Det nya Sverige liknar det gamla, som vi lämnade för länge sedan.

Maurice Merleau–Ponty, 1908 – 1961, diskuterade människans livsvärld och var inte helt överens med Sartre. I motsats till Sartre, som såg människan som fri, såg Ponty människan enligt följande:

Människan befinner sig i början i en livssfär som är både subjektiv och objektiv. En materiell värld som kan få en mening och betydelse för människan. Genom perceptionen blir världen strukturerad, tolkad och ges mening utefter de behov vi har. Allt enligt våra sinnens förmåga och sätt att fungera.

Tolkningen av verkligheten görs utefter den kultur vi lever i och det språk vi talar och kan förmedla våra tyckanden inom, enligt Ponty och även enligt mig, genom till störst andel våra arvsanlag. Ja, Ponty såg förstås enbart arvsanlagen som den enda källan.

Därför, menar Ponty, finns inte den totala frihet Sartre talar om utan istället frihet med begränsningar.

Sverige av i dag, högkonjunktur av sällan skådat slag. Lönerna stiger, skatterna sänks för utvalda, levnadsstandarden sänks för arbetslösa. Är det ansvarsfull politik?
Se bl.a. här hur verkligheten ser ut i en rekordhögkonjunktur:

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=153463

Är detta det Sverige vi vill ha? Tydligen, då svenska folket röstade fram mandat för detta.
Är då svenskarna bättre än vissa stater i ex Afrika, där man utnyttjar de sämst ställda för egen vinnings skull? Mitt svar är Nej. Det är enbart medlen och nivån som skiljer. Men nivåer kan öka om mandat för detta finns även i en demokrati.

Det andra könet.

Skrevs av Sartres vän Simone de Beauvoir som även hon blev en känd filosof. Det är ett stort verk där hon går igenom myter och fakta om kvinnan som hon ser som förslavad av samhället och mannen. Hon tror på ett framtida samhälle där jämställdheten har nåtts och kvinnan inte längre är en slav.

Det finns mycket i hennes bok som kan kännas sårande att läsa som man, men läser man med öppet sinneslag är det en intressant bok som speglar hela människans historia.

Ett citat från hennes bok tar jag med här. Det finns i boken som gavs ut som pocket 1993 av Nordstedts förlag och sidan är 442. Boken finns i min bokhylla.

Det citat jag valt ut är valt ut slumpvis, det finns mycket intressant och tankeväckande i boken. Nåväl, det står så här:

De otaliga konflikter som utmynnar i gräl mellan män och kvinnor uppstår därför att ingendera parten vill ta fulla ansvaret för den situation som den ena föreslår och den andra underkastar sig.

Tankeväckande tycker, jag samtidigt som det är genusmässigt neutralt.

Lika tankeväckande är följande artikel:
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=153413
Här påstås att Sverige inte kristnades på några år genom Ansgars försyn och Kung Björns tålamod på Birka under 900-talet. Istället var kristendomen känd till stora delar redan under 500-talet och kanske tidigare, enligt mig, i Skandinavien.

Säkert är det så, inget sker så snabbt och tillrättalagt som Ansgars historia. Däremot nedtecknades den av Rimbert och genom detta är den ihågkommen. Troligen var fler munkar i Skandinaven och betydligt tidigare. Påverkan kom säkert också som det står i artikeln, från de resor som gjordes i redan kristna områden i Europa. Det var säkert en lång och förvirrad tid innan kristendomen fick fast mark i Sverige. Ansgar var ett steg, men säkert inte det första.

Ge ungdomar meningsfullt liv. Äldre har haft merparten av sitt liv.

Albert Camus, 1913-1960, Sartres medarbetare och Nobelpristagare i litteratur 1957.
Sartre själv sa nej tack när han erbjöds priset 1964.

Camus diskuterar absurditeten och meningslösheten i tillvaron. Tanken kommer från problematiken i hur man bör agera i ett sekulariserat samhälle där man varken tror på Gud eller de gamla grekernas tro på förnuftets makt. Världen har därmed blivit främmande och gamla agerandemönster kan inte längre användas.
Camus företrädde istället en optimistisk nihilism. Han utgick från att människan måste vakna upp och bryta sig ur det meningslösa mönster vi lever i. Det behövs en förändring.

Han föreslog att livet kan få en mening genom uppror och en kamp för mänsklig värdighet med betoning på humanism. Han ansåg också att om man tänker sig ett liv efter detta kan sökandet efter meningen med livet tonas ned. Med detta menade han att har man uppfattningen att vi lever vidare efter detta liv så blir detta liv mindre betydelselöst.

Han var en filosof och tänkare av vår tid. Och en sak har han fått rätt i. Han talade om behov av förändring. Och ingen kan neka till att vi idag upplever en förändringshysteri inom alla områden. Förändringar sker så snabbt att många människor känner stress och meningslöshet och förfrämligande i sin verklighetsuppfattning som hela tiden måste omtolkas på grund av förändringshysterin som bara accelererar mot ett fjärran mål som ingen anar eller förstår. Camus fick rätt i så måtto att förändringar kom men troligen i större omfattning än han anade när han diskuterade behovet. Förändringshysterin av idag fick han aldrig uppleva.

Meningslösheten ja, den finns och när den drabbar den som står i början av sitt vuxna liv då har samhället misslyckats totalt. Se vad som kan hända och vad som måste göras i denna välskrivna artikel:
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=153357

Samhället måste hindra ungdomar att hamna i utanförskap! Dessa har rätt till ett liv, en möjlighet till försörjning och planering för familj och framtid. I dag är det inte så längre i Sverige. Visst, vi har många arbetslösa och arbetsmarknadspolitiken har inte fungerat på många år. Men satsningen av resurser ska hamna hos dessa ungdomar så alla får hjälp och ingen lämnas utanför. Om vi ska spara för syns skull så slopa resurserna till äldre långtidsarbetslösa då dessa har sin framtid bakom sig. Ge dessa en samhällslön och använd deras kunskap till ex mentorskap för de yngre eller helt enkelt pension vid 55.

Satsa på yngre, när och om den yngre arbetskraften skulle bli för liten i förhållande till arbeten i samhället, då kan resurser även läggas på äldre. Men att lägga kostnader på att sätta äldre i arbete när yngre går arbetslösa är skandal och omänskligt.

Människan är ett projekt som skapar sitt eget livsprojekt.

Sartre med existentialismen. Objektiv moral finns inte enligt honom och därmed faller de gamla grekernas uppfattning i den frågan. De ansåg att det fanns något absolut gott och ont men det ansåg inte Sartre.

Våra värden ansåg han är helt och hållet val. Val som vi tar för att förverkliga det liv vi väljer att förverkliga. Ja, här kanske vi ska tillägga, enligt mig, de förutsättningar som finns för den väljande i den tid som det sker i historien.

Val sker enligt Sartre enligt den fria viljan utan inblandning av någon Gud. Så långt är jag överens med honom då vi just skapats, enligt mig, som guds avbild i så måtto att vi har en fri vilja och fria val.

Våra värden måste vi därmed enligt Sartre skapa ur intet vilket har som ursprung vårt medvetande vilket är källan till den totala friheten. Tja, säger jag. Medvetandet har begränsningar utifrån arv och miljö och även en gräns för vad det är uppbyggt att kunna förstå. Vi människor kan knappast ta beslut över något vi inte ser eller vet finns men som likväl har betydelse för oss. Hela universum är fortfarande gåtfullt.

Människan är enligt Sartre ingenting. Förutom det hon i frihet beslutar sig för att bli eller vara. Hon är sitt eget unika projekt.

Människan är otroligt uppfinningsrik. Hon skapar nya projekt ideligen. Kanske det är vad Gud menar med att människan är Guds avbild. Liksom Gud skapade allt, skapar människan nya projekt hela tiden. En del bra, andra konstiga. Konstigt är följande projekt:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=769090
Att bedöma människor utefter skrynklor i ansiktet, kan det vara bra? Om det handlar om rökare och dessa blir ju tidigt skrynkliga i ansiktet, så finns en poäng. Men de som spacklar igen sina skrynklor, som många sminkande kvinnor gör, de står ju då här med lång näsa.
Ja, läs själva artikeln o bedöm.

Var person sin egen lyckas smed. Skapa din egen Lycka!

Ernst Cassier, 1874-1945, talade om symboler och då symboler i betydelsen av former.

Med detta menade han symboliska representationer av verkligheten. Detta i motsats till Kants så kallade representationer av verkligheten som fasta symboler, Cassiers är föränderliga genom historien.

Symboler representerade av människan är konstruerade av människan. Människan kan förstå så mycket av verkligheten att hon symboliskt kan tänka sig den och arbeta utefter mönster som tro, hopp och kärlek. Detta ger symboliskt en mening för vissa ageranden och meningslöshet för andra. Detta är något som inte gäller universellt då olika människor lägger olika betydelser i verkligheten Det är därför ett meningsfullt agerande för någon och blir helt meningslöst för någon annan. Se på nazisternas hakkors. I dag en symbol som inger fasa men som för några århundraden sedan var en symbol på godhet. Symboler kan få förändrad betydelse över tid.

Välkommen till världen barn, konstruera en meningsfull plan som fungerar i den historiska tid vari du växer upp. Ungefär så anser jag att man kan tolka Cassier.

Lycka, ja, är alla lyckliga? Självklart inte. Enligt http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=768765
Det är något som beror på generna o viljan att bli lycklig. Sant? Ja! Se bara på alla olyckliga rika som inte blir lyckliga hur fina jobb, stora hus eller förmögenheter de än har. Se på de fattiga levnadskonstnärer som utan mer än livets nödtorft ändå ser sig som lyckliga.

Läs artikeln och förstå. Man kan lära sig förnöjsamhet och bli lycklig om man försöker och vill och inte har gener som motarbetar möjligheten till lyckokänsla.

Nya generationer får uppleva samma sak som vi en gång upplevde, allt går igen.

När våren gör sitt intåg kommer dagstidningarna med samma uppgifter som alla andra år upplever vi äldre som varit med i många år. Man beskriver vårens antåg frågar människor om vad de ska göra under sommaren, beskriver fåglar och djur som vaknar upp.

Blommor och trädgårdspyssel. Mycket beskrivs som nya idéer att göra med sin trädgård.

Men sanningen är att vi äldre har sett dessa ord dessa idéer för i en del fall för decennier sedan.

Den gången var de nya för oss och vi fick aha upplevelser. I dag är det nya generationer som upplever detta och tror det är helt nya idéer. Gammalt kommer igen och vi läser och intresserar oss mindre och mindre för dessa artiklar som egentlige är gammal skåpmat för oss.

Med ålderns rätt upplever vi många gånger pressens artiklar som gamla nyheter. När man upplever detta då är man på väg att bli gammal.

Man har slutat förundras och egentligen tröttnat på årstidernas växlingar. Om man nu kan kalla vårt klimat av i dag för 4 årstiders. Vintern kom aldrig i år till södra Sverige. Vi hade en lång höst istället men däremot kom för första gången på flera år en vår. Många år har det numera annars varit sommar direkt på vintern.

Ja jag hör till de som förfasas över att klimatet blir mildare. Sommar javisst, men varje dag med en temperatur på över tjugo grader är en plåga. Hade jag varit ung i dag skulle jag immigrerat till det land som har ett klimat jag vet skulle passa mig. Landet utan varken riktigt varm sommar eller riktigt kall vinter. Mitt drömland Island. Jag hoppas en gång få besöka detta land.

Kistkrossning, hur vanligt är det och hur länge har det förekommit? Undersök själv lätt på närmsta kyrkogård.

Karl Jaspers, 1883-1969, såg en avgörande skillnad på vetande och vetande. Vetenskap,
och då menade han naturvetenskap, var objektivt vetande medan filosofin var subjektivt och situationsbestämt vetande.

Men han ansåg likväl att det ändå enbart var genom filosofin som man kunde få kunskap om tillvaron och verkligheten som helhet. En fast kunskap vilken han benämnde en belysning av vad det innebär att existera eller varför inte kalla det leva här och nu.

Vetenskapen, och då naturvetenskapen, förutsätter att vi gör en uppdelning mellan kunskapssubjekt och kunskapsobjekt. Den som undersöker och det som undersöks för att förenkla begreppen lite.

Filosofin däremot söker kunskap om det han kallar ”Varat som helhet”. Detta innebär helheten av jaget och det jag undersöker eller för att krångla till det kunskapsobjektet och kunskapssubjektet. Jag är subjektet, det jag undersöker är objektet.

Tja, det var kortfattat lite av Jaspers tankar, vill vi använda hans begrepp istället för ovanstående, använde han begreppen Existenzerhellung och das Umgreifende.
Men det bryr vi oss inte om här.

Senaste tiden har det förekommit mycket diskussion om kistkrossning. Hur vanligt är det? Hur länge har det förekommit?
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=153209
Jag tror att det har varit och är mycket vanligt. Tyvärr. Det är både oetiskt och skrämmande. Men skulle det varit ovanligt skulle en vandring på kyrkogårdarna blivit en vandring där man med ögonens hjälp sett åtskilliga gravar där jorden satt sig. Ingen kan väl påstå att så är fallet i dag?

Gå ut och titta själva. Inte tror väl någon att de anställda fyller upp i gravarna samma dag som sättningen skett. Om ingen krossning sker skulle det alltid funnits gravar där jorden satts sig. Det är lätt att se då det blir skålformat över graven. Få gravar ser så ut. Därför påstår jag att detta med krossning är rutin på många kyrkogårdar. Om det går att stoppa är tveksamt. Tyvärr. Men gå ut och se själva enligt ovan hur din församlings kyrkogård ser ut.