösheten har ökat. Ungdomsarbetslösheten består.

Totalt misslyckad jobbpolitik där äldre vägras komma in på arbetsmarknaden om de varit arbetslösa en längre tid. Där funktionshindrade och sjuka kastas in i socialbidragstagande då de utförsäkras, både för att de är för sjuka för att arbeta och de mikroskopiskt få som kan arbeta, förvägras anställning.

Utlandsfödda får inga arbeten på grund av fördomar från svenska arbetsgivare, men detta har alltid varit så i Norden, såvida de ej lyckas använda dessa som gratis arbetskraft eller med låga svarta löner.

De arbetslösa som har svårast att hitta jobb bedöms öka från dagens 220,000 till 260,000 år 2013. Så många tragedier och så många fler beräknas hamna i arbetslöshet. Om dessa fått behålla sina 80 % av a-kassan, fått vara sjuka - som så många är - och inte utförsäkrats, hade någon mänsklig omtanke visats av moderaterna. Och utöver det fått sina ersättningar höjda - åtminstone med basbeloppet - år för år.

Då skulle de, utöver sin segregering, inte behövt förödmjukas ekonomiskt också som grädde på moset. Moderater: ni har misslyckats och det med levande människor som - tro det eller ej - likt er har känslor och behov.

Tänk om, sluta förödmjuka de som har det svårast.

HJÄLP DEM ISTÄLLET!

Det är er plikt som regerande parti! Ni har stöd för allt ni gör av era allianspartners, de lyder blint även fortsättningsvis, mot att de får synas i alliansen. Det finns inget motstånd mot att förmänskliga er politik.

Tre partier tar all uppmärksamhet i Sverige, de övriga syns inte, men finns ändå.

Tre partier syns, resten inte: Centern, Folkpartiet och Kristdemokraterna är marionetter till Moderaterna och deras allians av arbetslinjepolitik.

Vänstern finns men syns inte så mycket, kanske på grund av att en ny partiledare varit stor på den politiska ordningen under en längre tid. Kanske det ändras nu.

Sverigedemokraterna syns lite då och då, mycket beroende på att de får mycket uppmärksamhet genom att de övriga partierna inte låtsas om dem och deras åsikter. Detta gör att media uppmärksammar dem mer än de kanske alltid förtjänar.

Socialdemokraterna uppmärksammas genom Juholts affärer och dennes nu aktuella avgång och turbulensen efter detta.

Moderaterna syns hela tiden - i tid och otid - och därför ser många detta som det enda partiet i Sverige och stödet ökar därför då inget alternativ syns, om det nu finns just nu. En mycket vinnande reklamkampanj för moderaterna, ju mer man syns desto större uppmärksamhet får man.

Problemet är att vi håller på att få en enpartistat.

Moderaterna styr - lydpartierna lyder.

Oppositionen tiger eller nonchaleras om de råkar tycka något. Ex på detta är kravet på stopp för fas3, en majoritet i riksdagen lyckades inte stoppa något, den självdog istället.

Krävd regeländring för synskadade kommer att göra att alla får betala.

Kostnaderna för att få en ledsagare till synskadade skiljer sig åt beroende på var i landet man bor. I 92 kommuner är det gratis, medan det i andra kommuner kostar pengar.

Detta togs upp i en nyhetssändning i tv4 under julafton, men ingen tidning nappade på att publicera detta.

Intresset under helgen låg inte på synskadade. Men jag reagerade då synskadade ville arbeta för en rättvis kostnad, lika för alla i hela Sverige. Men en protest av detta slag får till följd en fördyring för många av de synskadade. Kanske de som har högst kostnad får någon minskning, då resultatet blir att ingen då får detta gratis. De 82 kommuner som erbjuder detta gratis tvingas troligen, genom något nytt lagförslag om förslaget går igenom, att även dessa måste ta ut en avgift. 

Bättre hade varit att politiskt försöka påverka de kommuner lokalt där man tar ut en avgift.

Medan de med högst avgift ev. tvingas sänka sin avgift. Vi ska komma ihåg att moderaterna har arbetslinjen som ideologi och detta innebär att de som inte kan arbeta - och många av de blinda är arbetslösa - inte ska få några fördelar.

Så protesten kommer att fördyra för många, om moderaterna får syn på protesten, och ev. förbilliga för några. Den som inbillar sig att en protest skulle göra att ledsagare skulle bli fritt för alla, lever i en rosenskimrande värld.

Barn vräks som tidigare, moderaterna räknade med att media skulle tiga, och snart svalnar säkert intresset för frågan igen.

 Barnfamiljer skulle inte kunna vräkas med hänsyn till barnen. En utredning sattes in 2010 för att ge idéer om hur detta skulle lösas. Intresset från media svalnade efter en topp 2007 då moderaterna satte ett mål att barnfamiljer inte skulle vräkas.

Men mål är inte samma sak som beslut. Ett mål kan finnas i evighet utan att realiseras, t.ex. som minskad arbetslöshet, färre sjuka, bättre skola etc.

Men allt är mål - inte beslut. Mål realiseras oftast inte.

Nu har barnfamiljers vräkningar åter tagits upp av media. Några dagar eller veckor högst kan intresset från media fortsätta, beroende på allmänhetens intresse. Sedan självdör medias intresse - igen - och moderaterna kan fortsätta att ha som mål att inte barnfamiljer ska vräkas. Ett mål som inte behöver realiseras, bara vara vad det låter som - ett mål - som man lämnar till marknadskrafterna och barnfamiljerna själva.

Det finns ju ett övergripande mål hos moderaterna. Arbetslinjen.

De barnfamiljer som inte har arbete är ointressanta då de lever av bidrag - och inte ingår i moderaternas Sverige - mer än som fläckar på en ideologisk tavla.

De ska därför inte räknas, utom om de ”tar ett arbete” enligt moderaternas syn på tillvaron, då blir målet förverkligat - de vräks inte.

OBS: Detta skrev jag för ca en månad sedan och jag fick rätt, intresset från media är borta idag igen.

Socialstyrelsen är vårdfientlig, utreder sällan anmälningar om vanvård.

Vi kommer alla ihåg uttalandet från dessa smutsgrisar på socialstyrelsen - som inte prioriterar städning inom vården.

Nu kommer nästa utredning, som visar att de inte heller prioriterar larm om missförhållanden inom vården.

Enbart 6 % av larmen utreds. Sex av hundra larm!

Vilken agenda har moderaterna lagt för socialstyrelsen? Kan det vara att människor i framtiden ska få misstro mot vården och istället ta egna beslut om att köpa bättre vård eller själva ta hand om sina gamla?

Möjligt. Genom detta kan samhället än mer amerikaniseras i ideologin av att frihet är att ta eget ansvar och sköta sig själv. Snart har de yngre generationerna uppfostrats i denna syn.

Socialdemokraterna var självgoda under 1970-80 talet, de ansåg inte att moderaterna en dag skulle få möjlighet till majoritet för att styra landet.  De såg inte varningarna, och nu har vi fått det samhälle vi förtjänar. Ett snabbt segregerat samhälle.

De enda som kommer ihåg det solidariska samhället och tryggheten i detta, är snart gamla eller på väg att åldras och räknas inte. Många av dessa hamnar i en inte avlägsen framtid i vårdskräcken av idag, där de får dagdrömma om hur bra vård de gamla fick under 1970-80 talets Sverige. Här fanns ålderdomshem, inte som i dag ensamheten i att sitta sjuk och gammal i en lägenhet, ev. med någon stressad hemtjänst under en kort stund ibland.

Propagandaminister Joseph Goebbels har likheter med moderaternas Per Schlingmann. Sekretess är ledstjärnan.

Det är inte bara att de båda bär ett tyskt efternamn som är likheten. De styrde och styr vad som bör och inte bör komma till allmänhetens kännedom.

Schlingmann kallas inofficiellt moderaternas propagandaminister, officiellt statssekreterare.

Hårdare tag har tagits då det gäller insyn och i den rapport som nu kommit är hemlighetsmakeriet så starkt, att media inte har fått se den.

Dagens opolitiska tjänstemän försvinner snart. Utredningen föreslår att skillnaden mellan politiska och opolitiska tjänstemän utgår. Om inte detta är en varning för att något pågår - som inte får komma till allmänhetens kännedom - så förstår jag inte vad som sker.

Det öppna demokratiska samhället är på väg att tillslutas.

Var har vi sett detta tidigare och vart ledde det? Goebbels var en propagandaminister i ett parti där man inte önskade insyn, och ingen ickepartimedlem fick arbeta i kansliet för detta parti.

Vad som får komma ut av beslut kontrolleras hårt. Media ska koncentrera sig på partiledarens tal - vilka är propagandatal - och inget annat.

Ser du likheterna? Om inte, så sover du - likt det svenska folket idag - och det tyska folket för 73 år sedan…