Nästa dumhet av socialdemokraterna, nu när partiledarfrågan tystnat.

Moderaterna måste skratta åt hur enkel opposition som finns idag.

De förstör för sig själva, moderaterna behöver inte debattera mot dem. De finns inte. Fegheten har brett ut sig, då socialdemokraterna är rädda för svenska folkets tolkning av bidrag, vilket moderaterna fått att låta som snuskord och ett kriminellt ord.

Socialdemokraterna sviker därmed a-kassans offer, genom sin feghet att inte stå upp för de som inte moderaterna vill nämna med annat ord är bidragstagare. Bidragssamhället - ett begrepp moderaterna hittat på - har blivit ett begrepp som ses med så stor fasa att socialdemokraterna hellre sviker de sjuka och arbetslösa än riskerar att ses som anhängare av det moderaterna kallar bidragssamhället och tidigare socialdemokraterna kallat det solidariska välfärdssamhället.

Varför kan inte socialdemokraterna istället förfalska begreppet arbetslinjen, visa vad det står för och hur det tolkas och därmed används för att segregera samhället?

Varför inte visa att det moderaterna kallar utanförskapet och som ska bekämpas är att de med låg arbetsinkomst ska få det bättre och inte få halka efter ekonomiskt.

Utanförskap i moderaternas språk är dessa, inte arbetslösa eller sjuka!

De senare ska inte ses och inte nämnas mer än absolut nödvändigt, helst inte alls, de är de bortglömda och onämnbara.

Vakna socialdemokrater!

Bli inte en bricka i moderaternas spel om människoliv.

Lööf vill öka segregationslinjen redan nu, skarp tillrättavisning kom från fadern i alliansen.

Lööf önskade en spararelinje som komplement till arbetslinjen. Innebärande ett grundavdrag på kapitalinkomster som ränta och utdelning. Om vanliga människor får behålla merparten av ­avkastningen från aktieutdelningar och bankkonton, blir det betydligt roligare att regelbundet ­spara pengar för framtida utgifter och ­behov.

Detta var vad Lööf ansåg, men fick kritik för. Vilka är då de vanliga människor hon tar parti för? Inte är det arbetslösa och sjuka, utan de som har en låg inkomst av arbete och kan lägga undan en del per månad för sparande. Men visst, det gynnar även höginkomsttagare, då grundavdrag gynnar alla.

I artikeln säger Lööf även att arbetslinjen har varit framgångsrik i att skapa frihet och trygghet för vanliga människor och är på så vis en viktig jämlikhetsreform.

Vanliga människor är de med arbete. Ovanliga människor måste då vara de utan arbete. Likt sin fader i alliansen, Reinfeldt, skiter hon fullständigt i de arbetslösa och sjuka, istället försökte hon få mandat för ytterligare en segregationsmöjlighet av de ovanliga människorna då, enligt henne, klyftorna är för små ännu mellan de med och de utan arbete. Vi måste öka dem anser hon, då andra länder har större klyftor och vi därför ska ha detta också.

Sämre villkor i bestraffning för de som ingenting har hjälpt in på arbetsmarknaden. Folkpartiet säger nej och likaså Reinfeldt. Troligen vill man först ha igenom ett femte jobbskatteavdrag och minskningen av socialbidraget sommaren 2013 innan man börjar med ett grundavdrag i sparandet.

Att ta för många och snabba beslut i frågor som ytterligare segregerar sjuka och arbetslösa, kan ge protester i samhället. Man tar nu mindre steg i taget. Men säkert kommer en reform av Lööfs idé förr eller senare, för att ytterligare ge en levnadshöjning för de med arbete och öka gapet mot de som inte lyckas få något arbete.

Så ska Sverige åter öka segregationen av arbetslösa - ännu mer.

Det ska bli en valfråga 2014 - och då ska hånet mot de med bidrag dras fram igen som motsättning till de som har arbete, vilka räknas ha högre människovärde och därför ska gynnas ekonomiskt.

Men redan nu diskuterades denna fortsatta segregation av arbetslösa i samband med budgeten 2013. Vi ska ha ett femte jobbskatteavdrag, mumlar Reinfeldt. Säkert blir det så. Vad som då händer är att de utan arbete med arbetslöshetsförsäkring segregeras än snabbare ekonomiskt och får det ännu svårare. De fyra jobbskatteavdrag som införts har gjort att de arbetslösa halkat efter ekonomiskt.

Vi ska komma ihåg att ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen legat fast i många år nu, med undantag av att den sänkts till 65 % mot tidigare 80 %.

Inga höjningar av brytpunkten har gjorts på många år.

Ingen höjning görs efter basbeloppets höjning vid årsskiften.    

         

Ex höjs pension och bostadsbidrag med en basbeloppsberoende höjning varje år, beroende på inflation. Detta för att inte de med denna ersättning ska få en standardsänkning.

Även de med försörjningsstöd har denna automatiska höjning. Men inte de arbetslösa. Här sänks levnadsnivån - år för år. All ersättning är statisk. Och när då, utöver basbeloppshöjningar som inte fås av arbetslösa, även ytterligare ett nytt – femte - jobbskatteavdrag kommer, blir segregationen av arbetslösas ekonomi än värre.

Hur kan en statsminister som behandlar människor som skit om de inte har ett arbete, kunnat få en så stor härskara som ser upp till honom? I vår tid!

Hemlöshet är ett av moderaternas och kristdemokraternas segregationsinstrument för att plåga arbetslösa och sjuka.

Uteliggarnas antal har minskat, men fastän de är få anser inte staten eller kommunen att de har råd att ge tak över huvudet för dessa få som finns kvar.

Pengarna ska gå till arbetslinjen anser Reinfeldt, inte till de som hamnat utanför arbetsmarknaden.

Men antalet bostadslösa har ökat. Nog är det att satsa på den älskade arbetslinjens mantra, att bygga fler bostäder? Och då skulle lägenheter finnas för bostadslösa, eller hur? Om dessa inte har arbete så bör väl det sociala kunna betala för dessa olycksbröder och systrar, som ingen bostad har.

Det är ju i de flesta fall moderaternas politik som hindrar att dessa kan betala sin hyra. De är kanske utförsäkrade från sjukersättning eller troligen arbetslösa som fått sin ersättning sänkt, genom den nästintill religiösa tron på arbetslinjens mantra, vilken egentligen fått till resultat att vi har en stor och hög arbetslöshet med fler och fler långtidsarbetslösa.

Har Sverige råd med en hög skattelättnader i form av jobbskatteavdrag och sänkt moms för pizzerior och andra matställen, då har Sverige råd med att ge tak över huvudet för några tusen bostadslösa och några hundra utan tak över huvudet.

Om bara viljan finns.

Fas 3 ska nu börja kallas sysselsättningsfasen. Låter väl finare - och fas 3 glöms bort. Fas 3 ska nu börja kallas sysselsättningsfasen. Låter väl finare - och fas 3 glöms bort.

Vad hände efter protesten mot fas 3 i riksdagen? Moderaterna skulle ju ta upp frågan under hösten. Jag har väntat och väntat och nu har jag förstått att något verkligen hänt.

Fas 3 begreppet togs bort i agendan, istället ska det mer neutrala begreppet ”sysselsättningsfasen” användas. Det låter trevligare, men är samma sak. Och protesten mot fas 3 kan nu läggas åt sidan i och med namnbytet.

Fas 3 finns inte längre hos moderaterna. Och en ny protest, denna gång mot ”sysselsättningsfasen” är inte på gång.

Att byta namn på en avskyvärd sak gör att denna får en ny betydelse i folks medvetande, att det sedan regelmässigt är samma sak är betydelselöst.

Vid en eventuell protest mot denna åtgärd byter säkert moderaterna namn på den igen, så är det problemet löst. Opposition mot åtgärden finns inte idag, så moderaterna kan vara trygga.

Jag undrar bara vad utförsäkringen skulle kallats idag, om det blivit en majoritet i rikdagen mot denna åtgärd? Men det blev det aldrig.

Elpriser utan kontroll blir resultatet av ytterligare en ny segregation av Svenskarna.

8000 kr är skillnaden mellan den dyraste och den billigaste kommunen då det gäller den årliga kostnaden på ett likvärdigt boende.

Kan detta ses som ett Sverige av rättvisa och lika värde?

Knappast, det är resultatet av medlemskap i EU och moderaternas privatiseringsiver.

Kaos! Ett ytterligare segregationsinstrument, denna gång svårt att förstå då det inte drabbar sjuka och arbetslösa, utan istället segregerar utefter boendeort.

Men någon slags meningsfullhet finns det säkert i moderaternas agenda även här. Tyvärr ser jag den inte, eller kan ta fram meningen eller en trolig mening med denna el-segregation. Det enda jag kan se är att det ska vara fritt att ta ut vilka avgifter som helst, var man vill.

Men kan det vara så naivt och omoget? Kanske, moderaterna förvånar inte med sin politik. Men på vilket sätt kan de ropa ut mantrat arbetslinjen som mål och anledning, i förhållande till elmarknadens avgiftskaos?

Sedan kommer en annan fråga, vad ska vi med kärnkraften till?

Verken står ju oftast stilla.

Varför ska fler tjäna pengar på samma arbete? Bort med bemanningsföretagen, vi hade det bättre utan dem!

Varför behövs bemanningsföretag idag?

Varför gick det förr lika bra utan dessa bolag? Har det blivit fler arbeten, förutom de arbeten som de har som driver dessa?

Nej! Det enda som hänt är att människor först ska anställas av dessa bolag för en viss summa, sedan ska dessa bolag hyra ut dessa människor för en högre summa, annars skulle det inte bli lönsamt att hyra ut personal.

Vem som ska betala för denna fördyring är de företag som hyr, och den som får mindre betalt än om de varit anställda direkt av ett företag, är de som hyrs in.

Det finns ingen ekonomi i detta, mer än för uthyrningsföretagen. Visst, de som hyr slipper LAS och först in först ut med mera av arbetslagar. Men hade det då inte varit bättre att ändra i dessa lagar och stoppa uthyrning av människor?

Jag anser det. Vänsterpartiet vill förbjuda eländet och jag stöttar detta till 100 %.

Det försvårar även många människors möjlighet till arbete, då uthyrningsföretag har sina favoriter, och därmed gör att företag inte kan välja efter eget huvud.

Det finns även uthyrningsföretag som enbart väljer studenter, unga akademiker, industri o.s.v, vilket får en sorteringseffekt.