En brun dvärgstjärna där jetströmmarna sveper.

 

Luhman 16 (WISE 1049−5319)  är en stjärna i stjärnbilden Seglet på den södra stjärnhimlen. Det är en dubbelstjärna där båda är bruna dvärgstjärnor. En brun dvärg är en misslyckad stjärnbildning här har aldrig kärnfusionen kommit igång. Den kan ses som stadiet mellan gasplanet och stjärna.

Luhman 16  är den bruna stjärna (egentligen dubbelstjärna och egentligen inte stjärna) som finns närmast vårt solsystem 6,5 ljusår bort. Här viner liksom på gasplaneten Jupiter starka jetströmmar och stormar.

Då bruna dvärgar inte genererar sitt eget ljus är de svåra att iaktta. Det är därför inte mycket känt om den atmosfäriska dynamiken hos dessa.

"Vi undrade om bruna dvärgar liknar Jupiter med sina bälten och band formade av stora, parallella, längsgående jetströmmar av stormvindar eller domineras av ett ständigt föränderligt mönster av gigantiska stormvirvlar likt de som finns på Jupiters poler?" säger huvudförfattaren Daniel Apai i en ny rapport. Apai är docent i astronomi vid University of Arizona. Resultatet av studien visade att Jupiter-liknande band fanns runt Lohmar 16b.  Den bruna dvärg av dubbelsystemet som kunde iakttas.

Vindmönster och storskalig atmosfärisk cirkulation har ofta djupgående effekter på planetariska atmosfärer som jordens klimat till Jupiters utseende och nu vet vi att sådana storskaliga atmosfäriska händelser också formar bruna dvärgatmosfärer, säger Apai. För att förstå hur undersökningen gick till och hur vindarna ser ut se denna länk där en kort film visar detta. 

En sammanställning av den svagare komponenten i dubbelstjärnsystemet (två bruna dvärgar så kallade misslyckade stjärnor), Luhman 16b. Bild från Vikipedia.

Nebulosan IRAS 00500+671 har en mystisk stjärna i sitt centrum.

 

Ett team av forskare från Potsdam University och Kazan Federal University har hittat bevis på existensen av en tidigare okänd typ av stjärna dold  i nebulosan IRAS 00500+6713.   Nebulosor är moln av stoft och gas i vissa regioner av rymden där stjärnbildning sker. I denna nya rapport studerade forskarna nebulosan IRAS 00500+6713 då ett annat forskarlag förra året hade upptäckt en central stjärna, kallad J005311 i nebulosan. En stjärna där en stjärnvind av ovanligt höga hastigheter kunde uppmätas. Forskarna anser att stjärnan hade bildats på grund av en kollision mellan två vita dvärgstjärnor något som vad vi vet sedan tidigare leder till en supernovaexplosion och förintelse av båda stjärnorna vilket inte skett här.

Istället var det en vit dvärgstjärna som blev resultatet. En stjärna med unika attribut. Den visade sig  avge ovanliga röntgenstrålar och hade ett ljusare sken än man normalt ser på stjärnor som gått igenom en fas som denna gjort. Kan det ha varit dess kanske redan tidigare unika innehåll (i båda eller den ena stjärnan) som hindrat en supernovaexplosion (min anm.)

Ytterligare studier visade att stjärnan har en unik sammansättning dominerad av syre och neon men även ovanliga mängder kisel och svavel. Det konstaterades att stjärnan var en instabil biprodukt av två vita dvärgars kollision. En stjärntyp som aldrig tidigare upptäckts.  Forskarna föreslår att dess instabilitet tyder på att detta sannolikt inte kommer att pågå längre än 10000 år därefter får den en balans av innehållet av samma slag som normalt vita dvärgar har. Observationerna gjordes vid XMM-Newton rymdteleskop (som drivs av Europeiska rymdorganisationen).

En ovanlig stjärna (min anm.) men efter några tusentals år har den (kanske) stabiliserats och (kanske) den då blir en ordinär vit dvärg. Rapporten säger inget om vad som sker efter stabiliteten som det antas bli. Inte heller avståndet eller riktning till denna nebulosa där stjärnan finns har jag hittat . Lite dåligt att det inte beskrivs bättre anser jag.

Bild från inverhtse.com. En blick mot universum.

NASA ett steg närmre undersökningen av trojanska asteroider

 

Trojanska asteroider är småplaneter som befinner sig före eller efter en planet i dennas bana. Man känner idag till fem planeter som har trojaner: Mars, Jupiter, Uranus, Neptunus och jorden.

NASA:s Lucy uppdrag är ett steg närmare lanseringen av L'TES, Lucy Thermal Emission Spectrometer vilket nu har framgångsrikt integrerats på rymdfarkosten. Lucy kommer att sändas upp i oktober 2021 och bli det första rymduppdraget där de trojanska asteroiderna studeras vilka är överblivna byggstenar från solsystemets barndom. Lucy,s uppdrag är att undersöka de trojaner som finns i Jupiters bana.

 Uppdraget har fått sitt namn från den fossiliserade mänskliga förmodern (kallad "Lucy" av hennes upptäckare) vars skelett gav en unik inblick i mänsklighetens utveckling. Likaså kommer Lucys uppdrag revolutionera vår kunskap om planeters ursprung och födelsen av vårt solsystem vilket skedde för mer än 4 miljarder år sedan.

Det blir (min anm.) en spännande tid att följa detta uppdrag och vad som hittas.

Bild från vikipedia med riktning och utpekande av jordens enda trojanska asteroid. 2010 TK7 (markerat i grönt, högra nedre hörnet) på en bild från Wide-field Infrared Survey Explorer.

En explosion (kallad GWAC 181229A), upptäckt på den vita dvärgstjärnan SDSS J013333.08+003223.7

 

En vit dvärgstjärna är en före detta normalstor stjärna (som solen) vilken kollapsat till en dvärgstjärna av en mycket liten storlek efter att den gjort slut på sitt kärnbränsle och innan detta stadie svällt upp till en röd stjärna (det stadie vår sol en gång gör och då troligen slukar jorden) . En typisk vit dvärg har en radie som är 1 procent av solens men grovt räknat samma massa. Det motsvarar en densitet på cirka 1 ton per kubikcentimeter.

Med hjälp av Xinglong-observatoriets ground-based wide angle cameras (GWAC) har astronomer från Kina och Frankrike upptäckt en superflare av mycket stort format på en vit dvärgstjärna därute.  Stjärnan SDSS J013333.08+003223.7 vilken finns 471 ljusår från oss. Händelsen som är unik har fått beteckningen GWAC 181229A och är en av de mest kraftfulla flares som hittills upptäckts. Då ska vi veta att vita dvärgstjärnor inte är de stjärnor som normalt har solflares.

Fyndet redovisas i en artikel publicerad 28 december den arXiv.org.

Det är en unik händelse som vi försöker förstå. Inte bara varför den skedde på just denna vita dvärg utan även varför detta utbrott var så kraftigt.

Bild från Pxhere.com. kanske det är en framtida astronaut eller astronom som ses här.

Vintergatans svarta hål sänder ut strålning som utplånar röda stjärnor

 

En  astronom Kris Skellgren hade märkt bristen på kolmonoxid (CO) i spektra från  ljus som kommer från stjärnor i vintergatans centrum 1990.

Kolmonoxid är vanligt förekommande i den övre atmosfären från röda jättestjärnor.  Röd jättestjärna blir även vår sol på sin ålderdom. Den sväller då upp och slukar troligen jorden. Därefter dras den ihop igen och blir en vit dvärg eller som det heter en neutronstjärna.

Under 1990-talet hade astronomerna märkt en stor brist på röda jättestjärnor i Vintergatans centrum. Det har varit olika teorier om den märkbara frånvaron. En ny teori har nu föreslagits.

Teorin att enorma röntgenstrålar som lanseras från galaxens massiva svarta hål förstör de röda jättarna.

Det uppskattas att det saknas omkring 1000  röda jättar i Vintergatans centrum. Den röda jättescenen är den sista fasen i en solliknande stjärnas liv. Stjärnorna blir röda då de sväller upp när de slutar att använda väte på grund av brist av detta för sin kärnfusion och får därmed namnet röda jättar. De finns över hela Vintergatan.

Genom åren har astronomer kommit på flera idéer och teorier som till största delen centrerar sig kring Skytten A* (centrum i vintergatan och det svarta hålet där). Det svarta hålet här beräknas vara över 4,5 miljoner gånger solens massa. Med sådan massa kan skytten A * göra en massa saker inklusive utplåna de röda jättarna. Därför är det möjligt att Skytten A * sliter isär de röda jättar som vandrar för nära det. Det är också möjligt att de röda jättarna kolliderar med andra rester nära Skytten A* som sänder ut massiva strålar och högenergipartiklar.

Kan det inte vara så (min anm.) att röda jättar är solar som svällt och därmed har mindre densitet än vad de hade innan de svällde ut och därmed lättare kan sönderslitas av högenergistrålar som hela tiden utgår från det svarta hålet? Jag misstänker det. Alternativt att stjärnorna här är av yngre slag så ingen ännu nått stadie uppsvällning.

Bild från vikipedia på Eskimånebulosan (NGC 2392) är en solliknande stjärna som efter ett liv som röd jätte blivit en planetarisk nebulosa.

Så låter en supernova enligt NASA

 

Det finns ett uttryck som säger att ”I rymden kan ingen höra dig skrika, explodera, kollapsa eller långsamt kollidera med en granngalax”.

Men nu finns möjligheten tack vare ett nytt "data sonification" program från NASA åtminstone att få en känsla av vad några av de mest extrema fenomenen i universum kan låta ljudmässigt som när händelser där  konverteras till ljud som spelas upp av jordiska instrument.

För att höra hur det låter användes data från NASA:s Chandra X-ray center  vilket har avbildat avlägsna galaxer med sitt Chandra X-ray observatorium i 20 år nu.

Supernova SN 1987A och Krabbnebulosan är några objekt man kan höra ljud från. Rekommenderar att höra dessa. De finns på denna länk från Nasa.  Det är fascinerande. 

Supernova SN 1987A varifrån man hör ljud. Bild från vikipedia.

Emissionsnebulosan Cat's Paw Nebula magnetfältstruktur undersökt

 

Emissionsnebulosor är moln av joniserad gas som lyser med sitt eget ljus. En bild på Cat´s Paw Nebulosan (NGC 6334)  kan ses ovan. foto från vikipedia.

På ett avstånd av cirka 4200 ljusår från oss är Cat's Paw Nebula  ett stjärnbildande komplex med en hög massa. Nebulosan har en form liknande en molnstruktur som spänner över 1000 ljusår och här finns flera stjärnbildande regioner.

Ett internationellt team av astronomer har undersökt denna emissionsnebulosa och stjärnbildande region som en del av ett projekt kallat B-fältet i STar-forming Region Observations (BISTRO) undersökning. Resultaten av studien presenterades i en uppsats publicerad den 24 december 2020 i arXiv.org, där viktig information om strukturen på objektets komplexa magnetfält visas.

För att få insikt i B-fältstrukturen längs dess täta filament och förbättra vår förståelse av magnetfältets roll i stjärnbildningsprocessen analyserade vi med nya 850μm data som erhållits i NGC 6334 star-forming filamentary regionen och som observerades som en del av B-fältet i STar-formande Region Observationer (BISTRO) med SCUBA-2/POL-2 installerat på James Clerk Maxwell Telescope (JCMT)," beskrev forskarna det i tidningen.

 

Enligt studien visar NGC 6334 upp en komplex B-fältstruktur när den observeras över hela regionen (cirka 33 ljusår) men vid mindre skalor varierar B-fältvinkeln (plane-of-the-sky) B-fältvinkelns sammanhängande längs glödtrådsnätets kammar.

För ytterligare information om detta projekt följ denna länk från https://phys.org. 

 

Lite ny kunskap av detta område kan man se detta inlägg behandla. Intressant? Ja kanske men avancerad sådan. Vi bör veta att det är lite nyhetstorka inom astronomi just nu därav blir nyhetsflödet lite mer forskningsresultat i det som kommer just nu istället för nya upptäckter av och på planeter.