En stor mängd metallfragment ligger begravd under sydpolen på månen.

Forskare har upptäckt en struktur som väger 2,18 miljarder kilo och sträcker sig 300 kilometer djupt ner under månens sydpol. Troligen har en asteroid bildat formationen.


I denna struktur finns under ytan mörka metallfragment av en storlek som kan jämföras med, i omfång, som lika stort som ön Hawaii. En oväntat stor massa säger huvudförfattare Peter B. James på Baylor University i en rapport om ämnet publicerat i The journal Advancing Earth and Space Science. 


En spännande och fantasifull upptäckt. Men troligast är det fragment av en stor metallrik asteroid som en gång för länge sedan sjönk ner i månens då porösare yta.

En gång small det ordentligt på asteroiden Vesta

Vesta är den fjärde asteroid som upptäcktes vilket skedde 1807 i Bremen av H.W. Olbers (läkare och astronom) . Den är den näst största asteroiden i asteroidbältet med måtten 578×560×458 kilometer.


Rymdsonden Dawn vilken sköts upp den 27 september 2007 med uppdraget att undersöka asteroiden Vesta och dvärgplaneten Ceres tog de första bilderna av Vesta som släpptes 3 maj 2011, se en bild ovan på en av dessa.


En massiv kollision påverkade djupt Vesta en gång och av denna fick den sin form. Nu har forskare gett ut en ny rapport av beräkningar av detta skeende. Det är forskare från Tokyo Institute of Technology, Japans National Institute of Polar Research och ETH Zürich, Schweiz.


Det  fördjupar vår förståelse av en protoplanet som Vesta ses som. Vesta  bildades för drygt 4,5 miljarder år sedan. Redan då för  4,525.4 miljoner år sedan för att vara korrekt enligt nya beräkningar skedde kollisionen.


Vesta har en yta, mantel och en metallisk kärna, likt jorden har.

Bilden ovan är som sagts ovan av Vesta och kommer från NASA.

Sökning efter en tung saknad Higginspartikel på gång.

De flesta känner till  Higgsbosonen (Higgs partikel). Partikeln vilken förutsades existera av Peter Higgs (nobelpristagare 2013). Higgs partikel ingår i partikelfysikens standardmodell Och till slut hittades i partikelacceleratorns sökande i Bern.
  

Vid ett seminarium vid CERN i början av juli 2012 tillkännagav talespersonen Fabiola Gianotti att man sannolikt upptäckt Higgs partikel.


Denna partikel är en bit av ett fält som genomsyrar allt i rumtiden; den interagerar med många partiklar, som elektroner och kvarkar och ger dessa partiklar massa därav smeknamnet Guds partikel.


Men den Higgspartikel som hittades 2012 var förvånansvärt lätt. Enligt uppskattningar borde den ha varit mycket tyngre. Detta öppnar därför upp en intressant fråga: Var detta det enda storleksslaget av en  Higgsbosonen? Finns det fler som flyter runt däruteute och gör sina egna saker? Finns större storlekar (kanske mindre med min anm,) undrar ett team av forskare vid Cern där partikelacceleratorn som upptäckte Higgsbosonen finns.


Om den tunga Higgspartikeln existerar behöver vi konfigurera om vår förståelse av Standardmodellen för partikelfysik med att det finns mycket mer att för oss att upptäcka.

Och inom komplexa interaktioner kan det vara en ledtråd till att vi kan förstå mer om den spöklika neutrinopartikeln som vi ser som den mest vanliga i universum men utan elektrisk laddning.


För mer om detta ämne fälj medföljande länkar i inlägget.


Bilden är på Peter Higgs nobelpristagaren forskaren som var pionjär inom forskningen om partikeln vilken fått hans namn.

Supernovor i det förgångna tvingade fram människan som upprättgående

Supernovaexplosioner i yttre rymden för miljoner (ett flertal inträffade då) år sedan kan ha utlöst en kedjereaktion som resulterat i den brända jordens skogar här på jorden och varit anledningen till att våra förfäder började gå upprätt istället för fyrfota klättrande i trädens kronor efter mat.


Skog fanns det gått om innan katastrofen och även skydd uppe i träden. Men efter skogsbränder i ökat antal blev stäppen utbredd i östra Afrika varifrån människan först uppstod.


Maten fanns nu att på marknivå under åtskillig tid och skydden i högt gräs. Att då kunna springa med två ben blev en fördel och människan började därför i överlevnadssyfte från rovdjur efterhand att ställa sig upp som tvåfoting. Den gren som klarade detta av människosläktet tog över. Den gren som inte klarade det åts upp av vilddjuren efterhand.


Detta är kontentan i teorin av en ny rapport från University of Kansas. I rapporten nämns om hur det var för ca 2,6 miljoner år sedan. Tiden då Jorden supernovors effekter nådde Jorden och atmosfären  bombarderades på jorden med effekterna av relativt nära supernovors explosioner som resulterade i galaktiska ”Cosmic-ray jonisering innebärande bland annat att den kosmiska strålningen av atomära och subatomära partiklar rört sig genom universum i hastigheter nära ljusets. Det var mest protoner och de kan ha haftoförklarligt stor kinetisk energi mycket större än vad man kan åstadkomma i partikelacceleratorer.



Effekten bör ha resulterat i skogsbränder och ha bidragit till övergången från skog till savann i nordöstra Afrika.


”Det är tänkt att det redan fanns vissa tendens för hominiderna att gå på två ben, redan innan denna händelse. Men de var främst anpassade för att klättra runt i träden. Efter denna omvandling av terrängen från skog  till savann, skulle de mycket oftare behöva gå från ett träd till ett annat över gräsmark och bli bättre på att gå uppresta. De kunde se över toppar av gräs och se sig om efter rovdjur. Det kan vara denna omvandling till savann som bidragit till den moderna människan som upprättgående varelse.


Bild från vikipedia på Resterna efter Keplers supernova, SN 1604.Denna finns belägen 20000 ljusår bort i riktning mot stjärnbilden Ormbäraren.

En mystisk radiovågsväg upptäckt mellan två galaxer.

Mellan galaxerna finns plasma och damm, gas och asteroider. En och annan vilsen stjärna och planet.


Ett team av astronomer har upptäckt en tråd av radiovågor mellan två långsamt kolliderande galaxhopar en ström av laddade elektroner som sträcker sig 10 miljoner ljusår. En egentligen fysisk omöjlighet men likväl sann.


Det är mellan galaxerna Abell 0399 och Abell 0401 (galaxerna finns ca 900 miljoner ljusår bort) forskarna upptäckte denna stora bro av radiovågor av laddade partiklar.

Upptäckten är publicerad den publicerad 7 juni i tidskriften Science.


Teoretiskt kan det vara ett svagt men turbulent magnetfält som sträcker sig från den ena galaxhopen till nästa som resulterar som en mystisk partikelaccelerator som sparkar elektroner 10 gånger längre än de vanligtvis skulle fysiskt kunna göra  utan hjälp.


 ”Det är ett mycket svagt magnetfält, ca 1 miljon gånger [svagare] än jordens”, säger forskaren Govoni i en video medföljer studien.


Men hon och hennes kolleger anser att det är starkt nog för att släppa ut vågor och därmed ha resulterat i denna elektronmotorväg av radiovågor.


Lite fantasifullt kan man tänka sig att det är en radiovågsväg mellan två civilisationer i galaxerna. Men det är bara tankar.

Vid resa bakåt i tiden stöter vi kanske på problem.

Vad skulle hända dig om du åkte tillbaka i tiden och dödade din egen farfar? Skulle du försvinna i tomma intet då och framtiden förändras? Men om så vem dödade då din farfar?


En modell med fotoner avslöjar att kvantmekaniken kan lösa dilemmat — och även kvantkryptering.


 Tidsresor är enligt teorin i dag möjliga både framåt och bakåt enligt relativitetsteorin där svarta hål används för ändamålet.


I denna teori beskrivs gravitation som en skevhet i rumtiden av energi och materia. Ett extremt kraftfullt gravitationsfält som produceras av ett snurrande svart hål kan i princip göra att rumtiden böjer sig tillbaka in i sig själv. Detta skulle skapa en ”sluten tidskurva”, eller en loop som kan passeras för att resa båkåt i tiden.


Då det gäller paradoxen att resa tillbaks i tiden och döda sin farfar”farfar paradoxen”, ett hypotetiskt scenario där någon använder en CTC en sluten tidskurva enligt ovan för att resa tillbaka i tiden att mörda sin egen farfar och därmed förhindra sin egen senare födelse. Men det behöver för den skull inte innebära att denne försvinner i ingenting och aldrig har existerat.


Vid korsningen av en CTC i syfte att döda sin förfader går  en grundläggande partikel tillbaka i tiden för att vända om till en partikel av annat slag än en människa. Om partikeln gör detta vänder denna tillbaks igenom CTC och inget har hänt.


I det här fallet finns det ingen förhand deterministiska säkerhet till var partikeln hamnande endast en fördelning av sannolikheter. Att partikeln i detta fall människans kommer in ena änden av en CTC och måste dyka upp i andra änden med identiska egenskaper är ingen garanti. Därför är en partikel som avges genom det svarta hålet med en sannolikhet av hälften skulle ange CTC och kom ut i andra änden att vända växeln med en sannolikhet på en halv vilket ger flera möjligheter av ett förlopp enligt en teori och då skulle mordet enbart ha 50 % sannolikhet att lyckas. Men om det lyckas var sker det då och var och hur har det påverkat framtiden och vilken framtid?

Resonemanget är helt i linje med de kända lagarna av kvantmekanik.


För mer om detta resonemang följ länken


Nog är verkligheten annorlunda än den vi en gång lärde oss i skolan.

Alla galaxer utom en avlägsnar sig från oss och vår hemgalax Vintergatan.

Spiralgalaxen Messier 90 finns ungefär 60 miljoner ljusår från Vintergatan. Den är unik då den rör sig mot oss. Något ingen, vad vi sett, annan av de oräkneliga miljarders miljarder galaxer gör i det snabbt expanderande universumet gör. Alla galaxer rör sig från varandra och oss men just denna rör sig mot oss eller om vi ser det så vi rör oss mot denna. Om någon annan galax däruppe rör sig mot någon annan galax däruppe är även möjligt men något exempel på detta vet jag inte.


Messier 90 finns i riktning mot stjärnbilden Jungfrun (Virgo) och är en del av Virgo-hopen. En grupp av mer än 1200 galaxer. Astronomer anser att Messier 90:s bana sannolikt beror på klustrets stora massa accelererar galaxerna inom klustret till höga hastigheter och skickar vissa på annorlunda banor istället för att hopen och enstaka expanderar till ett allt större universums utvidgning.


Messier 90 kommer mot oss enligt uttalande från astronomer vilka analyserat bilder från Hubbleteleskopet. Messier 90 närmar sig oss just nu som vi ser det men det kan ändras över tid inget säger att galaxen kommer fram till oss någonsin.


Messier 90, går snabbare än klustret som helhet.


Bilden är på Messier 90.