Ett mycket litet svart hål finns i vår närhet.

 

Forskare har nyligen upptäckt ett av de minsta svarta hålen som någonsin upptäckts i närheten av jorden.

De har gett det beteckningen "Enhörningen", delvis för att det är unikt men även efter att det finns i stjärnbilden enhörningen.

"När vi tittade på tidigare insamlad  data dök det här svarta hålet upp ", säger huvudförfattaren till rapporten Tharindu Jayasinghe, doktorand i astronomi vid Ohio State University och ohio state president fellow i en artikel publicerad i tidskriften Monthly Notices of the Royal Astronomical Society den 21 april.

Enhörningen är ungefär tre gånger solens massa vilket är  litet för ett svart hål. Mycket få svarta hål har hittats i universum. Det här svarta hålet finns 1500 ljusår från jorden i Vintergatans galax.

Det svarta hålet verkar vara följeslagare till en röd jättestjärna vilket innebär att de två är sammankopplade av gravitation. Forskare kan inte se det svarta hålet då alla svarta hål är mörka inte bara visuellt utan även för de verktyg astronomer använder för att mäta ljusvåglängder och andra våglängder. Inte att förväxlas med det svarta hål som finns i Vintergatans centrum.

 

Den röda stjärnan följeslagaren till det svarta hålet  har väldokumenterats av bland annat teleskopsystemet KELT och Ohio State; ASAS, föregångaren till ASAS-SN och TESS. 

 

När Jayasinghe och övriga forskare analyserade data från ovanstående upptäckte de att något de inte kunde se som verkade kretsa runt den röda jättestjärnan vilket fick ljuset från stjärnan att förändras i intensitet och form under dess bana. Den dragningseffekten, kallad tidvattensförvrängning gav astronomer en signal om att något påverkade stjärnan. Ett alternativ var ett litet svart hål mindre än fem gånger solens massa enligt beräkningar (senare beräkningar visade på tre gånger se ovan) . Svarta hål av denna mindre storlek är det först nu astronomer anser möjliga. Teorin är att detta svarta hål kan vara en neutronstjärnas slutstadie.

Att hitta och studera svarta hål och neutronstjärnor i vår galax är avgörande för forskare som studerar rymden eftersom det visar hur stjärnor bildas och dör. Vissa stjärnor som efter sitt levnadslopp blir neutronstjärnor slutar som svarta hål enligt teorin. Ovanstående kan vara en före detta stjärna. Läs mer om neutronstjärnor här. 

 

Bild från vikipedia som visar Stjärnbilden Enhörningen (Monoceros) som  kan ses med blotta ögat. Den stjärnbild där det omtalade svarta hålet ovan hittats.

Ny stjärnkarta på det yttre av Vintergatan

 

Astronomer har använt data från NASA- och ESA-teleskop (Europeiska rymdorganisationen) för arbetet och har nu släppt en ny himmelskarta över den yttersta delen av vår galax. Känt som den galaktiska glorian. Området ligger utanför de virvlande spiralarmarna som bildar Vintergatans igenkännliga centrala skiva och är ett område med färre stjärnor. Vårt solsystem finns i ytterkanten av en spiralarm. . Glorian kan verka som mer eller mindre tom på stjärnor. Men teoretiskt anses den innehålla en massiv reservoar av mörk materia. Det slag av mystisk osynlig substans som tros utgöra huvuddelen av all massa i universum.

Datan för den nya kartan kommer från ESA: s Gaia-uppdraget och NASA: s Near Earth Object Wide Field Infrared Survey Explorer (NEOWIS).  ”NEOWISE” var i arbete från 2009 till 2013 under namnet WISE. Studien använder sig av data som samlats in sammantaget mellan 2009 och 2018. 

Följ denna  länk där en kort film visar kartans registrering. https://www.nasa.gov/feature/jpl/astronomers-release-new-all-sky-map-of-milky-way-s-outer-reaches

Bild från vikipedia en illustration av vintergatan.

YSES 2b är en mycket, mycket, stor gasplanet

 

Ett team av astronomer ledda av holländska forskare har lyckats ta en bild av  en jätteplanet som kretsar på ett stort avstånd från oss runt en solliknande stjärna. Frågan de ställer sig är hur denna planet blev så massiv och varför finns den just där den är vid sin sol. De slutsatser de dragit publicerades nyligen i tidskriften Astronomy & Astrophysics. Planeten har fått beteckningen YSES 2b och finns 360 ljusår från jorden i riktning mot den södra konstellationen av stjärnbilden Flugan.

YSES 2b upptäcktes med Young suns Exoplanet Survey (YSES). Därav namnet YSES på planeten. Att jämföra med  solsystem där exoplaneter upptäckts. De har har beteckning som börjar med ex  ett K, K för upptäckt av Keplerteleskopet eller T. T för Tessteleskopet.

YSES 2b  är en mycket stor gasplanet sex gånger tyngre än Jupiter vilket ger den status som den största hittills upptäckta gasplaneten i vårt solsystem. YSES 2b kretsar 110 gånger mer avlägset från sin stjärna (sol) än jorden gör från solen (eller 20 gånger avståndet mellan solen och Jupiter).

Stjärnan (solen)  där planeten finns är bara 14 miljoner år gammal och liknar vår sol i dess barndom Det stora avståndet från planeten till stjärnan är svårförklarligt. Då detta inte verkar passa in på någon av de två mest kända modellerna för bildandet av stora gasformiga planeter.

Om planeten hade vuxit i sin nuvarande position långt från stjärnan med hjälp av kärnacceleration skulle den vara för tung eftersom det inte borde finnas tillräckligt med material för att göra en enorm planet på detta stora avstånd från en stjärna.

Om planeten skapades av så kallad gravitationsinstabilitet i planetskivan verkar den vara för lätt.

En tredje möjlighet är att planeten bildades nära stjärnan genom kärnacceleration och sedan migrerade utåt. En sådan migration skulle dock kräva gravitationspåverkan från någon annan planet. I så fall en planet som forskarna ännu inte har hittat.

 

Astronomerna kommer att fortsätta att undersöka omgivningen vid denna ovanliga planet och dess sol inom en snar framtid och hoppas lära sig mer om detta solsystem. De kommer även att fortsätta att söka efter andra gasformiga planeter runt unga solliknande stjärnor för att se om de hittar liknande system.

Nuvarande teleskop är dock inte tillräckligt effektiva för att utföra direkt avbildning av planeter runt solliknande stjärnor. Forskare Alexander Bohn (Leiden University): "Genom att undersöka fler Jupiter-liknande exoplaneter inom en snar framtid kommer vi att lära oss mer om gasjättarnas formationsprocesser runt solliknande stjärnor."

Nu väntar man på nya förbättrade teleskop. Kanske det snart lanserade James Webb teleskopet kan vara till hjälp (min anm). I slutet av detta år ska det sändas upp. Den tredje förklaringen ovan av hur planeten kom till är den jag tror på.

Bild från Wikipedia på James Webbteleskopet som kan vara lösningen på bättre förståelse av system som ovan.

Betelgeuses ”kanske” producerar axions (om de finns)

 

Betelgeuse är en stjärna som ses som en klarröd prick i stjärnbilden Orion. Den finns 520 ljusår från jorden och skapade rubriker förra året då den började visa Dimningtendens (ljuset skiftade i styrka), vilket fick vissa forskare att tro att den snart skulle explodera som en supernova.

Nu har forskare istället teoretiserat om att  Betelgeuse producerar de hypotetiska mörka materiapartiklar som kallas axioner. Ingen vet dock om axioner eller mörk materia finns i verkligheten. 

En ny sökning efter utsläpp av axioner gjorts utefter teorin om dessas egenskaper. Den heta Betelgeuse kan enligt teorin vara en perfekt plats att hitta axioner vid säger forskare. Dessa förmodade partiklar kan ha en miljon eller till och med en miljarddels massa av en elektron och är idealiska kandidater för att hitta mörk materia. Om de finns. Som mörk materia bör axioner inte interagera  med  ljuspartiklar. Men enligt vissa teorier finns det en liten sannolikhet att fotoner, eller ljuspartiklar, kan omvandlas fram och tillbaka till axioner i närvaro av ett starkt magnetfält, säger Mengjiao Xiao, fysiker vid Massachusetts Institute of Technology (MIT) i Cambridge, till Live Science.

 

Den termonukleära kärnan i en stjärna är ett bra ställe att hitta kopiösa mängder fotoner och magnetism och Betelgeuse vilken har 20 gånger solens massa teoretiseras ha axionutsläpp ", sa Xiao.

Som äldre stjärna är Betelgeuse i ett stadium där det inte borde avges mycket röntgenstrålning, tillade han. Xiao och hans kollegor använde NASA: s rymdbaserade Nuclear Spectroscopic Telescope Array (NuSTAR) i sökandet efter en röntgensignatur  från Betelgeuse.

Men även om de inte såg något utöver vad som förväntades från vanliga astrofysiska processer utöver den lilla mängd röntgenstrålning som Betegeuse avger skulle det inte nödvändigtvis indikera att axioner är verkliga och avges här. Forskare skulle fortfarande behöva utesluta många icke mörkmateria förklaringar till strålning härifrån innan de vänder sig till ny fysik, säger , säger Joshua Foster, fysiker vid MIT som inte var involverad i arbetet men som har varit en del av försök att leta efter axioner som kommer från stjärnkluster nära vår galax centrum..

Men det är möjligt att axioner, om de en dag hittas, kan hjälpa astronomer att bättre förstå Betelgeuse, säger Xiao. Det är dimningseffekten vad som menas (min anm).

Jag (min anm.) anser som tidigare att axioner liksom mörk materia och mörk energi är enbart skapade för att vi inte förstår  fullt ut vad vanlig materia och energi är eller kan visa sig som. 

Bild från vikipedia som visar Betelgeuses position i Orion som det ser ut med blotta ögat.

Dubbelstjärnsystemet Kepler-38A-B kan innefatta en planet med liv

 

Kepler-38 är ett binärt stjärnsystem (tvåstjärnesystem) i stjärnbilden Lyra. Dessa stjärnor, som kallas Kepler-38A och Kepler-38B, har massor på 95 % respektive 25% solmassor. Den ljusare stjärnan (Kepler-38A ) är spektralklass G medan den sekundära har spektralklass M. 

 Forskare vid New York University Abu Dhabi och University of Washington har utvecklat ett matematiskt ramverk som visar att fem kända solsystem  Kepler-34, -35, -38, -64 och -413 - är möjliga kandidater i att stödja liv på närliggande planeter. Stjärnorna ligger mellan 2764 och 5933 ljusår från jorden, i stjärnbilderna Lyra och Svanen.

Solsystemen upptäcktes av NASA: s numera pensionerade Keplerteleskop. Dessa solsystem antas ha "beboeliga zoner", innebärande  en region runt stjärnan där flytande vatten kan finnas där ännu oupptäckta jordliknande planeter kan finnas(på grund av avståndet är det svårt att hitta stenplaneter betydligt lättare är det att finna stora gasplaneter min anm.).

De uppräknande solsystemen ovan har minst en stor gasplanet som Neptunus eller större, " Livet är utvecklas mest sannolikt på planeter som ligger inom den zon som kallas den beboeliga zonen precis som jorden finns i förhållande till solen.

Här undersöker vi om den troliga beboelig zon inom de ovan fem kända systemen med två eller flera stjärnor som har jätteplaneter omkring sig, säger Nikolaos Georgakarakos i ett pressmeddelande från New York University Abu Dhabi. "Vi visar för första gången att Kepler-34, -35, -64, -413 och särskilt Kepler-38 är lämpliga för jordliknande världar med hav."

 

Binära system är solsystem där två solar ligger i varandras närhet något som finns i mellan hälften och tre fjärdedelar av alla stjärnsystem. I dessa system har hittills endast jätteplaneter upptäckts. Forskarna misstänker dock att mindre jordliknande planeter och månar har undgått upptäckt. "Vi har vetat ett tag att binära stjärnsystem utan jätteplaneter har en potential att hysa beboeliga världar. Vad vi har visat är att i en stor del av dessa system kan ha jordliknande planeter och det även i närvaron av stora gasplaneter", konstaterade medförfattaren Ian Dobbs-Dixon i pressmeddelandet.

 

Deras ramverk innefattar stjärnornas klass, massa, luminositet och spektralfältfördelning. De ser även på jätteplaneternas gravitationseffekter och undersöker teoretiskt en hypotetisk jordliknande planets omloppsbana och strålnings inverkan från solarna. Utifrån detta bestämmer de om det finns en beboelig zon som är "tillräckligt lugn" för att hysa eventuellt livsuppehållande världar.

 

"Vår bästa kandidat för att vara värd för en värld som är potentiellt beboelig är det binära systemet Kepler-38 som finns cirka 3970 ljusår från jorden och är känt för att innehålla en neptunisk planet", noterade Georgakarakos.

Bild från vikipedia på dubbelstjärnsystem med en planet framför Kepler A. Den svarta pricken. Till höger se Kepler B.

Det finns de som vill att vi letar efter artefakter efter främmande besök på månen.

 Artefakter varar längre än signaler och kan vara enklare för främmande civilisationer att skicka ut. Den berömda Drakes ekvation som används för att söka efter främmande civilisationer har nu inspirerat till en ny formel för att söka efter främmande artefakter i vårt solsystem.

 

Sökandet efter dessa utomjordiska artefakter kan börja med månen och andra kosmiska objekt nära jorden visar en ny studie.

 

Drake Equation används för att uppskatta antalet civilisationer i Vintergatan som man kan upptäcka via deras sändningssignaler. Radiosignaler kan ses som oddsen för att hitta intelligent liv i vår galax. Ekvationen utarbetades av radioastronomen Frank Drake 1961.

Den beräknar antalet kommunicerande civilisationer genom att analysera flera variabler, såsom bildandet av stjärnor som är lämpliga för utveckling av intelligent liv och antalet planeter per stjärnsystem med en miljö som är lämplig för livet. Inklusive vilken nivå av teknik de kan vara på. 

 

För närvarande syftar praktiskt taget allt SETI-sökandet (i sökande efter utomjordisk intelligens) över skyn och letande efter radio- eller ljussignaler. Men under åren har vissa forskare föreslagit att ett annat, potentiellt bättre sätt att hitta spår av utomjordiskt liv inte är att leta efter sändningar därute utan istället att jaga efter vad som i kan ses som meddelanden avlämnande i vår närhet. Kanske tanken kommer ur vårt eget sändande av en artefakter ut i rymden med Nasas två rymdsonder Voyager 1 och Voyager 2 år 1977.

 

År 2004 föreslog forskare till exempel att det är dyrt och ineffektivt att sända en signal över kosmos. Istället beräknade forskarna att skriva meddelanden vilket är betydligt mindre energikrävande. Utomjordiska civilisationer som eventuellt passerat nära solen kan ha vara särskilt intresserade (teoretiskt) av att lämna sonder i vårt solsystem säger Benford till Space.com. Benford är studiens författare och fysiker i Lafayette, Kalifornien,

Benford noterade att ungefär två stjärnor kommer inom ett ljusår från oss per en miljon år (vintergatan och vi rör oss) och att ungefär en stjärna kommer inom 10 ljusår från oss vart 5000:e år. Det senaste nära mötet som solsystemet hade var med Scholz's Star som kom inom 0,82 ljusår från solen för cirka 70000 år sedan.

Benford föreslår att det bör letas efter främmande artefakter på exempelvis månen, Mars och närliggande asteroider. Detta inkluderar jordens trojanska objekt. Asteroider som ligger i samma bana som jorden och antingen följer jorden eller ligger bakom jorden i dess bana.

"Kina planerar ett uppdrag som kallas ZhengHe till ett av dessa  objekt 2016 HO 3 under 2024", sa Benford.. " Asteroiden kommer att komma inom 10 gånger jordens avstånd till månen." Ett objekt som kretsar runt Jorden som en minimåne under vissa tider i sin bana runt solen. Dess storlek är endast ca 30-40 meter i diameter. Ett spännande objekt om man tänker på artefaktletande.

 

Benford föreslår dock inte att leta på jorden själv. "Om en artefakt har lämnats här för länge sedan har den varit föremål för väder, skador, stöld eller förfall på grund av elementen", sa Benford.

Vad jag anser om detta (min anm.) ja om vi haft besök någon gång kanske innan det fanns liv på jorden kan artefakter finnas därute för oss att finna. En hälsning från en civilisation som kanske inte existerar i dag. En som kanske finns och vill ha tecken när vi väl blir så tekniskt avancerade så vi hittar dess artefakt. Alternativt kan en artefakt vara ett övervakningsinstrument. Men vi får se jag tvekar. Men kanske vi en gång kan resa snabbt genom så kallade maskhål och andra redan gör detta i tid och rum om de nu finns. Då kan vi få kontakt, kontakt av stor nytta eller katastrof. Vi kan då resa på vilka avstånd som helst sekundsnabbt.

Bild från Från vikipedia på NASA omslaget till Voyager Golden Record som nu finns på väg till eventuella främmande intelligenser där ute

För närvarande undersöks den extremt infrarödlysande galaxen WISEJ0909 +0002

 

Ett internationellt team av astronomer har undersökt och fortsätter undersöka en extremt infrarödlysande galax som kallas WISEJ090924.01+000211.1 (eller WISEJ0909+0002 och finns ca 2300 ljusår från oss), Det var  som en del av eROSITA:s slutliga ekvatorialdjupsundersökning (eFEDS). Resultaten hittills av denna studie, publicerades den 6 april på arXiv pre-print server och denna studie ger viktiga insikter om egenskaperna hos denna galax. Lysande infraröda galaxer (LIRGs) är galaxer som avger energi i det infraröda av spektrumet, med luminosit över 100 miljarder solluminositet. Luminositeten är ett mått på en stjärnas ljusstyrka och  räknas i jämförelse med vår sols.

LIRGs med luminositet som överstiger 100 biljoner sollumnositeter kallas extremt lysande infraröda galaxer (ELIRGs). ELIRGs infraröd luminositet antas produceras ur en stjärnbildningsaktiv galaktisk kärna (AGN) aktivitet.

WISEJ0909+0002 upptäcktes först som en ELIRG-kandidat med en rödförskjutning på 1,87 med hjälp av eROSITA- röntgeninstrument ombord på Spektr-RG-rymdfarkost. Rödförskjutning är ett fysikaliskt fenomen där elektromagnetisk strålning ökar i våglängd och således minskar i frekvens när strålningskällan färdas bort från observatören vilket för synligt ljus innebär en förskjutning mot rött. Det motsatta fenomenet, blåförskjutning, uppstår när strålningskällan färdas mot observatören.

Genom att analysera data från eFEDS, har ett team av astronomer ledda av Yoshiki Toba vid Kyoto University i Japan bekräftat ELIRG-statusen för WISEJ0909 +0002 och fått information om detta objekt. Studien kompletterades med arkivdata från NASA:s Chandra och ESA:s rymdfarkost XMM-Newton.

Resultatet visar att WISEJ0909+0002 har en infraröd luminositet på cirka 179 biljoner sollumnositet. Detta härleddes från spektralenergianalys (SED) modellering baserat på fotometrisk data och bekräftar att denna galax är en ELIRG. Astronomerna noterade också att den relativt låga vätekolonntätheten för WISEJ0909+0002 är överraskande med tanke på dess extraordinära infraröda luminositet. Det kan tyda på att ELIRG är inbäddat i en stor mängd gas och damm.

Sammantaget verkar de observerade egenskaperna hos WISEJ0909 + 0002 indikera att vi bevittnar en kortlivad ELIRG-fas i den galaktiska utvecklingen av denna källa. Studien visade även att WISEJ0909 +0002 har en massa på nästan 500 miljarder solmassor medan massan av dess supermassiva svarta hål uppskattas vara cirka 7,4 miljarder solmassor. Stjärnbildningshastigheten i galaxen beräknades till cirka 3850 solmassor per år (nya stjärnor per år).

Bild från pixabay.com Istället för på galaxen ovan som det inte finns bild på kan denna bild vara spännande och tänkvärd anser jag. Vad är en människa och vad gör människan här, i det människan kallar universum och verklighet.

En tänkvärd historia kommer även här.

När Gud skapat allt och till slut skapade människan frågade människan Gud ”Vad är meningen med allt detta?

Gud svarade, ”Måste allt ha en mening?”

”Ja naturligtvis”, sa människan.

”Då överlämnar jag åt människan att tänka ut en sådan” sa Gud och lämnade människan.