Medborgarforskare upptäckte atmosfäriskt fenomen

 

2015 såg medborgarforskaren I. Griffith att något ovanligt skedde på natthimlen över Dunedin på Nya Zeeland. (medborgarforskning innebär  att personer som inte är forskarutbildad hjälper forskare att undersöka olika ting. Det vanligaste är att hjälpa forskare att samla in och eller granska stora mängder data i en omfattning som inte skulle vara möjlig för forskaren själv eller dess stab att på egen hand hinna med inom rimlig tid). 

Griffith såg en blodröd ljusbåge som rörde sig över natthimlen. Han filmade fenomenet. Se medföljande länk där även en film finns på fenomen av liknande slag. 

Under de kommande 30 minuterna förändrades bågen långsamt till det som  kallas en Strong Thermal Emission Velocity Enhancement (STEVE). 

Filmen skickade Griffith därefter till  astronomerna vid University of Otago, i Dunedin. Dessa skickade i sin tur filmen vidare till  kollegor. Så småningom bildades ett team av astronomer för att studera händelsen. Dessa samlade även in data från andra källor, inklusive satelliter allt analyserades vid ett lokalt observatorium. När man studerat all data av fenomenet visade de första bilderna som fångades av Griffith  en stabil norrskensröd (SAR) båge, en subauroral struktur, en händelse som inte är ett norrsken men inträffar i atmosfären på grund av ännu okända skäl.

Forskarna noterade att fenomenet sammanföll med en geomagnetisk storm vilket är en störning av i jordens magnetosfär vilket tyder på att fenomenet troligen har ett samband med  laddade partiklar i den övre atmosfären. När ljusbågen sedan avtog och bleknade bort sågs ett annat ljus i närheten som beskrevs som ett grönt staket. Ett fenomen som har rapporterats tidigare vid liknande händelser som beskrivs ovan. Detta gröna staketfenomen är än mindre förstått än det blodröda bågfenomenet.

Forskarna noterar att alla tre ljushändelserna inte var auroror eftersom alla tre tycktes vara resultatet av ett lokalt uppkommit energifenomen snarare än av partiklar som kom utifrån. De noterade också att händelsen var den första kända där alla tre fenomen fanns samtidigt i en händelsekedja.

Bild vikipedia på ett fotografi av ett STEVE-fenomen den 17 augusti 2015 på Little Bow Resort, AB, Kanada.

Överraskningar som då asteroiden 2019 OK plötsligt dök upp i solens motljus önskas ej.

 

Asteroiden 2019 OK dök plötsligt upp med kurs mot jorden den 25 juli 2019. Den hade inte synts till innan då den kom i solens motljus.  Det var då Luisa Fernanda Zambrano-Marin med team vid Areciboobservatoriet i Puerto Rico upptäckte den och gick till handling. Zambrano-Marin hade nu 30 minuter på sig att få så många radaravläsningar som möjligt. All undersökning måste göras på den tiden (30 minuter) Innan den passerat oss och var på väg bort från oss. Som väl var hade den inte kurs direkt mot Jorden.

Asteroiden gjorde rubriker eftersom den tycktes komma från ingenstans (oupptäckt)  innan den färdades snabbt vidare förbi oss.

Zambrano-Marins resultat publicerades i Planetary Science Journal 10 juni, bara några veckor innan Asteroid Day, som är den 30 juni vilket är en dag som ska sprida global medvetenhet för att hjälpa till att utbilda allmänheten om dessa potentiella hot.

"Det var en riktig utmaning", säger Zambrano-Marin, en UCF-planetforskare. – Ingen såg den förrän den praktiskt taget passerat så när vi fick larmet hade vi väldigt lite tid att agera. Trots det kunde vi fånga mycket värdefull information."

Asteroiden var mellan 0,04 och 0,08 mil i diameter och rörde sig snabbt. Det roterade ett varv var tredje till femte minut. Det innebär att den är en av de  4,2 procent av kända asteroider som  roterar. Det här är en grupp som forskarna säger det behöver forskas mer om.

Uppgifterna indikerar att asteroiden sannolikt är antingen av C-typ. En typ som består av lera och silikatstenar, eller S-typ, bestående av silikat och nickeljärn. Asteroider av C-typ är bland de vanligaste och några av de äldsta solsystemet. S-typ är den näst vanligaste.

Zambrano-Marin analyserar vidare de data som samlats in via Arecibos planetary radardatabas i sin fortsatta forskning. Även om observatoriets teleskop kollapsade 2020 kan Planetary Radar-teamet analysera insamlad äldre data i den befintliga databanken som sträcker sig över fyra decennier. Personalen renoverar även nu de 12 meter stora antennerna för att åter kunna använda teleskopet i framtiden.

Bild vikipedia på hur dess kurs var då den oväntat dök upp under den 24 juli 2019.

Supernovan SN 2012Z förbryllade. Stjärnan som exploderade fanns kvar.

 

En supernova är en händelse då en stjärna exploderar. Termonukleära supernovor är den fullständiga förstörelsen av en vit dvärgstjärna så har vi alltid sett det och även observerat händelsen.

Men astronomer får nu tänka om efter att den märkliga termonukleära SN 2012Z  gick av stapeln en explosion kallad en typ Ia:x supernova. Klassificerad som en svagare explosion av den traditionella typ Ia (ordinär supernovaexplosion). Då typ Ia;x är av mindre kraftfullt slag och en  långsammare explosion har vissa forskare utarbetat en teori om fenomenet de kallar misslyckade Ia-supernovor (Ia:x supernova). Den nya observation bekräftar denna hypotes.

Det var under 2012 som supernovan 2012Z som finns i den närliggande spiralgalaxen NGC 1309 som hade studerats på djupet och hade fångats in i många Hubble-bilder fram till detta år. 

 2013 gjordes ett samordnat försök att identifiera vilken stjärna i de äldre bilderna som motsvarade stjärnan som hade exploderat. Analysen som fortgick blev framgångsrik först  2014. Forskare kunde då identifiera en stjärna vid supernovans exakta position. Det var första gången som utgångsstjärnan till en vit supernova av detta slag identifieras.

"Vi förväntade oss att se en av två saker när vi fick den senaste Hubble-datan", sa McCully. "Antingen skulle stjärnan helt ha försvunnit eller fortfarande varit kvar vilket betytt att stjärnan vi såg på bilderna före explosionen inte var den som sprängdes. Ingen förväntade sig att se en överlevande stjärna som även ökat i ljusstyrka."

McCully och teamet i övrigt tror nu att den halvt exploderande stjärnan ökade i ljusstyrka eftersom den blåst upp till ett mycket större omfång än sitt ursprung. Supernovan var inte tillräckligt kraftig för att blåsa bort allt material, så en del föll tillbaka i det som kallas en bunden rest tillbaks till stjärnan. Med tiden förväntade man sig att stjärnan långsamt skulle återgå till sitt ursprungliga tillstånd (storlek) bara med den skillnaden att nu vara mindre massiv (ha lägre densitet).

Paradoxen är att ju mindre vita dvärgstjärnor är desto mindre massa de har, desto större är de i diameter. Hubble Space Telescopets data förvånade alla inte bara för att dess bilder visade att stjärnan fanns kvar efter explosionen utan nu var ännu ljusstarkare än innan explosionen. Huvudförfattaren till rapporten Curtis McCully postdoktoral forskare vid UC Santa Barbara och Las Cumbres Observatory, publicerade resultatet av  upptäckten i en artikel i The Astrophysical Journal  och presenterade dem även vid en presskonferens vid det 240: e mötet i American Astronomical Society.

De förbryllande resultatet ger oss ny information om ursprunget till några av de vanligaste, men ännu inte helt förstådda explosionerna i universum. I årtionden ansåg forskare att typ Ia supernovor sker  när en vit dvärgstjärna når en viss gräns i storlek, kallad Chandrasekhar-gränsen, cirka 1,4 gånger solens massa eller över. 

Den modellen har fallit något i onåd under de senaste åren eftersom många supernovor har visat sig ske av stjärnor mindre massiva än denna gräns och nya teoretiska idéer indikerar att det bör finnas andra förklaringar till att de att exploderar. Astronomer är inte säkra över om stjärnor någonsin kommit nära Chandrasekhar-gränsen innan de exploderat av de som hittills hittats. Med ett undantag forskarna i detta fall tror  att denna tillväxt till den ultimata gränsen är exakt vad som skedde med SN 2012Z.

"Konsekvenserna av typ Ia supernovor är stora", säger McCully. "Vi har funnit att supernovor åtminstone kan växa till denna gräns innan de exploderar. Ändå är explosionerna svaga, åtminstone under en del av tiden. Nu måste vi förstå vad som gör att en supernova misslyckas och blir en typ Ia;x, och vad som gör en supernova framgångsrik som typ Ia.

Framgångsrik (min anm.) innebär att en stjärna helt utplånas. En misslyckad att något blir kvar. Kan materialet i stjärnan ha betydelse? Kan gas i närområdet påverka hur händelseförloppet fortgår? Frågor ännu utan svar.

Bild pixabay.com Ja vad blir nästa fråga som vi ännu inte ställt om verkligheten och universum?

Svavelresternas ursprung på månen Europa

 

SwRI (Southwest Research Institute i San Antonio, Texas, USA) varifrån man studerar månen Europa  ska snart få hjälp med studierna av Europa Ultraviolet Spectrograph (Europa-UVS) som ska finnas ombord på NASAs Europa Clipper vilken planeras att lanseras sändas upp under 2024.

Forskare är i dag nästan helt säkra på att det under månen Europas isiga yta finns ett saltvattenhav som innehåller nästan dubbelt så mycket vatten som alla jordens hav tillsammans. Månen kan även vara den mest lovande platsen i vårt solsystem i sökande efter liv utanför Jorden.

"Europas relativt unga yta består till största delen av vatten fruset till is", säger Dr. Tracy Becker, huvudförfattare till den rapport som beskriver dessa UV-observationer. "Att avgöra om de material utöver is är ursprungliga på Europa eller ditkomna utifrån ex meteoritnedslag är viktigt i  förståelsen av Europas bildande och utveckling."

En bedömning av ytmaterialet kan  ge insikter i sammansättningen av det underjordiska havet. SwRI: s datainsamling är den första som producerat en nästan global karta som visar att svaveldioxid på månen korrelerar med storskaligt mörkare regioner på både synliga och ultravioletta våglängder.

"Resultaten är inte förvånande, men i detta arbete fick vimycket bättre täckning och upplösning än under tidigare observationer", säger SwRI: s Dr. Philippa Molyneux, medförfattare till rapporten. "Det mesta av svaveldioxiden finns på ena halvklotet av Europa. Det är sannolikt koncentrerat där på grund av att Jupiters samroterande magnetfält fångar svavelpartiklar som sprutar upp från månen Ios vulkaner och ger dessa partiklar  kurs mot denna sida av månen Europa.

Io är en av Jupiters största månar och det mest vulkanaktiva objektet i vårt solsystem. Jupiters magnetfält kan orsaka kemiska reaktioner mellan isen och svavlet vilket då skapar svaveldioxid på Europas yta.

"Förutom att studera svaveldioxiden på Europa fortsätter vi att försöka förstå varför Europa vars yta domineras av is inte ser ut som man förväntar sig av fruset vatten i ultravioletta våglängder vilket beskrivs i rapporten, säger Becker och tillägger. "Vi arbetar aktivt vidare för att förstå varför."

Rapporten om ovan publicerades  nyligen i The Planetary Science Journal.

Varför vatten som fryser inte ser ut som is på jorden här i detta ljus kan diskuteras (min anm.). Kan det vara svavelfärgat, Kan det vara ett tunt isskikt där vi ser underliggande lager av mineral? Tankar man får. Kan det vara Europas atmosfär som färgar isen? Strålning eller gas mellan oss och månen? Inget vet än.

Bild på månen Europa från vikipedia.

Se otroliga vyer över landskapet på MARS.

 

Under det senaste året  har NASAs Curiosity Mars-rover rört sig genom en övergångszon på Mars. Övergångszonen mellan en lerrik region till en  saltrik mineralregion. I detta fall rik på sulfat. Tidigare riktades vetenskapsteamets intresse i första hand till den lerrika regionen och även den sulfatrika i letande efter spår av forntida sjöar och floder. Men nu har man börjat rikta sin uppmärksamhet mot zonen mellan dessa två regioner (övergångszonen). Faktum är att denna övergångszon kan ge kunskap om Mars klimat för miljarder år sedan och den tid mellan flytande vatten och torka som skett på planeten.

Lermineralerna bildades när sjöar och strömmar en gång forsade över Gale Crater och deponerade sediment vid det som nu är basen av Mount Sharp, det 3 mil långa och 5 kilometer höga berget vars fot Curiosity har kört uppför sedan 2014. Högre upp på berget i övergångszonen visar observationer från Curiositys er att bäckarna torkat till rännilar och sanddyner bildats ovanför sjösedimenten.

Se gärna denna länk  där bland annat en film från youtube från NASA visar ett fascinerande landskap och förklaringar ges på vad vi ser.

Bild  från NASA, där NASAs Curiosity Mars-rover fångade denna syn på skiktade, flagnande stenar som tros ha bildats i en gammal vattenströmbädd eller liten damm. De sex bilderna som utgör den mosaik vilken togs med Curiositys mastkamera, eller Mastcam, den 2 juni 2022, den 3,492: e marsdageni roverns uppdrag. Upphovsman: NASA / JPL-Caltech / MSSS

Det beräknas att det finns fyra fientliga civilisationer i Vintergatan.

 

1977 upptäckte Big Ear Radio Telescope vid Ohio State University en stark signal på kortvågbandet  kommen från rymden. Signalen stark och intensiv var i en exakt frekvens och hade många egenskaper som visade att den kom från rymden inte från en störande källa från jorden. Signalen fick namnet "Wow!" och är ännu i dag en gåta som det spekuleras om.

Signalen är den starkaste kandidaten för ett meddelande skickat av en utomjordisk civilisation. Ingen vet säkert vilken signalkällan var och den har aldrig återupprepats. Under de senaste åren har teorier utarbetats som ska kunna tillskriva "Wow!" till kometer i utkanten av vårt solsystem. Men det astronomiska samfundet avvisar dessa teorier.

2020 återupplivades intresset för "Wow!" när Cabellaro identifierade en solliknande stjärna i närheten av området där signalen "Wow!" upptäcktes. Om analysen är korrekt kan "Wow!" ha kommit från denna solliknande stjärna 1800 ljusår bort.

"Wow!" hördes endast på en frekvens utan att något brus på någon av Big Ears 50 andra närliggande kortvågsfrekvenser. Detta är ett starkt bevis på att "Wow!" inte var en naturlig signal då dessa orsakar brus på andra närligggande frekvenser, "Wow!" -signalen var  fokuserad vilket vi kan förvänta oss av en signal på kortvågsbandet sänd av en intelligens.

Signalen "steg och föll" under de 72 sekunder den var detekterbar. Detta överensstämmer med signaler från rymden som ökar i intensitet när de rör sig över himlen och närmar sig teleskopets mottagare och sedan minskar i styrka när signalen rör sig bort från teleskopet.

Utöver det observerades signalen nära 1420 MHz, en "skyddad frekvens" som jordbaserade sändare är förbjudna att använda då denna  frekvens är reserverad för astronomiska studier. Allt detta pekar mot ett utomjordiskt ursprung eftersom satelliter och markbundna naturliga radiokällor skulle ha upprepats medan "Wow!" -signalen var en engångshändelse. Baserat på tidpunkten och orienteringen av Big Ear-teleskopet drog astronomer slutsatsen att den måste ha kommit någonstans i riktning mot Skyttens stjärnbild.

Debatten om meddelanden och huruvida det utgör en risk för oss har återupplivats de senaste åren delvis som svar på ansträngningar med Breakthrough Message , Galileo Project  och The Beacon in the Galaxy (BITG) –meddelandet  - en uppdaterad version av Arecibo-meddelandet 

Trots meningsskiljaktigheterna är man överens om att en diskussion måste äga rum på internationell nivå och att det måste ske nu. Båda sidor arbetar också aktivt för att få till en diskussion för att få så många statliga enheter, vetenskapliga institut, ideella organisationer, entreprenörer och allmänheten att delta. En diskussion om faran att göra sig känd för okända därute.

Capallero en spansk exoplanet hunter och SETI researcher och även science communicator säger "Jag baserade uppskattningen på frekvensen av invasioner (likt den nu pågående av Ryssland) på jorden under de senaste 100 åren. Endast 51 länder av 195 länder invaderade ett annat land under den tiden (enligt mig ett stort antal(min anm.)).

"Jag fann att när tiden går och mänskligheten utvecklas, minskar frekvensen av invasioner. Extrapolera resultaten till mänskligheten när den blir en typ 1-civilisation som kan göra interstellära resor blir frekvensen och därför sannolikheten för invasion ner. Uppskattningarna är baserade på livet som vi känner det". Men säger Alberto Caballero Díez att samma analys av mänskligheten att även vi kan bli en "skadlig civilisation" när vi har blivit en typ 1-civilisation på Kardashev-skalan 

En civilisation på denna utvecklingsnivå kan utnyttja all sin planets energi och begränsa ett mått av interstellära resor till närliggande stjärnsystem. Hans analys visade även att högst fyra skadliga civilisationer teoretisk kan finnas inom hörhåll för våra radiosändningar. Caballero sa att detta indikerar att en utomjordisk invasion inte är det största existentiella hotet mot mänskligheten. Finns annat som klimat inre splittringar dekadens och invasioner av diktatorer, pandemier etc (min anm.).

För lite mer i ämnet plus tre korta you tub filmer om ämnet ovan följ denna länk.

Bildr.com så kan en invasion av fientliga aliens gestalta sig.

Astronomer i Kina misstänker de fått in signaler från aliens.

 

Signalerna upptäcktes av det 500 meter långa Aperture Spherical Telescope (FAST) som finns i Guizhouprovinsen i sydvästra Kina. Signalerna kan komma från en avlägsen utomjordisk civilisation enligt en nyligen publicerad rapport från kinesiska forskare.

Det var astronomer vid Beijing Normal University som upptäckte "flera fall av möjliga tekniska spår av från en utomjordisk sändare utanför jorden", enligt rapporten om händelsen som publicerades tisdag 14 juni i Science and Technology Daily, den officiella tidningen för Kinas ministerium för vetenskap och teknik.

Signalerna plockades upp av Kinas femhundra meter långa Aperture Spherical Radio Telescope (FAST). Världens största radioteleskop. Sky Eye (teleskopets smeknamn) har arbetat med att skanna efter radiosignaler som kan indikera på sändningar av från utomjordiskt liv sedan 2019. Genom att analysera insamlad data från 2020 säger forskarna att de upptäckte två misstänkta inte naturliga kortvågssignaler. Nu under 2022 hittades under en riktad undersökning mot kända exoplaneter ytterligare en mystisk kortvågssignal.

Eftersom signalerna är på kortvågsbandet något som vanligtvis endast används av flygplan och satelliter på Jorden kan signalerna ha producerats av utomjordisk teknik. Forskarna säger dock att deras resultat är preliminära och bör tas med försiktighet tills analysen är klar.

"Det är flera kortvågssignaler som skiljer sig från tidigare upptäckta och teamet arbetar för närvarande med ytterligare utredning av fenomenet", säger Zhang Tongjie, forskningsledare vid China Extraterrestrial Civilization Research Group vid Beijing Normal University, till Science and Technology Daily.

Möjligheten finns även att de nu misstänkta signalerna är någon form av radiostörning från jorden och det behöver bekräftas om detta kan uteslutas. Det kan bli en lång process innan vi säkert vet om detta är svaret eller inte.

Spännande att följa vad resultatet blir (min anm.). Kortvågssignaler som detekterats från något på Jorden eller någon okänd sändare därute.

Bild pxhere.com en alienplanet som kan finnas därute.