Jordens Livs konkurrerande byggsten upptäckt i Jordens mantel

Liv och organiskt material är på Jorden uppbyggt av kol. Vi kan inte se att detta material kan ha någon konkurrent idag med undantag av kisel.

Teoretiskt kan kisel vara en livets byggsten eller grundmaterial för liv. Annorlunda än det vi har här men ändå möjligt.

Vi har länge vetat att jordens mantel har en järnkärna men även att det finns något mer där. Något vilket nu verkar ha upptäckts. Kisel.

Det är japanska forskare som har upptäckt detta och att det just är ett  organiskt livs eventuella grundstenar någonstans i universum gör att det kan ses finnas även på platser där vi inte förrän nu anat det. I planeters inre

Sökning efter liv i övre atmosfären på Venus ska realiseras av Ryssland o USA.

Möjligheten att det finns liv i de mörka strimmor i Venus atmosfärs  övre skikt är möjlig. Temperaturen här ligger mellan +30 +70C och lufttrycket är som på Jorden. På liknande höjd på Jorden finns det liv av mikrobiologiskt slag.

Mikrobiologiskt liv kan därför finnas i de mörka strimmor som flyter i Venus övre atmosfär.

Det har förundrats varför dessa mörka strimmor inte blandas ut med atmosfären och ur dessa funderingar har därmed kommit idén som nu ska prövas att det är liv som hålls samman i dessa strimmor.

En farkost är under planering för en framtida forskningsresa av Ryssland och USA för utforskning av detta. 

TW Hydrae är stjärnan vilken följs av en skugga av något okänt

192 ljusår bort finns stjärnan TW Hydrae. Förvånade astronomer har upptäckt en skugga som kretsar runt denna stjärna med en omloppstid av 16 år.

Det troliga men inte helt säkra är att det finns en enkel förklaring till denna skugga. Förklaringen att det är en större planet vars skugga vi ser här. Själva planeten kan vi inte se men skuggan av denna är det som astronomer idag tror är upphovet till fenomenet.

Andra förklaringar kan vara ett kompakt tätt damm eller grusmoln. Men just nu är en stor planet det som flest tror på. Men vad det är säkert vet ingen idag.

Sekundsnabba radiostrålar kommer från galax 3 miljarder ljusår från oss

Länge har det varit svårt att lokalisera var dessa radiostrålningsskurar kom ifrån. De är i tid under en sekund och just därför svåra att lokalisera.

Men nu verkar det som om en källas ursprung hittats. Källan är en dvärggalax 3 miljarder ljusår från oss. Det är Arecibo radioteleskop i Porto Rico  som funnit denna källa.

Källan eller galaxen har fått namnet FRB 121102.

Men det finns fler källor vilka sänder ut dessa snabba radiostrålningskällor vilka ännu inte lokaliserats. FRB121102 ska nu studeras med flera teleskop och instrument för att man den vägen ska söka vad i galaxen som sänder ut dessa snabba skurar. 

Idag vet man inte men har tankar om att det troligen är en snabbt roterande neutronstjärna som är källan. Liknande fenomen finns inte i vår Vintergata.

Isiga åsar finns på Pluto. Visar på atmosfär.

Likt på Jorden finns is och snöfall på Pluto.

Det skulle aldrig funnits om inte en atmosfär funnits och isiga åsar skulle då inte funnits på denna iskalla småplanet.

Skillnaden här där atmosfären är betydligt tunnare än på Jorden är att is och snö här inte består av vatten utan av metan och kväve.

Lägg märke till att is inte är ovanligt på många platser i solsystemet På asteroider och månar där ingen atmosfär finns.

Men is som samlats på vissa platser som här på åsar kan inte ha gjort detta och formaterats likt de ligger utan atmosfär och vindar.

Polarområden på Mars och Jorden är lika men ändå olika av slaget av is. Men vad finns dolt därnere på Mars?

Både på Jorden och på Mars är det vatten som frusit till is vid polerna.

Men det finns en skillnad då det på Mars även finns ett tunt slag av annan is än på Jorden. Kolsyreis.

Men till skillnad mot Jordens is är det ännu något av ett mysterium vad som finns under sista islagret på Mars.

Om vi kunde se vilka avlagringar av is  som finns och ytan under detta skulle vi kunna veta mer om klimatförändringarna genom årtusendena på Mars.

Genom 3D seismisk kan man dock likt på Jorden se landskapet under isen och då få veta vilka platser som döljer intressanta formationer. Detta ska göras i framtiden på Mars med hjälp av överflygningar och mätningar

Hört talas om pärlemormoln?

Pärlemormoln är vackra men inte något som kan ses var som helst.

Det måste till kyla och höjden där de kan uppstå ligger i stratosfären på en höjd av 15-25000 m/h.

De består av vatten svavelsyra och salpetersyra. Det behövs mycket låga temperaturer för att denna blandning ska frysa och det är över polartrakterna sådant kan ske.

 Ca -80C är en lagom temperatur i denna torra miljö för att bildningen ska ske av dessa som synes fluoriderande moln vilkas innehåll även ska ses som viktiga för bildandet av ozon.