På en helt osannolik plats i rymden finns ett gigantiskt svart hål.

Svarta hål överraskar oss ännu. Nu har ett jättestort sådant hittats med en vikt vi inte  kan föreställa oss.

17 miljarder solar av vår sol  är vikten på detta hål. Men inte nog med det. Platsen det finns på är nästan osannolik. Jättehål brukar finnas i mitten av stora täta galaxer.

Hålet finns i galaxen  NGC 1600 i stjärnbilden Floden på södra halvklotet.  Floden finns i motsatta riktningen från det mycket galaxrika området Comahopen där det i Berenikes hår finns ett ännu större  svart hål vilket är 21 miljarder tyngre än vår sol och därför är det hittills störst hittade. Detta hål nämns i Guinness rekordbok. 

Idéer om varför det finns ett så stort hål i Floden och om det finns liknande jättehål i de få galaxer som finns i närområdet funderas det på nu. Teorier finns även på om hålet är en sammanslagning av flera hål.

Hålet i Berenikes hår är inget mysterium då det finns i detta mycket galaxrika  område men hålet i Floden där mycket få galaxer finns är ett stort mysterium.

Men allt är teorier och troligast är att hålets storlek har samband med glesheten av galaxer i denna del av rymden. Men hur det finns ett samband får framtida forskare försöka fundera ut och bevisa.

Tre gånger minst har supernovor setts från Jorden.

Supernovor när stjärnor dör uppflammande och då i  på ett avstånd från Jorden där skenet ses lika starkt som från vår måne har skett tre gånger i relativ närtid.

Det har skett för 1,7 miljoner år sedan och 3,2 miljoner år sedan och  8 miljoner år sedan.

Under varje gång har Jorden  utsatts för radioaktivt järn 20 vilket hittats i avlagringar vilket visar på supernovahändelser under dessa tider. Avståndet var dock på 300 ljusår bort.

Men effekter på Jorden blev det. En  molnigare atmosfär och en avkylning av planeten blev det. Detta har forskare idag funnit tecken på. 

Säkert var  det t en otrolig syn att se för fåglar och den tidens däggdjur och kanske de allra tidigaste förfäderna till människan vilka troligen fanns redan då.  Det var däremot en tid då dinosaurierna för många miljoner år sedan redan var utdöda.  

Bilden ovan är av den utdöda fågelarten dront vilken troligen fanns redan då men vilken dog ut  ca 1640 slaktade av den tidens världsomseglande och upptäcktsresande  sjömän. Arten fanns enbart på Mauritius en ö utanför östra Afrika. 

Venus är nästan exakt lika stor som Jorden. Men något gick riktigt fel här eller gjorde det detta?

Idag anser man att Jorden och Venus kan ses som tvillingplaneter de finns båda inom den beboeliga zonen räknat från solen.

Men något hände på Venus vilket gjorde att liv eller boende här aldrig kan ske.

Genom en uppvärmningseffekt av stora slag blev det en outhärdligt varm och molntät planet där molnen likt en växthuseffekt höll solens värme kvar.

Ytan är täckt av betydligt fler vulkaner än Jordens och slättlandet är större här på grund av utebliven kontinentdrift och bergskonstruktion.

Det enda som ser ut som en tvillingplanet till Jorden är därför avståndet till till solen och att den ligger i en möjligt livsvänlig zon om nu inte olyckan varit framme om den nu var det. Kanske får en planet detta ogästvänliga klimat vid det avstånd från solen vilket Venus har. Det är bara det att vi inte förstår detta. . Venus ligger något närmre solen och är närmsta planet åt solen från oss räknat.

Ut från oss räknat från solen finns en betydligt vänligare planet Mars. Här är kyligt men möjligt att bosätta sig med vissa skydd som hjälp naturligtvis.

Men kanske är det samma sak här På det avstånd Mars ligger från solen är det helt normalt att Mars blev vad den blev en kall död värld där liv och vatten inte kunde bli kvar.

För mer fakta om Venus följ denna länk.

Nästan gränslösa möjligheter till livsdugliga planeter i Berenikes hår.

Comahopen är en otroligt rik plats på galaxer vilken finns i Berinikes hår.  Tänk även på att varje galax i sig innehåller kanske miljarder stjärnor och varje stjärna troligen har ett större eller mindre planetsystem med månar omkring sig.

Berenikes hår finns synlig från norra stjärnhimlen mellan stjärnbilden  Jungfrun och Stora Björn.

Här om någonstans bör livsdugliga planeter finnas om de nu existerar. Mängden av möjligheter här är nästan gränslös.

För tre miljarder år sedan ändrades månens axellutning. Ett försök till förklaring varför.

Månens axel ändrade sig för 3 miljarder år sedan. Polerna förändrades. Varför är okänt. Kan en händelse då ha inträffat vilken gav denna effekt?

Kanske. Men jag tror istället att detta är en effekt av Två planeters krock en gång i det förflutna. Två planeter vilka gav oss Jorden och Månen. Jorden och Månen ses som effekten av två planetkollisioner. Månen vilken blev den mindre av dessa himlakroppar kom då troligen i ojämn takt  i sina nya banor.  Det tog sedan eoner innan jämvikt uppnåddes och det är detta vi ser som effekten av en händelse vilken avslutades för ca 3 miljarder år sedan.

Vår Jord har även den skiftat sina poler och kanske denna effekt även har samband med krocken mellan två planeter för länge sedan. Två planeters krock vilket till slut gav upphov till Jorden och vår Måne och dess banor av idag.

Banor  vilka  även idag ger effekter som inte är avslutade. Månens banas avstånd till Jorden blir något längre i avstånd från Jorden år för år. Troligen är detta även en effekt från krocken för länge sedan. 

Runt dvärgstjärnan TW Hydrae kan planetbildning iakttas just nu.

175 ljusår från oss ligger denna stjärna där planetbildning troligen pågår. Genom sitt läge och avstånd från oss är det möjligt att se de skivor vilka omger stjärnan och där troligen planetbildning sker.

Den är ett bra objekt att studera för astronomer. Dess ålder är även lågt,  ca 10 miljoner år gammal är stjärnan. Vår sol är ca 4,6 miljarder år gammal.

TW Hydrae finns i stjärnbilden Vattenormen på södra stjärnhimlen.

Kanske vi har en kopia av oss själva i ett annat universum som lever vårt liv eller ett liknande liv.

Det finns tecken och teorier vilka försöker bevisa att vår verklighet eller vårt universum enbart är ett av oändligt många i tid och rum. Ett annat uttryck för detta är otaliga universum i skilda dimensioner.

Exempelvis skilda åt i tid och därför i rum. Ser vi ex det som att det finns ett annat oändligt universum existerade i en tid av ca 1 sekund före eller efter vår tidsuppfattning blir antalet universum oändligt. Att dela upp tiden ger oändliga tidpunkter bakåt och framåt.

Men inte omöjligt att förstå. Detta är en del av teorierna om multiuniversum. Oändliga universum skilda åt av tid och rum. I rum eller universum kanske helt olika vårt av naturlagar och övrigt. Säkert kan vi inte ens med våra hjärnor tänka ut allt som kan skiljas åt i olika universum. Det finns även möjlighet till att något av dessa är en kopia av vårt eller nästintill.

 I ett sådant kan vi ha vår kopia och kanske allt som vi gör och upplever även upplevs i denna parallellvärld av vår kopia. Alternativt har kopian valt en annan väg i ett annat universum och lever ett helt annat liv. Det liv vi ratade eller på grund av att vi valde en annan väg vid ett vägskäl i vårt liv.

Oändliga universum gör det möjligt till oändliga kopior av oss och även av mycket främmande livsformer eller världar.  Helt olika vårt eller helt lika vårt men skilda åt i tid och därmed omöjliga att se eller förstå.

Många sf-berättelser berättar om revor i tiden. Om detta kan vara något möjligt skulle ex besök från Ufo  inte behöva ske från vårt universum utan kanske i en tidsreva där ett parallellt universum kanske enbart skiljer i nanosekunder från vårt och därför är öppet av någon anledning om det är möjligt genom en skapad tidsreva.

Det finns många tankar om multiuniversum läs något om forskare som är öppna för detta här. Dock kanske inte helt lika fantastiskt som ovanstående tankar.