Saturnus månar verkar yngre än man tidigare trodde visar data från Cassini.

Jättegasplaneten Saturnus med sina ringar är inte bara gas av flytande väte och helium. Den har även en stenkärna i dess centrum med en storlek 18 gånger större än Jorden.

Gashöljet  rör sig likt jordens hav utefter tidvattenskrafter. På Jorden efter vår månes dragningskraft. På Saturnus utefter de stora månar som kretsar runt planeten.

En undersökning Cassaini gjorde där uppe var de mindre månarnas banor. Tethys, Telesto, Calypso och Dione. Dessa data plus några månars till visade att om månarna runt Saturnus bildats i sin helhet för 4,5 miljarder år sedan likt övriga borde de legat längre ut från planeten än de är.

Månar drar sig ut från sin moderplanet med ett viss antal meter per år likt vår måne gör från jorden.

Nu anses istället att de mindre månarna i de inre bältet vid Saturnus inte bildats för 4,5 miljarder år sedan utan bildats senare av material från Saturnus ringar vilka genom gravitation bildat dessa månar.

Cassinis uppdrag och lite av nya rön från Saturnus

Cassini är ett rymdskepp vilket gjort en del undersökning av Saturnus ringar och närområdet där. Uppdraget är snart över.

Lite av vad som upptäckts är detta mer bilder kommer in efterhand från dess kameror. 

Plus uppdraget i dess helhet kan ses och läsas om här på denna utförliga beskrivning av uppdraget från NASA

NGC 4696 i Galaxhopen Centaurus är speciell

NGC4696är en galax ingående i galaxhopen Centaurus  150 ljusår från Jorden.

Fast den ingår i detta cluster av galaxer är den väl avgränsad och förvånande nog en av universums ljusstarkaste galaxer.

Från galaxens kärna sträcker sig spindellika trådar ut från denna och vidare ut i universum. En vacker syn. Galaxens centrum innehåller som de flestas galaxers (kanske allas) ett svart hål och där finns därför mycket energi. Energi vilken strömmar inom centrum och ger dessa lysande trådar av damm, gas  och grus en virvlande färd ur centrum. Ljusstyrkan ger dessa effekter av spindeltrådsliknande ljussken.

Stjärnor producerar material av skilda slag men det händer mer här

Att material och grundämnen produceras i stjärnor är inget nytt allt har sitt ursprung i de processer som sker här av värme och radioaktivitet mm.

Men vad som är mindre känt är att stjärnor även är enorma producenter av det damm som finns därute. Damm vilket hela tiden kommer ur stjärnors processer och hamnar ute i universum överallt.

I stora stjärnanhopningar finns betydligt mer damm än i mindre. Bevis för detta har nu hittats tidigare har enbart detta antagits i teorin.

Men nu har forskning visat att det stämmer. Mest dammutveckling sker bland unga och tunga stjärnor. Forskningsresultatet kommer från en undersökning av galaxhopen 11zw40.

Den minsta hittills upptäckta asteroiden därute

Den minsta men inte minst ljusstarka asteroiden därute är en i diameter av 2 meter. Stor nog för att en vuxen ska kunna sitta grensle över den och rida vidare ut i  universum. Tänk den synen. Det låter som Munschausen  när denne red på en kanonkula.

Asteroiden med namnet 2015TC25 vilken finns i jordens närområde är även en av de ljusstarkaste. Dess material består av ljusstarka silikater.

Läs mer om den här. Asteroiden vilken Munschausen säkert skulle påstått sig ha ridit grensle över om han vetat om dess existens den gången den begav sig.

Jorden utan Måne skulle inte vara bara tomt utan även annorlunda här.

Utan månen skulle allt inte vara som det är nu. Hade den aldrig existerat skulle vi heller inte saknat den eller tänkt på hur det skulle vara med en måne. Jo kanske ändå vi skulle tänkt på hur en måne skulle påverkat vår planet.

Men nu har vi den med vidskepliga fantasier om mångalen etc hängande genom generationer av mänskligheten.

Men konkret vad skulle skillnaden varit utan måne?

Jo följande, mörkare nätter, lägre ebb och flod enbart solen skulle gett en liten effekt. Kortare dagar då månen får jorden att bromsas upp i sin dygnsrotation.  Någon skillnad i klimat då jordens vickande och jordaxeln skulle luta annorlunda  vilket skulle ge klimateffekter.   

Men jordens liv och människan skulle säkert finnas ändå. Med de skillnader i villkor som nämnts ovan vilka inte är livsfientliga men däremot annorlunda än de vi vant oss vid.

Solen skiljer sig mot en lägerelds konstruktion

Sitt runt en brasa och känn värmen från elden. Blir det för varmt? Flytta dig längre ifrån elden. Självklart agerande tycker du.

Men skulle du kunnat sitta vid solens skens närhet och tycka den vore för varm skulle det inte hjälpa. Du flyttar dig en bit bort och värmen ökar istället.

Detta är vad som sker i solens närområde. Värmen ökar när avståndet från eldens centrum ökar. Tvärtom mot lägereldens.

Solens så kallade atmosfär har en temperatur ca 200 till 500 gånger högre än dess yta.

Man tror att det beror på plasmautsläpp från solen och att detta exploderar i atmosfären som minisolar och ökar temperaturen.

Det finns lite olika förklaringar på fenomenet och om du följer länken här kan du läsa mer om fenomenets nuvarande aktualitet inom forskarvärldens teoribildande.