Hallucinationer visar att människan har mer än en kropp.

De kan uppstå ur missbruk som gått för långt då hjärnan blivit överbelastad av detta onaturliga medel som får den att reagera onaturligt och ge bilder och ljud ur intet. Den gör en egen blandning av minnesintryck och intryck från sinnesorganen.
Hallucinationer är överreaktioner från en överbelastad hjärna.

Visst kan det ge upplevelser av både mardrömslik karaktär men även supersköna upplevelser i drömlik karaktär som känns helt verkliga.

Men frågan jag ställer är inte detta. Istället är det vad är det som upplever detta? Om nu hjärnan ger dessa upplevelser av fasa eller lycka vad är det då av dig som upplever detta?

Inte är det väl hjärnan som upplever sin egen reaktion av kaos? Här är det något som inte stämmer.
Om hjärnans hallucinerande var enbart upplevelser i hjärnan skulle inte något i personligheten uppleva det som varken skönt eller fasa. Något upplever det och kan ge ord eller känsla.

Kan detta vara grunden i människan? En själ. Kan det som upplever beskrivas som det vi i många religioner benämner själen? Visar upplevelser av hallucinationer att det finns en grundläggande personlighet i människor som kan benämnas själ och att kaos i hjärnan kan upplevas utifrån ett känsloliv som visar att vi är mer än en kropp?

Gott Nytt År.

Vad är såkallat håll som många yngre får medan få äldre känner av det?

Håll i sidan är något de flesta känt av vid snabb gång eller språngmarsch. Man kan då ta något i handen och krama detta hårt. En sten ex. Då lättar denna kramp.

Men ännu i dag vet forskarna inte vad som utlöser krampen eller vad det är.

Jag har teorin att det är en muskelspänning orsakad av nervtrådar som inte hänger med riktigt vid snabba rörelser. En pseudomuskelspänning. Den existerar enbart genom en tillfällig kollaps av nervtrådar i sidan av kroppen.

Muskelspänningen finns inte utan är en smärta orsakad av nervimpulser som kollapsat på väg mot benen som är i rörelse.

Därför bör det i sidan finnas en nod där impulserna går vidare till benens muskler. Men då många impulser kommer samtidigt kan en tillfällig kollaps bli resultatet som däremot kan kännas mindre om man hårt trycker på en sten som man håller i handen.

Detta visar att trycket på stenen i handen utlöser ett spänningsfall som löser upp nervknutskollapsen i noden som jag vill kalla den del av kroppen där hållet uppstår.

En teori så god som någon om fenomenet tycker jag.

Skapar pedagogiken bra pedagoger?

Knappast. Vad som skapar en bra pedagog är inte den utbildning denne får utan personligheten och intresset för att förmedla ett budskap. Att se hur någon tar till sig det som valts att läras ut tillsammans med ett kritiskt tänkande på vad som serverats.

Ingen utbildning i världen skapar bra pedagoger. Däremot skapar den kunskapsrika pedagoger.

Men kunskap är inte samma sak som att kunna förmedla kunskap.

Det handlar om social förmåga när det gäller att förmedla kunskap. Detta kan man inte lära ut då det är en personlighet.

Därför finns det mycket högutbildade pedagoger som är totalt värdelösa med att lära ut sitt ämne. Eleverna somnar under deras lektioner alternativt förstår inte vad som pedagogen talar om.

Alternativt finns det dåligt bildade pedagoger betygsmässigt som kan sitt ämne och trollbinder sina elever. De är bra pedagoger med dålig bildning.

Pedagogik bör liksom andra ämnen lärs ut av pedagoger som brinner för sitt ämne och som kan förmedla sina tankar utan att krångla till förmedlingen av detta. De ska kunna göra sig förståeliga för andra.

Ofta är dessa samma personer som är sociala i privatlivet. Medan motsatsen inte är speciellt populära i privatlivet.

I Göteborg fanns Kal o Ada.

Göteborgshumor. Var kom den ifrån? Jag vet inte, men kan den ha sin bakgrund i att Göteborg är en sjöfartsstad?

Hur man då ska tolka varför humorn är som den är där och om det finns något i att den är särskild.

Jag letade på nätet och fann följande idé.

Här sägs att en hovfotograf som hette Aron Jonason var den som grundade den göteborgska traditionen med ordvitsar. Han var fotograf åt Oskar II på kungayachten HMS Drott då den under flera somrar i följd låg förtöjd i Marstrand . En kväll då Jonasson fotograferat mycket och använt magnesiumblixt ska följande ha sagts av Konungen:

Det var väldigt vad Jonasson blixtrar mycket!

Varvid Jonasson blixtsnabbt (vad annars) replikerar:

Ja, blixtrar den ene så åskar den andre!

Detta ska ha varit början på göteborgsvitsen och senare Kal och Ada historierna.

Hur mycket som är sant i detta kan man fundera över. Har Göteborgshistorierna inte funnits längre?

Kan man inte hitta någon annan förklaring om nu denna finns. Men som sagt allt har en början och början som kommer från kungliga kamrar eller umgänge hade åtminstone förr en stor möjlighet att uppmärksammas.

Sitt som ett ljus

De senaste årtiondena har ämnet gymnastik i skolans värld ändrat namn till idrott.

När jag gick i skolan på 60-talet hade folkskolläraren även detta ämne som då kallades gymnastik. Vi fick ofta stå på led och göra armar uppåt sträck med flera gymnastiska övningar. Och lägg väl märke till att detta skedde taktfast på lärarens order och utan all form av musik. I dag är musik något som genomsyrar många idrottshallar när barn och ungdomar utövar någon sportgren i hallen. Sportgrenar som volleyboll, landhockey mm.

Inte står barn på led i dag enligt Lingpedagogikens ramar och sträcker upp armarna och gör taktfasta rygg och magmuskelövningar.

Har det blivit bättre? På det viset att idrottslärare i dag är specialutbildade inom sitt område till skillnad mot folkskoleläraren som var lite av varje kan det ha blivit bättre.

Men nog var det tryggt att som jag upplevde det ha samma lärare i alla ämnen hela folkskoletiden ut. Ja jag hade visserligen ny lärare varje år men det berodde på personalomsättning. Så varje läsår ny lärare men sedan hade denne alla ämnen under detta år. En annan sak är att i dag kallas läraren ofta mentor eller ibland pedagog. I norra Sverige och Mellansverige kallades läraren inte heller som i syd lärare utan ibland magister.

Bingo folknöjet även på nätet

Säkert har många av er testat olika bingosajter och lika säkert är att många av er fått nya vänner på dessa sidor.

Du som är nyfiken men är orolig för att förlora kan testa att spela utan att satsa något. Det är ditt val om du vill spela med eller utan pengar. Vissa bingosidor kan du spela på utan riktiga pengar. Andra ger dig ett startkapital så du kan testa på att spela.

Det finns även en hemsida där man ger tips på olika seriösa bingosidor och deras utbud av gratisbingo eller provapåbingo.

Så varför inte testa att spela på nätet. Tryck på länken bingo och du hamnar rätt och kan läsa om några olika bingosajter på svenska för att sedan bestämma dig för om och vilken du önskar testa utan krav på någon fortsättning.

Jag har testat både svenska och ickesvenska gratisbingosidor. Jag har faktiskt också vunnit en gång och fick en bok den gången i vinst. Så visst kan man vinna även om man spelar på gratissidor.

Men vill du spela om pengar så behöver det inte kosta så mycket. Det finns sidor där minsta insatsen är 20 öre och det är inte dyrt.

Testa du har inget att förlora utan en ny upplevelse att se fram emot.

Skillnaden på Idrott och gymnastik är tidsandan

De senaste årtiondena har ämnet gymnastik i skolans värld ändrat namn till idrott.

När jag gick i skolan på 60-talet hade folkskolläraren även detta ämne som då kallades gymnastik. Vi fick ofta stå på led och göra armar uppåt sträck med flera gymnastiska övningar. Och lägg väl märke till att detta skedde taktfast på lärarens order och utan all form av musik.

I dag är musik något som genomsyrar många idrottshallar när barn och ungdomar utövar någon sportgren i hallen. Sportgrenar som volleyboll, landhockey mm.

Inte står barn på led i dag enligt Lingpedagogikens ramar och sträcker upp armarna och gör taktfasta rygg och magmuskelövningar.

Har det blivit bättre? På det viset att idrottslärare i dag är specialutbildade inom sitt område till skillnad mot folkskoleläraren som var lite av varje kan det ha blivit bättre.

Men nog var det tryggt att som jag upplevde det ha samma lärare i alla ämnen hela folkskoletiden ut. Ja jag hade visserligen ny lärare varje år men det berodde på personalomsättning. Så varje läsår ny lärare men sedan hade denne alla ämnen under detta år. En annan sak är att i dag kallas läraren ofta mentor eller ibland pedagog. I norra Sverige och Mellansverige kallades läraren inte heller som i syd lärare utan ibland magister.