Bör yrkesvägledare börja söka kallet hos den sökande?

Förr var det många gånger ett kall det arbete någon hade, prästyrket, sjuksköterskans, läkarens eller lärarens. Det är några exempel på yrken man tog för att man kände sig kallade till det. Det blev ett sätt att leva, inte ett arbete vilka de ofta är idag, mellan vissa klockslag för att sedan övergå i fritid, längtan till semester och pension, för att därefter kunna förverkliga sig. Då var förverkligandet kallet.

Skulle skolors yrkesvägledare söka den unges kall istället för dennes intresse, som ofta innebär att tjäna mycket pengar och finnas i en glamorös miljö.

Många yrkesvägledare låter barnet drömma om dessa nästintill omöjliga arbeten i rampljuset. De som får dessa arbeten har oftast kontakter inom familj eller vänkrets, övriga får bara dessa arbeten om de har en ovanlig talang och ofantlig framåtanda.

Som det heter, med fräckhet kommer man långt. Med fräckhet och vackra ögon kommer man så långt man vill. Men hur många har det?

Varför inte söka och uppmuntra den unge till vad denne har fallenhet för. Detta ska yrkesvägledaren kunna luska ut vid samtal och förståelse av bakgrund av den unge.

Drömmar kan vara bra, men ibland bör de förbli drömmar. Allt kan inte förverkligas.

Glädje och sorg i vårt Sverige

Glädje i dagens Sverige: Att ha ett arbete och bli utvald som gynnad av staten. Detta genom upprepande jobbskatteavdrag, vilka ger en oavbruten ökad levnadsstandard med högre konsumtion.

Sorg i dagens Sverige: Att vara ratad på arbetsmarknaden genom för lång arbetslöshet. Att ha blivit kroniskt sjuk på grund av arbetsskada eller en icke behandlingsbar sjukdom. Då blir det inga höjningar av ersättning i a-kassa följden, utgångspunkten blir en nivå av 2006 års a-kassa, minskad till 65 % som bestraffning när arbetslösheten inte kan avbrytas. För den sjuke riskeras socialbidrag då man inte får vara sjuk hur länge som helst. Hänsyn till verkligheten tas inte. Fattigdomen ökar och konsumtionen för dessa minskar.

Konsensus: Konsumtionen i Sverige ökar likväl då de senare inte är så många som de som lyckats få jobbskatteavdrag och lönehöjningar (årligen!) Vilket gör att ekonomin för landet är på topp på bekostnad av de svaga, vilka inte får något av detta.

Är Sverige ett land för alla eller bara för de som lyckats få ett arbete?

Svaret är självklart. Den som anser att de svaga får hjälp och stöd lever kvar i historien. Här tas ingen hänsyn till människan längre utan bara till de som redan har en trygg inkomst och härmed ska få mer att konsumera för.

Allvarsmän, finns de ännu?

Män som det sågs upp till och som klart och tydligt visade pondus, kunskap, ärlighet och som inte ironiserade eller försökte vara roliga.

Profeter hörde till denna grupp. Befälhavare i krig, företagsledare, uppfinnare och tänkare (filosofer).

Finns dessa idag eller är de utdöda?

Jag påstår att de är utdöda i de flesta regioner. Vi får inte heller glömma de äldstes råd som fanns på många platser. Detta var mogna äldre män med lång livserfarenhet som det lyssnades på i kris eller vardagsbekymmer.

I dag finns inga trygga människor att rådfråga. Bara betalda konsulenter, psykologer mfl som under kontorstid försöker ge respons när den sökande fått en begränsad tid hos denne.

De är av båda kön vilket det inte var förr då allvarsmännen existerade.

På arbetsplatser och ute i umgängeslivet ska allt som kommer upp vid samtal ofta diskuteras och sönderdelas i detalj alternativt skämtas bort eller tystas ner. Samma sak i andra umgängesformer.

Den förtroendegivande samtalspartnern som visar på en lösning (bra eller dålig är betydelselöst bara en väg visas på allvar) lyser idag med sin frånvaro. Vuxenvärlden har för många blivit den eviga tonårstiden.

Många anser nog detta bra medan det har nackdelen att ingen konsensus eller trygghet finns längre, bara en accelererande förändringsmobilitet.

Den hårfina skillnaden mellan mord och dråp

Hur bedöms skillnaden mellan mord och dråp? Kan man alltid veta?

Dråp är oavsiktliga resultat av en handling som inte var planerad att avrätta utan som skedde i hastigt mod.

Mord är en avsiktlig handling planerad i förväg eller ett beslut taget snabbt men som inte kan ses som en överreaktion av något. Dödsstraff är avsiktligt dödande av den som genomför detta och därmed även detta mord.

Men hur kan man veta om ett mord döljs bakom ett dömt eller misstänkt dråp. Sanningen är att det kan man oftast inte.

En smart avrättare (ej att förväxla med bödel i detta sammanhang) försöker dölja avrättning (mord) som en oavsiktlig handling och för att få ett lägre straff. En avrättare blir betydligt hårdare dömd än en oavsiktlig dråpare, såvida inte den som har mördat har en skicklig försvarsadvokat, för då kan denne bli helt fri.

Detta oberoende av skuld. Försvarsadvokatens roll är att fria utan urskiljning.

Men även den friade avrättaren är i vilket fall som helst stämplad som mördare oberoende av skuld i samhället och får i många falla svårt för att få arbete eller accepteras efter en rättegång.

Det domstolen inte lyckats med mot en skyldig på grund av dennes retoriskt skickliga försvarsadvokat, dömer istället samhället. Tyvärr dömer samhället utan urskiljning, för visst har även oskyldiga hamnat i rätten och friats, men dömts av allmänheten.

Föräldrar utformar barnen

Beroende på föräldrars arv och miljöbetingelser formas deras barn.

Barnet ärver talanger och fördomar mm från båda sina föräldrar och bildar en egen arvsmassa utifrån detta. I miljön där föräldrarna finns. Och utefter sin egen bakgrund lär de sitt barn om vad det är och om rätt och fel.

Det kan bli schismer om föräldrarna haft olika bakgrund och vill barnet ska ta till sig just deras värderingar. Då uppstår konflikter och den starkaste viljan vinner. Den förälder som starkast präglade förr var oftast mammans bakgrundsmaterial och påtvingade värderingar från sin barndom.

I dag även pappans, i flera fall.

Utformningen av föräldrar präglar en person mer än någonsin kamrater, skola och intressen. Alla föräldrar är inte lämpliga att uppfostra barn och resultaten förskräcker ofta. Men inga föräldrar ser eller upplever att de uppfostrar eller präglar fel. Ingen ser sina egna brister och ingen önskar höra dem utifrån.

Även den som klagar på någon gör det utifrån hur denne en gång präglats.

Monarki ger människor trygghet

Människor behöver någon galjonsfigur att sätta sin tilltro till vid svåra händelser i världen.

I alla tider har religionen varit ett sådant område och härskaren här på jorden den andra.

Det har varit faraoner, kejsare, kungar och tsarer mfl.

Vi minns alla vår kungs tal till nationen efter tsunamikatastrofen för några år sedan. Vi kände samhörighet med de utsatta och sammanhållningen för detta kom till stor del från vår kungs tal. Han var Sveriges galjonsfigur, inte regeringen.

I kriser är kungen viktigare för massan än en folkvald statschef eller president. De senare är tillfälliga galjonsfigurer under några år som byts ut lite då och då. Kungen är ett ärvt ämbete och en kung är en kung likt en påve är en påve, till sitt sista andetag.

Vi ska vara rädda om kungahuset. Vi och framtidens barn, liksom våra förfäder, behöver tryggheten med en faders- eller modersgestalt som finns där och inte byts ut till någon annan, även om dessa, precis  som vi, har sina mänskliga svagheter.

En skön syssla.

Då menar jag inte vad det kan uppfattas som bland dagens människor, sex, sprit, fest eller resa.

Istället vad ex Platon lade in i begreppet ,eller snarare Sokrates, då Platon var dennes levnadstecknare.

En skön syssla är då en syssla som ger arbetstillfredsställelse och som den som utfört denna lagt sin själ i för att göra sitt bästa möjliga. Sysslan ska även vara en god syssla, något som har betydelse och rättvisa i sig och som den pysslande kan känna sig stolt över och som har betydelse för människor och stat.

Den ska inte vara egoistiskt gjord, inte ha individualistiska anledningar och inte vara något för att fullborda ett privat ideal. Idealet ska istället vara det skönas ideal. Detta finns i det Platon kallade idévärlden.

En skön syssla enligt Platon har härmed ingen likhet med dagens syn på en skön syssla, som oftast blir synonymt med självtillfredsställelse.