Alla galaxer utom en avlägsnar sig från oss och vår hemgalax Vintergatan.

Spiralgalaxen Messier 90 finns ungefär 60 miljoner ljusår från Vintergatan. Den är unik då den rör sig mot oss. Något ingen, vad vi sett, annan av de oräkneliga miljarders miljarder galaxer gör i det snabbt expanderande universumet gör. Alla galaxer rör sig från varandra och oss men just denna rör sig mot oss eller om vi ser det så vi rör oss mot denna. Om någon annan galax däruppe rör sig mot någon annan galax däruppe är även möjligt men något exempel på detta vet jag inte.


Messier 90 finns i riktning mot stjärnbilden Jungfrun (Virgo) och är en del av Virgo-hopen. En grupp av mer än 1200 galaxer. Astronomer anser att Messier 90:s bana sannolikt beror på klustrets stora massa accelererar galaxerna inom klustret till höga hastigheter och skickar vissa på annorlunda banor istället för att hopen och enstaka expanderar till ett allt större universums utvidgning.


Messier 90 kommer mot oss enligt uttalande från astronomer vilka analyserat bilder från Hubbleteleskopet. Messier 90 närmar sig oss just nu som vi ser det men det kan ändras över tid inget säger att galaxen kommer fram till oss någonsin.


Messier 90, går snabbare än klustret som helhet.


Bilden är på Messier 90.

Två planeter bildas just nu vid stjärnan PDS 70.

Astronomer har fotograferat två planeter under konstruktion kretsande runt stjärnan PDS 70 vilken finns ca 370 ljusår från jorden, rapporteras i en ny rapport.


PDS 70 är det andra multiplanetsystem där en händelse av detta slag sker just nu från vår händelsehorisont sett. Den första vi upptäckte var vid stjärnan HR 8799.  Men i solsystemet HR 8799 är planeterna nästintill färdigbildade medan de i PDS 70 fortfarande växer till sig i en skiva av gas och stoft runt stjärnan.


Detta är den första otvetydiga upptäckten av ett bildande av ett två-planetsystem säger medförfattare Julien Girardvid  Space Telescope Science Institute i Baltimore i den publicerade rapporten.


Stjärnan PDS 70 är enbart ca 6 miljoner år gammal. Den disk där skeendet pågår sträcker sig från ca 3 till 6 miljarder kilometer från stjärnan.


Det var 2018 astronomer upptäckte en gasjätte i denna disk som fick namnet PDS 70b nära innerkanten 3,2 miljarder km från moderstjärnan PDS 70 vilket motsvarar ungefär avståndet mellan Uranus och solen i vårt solsystem.
  

Gasplaneten PDS 70b uppskattas som fyra till 17 gånger mer massiv än Jupiter. Samtidigt upptäcktes ytterligare en planetbildning 5,3 miljarder km från stjärnan vilken fått beteckningen PDS 70c vilkens avstånd till PDS 70 kan jämföras med avståndet från vår sol till Neptunus även PDS 70c är en gasjätte.


Bilden föreställer den protoplanetära skivan PDS 70 med planet PDS 70b  i bildande (höger).

Det mystiska blinkandet på månen.

Det blixtrar och utöver det ses ljusfenomen av skilda slag från månens yta.


Forskare önskar förstå vad som orsakar dessa fenomen. Helst innan på landstigningen på månen 2024. Önskan är stor om att veta vad man landar på och vad man kan förvänta sig på ytan. Det är inte ett kort besök som planeras som den gången Apollobesättningar landade på ytan med start 1969 och avslut 1972 (Apollo 11- 17) .

Med ett nytt teleskop vill professor Kenedi Hakan av rymdteknik vid Julius-Maximilians-Universitat Würzburg (JMU) i Bayern, Tyskland komma till botten med dessa fenomen.


Ljusfenomenen sker flera gånger i veckan. Ibland är det bara korta ljusblixtar som uppstår ibland längre perioder av ljus. Utöver det sker det att vissa ytor mörknar under en period.


Blixtar kan uppstå när elektriskt laddade partiklar av solvinden reagerar med måndamm. Seismisk aktivitet observeras också på månen och då kan gaser komma upp och svepa över ytan vilket kan reflektera ljuset från solen under korta intervaller, säger Kenedi Hakan. Men det är i teorin.


 Han tillägger även att vi i framtiden troligen kommer att bryta sällsynta metaller på månen. När den dagen kommer bör vi förstå vad som sker på månen så vi inte överaskas av faror av skilda slag. 


Själv anser jag (min anm) inte vi med säkerhet vet om dessa metaller finns som vi behöver eller ser oss behöva dem i framtiden till ex smartphones eller batterier. Detta då ingen vet om vi i framtiden kommer att behöva dessa metaller andra lösningar kan komma för smartphones eller om vi överhuvudtaget använder dessa ting då.

Utrustning snart på väg (2021) till månen för användning 2024.

För första gången sedan 1970-talet planerar nu Förenta staterna att skicka utrustning till  månen. President Donald Trump har accelererat tidsplanen för att sätta människor på månen till 2024. Utrustning kommer att landsättas i juli 2021 i Oceanous Procellarum (Stormarnas hav) en mörk yta på månen synlig från jorden. 


En besättning kommer att landa 2024 enligt NASA om allt går som planerat.


Den amerikanska Rymdstyrelsen har valt det amerikanska företag Astrobotic, för tillverkning av utrustning och Orbit för  instrument och annan vetenskaplig utrustning som en del av programmet som ingår i programmet Artemis. 



Bild på Stormarnas hav på månen där utrustningen ska sättas ner, (inringade området).

Två vita dvärgstjärnors krasch fick följande resultat

Stjärnan ser ut som en disig nebulosa (det finns många slag av nebulosor se mer om detta här) och finns i stjärnbilden Cassiopeia ca10 000 ljusår från jorden. Astronomer ser denna stjärna som att den  har kommit tillbaka från de döda.


Stjärnan visar inga tecken på att innehålla väte eller helium. De lättaste beståndsdelarna i universum och den slutgiltiga källan till bränsle för kärnreaktioner i stjärnor.


Trots detta lyser denna stjärna tiotusentals gånger ljusare än solen och här finns en stjärnvind som verkar ha styrkan av två stjärnor. 


Sådana fall är extremt sällsynta”, påstår en av författarna till en ny rapport om ämnet Götz Gräfener, astronom vid Argelander Institutet för astronomi (AIfA) vid universitetet i Bonn i Tyskland. ”Det finns förmodligen inte ens halvt dussin sådana objekt i Vintergatan och detta är ett av dem”. Vi antar att två vita dvärgar bildade fenomenet för många miljarder år sedan”,  säger en av  medförfattarna Norbert Langer på AIfA, i ett uttalande. ”De cirklade runt varandra och detta  skapade  en ovanlig snedvridning av rumtiden genom gravitationsvågor”. säger Langer.


Ett ovanligt fenomen av resultatet av två vita dvärgars 

krock och sammanblandning en gång för länge sedan.


Bild från Hubbleteleskopet som visar  Captures the Ghost of Cassiopeia.

NGTS-4b, eller ”The Forbidden Planet” en spännande upptäckt 920 ljusår bort

Forbidden Planet eller NGTS-4b finns i närområdet av stjärnbilden Duvan vid sin sol som kallas NGTS-4 belägen cirka 920 ljusår från jorden.


Planeten är så kallad superjord innebärande betydligt större än Jorden. Neptusstorlek i detta fall.


Den cirklar runt sin stjärna på 1,3 jorddagar och är ungefär 20 gånger massan och 3 gånger radien av jorden i storlek. Det verkar också finnas en atmosfär på planeten. Atmosfären förvånar forskarna då den ligger så nära sin sol att detta inte borde vara möjligt. En atmosfär på detta korta avstånd från sin sol borde ha försvunnit för länge sedan eller aldrig uppkommit.


 Forskarna anser dock att planeten har atmosfär på grund av att den ursprungligt inte bildats där den finns nu utan vandrat in mot solen. Det skulle då kunna ge teorin att atmosfären från början varit än tjockare men att den nu tunnas ut likt den gjort på Mars hos oss.


Mars hade säkert likt jorden haft tjockare atmosfär och rinnande vatten på ytan än i dag om inte dess mindre storlek gjort det svårare att behålla detta efter hand som tiden gått.

Ovanstående planet är dock stor betydligt större än jorden så här kan det ta tid att bli av med atmosfär och eventuellt vatten även vid ett så kort avstånd från sin sol.

Men hur det än förhåller sig är atmosfär här bekräftad.


Bild från Vikipedia visande dess läge vid sin sol i förhållande till Merkurius vid vår sol. En illustration av detta.

Ensamma dubbelstjärnor av ett antal av 30 har hittills hittats svävande i tomrum mellan galaxer.

Dubbelstjärnesystem är inte ovanliga i galaxerna. Men ibland händer saker i dessa system som gör att de kastas ut från galaxen vari de finns och blir ensamma dubbelstjärnesystem mellan galaxerna i tomrummet.


Ensamma solsystem som till ett antal, hittills av 30 styck, hittats därute.

Men troligen finns många fler. Tecken på röntgenkällor mellan galaxerna därute visar på att dessa finns därute finns i ett antal av minst 200 stycken. Men avståndet till dessa är så stort att det inte kan bevisas som dubbelstjärnkällor.


Ett upptäckt av 30 st och konstaterat finns på ett avstånd från oss på 62 ljusår.

Detta enligt en studie publicerad 2 maj i The Astrophysical Journal sparkades detta par ut från en dvärggalax då den ena stjärnan kollapsade till en neutronstjärna.


Ytterligare exempel kan läsas om här bland annat ett i riktning mot stjärnbilden Ugnen. 


Som jag skrivit om tidigare. Det finns mycket att upptäcka ovan oss.


Bild från Vikipedia på en av de galaxer som finns i detta galaxkluster som är stjärnbilden Ugnen. Spiralgalaxen NGC 1097.