Maria o Jakob i Österrike gjorde vad de kunde och trodde på.

Tiden var 1700-talet och kejsarmakt och nytänkande gjordes till förändring av samhällets strukturer.

Maria var diplomatisk, som regent hade hon klarat sig på denna förmåga i 40 år. Hon sökte målmedvetet enligt despotismens anda att förändra samhället. Stötte hon på motstånd försökte hon maskera sitt nytänkande för förändring. Då hon stötte på motstånd av allvarligt slag som kunde riskera hennes ställning tog hon inte till andra metoder som många av den tidens härskare gjorde. Mord och utrensning. Nej hon vek sig och lät ting vara som de var för husfridens skull eller kanske rättare sagt kejsaremaktens skull.

Hennes son Jakob som sedan tog över var dock inte lika medgörlig. Han hade först börjat sin regenttid med att samregera med sin moder men visade redan då brist på tålamod.

Hans moder reglerade livegenskapen, han avskaffade den. Jakob tog beslutet att alla, oberoende av börd, skulle beskattas lika. Inga extra förmåner för adeln här inte.

Straffpåföljderna förändrades. Även adelsmän fick nu samma straff för brott som gemene man. Någon dömdes att fastkedjad sopa stadens gator exempelvis något som aldrig hade dömts ut tidigare när det gällde adelns folk.

Lite om deras regenttid kan man läsa om här. Mycket mer finns sök på biblioteket i din hemkommun.

Despoternas tid var en tid som utmärktes av följande.

Det var en upplyst tid under 1700-talet där man satsade på infrastrukturen. Sumpmarker utdikades. Vi ska komma ihåg att Europa hade stora våtmarker som ännu inte var utdikade.

Nya vägar byggdes, tidigare var det mest små stigar och så naturligtvis resterna av vägnäten från romartiden. Broar byggdes. Det fanns inte så många och det var långt mellan dem. Många byggde naturligtvis privata övergångar över floderna. Men de var oftast bara enkla konstruktioner som man försiktigt kunde gå över. Vanligast var naturliga vadställen.

Det var under denna tid som man förmänskligade lagarna till viss del. Tortyren minskade. Dödsstraffen och fängelsehålorna blev dock kvar. En ämbetsmannakår bildades inom de nu bildade förvaltningarna. Byråkratin uppkom. Adelns och prästväldets makt beskars.

Man var mer eller mindre reformvänlig och rationalitet var ledstjärnan. Den så kallade upplysta despotismen hade olika framgångar i skilda länder. I Frankrike och under
Ludvig XV blev framgången minimal.

Problemet här var inte att ämbetsmännen var dummare än annorstädes. Problemet var inkomsten till staten. Enbart bönderna betalade och de var inte speciellt rika. Adeln var skattebefriade och det var dessa som hade kapital.

Vi vet hur det gick med adeln i slutet av 1700-talet i Frankrike. Men redan några årtionden innan revolutionen var missnöjet stort över adelsprivilegierna. Det var dessa som i förstahand stoppade infrastrukturens utbyggnad i Frankrike genom sin skattebefrielse. Det fanns inget kapital för detta då och adelns makt var till stor del större här än i många andra länder. Se något om vad despotism är här.

I krisen föddes väckelserörelsen.

Det var kris inom kyrkan då som nu. Människor började tvivla på kyrkan som den såg ut och dess budskap. Nya frälsarläror kom därför på löpande band för att fylla det religiösa vakuum som många upplevde.

Det fanns även många inom kyrkan som tvivlade på kyrkans dogmer och nitälskan. Väckelserörelsen var född. Jansenismen kom i Frankrike. Pietismen i Tyskland och metodiströrelsen i England och dess kolonier.

Detta var några av de största men det fanns många fler både seriösa och de som uppstod för att gynna utvecklaren av densamma. Rörelser som mest handlade om att utnyttja sina medlemmars ekonomi. Sådana kallar vi idag sekter och de finns ännu idag och uppstår på nytt i nya skepnader lite då och då för att lura in lättleda i fållan av beroende och utnyttjande.
Lite om dessa väckelserörelser kan man läsa om här.

Om sekter kan man läsa här.

Vad kan man säga? För min del säger jag tänk först handla sedan låt inte känslorna ta överhand.

Känslor kan vara lättflyktiga när krisen slagit till och verkligheten och tryggheten vacklar. Låt då inte lockropen från rörelser av något slag locka in dig i dessa.

Gå aldrig in i någon grupp eller rörelse av något slag om du inte är stabil psykiskt och kan tänka klart på för respektive nackdelar vid inträde. Läs reglerna först inom rörelsen. Läs om den på nätet eller i böcker ställ frågor läs kritiskt.

Inget som låter perfekt är perfekt det finns alltid någon hake sök den först. Kan du acceptera den så ok. Men glöm aldrig allt är inte så bra som det först verkar. Kanske inte tvärtom heller. I dag kan man i mycket bunta ihop många av de nya rörelserna i ett enda begrepp new age. Det säger inte mycket men många av dessa rörelser har sin bakgrund i gamla mer eller mindre bortglömda irrläror som de då kallades. Kanske flum är ett bättre utryck. Men som sagt tron kan försätta berg och alla blir saliga på sin tro eller otro. Däremellan kommer tvivlare och sökare som aldrig kan bestämma sig för varken tro eller otro till något.

Rousseau den obalanserade pedagogen och naturromantikern.

Ännu i dag lärs hans dogmer ut på universitet o högskolor. Han är en av västvärlden mest berömda tänkare inom barnuppfostran o samhällsbyggande. Visserligen orkade han inte uppfostra sina egna barn utan de lämnades bort men likväl är han en guru när det gäller lärande och uppfostran.

Det var därför inga skäl för att inte skriva en av historiens mest uppmärksammade uppfostringsböcker den bok som ingår i all undervisning i pedagogik boken om Emile.

I statskunskap där han också uppmärksammats och görs så även i vår tid är boken om ”Samhällsfördraget” ett rättesnöre för många. Här förespråkar han den lilla stadsstaten och dess möjlighet till demokrati. Kanske man kan jämföra den med kommunen av i dag.

Varje kommun är ju en slags statsstat i dag. Nåväl Rousseau var inte helt av demokratisk anda mycket i hans uppfattningar är konservativt och kontrollerande i statens byggnad.

Läs om honom här.

En av hans tankar var att ingen god människa kunde vara lycklig i samhället som det såg ut. Samhället var korrumperat och förkonstlat. Människan skulle leva med och i naturen och inte i städer. Han tvivlade på att framstegen i vetande var till gagn för människan. Han förordade att människan skulle återvända till naturen och leva i samklang med denna i små lättledda samhällen.

Inget samhälle (stat) fick överstiga en befolkning av en normal småstad på några tusen innevånare. Jag kan tänka mig att många miljörörelser och partier har fått en del idéer från Rousseaus bok Samhällsfördraget. Rosseaus själv fick nog en del idéer från den gamla grekiska stadsstaten (polis).

Varför finns misstron mot främlingar?

Varför denna misstro mot ickesvenskar? Kan det vara för att vi i Sverige levt i fred i över 200 år. Sluppit världskrigen och byggt upp ett folkhem som vi ser som enbart vårt där ingen annan är välkommen?

Varför tror många att arbetslösheten beror på att det finns för mycket invandrare i Sverige? Sverige är inte tättbefolkat i jämförelse med många andra europeiska länder för att ta ett exempel.

Men inte har de större procentuell arbetslöshet än vad vi har och även de har invandrare i många fall inte flyktingar från krig och elände utan gästarbetare.

Ja även helsvenskar är i dag gästarbetare, i Norge exempelvis.

Men varför tror svenskar att vi skulle få mer arbeten om invandrare åker hem? Invandrarna är ju även konsumenter och ju fler konsumenter desto fler måste producera. Något stämmer inte.

I regeringskretsar vill man öka arbetskraftsinvandringen. Jag tror inte detta ska göras för att minska arbetstillfällena för svenskar. Något i resonemanget att invandrare bör stoppas vid gränsen är feltänkt.

Jag misstänker att det handlar om främlingsrädsla en djupt grundad rädsla sedan urminnes tider när man levde i små byar och såg ner på grannbyns innevånare är vad som mentalt ligger bakom främlingsrädslan ännu idag i våra gener.

Jag vill inte använda begreppet rashat vi har sett så mycket av detta skit genom historien och vad det lett till. Men ordet är lätt att ta som förklaring till barnsligheterna av främlingsrädsla som vi ser lika mycket av i dag som alltid. Men nu inte i form av rädsla för grannbyns folk utan nu för folk som växt upp på andra breddgrader på Tellus, vårt gemensamma hem.

Censur, Stopp, Belägg och Förbjud.

Ungefär så kan man se 1700-talet och tidigare skriftproduktions dilemma. Ja, även i dag finns dessa tendenser i vissa stater. Förbudet att utge vilka skrifter som helst som kan ses som kritik mot rådande förhållanden. Då ofta av religionsskäl. Nu oftast av politiskt skäl i vissa stater.
Ja även religiöst, tänk bara på satansverserna de var inte och är inte populära bland muhammedanerna. Politisk censur har funnits i alla tider, Sovjets tid är inte långt borta och Kina är inte mycket bättre.

Allt som skrevs under 1700-talet skulle godkännas av en censor som det hette. Olika länder hade olikt hårda censurregler. England var någorlunda humant. Spanien var stenhårt.

Det innebar att de nya idéer som kom och bevarades till eftervärlden under denna tid i första hand var idéer som skapades i England. Många kanske bra idéer kom säkert aldrig till kännedom för allmänheten och bevarades inte till eftervärlden på grund av censorn.

Hur mycket är inte stoppat som kunde kommit till mänsklighetens fromma på grund av ren och skär dumhet och rädsla för förändring?

Förändring som sågs med skräck o avsky då men som ses som ledstjärna i dagens samhälle.

Måtta sa de gamla grekerna. Måtta på förändring, måtta på rädsla för förändring.
Kanske vi skulle läsa de gamla grekerna igen de var inte dumma och de hade mycket levnadsvisdom i sig.

Ett tips till dagens ibland som man kan tycka obildade teoretiska politiker som står på toppen av sin karriär utan att ta beslut för folket utan istället för teorin politiken vilar på. Partiet före folket är något vi alltid sett och troligen alltid kommer att få se. Dagdrömmarna om en rättvis värld kommer aldrig att slå in avundsjukan och misstron mot medmänniskan stoppar effektivt detta.

Censur ja det kanske kan vara bra att förkovra sig i se här. Och glöm inte att slå vakt om tryckfriheten. En av de rättigheter som den demokratiska staten vilar på.

Klockan tickar för dig och mig.

Det var tiden som förändrade många människor. Man slutade tro på djävulen och även på Gud. Religionen var i kris. Början till den kris som ännu i dag visar på misstro på en fortsättning efter detta liv. Tiden vi talar om här är 1700-tal och upplysningstiden.

Obs självklart kallades den inte så då. Det är ett namn som de lärda senare namngav tiden för att hålla reda på en föränderlig världs olika ismer o förändringar.

Varför inte det blev en ism vet jag inte men knappast någon tid är namngiven ism i slutet av begreppet. Men nog skulle det gått. Kanske upplysningsismen kunde varit ett begrepp.

Det var tiden då man inte längre ansåg sig behöva en gud. Ingen frälsning och ingen kärlekens Gud. Nej Gud sågs nu som en intelligent, otroligt intelligent varelse, som skapat allt mekaniskt. Startat urverket som skulle gå tills det förprogrammerade verket en dag stannade.

När visste bara konstruktören, Gud. Newton var en av dessa vetare som ansåg Gud som skaparen av detta urverk. Det var lika självklart för Newton att detta var sant som att hans tankar om gravitationen var det.

En gudomlig intelligens tror många på och även vissa religioner förespråkar detta. Jag kan själv ta till mig denna tanke men för den skull anser jag tanken inte motsäger den kristna kyrkans.

Tips, läs om olika gudsuppfattningar här. Det finns många länkar att läsa vidare på.

Du som läser allt här kommer att lära mycket och förstå mycket inom området. Men det tar tid.