Regnet öser ner på solen

Mason är en doktorand vid The Catholic University of America i Washington, D.C.,  forskar om solens plasma (elektrifierade gas). 


Detta fenomen kan ses droppa från solens yttre atmosfär ner på solen.


Nu verkar ett  70-årigt mysterium vara löst som förklrar fenomenet. Mysteriet varför solens yttre atmosfär (koronan) är betydligt varmare än dess yta vilket har betydelse för att ovanstående ska kunna ske.

 I tidskriften   Astrophysical Journal Letters, beskriver Mason och hennes medförfattare de första observationerna av koronaregn i en mindre tidigare förbisedd magnetisk slinga på solen. Efter en lång tid av sökning i fel riktning resulterade en ny  sökningsidé upptäckten mellan avvikande uppvärmning av koronan och källan till den långsamma solvinden — två av de största mysterierna i solvetenskap idag.


Ser vi ur Jordens synvinkel har vi vattencykeln. Utifrån flytande vatten när Jordens havsyta, sjöar eller vattendrag, värms upp av solen och avdunstar. Avdunstat vatten   stiger upp i atmosfären där det kyls ner och kondenseras till moln. Moln vilka snart blir överfulla av tyngden av vatten  så småningom blir dessa moln så tunga att tyngdkraftens effekt resulterar i att regn uppstår (molnet töms på vikt).  Därefter sker  samma sak igen. Vattnets kretslopp.


På solen fungerar det på samma vis säger Mason. Koronaregn fungerar på samma sätt. Men istället för vatten är det en miljongraders plasma. Plasma är en elektriskt laddad gas vilken rör sig slingvis. Vid dennas fot vid  solens yta blir plasma överhettad från några tusen till över 1 milj grader C.


Då expanderar plasman upp i slingan och samlas på toppen långt från värmekällan. Som plasma kondenseras (förtätas) den däruppe och gravitationen får den till slut att falla som regn ner på ytan (samma skeende som när molnets tyngd lättas vid reg på Jorden) och förloppet återupprepas (plasmans kretslopp).


Det är detta man kan se som regn på solen. Plasmacykel kan man kalla det likt vi på Jorden kan se regn som regncykel. 

Kan Japanska forskare löst uppgiften att bygga en månbas?

Professor Matthias Sperl från universitetet i Köln arbetar tillsammans med den tyska rymdorganisationen DLR för att i en framtid arbeta fram en metod att använda vulkaniskt pulver för att göra tegelstenar. Detta för att använda detta material till att bygga en månbas. Materialet finns redan på vår måne. Att transportera upp material skulle vara tidsödande.


På månen skulle en process kallad   sintring användas där koncentrerat solljus eller lasrar binder materialet tillsammans. 


Sperl experimentar med att använda 3D-skrivare för att konstruera olikt formade tegelstenar för att se vilken form som fungerar bäst. "Vad vi kan bygga med nuvarande tekniker och former är sammankopplade byggnadselement, säger Sperl. "Vi bygger inte Lego vi ska ha sammankopplade tegelstenar."



Dessa tegelstenar skulle "bygga något formmässigt som en igloo då denna form klarar ett starkt tryck ovanifrån. Trycket från ett meter tjockt lager av löst regolit 

som ett naturligt skydd mot strålning eftersom det inte finns någon vind på månen är detta lösa lager användningsbart. 


Men att bygga bara en struktur skulle vara en långsam process. "Det tar ungefär fem timmar att göra en tegelsten", säger Sperl, "och du behöver 10 000 tegelstenar för en igloo.(men det ska vi se utifrån dagens teknik min anm) 


Men ska då människor göra detta på plats? Kanske inte.


Japans rymdorganisation vill ha sitt ord med i laget och arbetar  nu med metoder för att skapa en månbas med hjälp av robotar som kan arbeta självständigt, med enbart liten mänsklig övervakning.


Projektet, som har pågått genom tre års forskning hittills är ett samarbete mellan Japan Aerospace Exploration Agency (JAXA), byggföretaget Kajima Corp. och tre japanska universitet: Shibaura Institute of Technology, The University of Elektronisk kommunikation och Kyoto University. Läs mer och se mer om detta genom denna länk. 


Bild månens yta

Hayabusa2 släppte bomb över asteroiden Ryugu.

Hayabusa2 är en rymdfarkost som sänts upp av Japan Aerospace Exploration Agency. Den lanserades 2014 och dess uppdrag är att ta prov på asteroiden Ryugu. En jordnära asteroid.
  

Hayabusa2 har sedan 2018 kretsat runt asteroiden.


I dagarna har den släppt en bomb över asteroiden för att sönderdela materia. Målet är sedan att hämta upp ett prov på detta material från ytan för att ta hem till Jorden för analys.


Asteroiden har redan nu visat sig vara vattenfattig. Något som förvånat då många ännu anser att det var asteroider som en gång tog vattnet till Jorden genom att krascha ner på denna.


Men vi tror oss veta mycket men oftast är det enbart teorier.

För att veta måste vi besöka objekt och ta prover för att analysera.


Detta sagt utan att missakta de som tror på vatten från asteroidteorin. Kanske just denna asteroid är ett undantag, en torr asteroid.


 Bild på Hayabusa2 från Vikipedia.

En andra galax utan mörk materia funnen. Fynd som förvånar.

För ett år sedan meddelade astronomer om upptäckten av en galax nästan helt utan mörk materia. Det fanns inga tecken på detta här vilket enligt beräkningar ska vara 85 % av all materia i universum. Här finns enbart materia som vi kan se och arbeta med.

 Galaxen heter NGC 1052-DF2 (DF2) och finns ca 60 miljoner ljusår från jorden. Nu har ytterligare en galax hittats som getts namnet DF4. Som det verkar är dessa galaxer medlemmar av en hop av galaxer vilka inte innehåller mörk materia.


Galaxer där stjärnorna ligger på ett glest avstånd från varandra och därför galaxer svåra att upptäcka. Men med bättre optik kan vi numera se mellan stjärnorna här till skillnad mot mer stjärntäta galaxer där ljus tar ut den möjligheten.


 Denna nya forskning kan få dramatiska konsekvenser för rådande teorier om bildandet och utvecklingen av galaxer liksom den sanna naturen av mörk materia och vad detta är.  DF2 är medlem i en relativt ny klass av galaxer som kallas Ultra diffusa galaxer (UDGs). Om UDGs kan bli så stora galaxer som Vintergatan kan dess svaga sken från tusentals färre stjärnor göra det möjligt att se mellan dessa vilket vi inte kunnat i någon galax förutom vår egen.


Det är spännande att det finns galaxer utan mörk materia? Varför finns de. En annan fråga är hur forskare kunnat visa att här inte finns någon sådan? En ytterligare fråga slutligen, finns den mörka materian eller är denna en skapelse av hjärnor som inte ännu kan förstå universum utan denna hypotetiska materia vilken aldrig bevisats existera?


Hubble teleskopets bild av NGC 1052-DF2 vilken är den först upptäckta galaxen som saknar mörk materia.

Ett metallrikt dött solsystem har upptäckts därute

Astronomer har upptäckt de splittrade resterna av en död planet kretsande runt en död sol i ett avlägset ödsligt solsystem.


Denna krassa slutsats beskrevs den 4 April i tidskriften Science. Planetresterna finns runt en vit dvärg. En vit dvärg är en åldrad kollapsad stjärna som gjort slut på sitt bränsle. Solsystem finns  cirka 410 miljoner ljusår från jorden.


Det förunderliga är att resterna av en planet som en gång kretsat runt denna sol innan den kollapsade fortfarande kan ses i närområdet. Att resterna inte uppslukats av solen helt när denna innan sitt nuvarande stadium svällde upp som röd jätte är förunderligt.

Solen och resterna som finns kvar av planeten är mycket metallrika.


 Genom att studera detta döda solsystem kan vi lära oss om vårt solsystems troliga framtida öde.


Det som är kvar av planeten är mycket metallrikt och kretsar i snabb hastighet runt sin döda sol tillsammans med solsystemets övriga planetbitar från andra planeter som en gång fanns i detta solsystems glansdagar. Fast om det var ett solsystem med ett antal planeter längre ut från solen (än från dess uppsvällande som röd jätte innan kollapsen) kan dessa finnas kvar intakta men osynliga från oss sett.


En dag säger astronomer kommer vårt solsystem att likna detta avdöda.

”Den allmänna uppfattningen är att om 5 till 6 miljarder år från nu kommer vårt solsystems sol blivit en vit dvärg. Troligen kommer Jupiter, Saturnus och de  yttre planeterna, samt asteroider och kometer att finnas kvar”, säger  Manser en av de som forskar om ovanstående.


När det gäller jorden och dess mindre grannar kommer troligen solen att tuppsluka dem när solen likt en ballong sväller upp som en röd jätte i sista stadiet när solen bränner sitt sista bränsle innan den sjunker ihop till en kompakt vit dvärg.


 Kanske kommer då framtida främmande astronomer från andra solsystem då att betrakta kyrkogården av vårt solsystem likt jordiska astronomer i dag studerar ovanstående avdöda solsystem. Kanske de utan att veta det då ser på resterna av vårt solsystem utan att förstå att här en gång fanns en blomstrande civilisation utan enbart ser metallrester i form av planeter och en vit kompakt dvärgstjärna.


Vem vet om inte de rester vi ser i dag en gång haft en högutvecklad civilisation på den planet som nu ses som enbart rester, ”av det var en gång”.


Men förhoppningsfull tanke, kanske de som fanns här (om de fanns) likt vi kanske kan en gång de hade teknik nog till att (eller om de gäller oss kan) förflyttas till ett annat ungt solsystem innan katastrofen.

NY metod finns för att upptäcka och lyssna på gravitationsvågor

2015 krockade två svarta hål ca en miljard ljusår bort. Då var det svårt att mäta gravitationsvågen som blev följden av denna händelse.


Vi kan förstå mer om universum om vi skulle kunna noggrannare mäta dessa vågor.

Fysikers kunskaper av precisionen i mätningar av detta fenomen har nu förbättrats avsevärt.  En forskare med namnet Corbitt har lett en grupp andra  forskare vilka tillsammans  har utvecklat fysiska enheter som nu gör det möjligt att observera och höra kvanthändelsers effekter vid rumstemperatur. Något som inte tidigare varit möjligt.


Det har tidigare varit  enbart möjligt att mäta kvantmekaniska effekter vid mycket låga temperaturer medan detta nya tillvägagångssätt i rumstemperatur ger en enklare möjlighet.


 Inrymt i miniatyrmodeller av detektorer som LIGO Laser Interferometer gravitations-Wave observatoriet i Livingston, La och en andra anläggning i Hanford, Washington har  tekniken avsevärt förenklats.

Läs hur genom denna mycket utförliga rapport.



Bilden visar en nebulosa i riktning mot Orion.

Stormen viner på exoplanet R 8799e. Hör även Katie Boumans rdogörelse för hur hon lyckades fotografera ett svart hål

Nya data från European Southern Observatory (ESA) visar tecken på  att en storm rasar där  moln av järn och silikater virvlar runt på en avlägsen Exoplanet därute.

Exoplaneten det handlar om har namnet HR 8799e och kretsar kring en ung stjärna med beteckningen HR 8799. Denna stjärna (sol) är cirka 1,5 gång storleken av vår  sol och finns ca 129 ljusår från jorden i riktning mot stjärnbilden Pegasus.


R 8799e upptäcktes 2010 och är den innersta planeten  runt solen HR 8799 s. Denna sol är enbart ca 30 miljoner år gammal. HR 8799e har ungefär nio gånger massan av Jupiter och tar cirka 45 jordår på sig för att runda sin sol.


”Vår analys visar att HR8799e har en atmosfär som innehåller långt mer kolmonoxid än metan”, säger Sylvestre Lacour forskare från den franska byrån CNRS  

(länken här från CNRS innehåller även en bild på den under onsdagen i världspressen publicerade bilden på ett svart hål. För mer om denna upptäckt se även artikel här. Här ses även Katie Bouman kvinnan som gjorde fotot möjligt berätta om hur hon gjorde.

 Själv tar jag inte upp det i bloggen då det skrivs om detta i all press och nyhetsmedia och knappast någon kan ha missat det.)

  

och är huvudförfattare till en rapport om solsystemet därute. ”Vi kan bäst förklara detta överraskande resultat av atmosfär höga vertikala vindar i atmosfären vilka förhindrar att kolmonoxid reagerar med väte för att bilda metan”. Säger han vidare i rapporten.


Nya data visar även att exoplanetens atmosfär innehåller moln av järn och damm av silikat vilket i kombination med ett överskott av kolmonoxid är anledningen till den storm vi ser härja där.


Mer och mer detaljer ser vi av händelser på exoplaneter därute.


Bild från vikipedia som visar: HR 8799 e enligt en konstnärs intryck av hur den ser ut.