Ytterligare 18 exoplaneter är nu hittade

Astronomer har upptäckt 18 exoplaneter till med en storlek lik jorden. Planeter därute som tidigare missats då vi inte kunnat upptäcka  planeter av denna storlek utan enbart tecken från betydligt större planeter bland runt stjärnorna därute. Många av exoplaneterna är upptäckta av upptäckta av Keplerteleskopet.


 Den största är lite över två gånger storleken av jorden. Den minsta ca 69 procent av jordens storlek. De har tidigare missats då tekniken inte kunnat upptäcka dem på grund av dess storlek. Men nya algoritmer har nu kunnat användas för att undersöka solsystem därute vi redan funnit så kallade superjordar runt.


Men som med dessa algoritmer visat innehåller även planeter av jordens storlek. Inte förvånande alls säkert finns likt i vårt solsystem även dvärgplaneter i dessa solsystem.

För att få mer info om hur man nu kan arbeta för att finna planeter därute i solsystem vi redan undersökt vilka är betydligt mer intressanta än de så kallade superjordar vi redan funnit följ denna länk.


En superjord (på grund av sin storlek betydligt lättare att finna) är en exoplanet med massa  större än Jordens men mindre än vårt solsystemets gasjättar Uranus och Neptunus vilka är 14 respektive 17 gånger så stora som jorden.


Bild från vikipedia på två möjliga superjordar med Jorden som jämförelse storleksmässigt. OBS: dessa på bilden är bara illustrationer.

Kan vi en gång flytta hela jordklotet i en räddningsauktion?

Kommer vi i framtiden att kunna ändra jordens omloppsbana med hjälp av enorma raketmotorer för att undkomma den expanderande solen den dag eller tid som kommer då solens tid är ute. Tiden då den sväller upp till en röd jätte och slukar Jorden, Merkurius och Venus. 


Vi har fem miljarder år på oss innan detta sker. Men vi ser redan i dag en annan möjlig apokalyps innebärande ett klimat där ingen människa kan leva om vi inte får stopp på den globala uppvärmningen. Men i det fallet blir en förflyttning av Jorden inte lösningen.


Teoretiskt är det möjligt att flytta jorden 50 % längre bort från jorden, den dag solen börjar svälla upp. Solens uppsvällning tar mycket lång tid.


Ut till Mars bana kan vara lösningen på förflyttningen. Här kan det bli möjligt att leva under solens röda svällkroppstid. Men hur det blir senare när den sjunker samman till en vit dvärg vet vi inte. Då får vi kanske åter förflytta jorden och då minst lika närma solen som Merkurius i dag ligger.


För en del diskussion om metoder för detta se denna medföljande länk.

Men en kanske enklare lösning vore att förflytta de varelser som finns på jorden till Mars som troligen klarar sig helskinnad från katastrofen. Mars kanske är framtidens Noaks ark.


Sedan undrar dock jag om vi människor eller de varelser vi lever med här på jorden fortfarande existerar om fem miljarder år. Kanske vi inte ska bekymra oss om en så avlägsen framtid.


Om människan då överlevt och eventuellt tekniken gått framåt under alla dessa år kan vi säkert redan ha koloniserat flertalet av de världar vi upptäckt i främmande solsystem. Tekniken för detta tror jag kommer.


Om inte vi är utdöda så kanske vi lever i på planeten jorden på stenåldersstadiet igen efter ett flertal civilisationers kollapser och då kan det kvitta då vi knappast har någon teknik på det stadiet utan får ta dagen som den kommer och med den solens och vår egen undergång.

Eventuella Aliens misstag kan väcka mänskligheten för faran för hur vi förstör vår planet.

Om vi finner tecken på en utdöd civilisation däruppe i form av en förstörd planet kan det få mänskligheten att börja tänka om i förhållande till krig och klimatförstöring (kanske).


Det kan vara en anledning till att inte återupprepa en likande händelse.

Mänskligheten går en farlig väg. Det har den alltid gjort men med dagens teknik är denna väg än farligare. Vi har utvecklat vapen kraftfulla nog för att förändra jorden och massdöda folk.


Det finns en ondska i mänskligheten som är katastrofal i form av fanatism inom religion och det finns kriminella gäng som visar på en ondska utan gräns i vårt samhälle. En ondska som alltid funnits men syns mer i dag genom alla former av sociala medier (min anm).


Liknande beteende kan ha lett till utplåning  av avancerade utomjordiska raser runt om i galaxen, sa nyligen Avi Loeb, ordförande för Harvards astronomi institutionen.

Det kan även förklara (kanske) varför vi ännu inte fått kontakt med ET trots överflödet av beboeliga planeter i Vintergatan.


”Kan vi ta varning i dag och därmed förhindra en katastrof. Ett nytt beteende som kanske gör att vi i en framtid kan få ett meddelande där uppifrån med lydelsen :” Välkommen till interstellära klubben ”. Och vi kommer kanske då vi inte är en civilisation som ses som en risk att kontakta upptäcker att det finns en hel del trafik därute vi inte varit medvetna om då vi stängts ute ”.
  

Vi har redan fått en glimt av denna trafik, säger Loeb. Han har skrivit en rapport där han antyder att ' Oumuamua, det första bekräftade interstellära objektet i vårt solsystem vilket kan vara en främmande rymdfarkost. Alternativt kanske en rest efter en sprängd planet från ett krig däruppe.


I dag anser man att  ' Oumuamua var en komet. Men det är viktigt att inte avfärda rymdfarkostidén, säger Loeb. Alternativt en rest efter en krigshandling däruppe (min anm).


– Vi bör hålla ett öppet sinne och inte anta vi vet svar i förväg, säger  han. ”Du behöver inte låtsas att du vet något”.


Sanningen är säkert att vi många gånger tror oss veta något och detta utifrån slutsatser av vår förförståelse och utbildning. Men som vid Oumuamuabesöket ska vi vara försiktiga med slutsatser då detta besök var en helt ny upplevelse för mänskligheten.

Meteorit smällde genom taket på hundkoja

3 april 2019 punkterades taket på en hundkoja av en liten meteorit. En mteorit där lera vara en av ingredienserna. Hunden skadades ej.


Meteoriten var en bit av en lerrik meteorit som kraschade över staden Aguas Zarcas på Costa Rica. Lerrika meteoriter är vetenskapligt intressanta då de är vattenrika.


Men även sårbara då regn kan orsaka att denna typ av meteorit faller sönder snabbt. Därför var forskarna entusiasm stor över meteoriten som föll här och de fragment de även fann av denna i närområdet. Vid inträdet i jordatmosfären hade dess storlek varit ungefär som en tvättmaskins men det var mindre bitar av den när den sönderfallit.

Se medföljande länk där en artikel beskriver vad som skedde.


Dessa meteoriter bildades en gång i en miljö fri från liv och sedan bevarades de  i kylan och rymdens vakuum vid solsystemets början för ca  4,56 miljarder år sedan.


 Eftersom Aguas Zarcas meteoriten var ett karbonat, bestod den mestadels av lera Garvie en av forskare av densamma beskrev den som en lerboll. Högt lerinnehåll innebär att forskare skall kunna använda dessa meteoriter för  att bättre förstå hur människor en dag ska få ut vatten ur asteroider däruppe att omvandla till drickbart vatten eller raketbränsle i framtiden.


Dessa vetenskapligt intressanta meteoriter bör även innehålla spår av information om de tidigaste solsystemet när alla dessa kosmiska delar först bildades.


De kan ge spår av hur vatten kom till jorden. För min del skulle det även vara intressant att veta hur vatten kom in i dessa fragment. Hur vattnet kom till.

ATLAS-detektorn upptäckte Higginspartikeln nu hoppas man att den ska kunna visa beviset för mörk materia

ATLAS detektorn söker partiklar på Genève-baserade Stora Hadron Collider (LHC) och är mest känd för att ha upptäckt Higgsbosonen 2012. Nu är den på gång med att jaga ännu mer exotiska partiklar — inklusive”Supersymmetriska” partiklar eller partner partiklar som bygger upp alla kända partiklarna i universum. Om supersymmetri finns kan några av dessa partiklar förklara den osynliga mörka materian vilken troligast finns spridd över vårt universum.


Överallt i universum ses galaxer och sammanhållningen av galaxer anses visa att något håller samman dem. Något vi misstänker finns därute och vi har gett detta mystiska benämningen mörk materia. Något för oss osynligt och det är detta ATLAS söker nu.


Ingen av de enligt vår fysik kända partiklarna kan förklara sammanhållningen av galaxerna. Så de flesta fysiker antar att det finns något annat där ute, något slags partikel (eller partiklar) som vi aldrig sett och sökandet efter detta är igång.


I detta bör enligt mig även sökas det som benämns mörk energi. Men vem vet det kanske är samma sak som mörk materia.


Bilden från Vikipedia i detta fall Malströmsgalaxen

Dvärgplaneten Haumeas rings beståndsdelar okänt

Haumea är en dvärgplanet i Kuiperbältet med ungefär en tredjedel av Plutos massa. Haumea upptäcktes 2004 och har två månar Hiʻiaka och Namaka.


 Den fotbollsformade dvärgplaneten omges av en nästan perfekt cirkulär ring av partiklar och ses som det mest avlägsna ringomslutna objektet i solsystemet.


Haumea's ring är för svag för att ses från jorden därför har astronomer sökt andra vägar för att försöka röna ut vad ringen består av. Man utgår från de ”nästan” säkra bevis på dess existens som visas i skenet från en bakomliggande stjärnas ljus då Haumea passerade inom dettas sken på sin färd 2017. Stjärnan URAT1 533-182543.


I en ny studie har forskare vid São Paulo Research Foundation i Brasilien utrett ringens storlek, form och andra egenskaper genom att simulera Haumea´s närområde genom datoranalys.


Genom att simulera ringens partiklar i olika konstellationer runt dvärgplaneten och beräkna vilket scenario som skulle göra ringen mest stabil kunde forskarna dra slutsatser om ringens troliga kvaliteter utan att någonsin titta på den direkt.


Men även om astronomerna har ganska solida bevis på att Haumea har en ring har ingen faktiskt observerat ringen direkt. Hauema är för avlägsen och liten för att ses från ett markbaserat teleskop och inga rymdfarkoster har någonsin flugit förbi Haumea för att ta bilder av objektet.


Dvärgplaneten är säkert likt alla objekt däruppe intressant att besöka. Varje besök på en ny asteroid eller planet har gett överraskande nya rön. Men att komma till just detta objekt är för närvarande inte inplanerat.
  

Bilden är från Vikipedia och visar hur man anser det ser ut vid Haumea. Ingen vet säkert då ingen farkost varit i närheten av denna dvärgplanet långt därute i Kuiperbältet bortanför Pluto.

Underjordiskt hav på Pluto

Ett hav verkar skvalpa under på den isiga ytan av dvärgplaneten Pluto.


Ett skikt av gas finns troligen under ytan vilket isolerar havet så att detta ej kommer upp till ytan och avdunstar ut i rymden. Något som kan vara vanligt bland planeter i universum där inte ett en atmosfär likt på Jorden håller kvar vattnet.


”Detta kan innebära att det finns mer hav i universum än man tidigare trott och att förekomsten av utomjordiskt liv blir mer troligt”, säger huvudförfattaren till en rapport om ämnet från Shunichi Kamata, Hokkaido University i Japan.


I detta fall antas att Plutos underjordiska hav finnas i vänstra loben av den hjärtformiga formation. Området som kallas Sputnik Planitia.  Detta hav antas vara upp till 1000 km stort och bestå av smält kväveis.


Observationer av NASA: s New Horizon sonden visade att Sputnik Planitia är justerad med Plutos tidvattenaxel längs med vilken dragningskraften från den största månen Charon, är kraftfull.


Ovan ytan på Pluto där havet finns är kväveis.


Hav av skilda slag kan mycket väl vara möjliga på många exoplaneter. Men innebär därmed knappast att liv per automatik därmed är mer troligt därute (min anm). Det finns inget bevis på det endast möjlighet.
  

Bilden är på Sputnik Planitia området på Pluto.