Har du en själ?

Många icke troende på en Gud svarar nej och tycker frågan är fånig och att den som svarar ja är pinsam eller naiv.

Man skrattar inom sig, eller hellre i gemenskap med andra, mot den som öppet sagt sig ha en Gudstro.

Men vem är pinsam om man hårddrar det? Den troende som tror på en själ eller den icke troende som tror på att människan har en kropp med eventuellt tillägg av psyke?

Psyket, är inte det även andligt? Vad är skillnaden på psyke och själ?

Absolut inget. Det är själen eller psyket som är odödligt, inte ett tredje element kallat själ.

Den som är pinsam är den som skrattar åt eller hånar en troende. Då visas de sämsta sidorna av en mänsklig själ. Själen av en person som icke kan tro och därmed lever ett liv utan mening mer än under en begränsad tid och därefter ser sig slockna till ingenting.

Vad är då meningen med att födas, leva och bry sig om något annat än njutningar under den tid livet varar?

Skulle alla människor i alla tider varit icke troende skulle världen snart ha kollapsat i en anarki utan nåd. Gudstron har missbrukats av makthavare i alla tider. Därför har krig förts i religioners tjänst. Men Gudstron innefattar även djävulstron, ondskans lakejer och (en kamp mot detta) de är inte få som valt denna kortsiktiga väg att leva.

Varför tror du inte att allt är skapat?

Kanske för att det då innefattar en tro på en Gud och det ses som konstigt i dagens samhälle. Det sekulariserade Västeuropa ser Gud i många fall synonymt med vidskepelse och övertro.

Varför har det blivit så?

Varför är det lättare att ta till sig materialismen och utvecklingsläran än skapelsetron?

Båda är lika otroliga. Utvecklingsläran där plötsligt ett Big Bang uppstod ur ingenting och så började en utveckling som resulterade i allt, människor och annat, organiskt som oorganiskt.

Hur kan detta ses som mer trovärdigt än en skapare som alltid funnits, eller om man så vill, uppstod ur ingenting och skapade oss?

Frågor av detta slag är så stora att ingen kan svara och få önskar tänka igenom konsekvenserna av de två teorierna.

Men ett tredje slag av teori finns knappast, inte någon som vi människor kan ta till oss.

Vad tror då jag på? Jag är övertygad om att en skapare finns. Jag tror på den gamla hederliga kristendomens dogmer.

Guds rike är svaret för många, kanske alla.

Finns Gud?

Ja, jag påstår det. Gudstron ligger djupt nedärvd sedan tidernas begynnelse eller skapelse i de flesta människor. Kanske hos alla men alla vill inte acceptera det och trycker ner denna känsla för att istället kalla sig materialist eller humanist.

Men om inte Gud fanns eller Jesus kommit som bibeln berättar skulle livet bli meningslöst. Vi skulle enbart födas ur ingenting historiskt sett, bara slumpen skulle konstruerat mänskligheten. Big Bang skulle slumpvis uppstått ur ingenting. Ingenting, vara slumpen.

Vi skulle leva, åldras och dö. Meningslöst så det föreslår för allt och alla. Varför skulle då universum finnas? Varför liv?

Ju mer man tänker på detta desto mer motsägelser hittas och då vi människor arbetar och verkar för mål och förändringar, skyddar vår avkomma, miljö mm så agerar vi inte slumpartat meningslöst. Varför skulle då universum vara meningslöst? Varför skulle allt då ha uppstått ur meningslöshetens slumpspel?

Det kan inte stämma enligt påståendena ovan.

Om vi agerar meningsfullt. Då skapades vi för en mening och inte av slump och aminosyrors spel.

Skapades vi finns en skapare. Vad fanns då innan skaparen undrar man, liksom de undrar som enbart tror att Big bang uppstod utan skapare, vad fanns innan Big Bang?

Skaparen Gud energin livet intelligensen den måste ha funnits alltid. I annat fall finns ingen mening med att tänka bakåt. Vad vore alternativet? Det finns inget!

Gänget är tryggheten för många.

Varför önskar många ingå i ett gäng, sammanslutning, förening eller vänkrets?

Är det för att människan är ett flockdjur? Knappast, vi lever i par, inte i flock.

Är det för att människan inte mår bra av att vara ensam utan behöver andra för att få bekräftelse och för att uppleva sig själv som värdefull?

Ja, nog kan det vara så. Människan är en ensam varelse som inte kan uppleva sig själv om inte självet speglas i en annan människa.

Man behöver ses och uppleva att man ses och då är sammanslutningar något där många kan känna att de är en av flera i något sammanhang.

Ungdomar har genom detta sökande av bekräftelse i många fall kommit in i destruktiva gäng. Det är då ungdomar som behöver starka upplevelser för att känna att de betyder något.

I många fall har dessa ungdomar vuxit upp i familjer med en miljö där man inte ger något av sig själv och därför kan ses som känslolös. När ett barn vuxit upp i ett hem där känslor inte visas kommer det saknade behovet i många fall att ge utlopp i att gå med i gäng där känslor visas mer än öppet och ofta våldsamt.

Här känner dessa ungdomar att de lever och hör hemma. Gäng uppstår som resultat av känslolöshet i uppväxten och möjlighet att uppleva dessa i gemenskap med likasinnade genom extrema yttringar blir då för många lösningen för tillfredsställelse.

Är du kriminell lille vän?

Säkert.

Du som alla andra har medvetet eller ickemedvetet brutit mot många lagar. Alla är nämligen skyldiga att hålla reda på lagboken och alla nya lagar som kommer kontinuerligt.

Ingen kan säga att ”det visste jag inte” God tro gäller inte vid lagbrott. Att tro att du kunde köra i 70 på en 50 väg där hastighetsskylten var borta hjälper inte.

Att tro att du kunde parkera där gatuskylten för parkeringsförbud var översnöad hjälper inte.

För att inte tala om alla möjligheter att bryta mot lagen utan att förstå det inom det ekonomiska och få skattemyndigheten och kanske tinget flåsande i nacken.

Ingen är perfekt. Men lagen anses vara ett rättesnöre där man måste följa allt och veta hur.

Men skulle alla följa den skulle vi få en ytterligare större arbetslöshet, poliser, åklagare, advokater och många administratörer skulle bli arbetslösa för att inte tala om alla inom fångvården.

Var skulle Reinfeldts politiker placera dem då? Som praktikanter inom statliga verk som en stor mängd ungdomar nu ska göra? Men hur skulle det leda till riktiga jobb?

Nej. Praktikanterna får säkert i många fall sitta på en stol och titta eller hålla rent i lunchrummet. Skulle alla poliser och andra nämnda ovan acceptera ett sådant arbete om de kriminella försvann? Ja, om de ville få någon liten procent av sin arbetslöshetsförsäkring så blev de tvungna till det, som alla andra arbetslösa i dag.

Nej, vi får nog vara glada att vi har kriminella, annars kulle det bli kaos i samhället. Jag tror inte advokater etc skulle acceptera ovanstående utan att revoltera. Var skulle då Alliansens stolta fanbärare bli av? Hur skulle de då bemöta verkligheten då det skulle bli många högutbildade som var arbetslösa, vilka kunde ställa krav.

Kaos, neuros, vi upplever saker olika och tål därför motgångar olika bra.

Någons motgång är en spännande nystart för någon annan.

Men även upplevelser av likartat slag upplevs olika av olika personligheter.

En människa är känslig eller okänslig enligt sitt arv och den miljö denne finns i.

Finns reträttväg blir kaos längre bort vid en problemfylld dag. Om inte kan det bli kaos.

Alla är vi olika och alla behövs. Vi är en sammanhållande enhet kallad mänskligheten.

I denna finns alla slag av individer, alla unika. Om så inte varit fallet skulle mänskligheten varit en enda organism utan egen vilja och egna valmöjligheter och vi hade inte utvecklats från amöba stadiet eller från den dag vi skapades, beroende på gudstro.

Genom unikheten har vi skapat en mångfald möjligheter och uppfinningar som kan användas, fastän få användare förstår hur de är konstruerade.

Människan är unik, mänskligheten en sammanslutning av dessa unikheter.

Finns likhet mellan kropp och psyke?

Förr ansågs kroppen avspegla psykets struktur.

En hållningslös kroppskonstitution speglade ett likt psyke. En psykiskt labil person hade sin kroppshållning och sina rörelsemönster.

Allt speglades i fysiken som var onormalt i psyket. Idag bedömer man inte en människa psykiskt efter detta. Man har förstått att intelligens, empati och begåvning ex inte har med det att göra, om en människa är handikappad eller har en dålig kroppshållning.

Tankarna ovan hade med rastänkande att göra. De var samma andas barn i samma tid. Även under 1960-70 talet talade man och tänkte i dessa banor inom psykiatrin.

I dag talar man om kroppsspråk, vilket är något helt annat. Detta kan spegla en människas känsloläge om denne inte har ett pokeransikte eller lärt sig dölja vad den känner.

Men detta är något helt annat och även rumsrent tänkande i dag så det tar jag inte upp här och nu, igen.