Mystiska spår i Gubben i Månens högra öga.

Länge har forskare undrat över spår i Mare Imbrium ett av de så kallade haven på månen vilket även har setts som högra ögat på gubben i månen.

Nu anser forskare att dessa spår och uppkomsten avMare Imbrium är konsekvenser av en dvärgplanets krock med månen för över 3 miljarder år sedan.

Detta hände under period då många nedslag skedde även på Jorden och i vårt solsystem i övrigt. Det ovanliga här är de spår just detta nedslag gjort på månen. I övrigt har många fler nedslag skett här. Haven som de en gång fick namn som är alla nedslag.

Men flertalet om inte alla med undantag av ovanstående var av större asteroider inte av en dvärgplanet. Därför är spåren från just detta nedslag något som förundrat forskare sedan de upptäcktes.

För att förstå dessa utseendemässigt bör följande länk kopplas upp och läsas. Den är från Brown university. Ett privat forskningsuniversitet på Rhode Island i USA där man forskat just om det spår som nämnts ovan och nu tolkats som ett nedslag från en dvärgplanet.

Sista steget för Rosetta tas i september 2016. Farväl Rosetta.

För en påminnelse av Rosettas färd och vad den gjorde se följande länk.

 Den sökte svar på hur livet eller livets byggstenar en gång kan ha kommit till Jorden. Detta gjordes genom att undersöka en av de asteroider den passerade. 

Asteroiden 67P/Tjurjumov–Gerasimenko. När Rosettas landare landat 2014 på denna hamnade den i skugga från solen och uppdraget höll på att gå om intet. Men utrustningen vaknade igen och uppdraget slutfördes.

Rosetta själv fortsatte följa asteroiden och har så gjort sedan dess. Men nu ska uppdraget slutföras genom att Rosetta själv ska landa på asteroiden. Under nedfärden kommer många foton att tas.

Rosetta är nu i slutet av sin livslängd och landningen på asteroiden kommer att ske innan solens strålar för solpanelerna blir för svag. Farkosten och asteroiden befinner sig ung. vid Jupiters bana när det sker den 30 september i år.

Ett 14 år gammalt uppdrag når då sin slutpunkt.

Mars Rover 2021 ska landa på Mars och söka liv.

Mars Curiosity Rover sändes upp 26 nvember 2011 och landade på Mars den 5 augusti 2012. Därefter har den obemannade Marsbilen sökt efter  tecken på liv, vatten och vad allt som dyker upp på dess väg, för att förstå mer av Mars och vad som finns på dess yta. Mängder av prover har tagits och analyserats.

Men nu öskar forskare en mer avancerad rymdbil för än mer avancerad undersökning.

Detta ska ske 2021. Året då en farkost med namnet Mars Rover 2021 ska börja sitt uppdrag här.

Startskottet för detta uppdrag börjar nu. Det första steget är att bygga farkosten. 

Läs från denna  länk om hur denna farkost ska se ut och vad den ska göra när den kommit fram.

The wind cryes Mary här kan man se var och hur i USA.

Jimi Hendrix sjöng denna låt 1967 en av hans bästa låtar. Oberoende av vad som sker i vår värld viner vinden där vi är. Ibland hårt ibland smekande. Ibland som en mild sommarvind och ibland som en hänsynslös orkanvind.

Men ingen har en överblick över hur den viner. Inteförrän nu. NU kan den som önskar veta hur vinden sveper runt i USA se detta i realtid genom att koppla upp sig på denna sida.

Långt in i det okända i Orionnebulosan har nu skådats av ESO-infraröda instrument HAWK1 i Chile.

Orionnebulosan är svår att se in i där den ligger i Orions stjärnbild.

Men nu har det lyckats och resultatet är spännande. Det som döljs därinne av gas och stoff är en mängd bruna dvärgar. En brun dvärg kan ses som en misslyckad stjärna då temperaturen i dessa varit för låg för att kärnreaktioner skulle startat och en stjärna bildats.

Det har även upptäckts ett stort antal planetliknande objekt. Kanske objekt vilka inte ens har kommit till brun dvärgstadiet.

Orionnebulosan är en dimfläck i Orion och kan ses som sådan från jordiska teleskopet. Storleken på nebulosan är ca 24 ljusår.

Det är därför en förhållandevis stor okänd del som nu blivit undersökt. 

1,2 miljoner galaxer finns nu att se i 3D.

Det är kartläggning av universum som just nu står i fokus medverkande i detta projekt är bland annat astronomer vid Max Planckinstitutet för astronomi.

1,2 miljoner galaxer med all dess stjärnor innebär ca en fjärdedel av den synliga rymden. Dessa kan nu ses i 3D.

Ett av de mål som finns med kartläggningen är att förstå den mörka energin. Energin vilken söndrar som man förstår idag till skillnad från den vanliga energin vilken bygger upp.

Se här en artikel om arbetet från Max Planckinstitutet för astronomi i Heidelberg.

En kall jetstråle strömmar ur galaxen NGC 1377.

659071070 miljoner ljusår bort sker ett fenomen av ovanligt slag. En kall jetstråle strömmar ut från  ett svart hål. Jetstrålar av het gas är vanligt men en kall med en temperatur av -163-263C är en ny upptäckt.

Teorin är att en kall jetstråle har med tillväxten av ett svart hål att göra. Den är tyngre an heta strålar och drar in massa i hålet från galaxens mitt. Detta bör göra att tillväxttakten minskar efterhand.

Teorin kan bli en pusselbit i hur svarta hål uppstår och  varför. Kunskap vi saknar idag