Det lokala tomrummet i det närbelägna universum och icketomrum liknar ett organ.

Bilden ovan visar hur vår region av universum ser ut? Det är en ny karttyp som gjorts utifrån storskaliga galaxrörelser i vårt närliggande universum.


Kartan spänner över 600 000 000 ljusår där Vintergatan ses  på stjärnbilden Jungfruns kluster av galaxer i en än större grupp av galaxer.


I Detta område finns även det massiva Coma Clustert och det omfattande Perseus clustert av galaxer.


Här ses även en stor region nästan tom på galaxer vilket kallas det lokala tomrummet.

Jag själv tycker bilden får tankarna att gå till en levande orgasm. Byggt som innanmätet av en stor mage eller inälvssamling.


Man kan anser jag få tankarna till att universum kan vara en makrostor organism där allt hör ihop. Jag tycker bilden är kuslig.


Bilden kommer från NASA vilka publicerar dagens bild varje dag på olika objekt eller rymdrelaterade ting på adressen  på denna länk.

En mycket het planet formad som en amerikansk fotboll

En mycket het planet med formen som en fotboll (amerikansk fotboll) har upptäckts vilkens hetta förvånar. Om formen har sin utgångspunkt av att den är så het förtäljer inte upptäckten.


Men hettans styrka kommer enligt rön av att tungmetaller stigande upp genom planetens atmosfär. Detta till skillnad mot på Venus där värmen kommer från solen och hålls kvar på planeten av en väldigt tjock atmosfär. En atmosfär bestående  på Venus av upptill 96 procent av koldioxid vilket ger Venus en mycket hög växthuseffekt.


Observationerna av planeten ovan vilken har namnet WASP-121b  är gjorda av NASA:s Hubbleteleskop vilket avslöjade mystiska gasutsläpp av magnesium och järn från planetens yta.


WASP-121b är en exoplanet belägen 850 ljusår från jorden, i stjärnbilden Akterskeppet. Planeten  är klassificerad som en het Jupiter med en temperatur på 2 500°C varmt nog för att smälta järn.


Observationerna visade som beskrevs ovan tungmetaller tyngre än väte och helium som avdunstar från denna planet ut i rymden. Planeten ligger mycket nära sin sol WASP-121.


Tungmetaller har tidigare setts i andra heta så kallade  heta jupitrar ( namnet kommer ur att de är stora gasplaneter likt vår Jupiter i vårt solsystem) men då endast i de lägre atmosfärskiktet”, säger forskaren David Sing på Johns Hopkins universitet i Baltimore, Maryland. ”Från  WASP-121b ser vi magnesium och järngas så långt bort från planeten att det visar att gravitationen inte kan hålla denna kvar vid planeten”.


Ultraviolett ljus från stjärnan (WASP-121) är ljusare och varmare än solen (jämfört med vår sol) och värmer den övre atmosfären och får som resultat att gasen lämnar planeten.


När det gäller WASP-121b är väte och heliumgas utflödet nästan som en flod och drar ovanstående metaller med sig uppåt och bort. ”Det är en mycket effektiv mekanism för massförlust” säger forskarna. Massförlust av tungmetaller mm.


Jag anser att närheten till sin sol får detta skeende av hetta och massförlust av metallgas mm och troligen ska formen på planeten ses komma som effekt från detta skeende och avstånd från sin sol.


Bilden är från Vikipedia och visar en föreställning av WASP-121b, gjord av en okänd konstnär.

Månen är betydligt äldre än vi ansett tills nu.

Tills nu och med det vetande vi tillskansat oss med modern vetenskap har det ansetts att månen formades 150 miljoner år efter solsystemets skapelse vilket var för 4,5 miljarder år sedan. Men nu visar en ny studie att månen sannolikt är 100 miljoner år äldre än man tidigare antaget (den formades 50 miljoner år efter solsystemet) vilket blir ca 50 miljoner år efter jordens tillblivelse.


Det innebär att kraschen av den himlakropp (troligen en planet av Mars storlek)  som kraschade med jorden och resulterade i månen ha skett 50 miljoner år efter att jorden bildats och jorden då fortfarande till stor del inte var fast (min anm). Men kanske den inte var fastare 100 miljoner år senare heller då den enligt tidigare beräkningar kraschade med jorden.


Under Apollo 11-uppdraget 1969 (första månlandningen) tog astronauterna med sig 21,55 kilo materia från månens yta. Även vid senare månlandningar till och med den sista färden i dec 1972 tog astronauter med sig materia tillbaka. Materia som sedan dess undersökts i skilda projekt och nu senast vid institutet för geologi och mineralogi vid Kölns universitet där resultatet blev månens tillblivelseålders förändring.


Analyserna av den kemiska sammansättningen av detta material visade att månens ålder måste omvärderas. Resultaten visar att månen började bildas redan 50 miljoner år efter att det övriga solsystemet bildades för 4,56 miljarder år sedan. Om detta då motsäger teorin att en himlakropp kraschade med jorden och månen då bildades säger inte dessa nya fakta. Men troligen ligger den teorin fast.


Vad som mätts för att få resultatet är den radioaktiva isotopen hafnium vilken ger tidsangivelse utifrån hafnium och volfram vilka i sig utgör naturliga ”atomklockor” då isotopen hafnium-182 bryts ned till volfram-182 över känd tid.


Det vore intressant att i den rapport som nu framlagts veta om forskarna nu behöver ändra teorin om månens bildade genom en planet i storlek av Mars kollision med jorden resulterade i månen.


Bilden är en vacker anser jag. En vinterbild på ett landskap med månen i skyn.

Förslag finns på hur miljoner svarta hål ska hittas i Vintergatan

Ett svart hål är enligt den allmänna relativitetsteorin en koncentration av massa med ett så starkt gravitationsfält att ingenting inte ens ljus kan övervinna dettas gravitation. Materia eller ljus som kommer in innanför det svarta hålets händelsehorisont förblir där och kan aldrig komma ut igen, förutom eventuellt oerhört långsamt i form av Hawkingstrålning. 


Miljontals svarta hål gömmer sig i vår galax. Det åberopas av ett par japanska astrofysiker som skrivit en rapport om detta och föreslår en sökning för att hitta kanske miljontals ”isolerade svarta hål” (IBHs) som sannolikt enligt dem finns i Vintergatan.

Dessa svarta hål döljs i mörker och damm i det som ses som tomrum mellan stjärnorna.

Förslaget är att försöka finna dem med radiovågssökning. En metod de tror kan ge resultat.


Om astronomer kan sålla ut de vågorna från allt oväsen som finns i galaxen av radiovågor skulle de kunna upptäcka dessa osynliga svarta hål.

Isolerade svarta hål som är små jämfört med det supermassiva svarta hål som finns i mitten av Vintergatan.


Det finns däremot inte tillräckligt med materia runt de små hålen för dessa ska kunna upptäckas genom utsändande av röntgenstrålning vilket det stora i Vintergatan hittades utifrån.


Nog kan det vara både intressant och bra (min anm) att veta var dessa små hål finns. Kanske något finns närmre än vi anar. Men vad säger att de finns i miljoner eller överhuvudtaget undrar jag.


Men om de finns bör vi inte sända farkoster i riktning mot dem. Vem vet om inte ex pioneer 1-2 vilka nu finns utanför vårt solsystem med hälsningar till ev. utomjordiska upphittare är på väg mot ett okänt litet dolt svart hål och förintas där. 


Bilden är från Vikipedia och visar det svarta hålet i galaxen M87 taget med Event Horizon Telescope.

73 ljusår bort finns det spännande solsystemet TOI-270 med sina ovanliga gasplaneter.

Det var Nasas rymdteleskop Tess som gjorde upptäckten av det intressanta solsystemet TOI-270 enbart 73 ljusår bort.


Solsystemet består av en röd dvärgstjärna med tre spännande planeter i en storlek som inte finns i vårt solsystem.


En stenplanet 1,25 gånger jordens storlek. En fjärdedel större än jorden.

Två gasplaneter som liknar Neptunus men är omkring hälften så stora  2,4 respektive 2,1 gånger jordens storlek. Solsystemet har döpts till TOI-270 efter dess röda dvärgsol.

 Planeterna har getts namnen TOI-270b, TOI-270c och 270-d och är som synes ovan förhållandevis lika stora. Vårt solsystem saknar gasplaneter av den storlek som de två gasplaneterna i TOI-270 systemet  har.



Bra bild på hur det kan se ut i solsystemet finns att se på ovan länk från Ny teknik. Själv publicerar jag här en fri bild av TESS som gjorde upptäckten. 

Rödvin en problemlösare för framtidens bofasta på Mars.

Vi vet sedan tidigare att människan inte är skapad för ett liv i tyngdlöshet eller i förhållanden med mindre eller högre lufttryck än på jorden. Vi är anpassade till jordens dragningskraft på ytan. Inte havens djup eller månens låga tyngdkraftsförhållanden och absolut inte till tyngdlösheten i rymden.


För att vi en gång ska kunna leva eller existera på andra planeter om nu inte dessa motsvarar jordens förhållanden måste konstgjord tyngdkraft tekniskt kunna konstrueras som motsvarar människans behov. Kanske människan dock kan utvecklas till att kunna leva på mars utan konstgjord miljöanpassning men då handlar det om en lång evolution på plats först.


Men till dess och under våra nuvarande korta besök på ex mars i framtiden kan vissa medel som hindrar muskelförtvining finnas.


En studie visar genom råttförsök att muskelförtviningsprocessen däruppe kan sänkas med rött vin. Inte alkoholen utan med antioxidanten resveratol från druvkärnor och skal i vinet.


 Denna antioxidant säljs som hälsokostpreparat redan nu. Muskelatrofi drabbar det som kallade antigravitationsmusklerna. Vader, muskeln på lårens framsida och nacke och rygg. Förtviningen av dessa muskler uppenbarar sig enligt NASA:s erfarenhet  redan efter elva dagar ombord på rymdstationen ISS. Redan då uppstår en 20-procentig muskelförlust hos en del astronauter därför motionerar de som vistas ombord på ISS 2,5 timmar dagligen vilket till viss del motverkar problemen.


Undersökningen på råttor har genomförts med positivt resultat vid Harvard Medical School/Beth Israel Deaconess Medical Center. En av forskarna, Marie Mortreux har jobbat flera år med att hitta ett hjälpmedel mot muskelförtvining i rymden och då experimenterat med möss som ska efterlikna förhållandena på rymdstationer. Nu verkar en möjlighet hittats och den bör ha effekt även på människan. Troligen kommer snart experiment att utföras på astronauter som vistas på ISS.


Så det är inte det röda vinet i sig som är bra utan det reservatol som ingår i det. Därför finns ingen anledning att dricka vin för astronauter utan enbart ta medlet i sig. Men bilden som medföljer tycker jag är vacker.

Stora tomrum däruppe innehåller mer materia än galaxerna själva.

De stora håligheterna (tomrummen) mellan galaxerna kan sträcka sig miljontals ljusår tvärs över. Men det är inga tomrum utan innehåller mer materia än galaxerna själva.


”Om du tog en kubikmeter, skulle det vara mindre än en atom i det”, sa Michael Shull, astronom vid University of Colorado Oftast är det joniserat mellan galaxerna — ofta är detta  intergalaktiska mediet eller IGM varmt, joniserat väte (hydrogen som har förlorat sin elektron) och här finns även bitar av tyngre grundämnen som kol, syre och kisel.

Det har upptäckts genom signaturen de lämnar efter sig från ljuset som passerar utifrån genom tomrummen.


På 1960-talet upptäckte astronomer kvasarer för första gången. Kvasarer (läs mer om dessa spännande objekt här) är otroligt ljusa och aktiva galaxer långt bort därute.

Det upptäcktes att dessa saknade bitar av materia. Dessa bitar hade absorberats av något mellan kvasaren upptäckte astronomerna.


Under decennierna därefter har astronomer upptäckt stora tomrum där element av gas och tunga atomer finns vilka sammantaget tillsammans innehåller mer materia än alla galaxer tillsammans. Men som beskrivs ovan i en täthet av knappt en atom per kubikmeter.


 Detta i de tomrum vi felaktigt kallar det mellan galaxerna. Något av denna gas är sannolikt rester också från Big Bang. Men tyngre grundämnen är rester eller bitar från kvasarer långt därute.


Bild; En konstnärs tolkning av en kvasargalax.