Äldre bruna dvärgstjärnor går en ensam ålderdom till mötes.

 

Bruna dvärgsjärnor är objekt som är större än Jupiter men mindre än de stjärnor som har lägst massa och fungerar som en stjärna. De uppstår som början till stjärnor – ur ett moln av gas och stoft som kollapsar – men får inte tillräckligt med massa för att upprätthålla fusionen av väte som en ordinär stjärna och kallas därför en misslyckad stjärnbildning.

Astronomer som använder Hubbleteleskopet bekräftar att man upptäckt att dubbelstjärnor (vilket är mycket vanligt därute)  av bruna dvärgar är extremt ovanligt. Hubble kan upptäcka dubbelstjärnor så nära varandra som en 300 miljoner kilometer mellan objekt ett avstånd som kan jämföras med det mellan vår sol och asteroidbältet som finns mellan Mars och Jupiter.

Men Hubbleteleskopet hittade likväl inga dubbelpar i det ett urval av bruna dvärgar i Vintergatan man sökte i. Detta innebär att ett dubbelpar av bruna dvärgar är så svagt sammanlänkade av gravitation att de glider isär efter några hundra miljoner år efter dess bildande på grund av dragningskraften från förbipasserande stjärnor. Detta tyder på att sådana bruna dvärgsystem inte överlever över tid, beskriver huvudförfattaren Clémence Fontanive vid Trottier Institute for Research on Exoplanets, Université de Montréal, Kanada. Dubbelstjärnor bestående av andra slags stjärnor som ex vår sol är däremot vanligt därute.

I en liknande kartläggning som Fontanive genomförde för ett par år sedan riktades Hubbleteleskopet på extremt unga bruna dvärgar och vissa av dessa hade binära följeslagare, vilket bekräftar att stjärnbildningsmekanism producerar dubbelstjärnepar även bland bruna dvärgar med låg massa. Avsaknaden av binära följeslagare för äldre bruna dvärgar tyder däremot på att vissa kan ha börjat som dubbelstjärnor men gått skilda vägar över tid.

De nya Hubble-fynden publicerade i The Monthly Notices of the Royal Astronomical Society stöder teorin att bruna dvärgar blir till på samma sätt som ordinära stjärnor genom gravitationell kollaps från ett moln av molekylärt väte. Skillnaden är att de inte har tillräckligt med massa för att upprätthålla kärnfusion av väte för att generera energi, medan andra storlekar av stjärnor har det. Mer än hälften av stjärnorna i vår galax är dubbelstjärnsystem.

Bild vikipedia (engelska) Jämförelse: de flesta bruna dvärgar är något större än Jupiter (15–20 % större). Men är upp till 80 gånger mer massiva på grund av större densitet. Bilden är skalenlig, med Jupiters radie som är 11 gånger jordens, och solens radie 10 gånger Jupiters.

Livets byggstenar klarar det extrema förhållandet i Venus atmosfär

 

Det kanske finns liv i Venus moln. I kontrast till planetens blåsande ogästvänliga, heta yta (med temperatur på 400-500C) har Venus molnlager som sträcker sig från 30 till 40 mil över ytan, mindre ogästvänliga temperaturer ( i de högsta lagret där svavelsyramoln finns är det ca 30C)  och kan därmed stödja vissa extrema former av liv.

Om det finns liv där ute har forskare antagit att liv där skulle se väldigt annorlunda ut än liv på jorden. Det beror på att molnen består av mycket giftiga droppar av svavelsyra - en intensivt frätande kemikalie känd för att lösa upp metaller och förstöra de flesta biologiska molekyler på jorden.

Men i en ny studie av MIT-forskare (Massachusetts Institute of Technology) utmanas det antagandet. Studien, som publicerats i dagarna i tidskriften Astrobiology, visar att vissa viktiga byggstenar till liv kan finnas kvar i lösningar av koncentrerad svavelsyra.

Studiens författare har funnit att 19 aminosyror som är nödvändiga för liv på jorden är stabila i upp till fyra veckor när de placeras i flaskor med svavelsyra i koncentrationer som liknar dem i Venus moln. I synnerhet fann de att den molekylära "ryggraden" i alla 19 aminosyror förblev intakt i svavelsyralösning som varierade i koncentration från 81 till 98 procent.

"Vi finner att byggstenarna för livet på jorden är stabila i svavelsyra och detta är mycket spännande för idén om möjligheten till liv i Venus moln", tillägger studiens författare Sara Seager, MIT:s Class of 1941 Professor of Planetary Sciences vid EAPS och professor vid institutionerna för fysik och flygteknik och astronautik. Det betyder inte att livet där skulle vara detsamma som här. Faktum är att vi vet att det inte kan vara så. Men det här arbetet främjar uppfattningen att Venus moln kan hysa de komplexa kemikalier som behövs för att liv ska uppstå.

Studiens medförfattare inkluderar huvudförfattaren Maxwell Seager, som går grundutbildning vid institutionen för kemi vid Worcester Polytechnic Institute (Sara Seagers son) och William Bains, forskare vid MIT och vid Cardiff University. För mer och utförligare information om denna studies resultat se här 

Jag är däremot själv tveksam till liv i Venus moln. Byggstenar ja men hur länge kan dessa existera i svavelsyra? Kan dessa byggstenar om och om igen bildas hamna i svavelsyramoln men upplösas efter en kort tid och ses som en cykelaktivitet?

Bild Venus. Foto: NASA/JPL-Caltech

Nytt forskningsobjekt kan ge ledtrådar om mörk materia

 

Teorier finns i överflöd om vad mörk materia är och i ett nytt forskningsobjekt beskriver Alex McDaniel, postdoktor vid Clemson University, ytterligare ett exempel genom att beskriva några av strängaste restriktionerna för den mörka materians natur hittills.

Studien visar även en liten antydan att den är verklig och kanske kan bekräftas någon gång under det kommande decenniet. En antydan om att mörk materia  kan bevisas existera  och hur den är.

"Med datainsamling och nya upptäckter i framtiden kan denna lilla ledtråd potentiellt förvandlas till en mycket konkret upptäckt och en modell för mörk materia", beskriver McDaniel. I arbetet letade McDaniel och hans medarbetare i dvärggalaxer efter mörk materia som förvandlats till vanlig materia och gammastrålning (genom en form av ljus vid de högsta energinivåerna).

Dvärggalaxer är idealiska att studera eftersom de är små anses rika på mörk materia och för det mesta saknar andra astrofysikaliska fenomen som gas, stoft och supernovor som kan förorena resultaten och datainsamling.

"Vi letar efter dessa dvärggalaxer eftersom de i bästa fall ger oss en säker antydan eller låter oss utesluta vissa partikelteorier", beskriver McDaniel.

Vissa modeller förutsäger att mörk materia har en viss massa eller tvärsnitt av detta vid växelverkan till materia på grund av partiklarnas växelverkan (enligt denna teori). Det skulle vara vad forskarna förväntar sig att se i gammastrålning. Om de inte ser det kan de utesluta denna masa och tvärsnitt (i omvandling), beskriver han.

Resultatet från dvärggalaxernas upptäckt som ingår i studien   publicerades nyligen i tidskriften Physical Review D i en artikel med titeln "Legacy Analysis of Dark Matter Annihilation from the Milky Way Dwarf Spheroidal Galaxies with 14 Years of Fermi-LAT Data".

Bild vikipedia (franska) Fördelning av universums energitäthet efter data från Planck-satelliten. Mörk materia är en av huvudkomponenterna.

Mikrogravitation orsakar markanta förändringar i genuttryckrytmen hos människor

 

Astronauter som utsätts för mikrogravitation upplever förändringar i fysiologin, inklusive immunsuppression som visar sig som ökad inflammationsrisk, minskad muskelmassa och minskad bentäthet. Då bemannade rymdfärder ökar är det viktigt att förstå förändringar i de molekylära mekanismer som ger dessa förändringar.

Huvudförfattaren till en ny studie i ämnet som nyligen  publicerades i tidskriften iScience (med ekonomiskt stöd från BBSRC- Biotechnology and Biological Sciences Research Council) Simon Archer, professor i molekylärbiologi för sömn vid University of Surrey,  beskriver:

– Den här unika studien representerar det största longitudinella datasetet av tidsseriegenuttryck hos människa. Människans genuttryck varierar rytmiskt över dygnet och det är viktigt att samla in tidsseriedata istället för från enstaka tidpunkter för att få en fullständig bild av vad som sker i kroppen när den utsätts för simulerad mikrogravitation. Det väcker frågor om effekterna av konstant sängläge på våra kroppar något vi har identifierat ge en dramatisk effekt på den tidsmässiga organisationen av mänskligt genuttryck.

I en studie som samordnades av Europeiska rymdorganisationen ESA vid MEDES rymdklinik i Toulouse genomförde 20 män ett 90-dagarsprotokoll som bestod av två veckors baslinje (normalt mänskligt liv) därefter 60 dagar av konstant sängläge med en lutningsvinkel på -sex grader med huvudet nedåt för att simulera effekterna av den  mikrogravitation som astronauter upplever. Protokollet avslutades därefter med två veckors återhämtning.

Professor Derk-Jan Dijk, professor i sömn och fysiologi och chef för Surrey Sleep Research Centre, beskriver: "En gång i tiden trodde man att rymdresor var ogenomförbara; Rymdindustrins tillväxt innebär dock att det nu är en reell möjlighet. Mycket är fortfarande okänt om mikrogravitationens inverkan på kroppen, och det är viktigt att vi vet mer om detta innan vi börjar "semestra" i rymden. Med utgångspunkt i vad vi har funnit kommer den andra delen av vår studie, med samma kohort av män och kvinnor, att undersöka vilken inverkan mikrogravitation har på sömn, dygnsrytm och hormoner hos individer.

Professor Keith Ryden, professor i rymdteknik och chef för Surrey Space Centre, beskriver: "Bemannade rymdfärder är mycket på agendan igen med planer på att astronauter snart återvänder till månen via NASA:s Artemis-projekt och tillväxten av rymdturism finns nu också på agendan.

Vi bör veta mer om hur vi ska möjliggöra långa resor till Mars exempelvis utan att människokroppen förfaller innan en sådan resa kan bli möjlig.

Bild https://pxhere.com/

Betraktning av Jordens biogeokemiska cykler

 

En studie av forskare vid University of Chicago, Rice University och California Institute of Technology kastar nytt ljus över den känsliga balansen mellan olika biogeokemiska cykler som håller jorden tempererad, återfuktad och blomstrande.

Elementens kretslopp mellan hav, atmosfär och land spelar en roll för att hålla klimatet stabilt, men kretsloppet är sammantaget så komplext att forskare vanligtvis isolerar delar av helheten (undersöker en cykel i taget) för att försöka få ett bättre grepp om hur de fungerar. Den nya studien som publicerades i Proceedings of the National Academy of Sciences den 13 mars visar däremot på ett annat tillvägagångssätt. Forskarna erbjuder här istället ett brett, förenklat synsätt, med hjälp av en ny uppsättning matematiska verktyg för att belysa sambandet mellan de olika  cyklerna som tidigare varit svåra att undersöka som sambandsberoende.

"Vårt tillvägagångssätt ger ett nytt sätt att identifiera de grundläggande byggstenarna för stabilitet i de kemiska komponenterna i jordens klimat - de underliggande sätten på vilket klimatet kan stabiliseras över geologisk tid på grund av rörelsen av element över havet, atmosfären och stenreservoarer", beskriver Preston Cosslett Kemeny, postdoktor vid UChicago TC Chamberlain och huvudförfattare till artikeln. Vi tar ofta för givet att planeten Jorden har försörjt komplext liv i hundratals miljoner år. Men denna stabilitet var aldrig garanterad att komma till – man behöver bara se på Mars och Venus som bildades av ungefär samma material som jorden, men som för närvarande inte ens stöder flytande vatten.

En viktig aspekt för jordens del är det kemiska kretslopp som uppkom här (om det var slumpen eller en okänd faktor som fick  detta för livet så viktiga kretslopp att uppstå på jorden och inte på Mars eller Venus kan vi inte veta i dag). Grundämnen som kol, svavel och kalcium rör sig mellan land, hav och atmosfär på ett sätt som har hållit förhållandena vid jordens yta relativt stabila under hundratals miljoner år. Forskare tror till exempel att planetens temperatur delvis upprätthålls genom att kol gradvis flyttas fram och tillbaka mellan hav, atmosfär och land. När koldioxid byggs upp i atmosfären och värmer upp ytan får det stenar att brytas ner snabbare – vilket flyttar kol till havet och därefter till sten på havsbotten. Under miljontals år kyls planeten gradvis ner igen när kolet sugs ut ur atmosfären. För mer om detta intressanta forskningsobjekt kan man läsa om här från University of Chicago. 

Bild flickr.com

NU finns en karta över universums aktiva svarta hål

 

Astronomer har kartlagt en stor volym av universum  och ur detta utarbetat en ny karta som visar aktiva supermassiva svarta hål i galaxers centrum. De gasslukande svarta hålen  kallas kvasarer  är ironiskt nog några av universums ljusaste objekt.

Den nya kartan visar var cirka 1,3 miljoner kvasarer befinner sig i tid och rum, varav den som är längst bort i tid och rum lyste starkt när universum endast var endast 1,5 miljarder år gammalt. (Universum beräknas vara 13,7 miljarder år gammalt.)

"Den här kvasarkatalogen skiljer sig från alla tidigare kataloger genom att den ger oss den största tredimensionella karta över universum som producerats hittills", beskriver David Hogg, en av grundarna av kartan och forskare vid Flatiron Institute's Center for Computational Astrophysics i New York City och professor i fysik och datavetenskap vid New York University. Hogg tillägger "Det är inte den katalog som visar flest kvasarer och det är inte den katalog som har de bästa mätningsresultaten  av kvasarer, men det är den katalog som har den största totala volymen av universum som har kartlagts."

Hogg och hans kollegor presenterade kartan i en artikel som publicerades den 18 mars i The Astrophysical Journal. Artikelns huvudförfattare, Kate Storey-Fisher, är postdoktoral forskare vid Donostia International Physics Center i Spanien.

Forskarna byggde den nya kartan med hjälp av data från den europeiska rymdorganisationen ESA:s rymdteleskop Gaia. Gaias huvudmål är att kartlägga stjärnorna i vår galax, men den upptäcker också oavsiktligt objekt utanför Vintergatan, såsom kvasarer och andra galaxer, när den skannar kosmos.

Bild vikipedia (engelsk) Animerad simulering av ett Schwarzschild-svart hål 

Med en galax som passerar i bakgrunden. Runt tiden då bilden togs skedde en extrem gravitationslinsning av galaxen.

Det är möjligt att universum inte innehåller mörk materia

 

En ny studie från University of Ottawa har publicerats i dagarna under titeln Testing CCC+TL Cosmology with Observed Baryon Acoustic Oscillation Featuresnorth_eastexternal link, i the peer-reviewed  tidskriften Astrophysical Journal. I studien utmanas den nuvarande modellen av universum genom att visa att det i själva verket inte finns plats för det vi kallar mörk materia.

Inom kosmologin beskriver termen "mörk materia" allt som inte verkar interagera med ljus, det elektromagnetiska fältet eller som bara kan förklaras genom påverkan på gravitation. Vi kan inte se den och vi vet inte heller vad den består av, men den hjälper oss att förstå hur galaxer, planeter och stjärnor beter sig.

Rajendra Gupta, professor i fysik vid Naturvetenskapliga fakulteten, använde en kombination av ”combination of the covarying coupling constantsnorth_eastexternal link (CCC) and “tired lightnorth_eastexternal link” (TL) theories (the CCC+TL model) to reach this conclusion”.

Modellen kombinerar två idéer  om hur naturens krafter minskar över  tid och hur ljus förlorar energi när det färdas en lång sträcka. Modellen har testats och visat sig stämma överens med flera observationer till exempel om hur galaxer är utspridda och hur ljuset från det tidiga universum har förändrats över tid.

Upptäckten utmanar den rådande förståelsen av universum som säger att ungefär 27 % av universum består av mörk materia och mindre än 5 % av vanlig materia medan resten är mörk energi.

Gupta beskriver hur "Studiens resultat bekräftar ett tidigare arbete ("James Webbs teleskopets tidiga observationer av universum och CDM-kosmologinorth_eastExtern länk") som visar att universum är 26,7 miljarder år och att universum inte kräver mörk materia för att existera, förklarar Gupta. "I standardkosmologin beskrivs universums accelererande expansion orsakad av mörk energi men i själva verket beror expansionen på naturens försvagade krafter då universum inte på grund av en mystisk mörk energi."Genom att utmana behovet av mörk materia i universum för att förstå detta och istället ge bevis för en ny kosmologisk modell, öppnar denna studie upp nya vägar för att utforska universums grundläggande egenskaper.

Själv har jag aldrig varit en vän av att det måste finnas eller finns något vi  kallar mörk materia eller mörk energi. Begreppen visar bara på något okänt fenomen och innebär egentligen något vi ännu inte förstår om verkligheten och universums  materia och energi.

Bild vikipedia (franska) Universums utveckling efter Big Bang (Temps = tid)

En gigantisk avslocknad vulkan upptäckt på Mars

 

En detaljerad analys av Mars-data avslöjade nyligen vulkanen Noctis. Den nyupptäckta jättevulkanen på Mars ligger strax söder om planetens ekvator, i östra Noctis Labyrinthouse, väster om Valles Marineris, planetens vidsträckta kanjonsystem.

 Vulkanen finns på den östra kanten av en bred regional topografisk stigning som kallas Tharsis där även tre andra välkända jättevulkaner: Ascraeus Mons, Pavonis Mons och Arsia Mons finns. Även om Noctis är mer eroderad och mindre hög än dessa tre jättar konkurrerar den nyupptäckta vulkanen med de andra i diameter då den är cirka 450 km i diameter (röd streckad cirkel på bilden ovan). Detkan finnas glaciäris under den eroderade vulkanens omkrets vilket gör området attraktivt för sökandet efter nuvarande eller fornt liv och därför framtida robot- och mänsklig utforskning. För mer om denna vulkan och fler bilder se här.

Bild https://www.seti.org/ En gigantisk vulkan på Mars.

Webbteleskopet har funnit ättikssyra och etanol runt nybildade stjärnor

 

Ett internationellt team av astronomer vid Space Telescope Science Institute, Baltimore, Maryland har använt Webbteleskopets MIRI (Mid-Infrared Instrument) för att identifiera en mängd olika isiga föreningar av komplexa organiska molekyler och funnit bland annat etanol och sannolikt ättiksyra i protoskivan runt en nybildad stjärna.

Forskarteamet upptäckte även enklare molekyler som myrsyra, metan, formaldehyd och svaveldioxid. Kemikalierna som identifierats runt protostjärnan IRAS 23385 som just nu ses i de första stadierna av utveckling och som kan jämföras som det såg ut runt vår sol i dess första tid och vars innehåll troligen fanns i protoskivan runt vår sol. Protoskivan i sin tur innehöll materia för planetbildning.

Denna forskningsdupptäckt har accepterats för publicering i tidskriften Astronomy & Astrophysics.

Bild https://webbtelescope.org/  på Protostar IRAS 23385.

Detta är Condor Telescope

 

Ett nytt teleskop som fått beteckningen  "Condor Array Telescope" kan öppna upp en ny värld av universum. I fyra nya artiklar, som publicerats i Monthly Notices of the Royal Astronomical Society (MNRAS) (mars 2024)  presenteras de första upptäckterna baserade på observationer av Condorteleskopet.

Projektet är ett samarbete som leds av forskare vid institutionen för fysik och astronomi vid Stony Brook University och American Museum of Natural History (AMNH). Enligt ledande forskare i projektet Kenneth M. Lanzetta, PhD, professor vid institutionen för fysik och astronomi och Stefan Gromoll från Stony Brook, och Michael M. Shara, PhD, intendent vid institutionen för astrofysik vid AMNH, är Condor nu i full drift.

Det nya "arrayteleskopet" använder datorer för att kombinera ljus från flera mindre teleskop till att motsvara ett större teleskop kan upptäcka och studera astronomiska egenskaper som är för ljussvaga för att kunna ses med konventionella teleskop.

Lanzetta och Gromoll började arbetet med Condor 2019 med bidrag från Advanced Technologies and Instrumentation Program of the National Science Foundation. Shara gick med i projektet 2020. 2021 placerade Condor-teamet ut instrumentet på en mycket mörk plats vid Dark Sky New Mexico-observatoriet i det sydvästra hörnet av New Mexico, nära staden Animas.

Projektgruppen består av lärare och studenter från institutionen för fysik och astronomi vid Stony Brook University och institutionen för astrofysik vid American Museum of Natural History och deras samarbetspartners över hela världen.

Bild https://news.stonybrook.edu  Condor Array-teleskopet Upphovsman: Condor Team

AI kan bli en hjälp för att förstå mer om mörk energi

 

En forskargrupp ledd från UCL (University College London) har använt artificiell intelligens (AI) för att dra slutsatser om mörk energis inflytande och egenskaper från en karta över mörk och synlig materia i universum. Kartan täcker de senaste sju miljarder åren. Studien, som utfördes inom Dark Energy Survey-samarbete fördubblade precisionen med vilken viktiga egenskaper hos universum, inklusive den totala densiteten av mörk energi, kunde härledas från kartan.

Mörk energi är den kraft som antas påskynda universums expansion och tros utgöra cirka 70 % av universums innehåll och påverkar även mörk materia som är 25 % av universums innehåll och vars gravitation påverkar galaxer (vanlig synlig materia är 5 % av universums innehåll).

Studiens huvudförfattare Dr Niall Jeffrey (UCL Physics & Astronomy) beskriver: "Genom att använda AI att lära från datorsimulerade universum ökade vi precisionen i våra uppskattningar av viktiga egenskaper hos universum med faktor två.

– För att uppnå den här förbättringen utan de här nya teknikerna skulle vi behövt fyra gånger mer data. Det skulle motsvara kartläggningen av ytterligare 300 miljoner galaxer.

Medförfattare Dr Lorne Whiteway (UCL Physics & Astronomy) beskriver: "Våra resultat är i linje med den nuvarande och bästa förutsägelsen om mörk energi som en "kosmologisk konstant" vars värde inte varierar i rum eller tid. Men de ger också flexibilitet för att en annan förklaring ska vara korrekt. Det kan till exempel fortfarande vara så att vår teori om gravitation är felaktig.

I linje med tidigare analyser av Dark Energy Survey-kartan, som först publicerades 2021, tyder resultatet på att materia i universum är jämnare utspridd – mindre knölig – än vad Einsteins allmänna relativitetsteori förutsäger.

Nästa fas av projektet om den mörka energin i universum – inkluderar den europeiska rymdorganisationen ESA:s uppdrag Euklides kommer att kraftigt öka mängden data vi har om universums storskaliga strukturer vilket hjälper forskare att avgöra om universums nuvarande kosmologiska modeller är felaktiga eller rätta.

Samarbetet har katalogiserat hundratals miljoner galaxer med hjälp av fotografier av natthimlen tagna med 570-megapixel Dark Energy Camera, en av världens mest kraftfulla digitalkameror. Bilderna togs under sex år (från 2013 till 2019). Kameran, vars optiska instrument byggdes vid UCL, är monterad på ett teleskop vid National Science Foundations Cerro Tololo Inter-American Observatory i Chile.

Bild vikipedia Universums storskaliga sammansättning enligt en analys av data från WMAP (Wilkinson Microwave Anisotropy Probe)

Snap-it är ett spel från NASA för att få barn att utforska rymden.

 

Snap It är ett spel från NASA designat för barn från 7 år och uppåt som låter spelaren hjälpa Traveler, en entusiastisk karaktär, att utforska universum. Resenären har tidigare lärt sig om svarta hål och besöker nu jorden för att lära sig mer om solförmörkelser.

Solförmörkelser inträffar när månen passerar mellan jorden och solen. Den totala solförmörkelsen senare i år kommer helt att blockera solens ljus från att nå delar av östra och södra Nordamerika och bada landskapet i mörker. Genom att ta bilder av solen och dekorera vykort är målet med det här spelet att lära sig mer om solförmörkelser och föremål som passerar framför solen. Spelet kan spelas på vilken dator som helst med hjälp av en webbläsare. Spela spelet och dela dina #SnapIt vykort med vänner och familj: 

Bild NASA 

Mystiken i universums expansionstakt kontrolleras åter och mystiken bli kvar.

 

Hubbleteleskopet har mätt den nuvarande expansionshastigheten av universum under 30 år. Astronomer vill nu eliminera alla kvardröjande tvivel om denna mätnings noggrannhet. Man har därför använt Webbteleskopet för att bekräfta eller förfalska Hubbles mätningar.

Den nuvarande uppmätta expansionshastigheten i universum är snabbare än vad astronomer förväntar sig att den ska vara baserat på universums initiala förhållanden och vår nuvarande förståelse av universums utveckling. Resultatet med Webbteleskopet bevisade dock  att Hubbleteleskopets mätningar var korrekta.

"När mätfel har förnekats återstår den verkliga och spännande möjligheten att vi har missförstått universum", beskriver Adam Riess, fysiker vid Johns Hopkins University i Baltimore. Riess som fick delat nobelpris i fysik 2011 för att ha varit med och upptäckt det faktum att universums expansion accelererar".

Men i hopp om att lätta på Hubbles lag spekulerade vissa forskare i okända fel i mätningen kan växa och bli synliga när vi tittar djupare in i universum. I synnerhet kan stjärnanhopning påverka mätningar av ljusstyrkan hos mer avlägsna stjärnor på ett systematiskt sätt. 

"Vi har nu spänt över hela skalan av vad Hubble observerat och vi kan utesluta mätfel som orsaken till att  Hubbles lag inte stämmer helt ", beskriver Riess.

Astronomer använder olika metoder för att mäta relativa avstånd i universum, beroende på vilket objekt som observeras. Sammantaget är dessa tekniker kända som den kosmiska avståndsstegen – varje stegpinne eller mätteknik förlitar sig på föregående steg för kalibrering.

"Att kombinera Webb och Hubble gav oss det bästa av två mätmöjligheter. Vi fann att Hubble-mätningarna förblir tillförlitliga när vi klättrar längre längs de kosmiska avståndsstegen beskriver Riess.

Hubble och Webbs ytterligare bekräftelse av Hubblespänningen fortsätter med med än mer känsliga observatorier för att möjligen lösa mysteriet. NASA:s kommande Nancy Grace romerska rymdteleskop är ett som kommer att göra omfattande himmelska kartläggningar för att studera inflytandet av mörk energi, den mystiska energi som får universums expansion att accelerera. ESA:s Euklides observatoriet, med bidrag från NASA, har en liknande uppgift.

Framtida mätningar får visa om människans teknik kan lösa gåtan eller inte.

Bild https://picryl.com/

Nej, ingen utomjordisk teknologi används eller har upptäckts av USA

 

Frågan om USA bekräftat observationer av utomjordiska farkoster eller arbetat med utomjordisk teknologi har många ställt sig genom åren.

I en mer än 60-sidig Pentagon-rapport som släpptes i dagarna är svaret nej och förfalskar populära konspirationsteorier om att regeringen mörklagt  kontakter med utomjordingar.

Rapporten som beställts av kongressen vilken krävde en "skriftlig rapport som beskriver USA:s regerings historia i samband med oidentifierade anomala fenomen (UAP)", mer kända som UFO:n.

Försvarsdepartementets All-domain Anomaly Resolution Office (AARO) fann inga bevis" för att någon statlig utredning, akademisk forskning eller officiell granskning "har bekräftat att någon observation av en UAP (UFO) bevisat utomjordisk teknologi.

I stället "kom alla utredningsinsatser på alla klassificeringsnivåer fram till att de flesta observationer var vanliga föremål eller  fenomen i skyn och resultatet av felidentifiering", vilket beskrivs i rapporten.

De fann "inga empiriska bevis för påståenden om att USA:s regering och privata företag har använt utomjordisk teknologi".

Själv är jag övertygad om att rapporten visar sanningen. Vissa fenomen kan inte förklaras men det beror säkert på den mänskliga faktorn som bluffrapporter eller fantasier av iakttagare. Många rapporter är jag övertygad om är klotblixtar som rör sig snabbt och oregelbundet i skyn. Elektriska urladdningar i atmosfären av samma slag som  åskblixtar.

Bild https://www.flickr.com/

En trio av små rovers (CADRE-månfarkoster) kommer snart att rulla på månens yta

 

En trio små rovers ska i en snar framtid  rulla på månena yta för att utforska månen i synkronisering med varandra. Ingenjörer vid NASA:s Jet Propulsion Laboratory i södra Kalifornien avslutade nyligen monteringen av robotbilarna och utsatte dem sedan för en rad hårda tester för att säkerställa att de kommer att klara sin skakiga färd i rymden och sina färder på månen. Som en del av en teknikdemonstration kallad CADRE (Cooperative Autonomous Distributed Robotic Exploration) visas att  varje soldriven rover är ungefär lika stor som en handbagageväska som man får ha med sig på ett flygplan.

 Målet är att visa att en grupp robotiserade rymdfarkoster kan arbeta synkront för att utföra uppgifter och registrera data som ett enda team utan uttryckliga kommandon från uppdragskontrollanter på jorden. Om projektet lyckas kan framtida uppdrag inkludera team av robotar som sprids ut för att göra samtidiga, distribuerade vetenskapliga mätningar.

Efter testerna kommer hårdvaran att skickas till Intuitive Machines för installation på en Nova-C-landare (vilken tar med sig trion) som i en anar framtid kommer att skjutas upp ovanpå en SpaceX Falcon 9-raket från NASA:s Kennedy Space Center i Florida.

Bild NASA Ingenjörer förbereder de tre små månbundna rovers för ett körtest i ett sterilt rum på byråns Jet Propulsion Laboratory i södra Kalifornien i december 2023.

En tidig men avslocknad galax har upptäckts

 

Med hjälp av James Webb Space Telescope har ett internationellt team av astronomer under ledning från University of Cambridge upptäckt en "död" galax vid tiden då universum bara var 700 miljoner år gammalt, den äldsta galaxen av detta slag som någonsin observerats.

En död galax innebär en galax där det inte längre bildas nya stjärnor.

Galaxen har uppkommit snabbt och slutat lika snabbt med att bilda nya stjärnor. Det är dock oklart om galaxens "lugna" tillstånd är tillfälligt eller permanent och vad som orsakade att stjärnbildningen avslocknade.

Resultatet av upptäckten ska publiceras i tidskriften Nature och ger viktig data till  astronomer att förstå hur och varför galaxer slutar bilda nya stjärnor och om de faktorer som påverkar stjärnbildning har förändras under årmiljarderna.

– De första hundra miljoner åren av universum var en mycket aktiv fas, med massor av gasmoln som kollapsade och bildade nya stjärnor, beskriver Tobias Looser från Kavliinstitutet för kosmologi som är  artikelns huvudförfattare. "Galaxer behöver en rik tillgång på gas för att bilda stjärnor, och det tidiga universum var fullt av gas"

– Det är först senare i universums historia vi börjar se att det i en del galaxer slutas bilda stjärnor, vilket kan bero på ett svart håls indragning av gas eller något annat, säger Francesco D'Eugenio, medförfattare till studien även han från Kavliinstitutet.

– Vi söker  efter fler galaxer som den här i det unga universum för att hjälpa oss att sätta vissa begränsningar för hur och varför galaxer slutar bilda nya stjärnor, beskriver Francesco D'Eugenio, medförfattare till studien. Det kan vara så att galaxer i det tidiga universum slutar producera stjärnor men vaknar till liv igen – vi behöver fler observationer för att ta reda på det.

Forskningen stöddes delvis av European Research Council, Royal Society och Science and Technology Facilities Council (STFC), en del av UK Research and Innovation (UKRI).

Troligen tog gasmolnet i galaxen slut så inte fler stjärnor kunde bildas men efter några miljarder år då supernovor kanske uppstod kunde stjärnbildning ske igen  eller om galaxen hamnade i ett gasmoln.

Bild https://www.cam.ac.uk/

Månlandaren Odysseus (känd som Odie) landade på månens yta lastad med musik och konst den 22 februari 2024.

 

Månlandaren Odysseus (Odie) landade på månens yta den 22 februari vilket blev första gången USA har landat med en farkost på månen på över 50 år och det är den första kommersiella månlandare som framgångsrikt landat på månen.

 Tillsammans med en vetenskaplig nyttolast har farkosten  med sig konst och ett forskningsinstrument, SETI-institutets Artist in Residence (SETI AIR), Felipe Pérez Santiagos Earthling Project, en samling globala musikaliska kompositioner som representerar jordens kulturella mångfald plus bilder på konstverk. Intuitive Machines är företaget som byggt Odie och det var en SpaceX Falcon 9-raket sköt upp den.

 Uppdraget är ett av flera som NASA kontrakterat som en del av sitt CLPS-program (CommercialLunar Payload Services). 

Utöver de tekniska och vetenskapliga linstrumeneten är det anmärkningsvärda att uppdraget inkluderar en konstnärlig komponent, Earthling Project i sin nyttolast. Denna inkludering belyser vikten av att föra vårt kulturella och konstnärliga arv ut i rymden vilket understryker att vår expansion i kosmos inte bara är en vetenskaplig eller en politisk strävan utan en holistisk representation av mänsklighetens kollektiva kunskap och kreativitet.

"Earthling Project, påbörjades 2019 som en idé från Santiago i samarbete med Dr. Jill Tarter is Chair Emeritus for SETI Research at the SETI Institute in Mountain View, California med ett globalt team av talanger och ligger i linje med Arch Mission Foundations mål. Denna ideella organisation fokuserar på att bevara mänsklig kunskap för framtida generationer med Earthling Project som nu ingår i deras Lunar Library - ett oförstörbart arkiv som nu finns på månen genom Odie. Earthling Project samlade in röster från 10 000 personer som valde ut de musikaliska kompositioner som skickades med Odie.

Vem vet arkiv av skilda slag kanske är betydligt säkrare än på Jorden.

Bild NASA 

Planetbildningen kring dussintals stjärnor

 

Bilderna ovan visar den extraordinära mångfalden av planetbildande skivor som även kan ses i utvecklade planetsystem. "Några av skivorna visar enorma spiralarmar, förmodligen drivna genom planeternas komplicerade rörelser", beskriver Christian Ginski, lektor vid University of Galway, Irland, och huvudförfattare till en av tre artiklar som publicerats i dagarna i Astronomy & Astrophysics.

”Skivor visas som ringar och breda gap som formats under planetbildningen, medan andra skivor verkar jämna och nästan avsomnande i aktivitet", tillägger Antonio Garufi, astronom vid Arcetri Astrophysical Observatory, Italienska nationella institutet för astrofysik (INAF) och huvudförfattare till en av artiklarna.

Forskarna studerade totalt 86 stjärnor i tre stjärnbildningsområden i Vintergatan i stjärnbilderna Taurus (Oxen) och Chamaeleon I (Kameleonten), båda stjärnbilderna finns cirka 600 ljusår från jorden och utöver det i Orionnebulosan (ett gasrikt moln)  cirka 1 600 ljusår från oss där flera unga stjärnor massivare än solen har bildats och planeter nu bildas. Observationerna samlades in av ett stort internationellt forskarlag med deltagare från mer än tio länder.

Astronomerna kunde dra flera viktiga slutsatser från datamängden som samlades in. Exempelvis fann de i Orion att stjärnor i grupper om två eller fler var mindre benägna att bilda stora planetbildande skivor. Detta är ett intressant resultat då de flesta stjärnor är dubbelstjärnor. De oregelbundna skivorna i denna region antyder att massiva planeter är inbäddade i dessa protoplanetära skivor vilket kan vara orsaken till skivors skeva former.

Även om protoplanetära skivor kan vara hundratals gånger större än avståndet mellan jorden och solen gör deras stora avstånd på hundratals ljusår från oss att de framstår som nålstick på natthimlen. För att observera skivorna använde astronomerna det avancerade SPHERE-instrumentet (Spectro-Polarimetric High-contrast Exoplanet REsearch) på ESO:s VLT (very large telescope) . SPHERE:s toppmoderna adaptiva optiksystem korrigerar för jordatmosfärens störande effekter vilket ger skarpa bilder av skivorna. Därmed kunde forskarna avbilda skivor runt stjärnor med massor som inte ens var hälften av solens och som därför är för svaga för de flesta andra instrument som finns i dag.

Ytterligare data erhölls med hjälp av instrumentet X-shooter på VLT, som gjorde det möjligt att bestämma stjärnornas åldrar och massor. Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA), där ESO är en partner som bidrog med data om mängden stoft som omger vissa av stjärnorna.

Bild https://www.eso.org/public/sweden/news/eso2405/  Citat ”I en serie studier har en forskargrupp kastat nytt ljus över de fascinerande och komplexa processer som sker när planeter bildas. De fantastiska bilderna, tagna med Europeiska sydobservatoriets Very Large Telescope (ESO:s VLT) i Chile, representerar en av de största undersökningarna som någonsin genomförts av planetbildande skivor. Forskningsprojektet har sammanställt observationer av mer än 80 unga stjärnor kring vilka planeter kan bildas. De ger astronomerna en enorm mängd data och unika insikter om hur planeter uppstår i olika delar av vår galax” slut citat.

Hur svarta hål växer och nya stjärnor bildas

 

När supermassiva svarta hål är aktiva har de en avgörande roll för hur galaxer utvecklas. Fram tills nu har man ansett att tillväxten utlöses av den våldsamma kollisionen mellan två galaxer som smälter samman. Men ny forskning ledd från University of Bath tyder på att galaxsammanslagningar inte räcker för att driva ett svart hål – en reservoar av kall gas i mitten av galaxen behövs också.

Den nya studien, som publicerats i tidskriften Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, tros vara den första som beskriver användning av AI  för att klassificera galaxkollisioner med det specifika syftet att utforska förhållandet mellan galaxkollision, supermassiv ansamling av svarta hål och stjärnbildning.

Hittills har koncentrationer av svarta hål klassificerats (ofta felaktigt) enbart genom mänsklig observation. Under större delen av sin tid är svarta hål icke aktiva fast materia kretsar runt dem. Materia som har liten inverkan på galaxen som helhet. Men under korta faser i tid (korta endast på en astronomisk skala troligen varar de miljoner till hundratals miljoner år) sker stark gravitation som drar stora mängder gas till det svarta hålet (en händelse som kallas ackretion), vilket resulterar i en ljusstark skiva som i ljusstyrka kan överglänsa galaxen.

Det är dessa korta aktivitetsfaser som är viktigast i galaxers utveckling, eftersom de enorma mängder energi som frigörs från ackretionsskivan kan påverka att många stjärnor bildas i galaxen. Av goda skäl är därför en av de största utmaningarna inom astrofysiken att fastställa vad som får en galax att röra sig mellan sina två tillstånd – vilande och stjärnbildande.

Bild https://freerangestock.com/

Är galaxen GN-z11 den yngsta galax som upptäckts och den första med helium- vätestjärnor?

 

Med hjälp av NASA:s James Webb Space Telescope har två forskarlag studerat den ljusstarka galaxen GN-z11, som existerade redan när vårt 13,8 miljarder år gamla universum enbart  var cirka 430 miljoner år gammalt. De fann de  tydliga bevis på att galaxen har ett centralt, supermassivt svart hål som snabbt drar till sig materia. Upptäckten gör detta till det mest avlägsna aktiva supermassiva svarta hål som upptäckts hittills.

– Vi fann extremt tät gas något som är vanlig i närheten av supermassiva svarta hål som samlar in gas, beskriver Roberto Maiolino vid Cavendish Laboratory och Kavli Institute of Cosmology vid University of Cambridge i Storbritannien.

Med hjälp av Webb fann teamet även indikationer på joniserade kemiska grundämnen som vanligtvis observeras nära växande supermassiva svarta hål. Dessutom upptäckte de en mycket kraftfull vind som drivs ut ur galaxen. Sådana höghastighetsvindar drivs vanligtvis av processer som är förknippade med kraftigt växande supermassiva svarta hål.

"Webbs NIRCam (Near-Infrared Camera) avslöjade en central, kompakt källa vars färger överensstämmer med färgerna av en ackretionsskiva som omger ett svart hål", beskriver forskaren Hannah Übler, också vid Cavendish Laboratory och Kavliinstitutet. Sammantaget visar detta att GN-z11 är värd för ett supermassivt svart hål med en solmassa på 2 miljoner solmassor i en mycket aktiv fas av konsumerande materia vilket är anledningen till att galaxen är så ljusstark.

Ett andra team, även detta under ledning av Maiolino använde Webbs NIRSpec (Near-Infrared Spectrograph) och fann en gasformig klump av helium i halon som omger GN-z11.

"Det faktum att vi inte ser något annat än helium tyder på att den här klumpen måste vara ganska orörd", beskriver Maiolino. "Detta är något som förväntats i teori och simuleringar i närheten av särskilt massiva galaxer från denna första tid - att det skulle finnas fickor av orörd gashalon vilka kan kollapsa och bilda Population III-stjärnhopar."

Den första generationen stjärnor som bildats nästan helt av väte och helium – är ett av de viktigaste målen för modern astrofysik (att bevisa existensen av). Dessa stjärnor förväntas vara mycket massiva, mycket ljusstarka och mycket heta. Deras förväntade signatur i spektra är närvaron av joniserat helium och frånvaron av kemiska grundämnen  tyngre än helium.

Bildandet av de första stjärnorna och galaxerna markerar ett fundamentalt skifte i den kosmiska historien, under vilken universum utvecklades från ett mörkt tillstånd till den mycket strukturerade och komplexa miljö vi ser idag genom återjonisering och därefter bildandet av andra generationen stjärnor av det slag som vår sol med skiftande grundämnen.

I framtida Webb-observationer kommer Maiolino, Übler med team att utforska GN-z11 mer på djupet och hoppas då kunna stärka bevis på Population III-stjärnorna i dess halo.

Forskningen på den orörda gasklumpen i GN-z11:s halo kommer( eller är nu) att publiceras i  Astronomy & Astrophysic.

Bild https://webbtelescope.org/  GOODS-North Field

Nästa gång ett objekt som Oumuamua dyker upp är vi bättre förberedda

 

Oumuamua var det första interstellära objektet som vi upptäckte i vår närhet som observerats av astronomer. Man hann dock  inte undersöka objektet då det kom som en överraskning och snabbt tog en väg in och ut ur solsystemet  diskussionerna blev sedan om det var en främmande farkost eller en asteroid. Ännu  är det inte bevisat vad det var.

Med tanke på 'Oumuamuas ovanliga natur  och den information som ISO-filer kan avslöja om avlägsna stjärnsystem, är astronomer angelägna om att få en närmare titt på framtida besökare från den interstellära rymden.

Flera förslag lagts fram för interceptor-rymdfarkoster som skulle kunna genskjuta framtida objekt och studera dem. I en ny artikel av ett team från Southwest Research Institute (SwRI) studerade Alan Stern och hans kollegor möjliga koncept och rekommenderade ett specialbyggt ISO-förbiflygningsuppdrag som kallas Interstellar Object Explorer (IOE).

De visar också hur dessa uppdrag skulle kunna utföras med en blygsam budget med nuvarande rymdfartsteknik. Baserat på dessa vetenskapliga mål listade Stern och hans kollegor vilka instrument IOE skulle behöva. Dessa inkluderar:

En pankromatisk kamera som tar bilder av synlig våglängd och bågsekundsvinkelupplösning och högt dynamiskt omfång

En kamera för synlig våglängd med tre filter (min) och en infraröd bildspektrometer som spänner över våglängdsområdet 1–2,5 um (eventuellt upp till 4 um) med en upplösningsförmåga på minst 100

En ultraviolett (UV) spektrometer som spänner över våglängdsområdet 700–1970 ångström (Å) med en spektralupplösning på minst 20 Å

En pankromatisk kamera för synliga ljusvåglängd och UV- och infraröda bildspektrometrar

Studien genomfördes av Alan Stern, huvudforskare för NASA:s New Horizons-uppdrag, och hans kollegor vid Southwest Research Institute (SwRI) i Boulder, Colorado. Detta inkluderade Principal Scientist Silvia Protopapa, chefen Matthew Freeman, forskaren/regissören Joel Parker och systemingenjören Mark Tapley. De fick sällskap av Cornell Research Associate Darryl Z. Seligman och Caden Andersson, forskare vid Colorado-baserade företaget Custom Microwave Inc. (CMI). Deras artikel publicerades den 5 februari 2024 i tidskriften Planetary and Space Science.

Bild vikipedia (ESO/M. Kornmesser & nagualdesign) Konstnärs återgivning av 1I/ʻOumuamua.  

Vatten upptäckt i protoplanetär skiva runt stjärnan HL Tauri

 

Forskare har hittat vattenånga i den protoplanetära skivan runt en ung stjärna där planeter kanske  bildas. Upptäckten har möjliggjorts med teleskopet ALMA (Atacama Large Millimeter/submillimeter Array) – en samling teleskop i den chilenska Atacamaöknen. Vid University of Manchesters Jodrell Bank Centre for Astrophysics finns det brittiska ALMA Regional Centre Node (UK ARC) som stöder brittiska astronomer som använder ALMA.

Dr Anita Richards, Senior Visiting Fellow vid University of Manchester och tidigare medlem i UK ARC hade en nyckelroll i den grupp som verifierade driften av mottagarsystemet "Band 5" vilket var avgörande för att ALMA skulle kunna göra den detaljerade bilden av vattnet.

Resultatet av observationen publicerades i dagarna i tidskriften Nature Astronomy och här avslöjas en mängd av minst tre gånger så mycket vatten som i alla jordens hav tillsammans i det inre av skivan runt den solliknande stjärnan HL Tauri som finns ca 450 ljusår från jorden i stjärnbilden Oxen.

Stefano Facchini, astronom vid universitetet i Milano, Italien var den som ledde studien, beskriver: "Jag hade aldrig föreställt mig att vi skulle kunna upptäcka oceaner av vattenånga i samma område där en planet sannolikt håller på att bildas."

Medförfattaren Leonardo Testi, astronom vid universitetet i Bologna, Italien, tillägger: "Det är verkligen anmärkningsvärt att vi inte bara kan upptäcka utan även fånga detaljerade bilder av vattenånga på ett avstånd av 450 ljusår från oss."

En betydande mängd vatten hittades i det område där det finns ett tomrum i HL Tauris protoplanetära skiva. En plats där en planet potentiellt kan bildas. Vattenångan här kan påverka den kemiska sammansättningen av planeter som bildas i områden som detta.

HL Tauri är en ung T Tauri-stjärna (en klass av variabla stjärnor som fått sitt namn efter prototypen -T Tauri. De finns nära molekylmoln och kan identifieras av deras optiska varierande styrka och starka kromosfäriska linjer).

Bild vikipedia En bild från superteleskopet ALMA i Chile från 2014, på planetbildningen vid stjärnan HL Tauri.

Dvärggalaxer har återjoniserat universum i dess tidigaste tid.

 

Mycket återstår att förstå om universums tidiga historia den tid som kallas återjoniseringens era. Det var en period av mörker utan några stjärnor eller galaxer, fylld med en tät dimma av vätgas fram tills de första stjärnorna joniserade gasen omkring dem och ljuset började färdas genom gasen. Astronomer har tillbringat årtionden med att försöka identifiera de källor som sände ut strålning som var tillräckligt kraftfull för att gradvis rensa bort denna vätedimma som täckte det unga universum.

Ett forskningsprogram med namnet Ultradeep NIRSpec och NIRCam ObserVations before the Epoch of Reionization (UNCOVER) arbetade med både avbildning och spektroskopiska observationer av linsklustret från Abell2744.  Abell 2744 är en samling av galaxer.

 Ett internationellt team av astronomer använde gravitationslinsning på detta mål, även känt som Pandoras hop för att undersöka källorna till universums återjonisering. Gravitationslinsen förstorar och förvränger utseendet på avlägsna galaxer, så att de ser väldigt annorlunda ut och ses närmre än de i förgrunden.

Galaxhopens "lins" är så massiv att den förvränger själva rymden så mycket att ljus från avlägsna galaxer som passerar genom den förvrängda rymden också får ett förvrängt utseende. Förstoringseffekten gjorde det möjligt för teamet att studera mycket avlägsna ljuskällor bortom Abell 2744, vilket avslöjade åtta extremt ljussvaga galaxer som varit omöjliga att upptäcka, även för Webbteleskopet.

Forskarlaget fann att dessa ljussvaga galaxer är enorma producenter av ultraviolett ljus, på nivåer som är fyra gånger högre än vad man tidigare antagit möjligt. Det betyder att de flesta fotoner som återjoniserade universum sannolikt kom från dvärggalaxer.

– Upptäckten avslöjar den avgörande roll som ultraljussvaga galaxer spelade i det tidiga universums utveckling, beskriver Iryna Chemerynska vid Institut d'Astrophysique de Paris i Frankrike. – De producerade joniserande fotoner som omvandlade neutralt väte till joniserad plasma till kosmisk återjonisering. Det belyser vikten av att förstå galaxer med låg massas betydelse i universums historia.

"Dessa kosmiska kraftpaket avger tillsammans mer än tillräckligt med energi för att återjonisera", tillade teamledaren Hakim Atek, också från Institut d'Astrophysique de Paris och huvudförfattare till artikeln som beskriver detta resultat. Trots sin ringa storlek är dessa galaxer med låg massa produktiva producenter av energirik strålning och deras förekomst under denna period är så betydande att deras kollektiva inflytande kunde förändra hela universums tillstånd.

För att komma fram till denna slutsats kombinerade teamet först extremt känsliga Webb-avbildningsdata med bilder av Abell 2744 från NASA/ESA:s rymdteleskop Hubble för att välja ut extremt ljussvaga galaxkandidater under återjoniseringens epok.

Detta följdes av spektroskopi med Webbs Near-InfraRed Spectrograph (NIRSpec). Instrumentets Multi-Shutter Assembly användes för att fånga flera spektra av dessa ljussvaga galaxer. Det här är första gången som forskare på ett tillförlitligt sätt har upptäckt hur vanliga ljussvaga galaxer är. Resultaten bekräftar att de var den vanligaste typen av galaxer under återjoniseringsepoken. Detta är också första gången som dessa galaxers joniserande kraft har mätts vilket gjorde det möjligt för astronomerna att fastställa att de producerade tillräckligt med energirik strålning för att jonisera det unga universum.

Bild vikipedia Schematisk tidslinje över universum, som visar återjoniseringens plats i den kosmiska historien.