Stor bubbla upptäckt i en galaxhop

 

Vid University of Hawaiʻupptäckte astronomer en enorm bubbla 820 miljoner ljusår från jorden vilken tros vara en fossilliknande rest från universums början. Astronom Brent Tully från UH Institute for Astronomy och hans team hittade oväntat bubblan i ett nät av galaxer. Gasbubblan har fått namnet Hoʻoleilana, en term hämtad från Kumulipo (en hawaiisk skapelsesång).

De lokaliserade bubblan med hjälp av data från Cosmicflows-4katalogen    som är den största sammanställningen av exakt avstånd till galaxer. Tully var en av de som var med och publicerade den exceptionella katalogen hösten 2022. Upptäckten kan bidra till att stärka forskarnas kunskap om galaxutvecklingen. I Big Bang-teorins första 400000 år består universum av het plasma som liknar solens inre. I plasmat separerades elektroner från atomkärnorna. Under denna period började regioner med något högre densitet kollapsa genom tyngdkraften fastän det intensiva strålningsbadet försökte skjuta isär materian. Denna kamp mellan gravitation och strålning fick plasman att svänga eller krusa och sprida sig utåt.

De största krusningarna i det tidiga universum berodde på hur långt en ljudvåg kunde färdas. Ljudvågorna i plasman sträckte sig nästan 500 miljoner ljusår (storleken på universum då) och fixerades när universum svalnade och slutade vara ett plasma och lämnade kvar stora tredimensionella krusningar under sin fortastta expansion. Under eonerna bildades galaxer vid densitetstopparna i enorma bubbelliknande strukturer. Mönstret i fördelningen av galaxer, korrekt urskiljbara kan avslöja egenskaperna hos dessa sedan länge försvunna bubbelstrukturer. Ovan är en rest en överbliven bubbla från universums början.

Det nya fyndet publicerades i The Astrophysical Journal där det nämns att dessa massiva strukturer förutspås i Big Bang-teorin som ett resultat av dw 3D-krusningar som finns i materialet i det tidiga universum, känt som Baryon Acoustic Oscillations (BAO).

Bild https://www.hawaii.edu/ Illustration av Hoʻoleilana. Rött område (vänster) visar det inneslutna skalet med enskilda galaxer avbildade som lysande små fläckar. Foto: Frédéric Durillon, Animea Studio; Daniel Pomarède, IRFU, CEA University Paris-Saclay. Detta arbete gynnades av en statlig finansiering från Frankrike 2030 (P2I-Graduate School of Physics) under referens ANR-11-IDEX-0003.

Astronomer i Indien har upptäckt en polär ringgalax

 

En polär ringgalax är en ovanlig typ av galax försedd med en yttre ring av gas och stjärnor belägen i ett annat plan än galaxens skiva.

Genom analys av data från Dark Energy Camera Legacy Survey (DECaLS) har astronomer från Christ University i Bangalore i Indien upptäckt en ny ringgalax som fått beteckningen DES J024008.08-551047.5 och som kan tillhöra den sällsynta klassen av polarringgalaxer. 

De så kallade polarringgalaxerna (PRG) är system som består av en spiralliknande galax och en polär ring vilka förblir separata i miljarder år. I allmänhet är dessa yttre polära ringar som består av gas och stjärnor, justerade ungefär vinkelrätt i förhållande till huvudaxeln av den centrala värdgalaxen.

Men även om mer än 400 PRG-kandidater har upptäckts hittills, har endast några dussin av dem bekräftats som  polarringgalaxer genom uppföljande spektroskopiska observationer.

Nu har ett team av astronomer under ledning av Akhil Krishna upptäckt  ytterligare en PRG-kandidat. Detektionen av DES J024008.08-551047.5 ( DJ0240) gjordes under visuella observationer av optiska bilddata från DECaLS.

Vi upptäckte galaxen DJ0240 som en potentiell PRG-kandidat med en ringkomponent placerad nästan vinkelrätt mot värdgalaxen, beskrev forskarna det.

Ringens positionsvinkel är cirka 80 grader mot galaxen och positionsvinkeln av sj'lva galaxen mot ringen är är cirka 10 grader, vilket tyder på att de två komponenterna är nästan vinkelräta mot varandra. Avståndet till galaxen uppskattas till cirka 1,8 miljarder ljusår.

Genom att analysera bilderna fann teamet att ringen är tre gånger mer utsträckt än värdgalaxen vilken består av en utbuktning och en skiva. Dessutom visade det sig att ringen är blåare än galaxen något som vanligtvis observeras även av andra kända PRG. Författarna till artikeln förklarade att närvaron av blåare ringkomponenter i PRG indikerar en högre nivå av pågående stjärnbildningsaktivitet i dessa strukturer.

Fyndet rapporterades i en artikel publicerad den 29 augusti på pre-print-servern arXiv.

Bild vikipedia NGC 660 är en polär ringgalax belägen i stjärnbilden Fiskarna på ett avstånd av ca 45 miljoner ljusår från solen. NGC 660 ingår i M74-gruppen. Bilden visar hur en ringgalax ser ut och är ett bättre exempel på detta än det i länken ovan av den nu upptäckta ringgalaxen DJ0240.

Pentagon har öppnat en portal på internet för inrapportering av UFO-observationer.

 

Pentagon har nyligen öppnat en ny portal på internet för yrkesverksamma att lämna in rapporter om UFO (Unidentified flying object) – numera officiellt kända som oidentifierade avvikande fenomen eller UAP och här kan även allmänheten få innehållet av de rapporter som har släppts eller som släpps till allmänheten.

AARO.mil, webbplatsen för All-domain Anomaly Resolution Office är fortfarande under konstruktion. Till exempel är ett utlovat onlineformulär för att kontakta AARO märkt som "Kommer snart". Men den version som presenterades nyligen se länk ovan erbjuder åtta videor som visar UAP(unidentified aerial (or anomalous) phenomenon), plus arkiv för kongressrapporter och genomgångar, pressmeddelanden och länkar till andra resurser. När webbplatsen blir helt klar kommer den att fungera som en kanal för nuvarande eller tidigare regeringsanställda, militär personal och entreprenörer till dessa att registrera UAP-rapporter. I ett pressmeddelande beskriver försvarsdepartementet att det säkra rapporteringsverktyget kommer att lanseras i höst.  Utöver det kommer det att finnas möjlighet för allmänheten att rapportera egna upptäckter inom  en snar framtid  enligt uttalande från  Pentagon.

AARO lista av tre UAP-kategorier:

Luftburna föremål som inte är omedelbart identifierbara.

Drönarfarkoster av okänt slag.

Objekt i eller på havet ex eller enheter som inte är omedelbart identifierbara och som uppvisar beteende- eller prestandaegenskaper som tyder på att objekten eller enheterna kan vara relaterade (komma från) till objekt eller enheter i de två första kategorierna.

AARO skriver att försvarsdepartementet anser att UAP är "källor till avvikande upptäckter inom en eller flera domäner (dvs. i vårt luftrum, på sjö eller hav, i rymden och / eller drönare) som ännu inte kan hänföras till kända aktörer och som visar beteenden som inte lätt förstås av sensorer eller observatörer.

Webbplatsen nämner inte uttryckligen möjligt utomjordiska ursprung för UAP. En av anledningarna är att regeringstjänstemän och lagstiftare blir mer oroade över att UAP är att de troligare kan vara intrång av Ryssland eller Kina. Ett utmärkt exempel i senare tid är den kinesiska spionballongen som flög över USA innan den sköts ner av ett flygvapenstridsflygplan.

Bild https://www.publicdomainpictures.net/

Sökning efter spår av supernovor.

 

Citerat fritt "En supernova är en exploderande eller en exploderad stjärna. Supernovorna hör till de våldsammaste händelserna i universum. I en supernova utvecklas oerhörda mängder av energi som lämnar reststjärnan i form av enorma neutrinoflöden, gasmassa och strålning vilket gör att dessa händelser under en viss tid kan lysa upp till hundra miljarder gånger starkare än vår sol. Det är lika mycket som lyskraften i en hel galax" (vikipedia).

Loren Anderson, professor vid Eberly College of Arts and Sciences, astronom vid West Virginia University söker efter spår  i Vintergatan   efter spår supernovorna lämnat efter sig. Resterna efter de våldsamma explosioner som uppstår när massiva stjärnor dör.

Efter en supernovaexplosion expanderar det material som var en del av stjärnan utåt och bildar ett skal. Enligt Anderson är det viktigt att studera supernovarester för att förstå egenskaperna och dynamiken i vår galax.

Omkring 300 till 400 supernovarester har identifierats i Vintergatan men studier av liknande galaxer tyder på att närmare 1 000 supernovarester sannolikt finns oupptäckta i Vintergatan. Med 331170 dollar i National Science Foundation-finansiering hoppas Anderson att stänga det gapet. Han tror att han kan fördubbla antalet kända supernovarester i slutet av sin studie som beräknas pågå under tre år.

I samarbete med doktoranden Timothy Faerber från Potomac, Maryland, kommer Anderson att använda radiovåglängdsdata från VeryLarge Array (som finns i New Mexiko) och MeerKAT-teleskopen i Sydafrika för att identifiera kandidater av troliga supernovarester genom att kombinera maskininlärningsprogramvara med inskannad data.

Anderson astronomiprofessor och medlem av WVU Center for Gravitational Waves and Cosmology beskriver det som att nya data från MeerKAT möjliggör den mest känsliga sökningen efter supernovarester som hittills gjorts och arbetet har identifierat hundratals möjliga supernovarester som nu behöver bekräftas eller förfalskas. Vi har redan påbörjat en första sökning av några kvadratgrader GPS-data från MeerKAT-teleskopet och resultaten är lovande beskriver Anderson.

Han tillade att projektet också markerar en möjlighet att hitta supernovarester som är associerade med pulsarer. En pulsar är den ultratäta, roterande kärnan som återstår efter att en stjärna har exploderat som en supernova. Även om pulsarer och supernovarester båda skapas av supernovaexplosioner, finns de sällan i förening. 

Ovan är en sammanfattning av en nyhet från University Relations Communications West Virginia University. Publicerat 29 augusti. För mer info följ denna länk.

 Se gärna denna länk från vikipedia där en film på 48 sekunder finns med som visar hur en pulsar blir till. Det är fascinerande att se.

Bild vikipedia Resterna efter Keplers supernova, SN 1604.

En trolig planetkollision har skett därute

 

TOI-1853b är en exoplanet i riktning mot stjärnbilden Björnvaktaren på ett avstånd från oss av 545 ljusår. Dess massa är nästan dubbelt så stor som någon annan känd planet av liknande storlek vilket innebär att den består av en större andel sten än vad som vanligtvis kan förväntas i den planetstorleken.

I studien om planeten publicerad nyligen i Nature föreslår forskare under ledning av Luca Naponiello vid University of Rome Tor Vergata att den är resultatet av en planetkollision. Den enorma effekt som en planetkollision ger skulle ha tagit bort en del av den lättare atmosfären och vattnet och lämnat en mängd sten kvar.

Senior Research Associate och medförfattare Dr Phil Carter från University of Bristol's School of Physics, beskriver: Vi har starka bevis för mycket energirika kollisioner mellan planetkroppar i vårt eget solsystem, såsom då en planet kolliderade med jorden och bildade vår måne. Theateorin. 

Vi vet att det finns en enorm mångfald av planeter i exoplanetsystem; många har ingen motsvarighet i vårt solsystem men de har ofta massor och sammansättningar mellan de steniga planeterna (ex jorden) och Neptunus/Uranus (isjättarna) i vårt system.

Studiens syfte var att med hjälp av datasimuleringar undersöka extrema kollisionseffekter som potentiellt kan ta bort atmosfär och vatten / is från en ursprungligt större planet för att ge den extrema densiteten uppmätt (efter en kollision).

Forskarna fann att den ursprungliga planetkroppen sannolikt skulle ha behövt vara vattenrik och drabbats av en extrem påverkan med en hastighet på mer än 75 km / s för att som slutresultat bli TOI-1853b som den är i dag.

Doktorand och medförfattare Jingyao Dou skriver: Denna planet är mycket överraskande! Normalt förväntar vi oss att planeter som bildas med så mycket sten blir gasjättar som Jupiter som har densitet som liknar vatten. TOI-1853b är storleksmässigt som Neptunus men har en densitet högre än stål. Vårt arbete visar att detta kan hända om planeten upplevde extremt energirik planetkollision under dess bildning.

Nu planerar teamet detaljerade uppföljningsobservationer av TOI-1853b med syftet att försöka upptäcka eventuell kvarvarande atmosfär och undersöka dess sammansättning.

Docent och medförfattare Dr Zoë Leinhardt avslutade studien med följande ord: Vi hade inte tidigare undersökt sådana extrema effekter eftersom de inte är något vi hade förväntat oss. Det finns mycket arbete att göra för att förbättra de datorsimuleringsmodeller som ligger till grund för våra simuleringar och för att utöka utbudet av extrema effekter i datorer för simuleringar.

Simuleringarna utfördes med hjälp av beräkningsanläggningarna vid Advanced Computing Research Centre, University of Bristol. Finansiärer inkluderade Science and Technology Facilities Council (STFC) och China Scholarship Council.

Bild https://www.space.com En illustratörs skildring av exoplaneten TOI-1853b. (Bildkredit: Luca Naponiello)

En 4,5 miljarder år gammal meteorit i Sahara ger ny kunskap om det tidiga solsystemet

 

I maj 2020 hittades några ovanliga stenar som innehöll grönaktiga kristaller i en del av Saharaöknen som heter  Erg Chech  i södra Algeriet.

Vid analys visade sig stenarna komma från yttre rymden och vara miljarder år gamla, kvar från solsystemets gryning.

De var bitar av en meteorit som gavs namnet Erg Chech 002 och är den äldsta vulkaniska sten som någonsin hittats efter att ha smält för länge sedan i  någon nu försvunnen gammal protoplanet.

I en ny forskningsrapport publicerad i Nature Communications analyserade Evgenii Krestianinov, doktorand vid Research School of Earth Sciences, Australien National University, beskrivs bly- och uranisotoper i ErgChech 002 och beräknas att den är cirka 4,56556 miljarder år gammal. Detta är en av de mest exakta åldrarna som någonsin beräknats av ett objekt från rymden  och resultatet förändrar också några vanliga antaganden om det tidiga solsystemet. I studien av Erg Chech 002 upptäcktes nämligen att den innehåller ett högt överflöd av bly-206 och bly-207 liksom relativt stora mängder oförstört uran-238 och uran-235.

Att mäta förhållandena mellan bly och uranisotoper i stenen var det som hjälpte till att uppskatta stenens ålder med en sådan oöverträffad noggrannhet.

Det jämfördes också beräknade ålder med tidigare publicerade aluminium-26-data för Erg Chech 002, samt data för olika andra achondrites. 

Jämförelsen med en grupp achondrites som kallas vulkaniska achondrites var särskilt intressant. Vi fann att moderkroppen till Erg Chech 002 måste ha bildats av material som innehåller tre eller fyra gånger så mycket aluminium-26 som källan till denna achondrites moderkropp.

Detta visar att aluminium-26 fördelades ganska ojämnt i molnet av damm och gas som bildade solsystemet.

Resultatet bidrar till en bättre förståelse av solsystemets tidiga utvecklingsstadier och den geologiska historien hos spirande planeter. Ytterligare studier av olika achondritesgrupper kommer utan tvekan att fortsätta att förfina vår förståelse och förbättra vår förmåga att rekonstruera vårt solsystems tidiga historia.

Bild från https://science.anu.edu.au/  på den ovan nämnda meteoriten.

QiTai-radioteleskopet (QTT) ska bli bättre än sina föregångare

 

Xinjiang Qitai 110m Radio Telescope (QTT) är ett planerat radioteleskop som byggs i Qitai-häradet i Xinjiang, Kina. När det är färdigställt vilket är planerat under innevarande år 2023, kommer det att vara världens största fullt styrbara radioteleskop. Det kraftfullaste styrbara 110-meters radioteleskopet, även känt som QiTai-radioteleskopet (QTT), började byggas av Xinjiang Astronomical Observatory (XAO), Chinese Academy of Sciences (CAS) 2017  på Qitai-platsen i XAO.

QTT kommer att vara utrustad med Ultra-Wide Band (UWB) signalmottagnings- och bearbetningssystem. För att uppgradera teleskopets prestanda ytterligare konstruerade ingenjörerna från QTT-signalmottagnings- och bearbetningsteamet i XAO ett nytt UWB-signalförvärv och bearbetningsexperimentellt system. 

UWB-systemet kan förbättra teleskopets observationskänslighet genom att öka bandbredden men det innebär stora utmaningar för signalinsamling, överföring och bearbetning. Dessutom kommer den bredare bandbredden även att innehålla fler elektromagnetiska störningssignaler vilket kommer att påverka kvaliteten på astronomiska observationer och orsaka en mättnadseffekt på systemet.

För att undvika UWB-signalfas- och amplitudfluktuationer orsakade av miljö- och temperaturförändringar i den analoga överföringslänken använder det nya systemet en högpresterande RFSoC-krets med låg effekt för att direkt sampla RF-signalen vid mottagaränden. Dessutom använder den nya signalförvärvskretsen högre kvantiseringsnoggrannhet för att öka det dynamiska området för den mottagna signalen vilket undviker mättnad orsakad av stark störning.

Forskarna syftar till att realisera realtidsbehandling av UWB-signaler av de delade UWB-signalerna i flera digitala delband för att implementera, till fjärrklustret High-Performance Computer (HPC) genom 100 Gb höghastighets digitala fiberlänkar för bearbetning.

Systemet är mer flexibelt och utbyggbart och dess kontrollprogram kan konfigurera de involverade datorresurserna enligt observationsbandbredd och beräkningskomplexitet. Dessutom är varje HPC-nod konfigurerad med NVMe SSD-kort för höghastighetsinspelning av basbandsdata för att realisera rå astronomisk informationsfångst och adaptiv RFI-eliminering.

För att verifiera systemets faktiska observationseffekt använde forskarna det på Nanshan 26-meters radioteleskop och genomförde pulsarobservationsexperiment. De fann att signal-brusförhållandet för den sammanslagna pulsaren uppenbarligen är starkare än för de som är osammanslagna enskilda delbandsdata vilket indikerar att systemet fungerar som förväntat.

Bild https://www.seeker.com/  på teleskopet.