Känslan av att saker och ting är overkliga

Många har säkert upplevt overklighetskänsla i vissa situationer som snabbt uppkommit.

Som gammal science fiction fan kunde man få den känslan när man läste något som vände upp och ner på den verklighet man skapat inom sig. Man fick en känsla som i science fiction sammanhang kallas ”sence of wonder”.

En bok inom detta gebit, i vilken jag upplevde detta, var

 ”Återkomst till morgondagen” av L Ron Hubbard. En bok han skrev innan han blev berömd för sin egenkombinerade religion scientologin och som inget har med denna att göra.

Överraskande känslomässiga upplevelser kan ge samma känsla. Många har säkert upplevt detta när vardagen vänds upp och ner genom någon oväntad plötslig händelse.

Man ska dock inte jämföra det med en chockartad händelse då chocktillstånd är något helt annat och istället är förlamande psykiskt. Istället ska känslan ses som när man upplever att man fått svar på något man inte ens ställt frågan på.

Det kan kanske ha viss likhet med frälsning eller andra mirakulösa upplevelser.

Att fundera ut en mening

Är det inte det vi alla gör dagligen och alltid? Funderar ut en mening och ser en mening i att göra något just nu och inte senare.

Skulle vi inte göra det hamnar vi i ett tillstånd av apati där vi inte ser en mening i någonting.

Meningar kan var subjektiva eller altruistiska men har en gemensam nämnare, att tillfredsställa något behov.

Behov av att ses som betydelsefull, antingen för andra eller egoistiskt.

Att fundera ut en mening för ett handlande kanske inte är så vanligt. Meningen ses utan att man funderar ut den. Om behovet av att fundera ut en mening behövs för ett agerande finns det troligen hos personer som är på väg att ge upp och som riskerar att hamna i ett apatiskt tillstånd.

Men däremot finns behovet att fundera ut en mening hos alla som önskar en förklaring på något som hänt. Något någon annan gjort och för nyfikenhetens stillande i någon av alla naturens eller filosofins teoriverksamheter.

Tidsbestämning är subjektiv om man inte gör den med en klocka.

Oj vad tiden gick fort. Så långsamt klockan går.

Känns det igen? Beroende på vad man gör eller vad man väntar på upplevs tiden olika.

Två personer som tillsammans hjälps åt med en uppgift kan uppleva tiden på olikartat sätt. Den ena tycker tiden kryper fram medan den andra upplever att den går snabbt.

En som är nyanställd upplever ofta den första tiden och allra mest den första dagen som att tiden står nästintill stilla. Medan arbetskamraten tycker tiden flyger fram.

Den som upplever att tiden står nästintill still kommer efter några veckor att uppleva att tiden går snabbt. Det beror på att då börjar personen kunna sitt nya arbete och rutiner har arbetas fram. Koncentrationen behöver inte vara på helspänn längre och tiden känns gå fortare då personen kan tillåta sig att slappna av lite mer.

Den som arbetat länge på samma plats upplever tiden som snabbt förflyktigad.

Tidsupplevelse beror på vad som förväntas av en, hur tiden kontrolleras och om personen kan ta egna initiativ. Tid är med andra ord en subjektiv känsla utifrån något mätbart eller något upplevande just nu.

Är du närvarande eller frånvarande? Plus boktips!

Frågan kan vara dum men likväl finns en substans i den.

Är människan närvarande psykiskt i alla situationer där denne bör vara det eller ses vara det?

Nej, långt ifrån. När arbetsuppgifter blir rutinartade är människan ofta i fantasins domäner då denne ej behöver tänka på vad hon gör utan följer de rutiner som alltid fungerat.

Men det är då olyckan kan vara framme, den överraskande olyckan som händer just för att rutinerna avbryts av något i arbetsuppgiften som inte hänt förut. Något händer. Utifrån kommer något och stör eller om det är en maskin något händer med denna som aldrig hänt tidigare eller som man trodde inte kunde hända och så är skadan där.

Frånvaro kan även vara att en person ses uppmärksam i umgänget med någon eller ses följa en föreläsning koncentrerat. Men det är egentligen enbart ett sken av uppmärksamhet då personen planerar något helt annat, morgondagen kanske.

Motsatsen finns också, en person ses ointresserad ut men är egentligen djupt koncentrerad. Allt är möjligt, att bedöma något eller någon blir ofta subjektivt och därför ofta helt galet.

Jag lånade en bok skriven av dominikanersyster Sofie Hamring med titeln Om jag glömmer dig Jerusalem. Möten mellan judedom och kristendom.

Jag rekommenderar denna bok varmt då jag lärde och förstod mer av vår bibels berättelser och tidsföljden i denna efter att ha läst boken. Många aha-upplevelser levererades.

Pedagogik är en behandlingsform

Att lära ut är en form av att behandla en annan människa för att forma denne till att kunna något denne inte kan.

För detta ändamål finns många olika former att gå tillväga. Från början var våld en metod, att banka in kunskap som ansågs viktig att kunna.

Numera finns inte denna form då man numera vet att alla inte kan lära på samma vis och inte kan bankas in kunskap på.

Det finns däremot ett otal så kallade pedagogiska inriktningar att tillgå.        Egna och utarbetade. Alla dessa kunskapsförmedlingsinriktningar kallas med ett gemensamt ord i dag pedagogik. Detta begrepp är sedan i sin tur uppdelat i många olika inriktningar. Allmän, idrotts, pedagogisk-psykologi, sociologisk-psykologi mm mm.

Sedan finns olika skolor av detta, Montessori m.fl. Utöver det som sagt egenkombinerade på en särskild läroanstalt. Skolor som koncentrerar sig på att lära en viss kunskap. Gymnasier som kallas fotbollsgymnasier, it-gymnasier mm.

Allt är därmed en enda röra av pedagogik utifrån den tidsanda som råder i dag. Förändring till leda, experiment till leda inom område efter område och besparingskrav från politikerna. Samtidigt som utbildning fortfarande är en klassfråga.

För ett tag sedan kom ytterligare en rapport av samma slag som vi sett lite då och då under hela 1900-talet och som fortfarande gäller. Att barn från hem med icke studievana föräldrar presterar sämre i skolan.

Detta är det enda som är sig likt och aldrig kommer att förändras. Det är min övertygelse, oberoende av alla pedagogiska experiment.

Pedagogik har blivit en lekstuga för pedagoger.

Varför lockar ett medium fler än en präst?

Ett medium rör sig i en kittlande värld av avlidna som går igen och söker kontakt.

En präst talar om en Gud och en värld dit ingen kommer förrän efter återuppståndelsen och i Guds värld förekommer inga avlidna som söker kontakt med de levande. Detta tänkande fördöms istället i den kristna läran där dessa upplevelser ses som uppkomna från demoners blå dunster i ögonen på människor för att få bort dem från den kristna tron.

Prästens förkunnelse inklusive bibeln anses svår att ta till sig. Medan ett medium är lätt att se och uppleva för den som medverkar vid en seans och tror på vad den upplever som ett hopp om en värld bortom vår med omedelbarhet efter livet.

Det är inte konstigt att medium och även siare i alla tider setts som konkurrenter till kristendomen. De lockar med en enkelhet och omedelbarhet vilket inte kristendomen gör som mer är en form av tro utan så stora eller omedelbart lockande upplevelser.

Båda handlar dock om tro och val av tro. Medan kristendomen fördömer det övernaturliga har medier konstruerat in gudstron i sin världsuppfattning och blir därmed ett hot mot kristendomen och har så varit i alla tider. Därav häxjakterna på 1600-talet då man på allvar tog tag i det man såg som den ondes villoläror.

I dag accepteras det mesta och new age rörelser av skilda sammanblandningar av allt i religionsväg från alla tider plus egenkombinerade riktningar har gett ett sammelsurium av förvilloinriktningar.

Som troende ser jag detta som ytterligare ett tecken på den sista tiden enligt bibeln, då ska förvirringen vara total och alla slag av uppror komma.

Människan uppfann medelpunkten

Medelpunkt, medelvärde och här i Sverige ordet lagom, allt med betydelsen lik åt alla håll, inte för mycket och inte för litet.

Lagombegreppet är vi ensamma om här. Det är ett relativt begrepp olikt i betydelse person för person men ändå används det som ett begrepp som alla förstår. Förståelse utan substans skulle jag vilja påstå och ett totalt förvirrat begrepp för en invandrare eller besökare i Sverige som önskar förstå vårt språk.

Medelpunkten har vi hittat på som en punkt varifrån kanterna på något är lika långa, ex från  periferin till origo från alla håll.

Men är det nu medelpunkten, finns den? I cirkelns uträkningar finns talet pi och det är ett tal som är vad det verkar evigt. Det finns men kan inte bestämmas mer än som ett tal som fungerar för uträkningar, men som likväl inte verkar vara ett tal utan något oförståeligt utan slut. Kan det vara nyckeln till universum och verkligheten och är strängteorin svaret på vad pi är?

Kanske allt vad medelvärde, absoluta värden och liknande enbart är något som människan behöver och därför upptäckt för sin förståelse av något som vi egentligen inte kan förstå.

Kanske formler innefattar motsatser, regler med något undantag finns det gott om i naturvetenskaperna och matematiken. Primtal mm som egentligen är svåra att acceptera varför de finns.

Frågor utan svar, teorier som visar på att de kan förfalskas men ändå måste användas för att kategorisera och katalogisera. Vad är egentligen verkligheten? Strängteorins många dimensioner är lockande i dag men räcker den till som förklaring?

Så länge det går att förfalska en teori eller det finns undantag i en regel då speglar den inte verkligheten utan människans förmåga att katalogisera och kvantifiera.