Moderaterna fantiserar vidare i sin framtidsvision. Arbeta längre säger de, men var finns arbetena? De räcker inte till redan idag.

Fler måste komma till Sverige, fler måste arbeta längre, detta påstår moderaterna fast det idag finns nära en halv million arbetslösa då arbetsuppgifterna någon vill betala för att få utförda inte räcker till.

Likväl påstår dessa kufar att, jag citerar: 

– Att jobba mer och längre är en nyckelfråga för finansieringen av den framtida välfärdsutvecklingen. Vi måste se till att öka antalet arbetade timmar, sa statsminister Fredrik Reinfeldt, som initierat och koordinerat delutredningen, vid dagens seminarium. - - - – Vi måste identifiera vilka hinder som finns för att arbeta längre så att de inte står i vägen. Slut citat.

Hinder? Det finns inte betalda arbetsuppgifter för alla!

Och bristen på dessa kommer att öka likt de gör idag. Gratisarbetande som fas 3 eller liknande ger inga pengar att leva på, varken för den som gör dessa uppgifter eller i skatter till stat eller kommun.

Diskussionerna i framtidskommissionen är inget annat än fantasier en utopi i mantrat ”arbetslinjens” namn.

Rapporten i sin helhet kan avnjutas här. Men läs kritiskt och utan mantrat ”arbetslinjen” för ögonen.

Reinfeldts provokation mot arbetslösa är att locka äldre att jobba längre.

Samtidigt som flera hundratusen människor är arbetslösa så provocerar Reinfeldt dessa med att anse att människor med arbete ska arbeta längre, ja ända till 75 årsdagen.

Hur kan denna grymhet få respons i ett parti?

Hur kan bara tanken födas, när vi inte har arbete till ca 8 % av befolkningen?

Ska de som har arbete arbeta längre för att få en högre standard, om de behåller livet tills de går i pension, medan de arbetslösa ska leva på garantipensionen efter 65 år, efter ett långt liv som arbetssökande?

Enligt Reinfeldts förslag blir det så.

Men det är väl en del av ”arbetslinjen” att gynna vissa - och krossa andra - ekonomiskt.

Fast människor hamnar i fas 3 anser Reinfeldt att människor med arbete ska arbeta längre!?

I detta eländets Fas 3 går nu första kullen av 2 årig förvaring in i en ny 2-års förvaring på en ny arbetsplats. Under tiden har ca 1 % av de som var deras olycksbröder/systrar fått en arbetsplats, troligen av i första hand nystartsjobbs bidrag (ytterligare 13-14 % har börjat studera etc).

Människor som gått sjuka för länge, enligt regeringens almanacka, har utförsäkrats o i många fall hamnat i en försäkringskassehandläggares händer.    

En del har inte orkat, utan tagit sitt liv.

Reaktionen från alliansen över detta är att ursäkta sig med att omställningar ger effekter.

Samtidigt har det påståtts, som så mycket annat, att barnfamiljer ska inte kunna vräkas. Resultatet är att fler och fler vräks.

Men ett politiskt mål är enbart ord i de flesta fall utan substans, men det låter bra i väljarnas öron.

Alliansen har lyckats segregera samhället i fattiga och rika på ett sätt som få trott kunde ske igen. Klassamhället i dag är en uppdelning i två grupper.

De med arbete och de utan. Statiska grupper där de med arbeten kan hamna i utanförskap medan de i utanförskap stannar där de är om de hamnat i fas 3 eller blivit utförsäkrade.

Barnfattigdom är fint att tala om och påstå sig vilja få bort. Men hur kan den tas bort om föräldrar i utanförskapsgruppen behandlas som de spetälska i gamla tider, de finns men ska inte synas i den politiska agendan om de är utförsäkrade eller långtidsarbetslösa?