Förr talades det om förbrytarmänniskan.

Exempel på en läkare som kallade en viss människotyp för detta var den italienska läkaren Lombroso.

Han såg vissa människor födda till brottslingar. Detta utifrån att de hade någon förälder som gjort något fuffens.

Även kvinnor som fött barn som de inte hade en pappa till sågs mer eller mindre som horor.

Då deras döttrar växte upp sågs även de som sådana. Sådan mor, sådan dotter. Sådan far, sådan son. Dåliga anor födda som brottslingar och lössläppta.

Man sökte efter utseenden som visade på brottsliga anor.

Det man söker hittar man, om man vill. Man hittade olika slag skalltyper där en viss typ visade på brottslig benägenhet.

Utseenden som visade på brottslighet. Som visade på ras. Som visade på jude, mm mm.

Människan har alltid velat se sig som en del av något där man sorterar ut det skrämmande och okända som något som är fel.

Det som skiljer från en själv och ens värderingar.

Vetenskapen gick dessa urskiljningsförfaranden till mötes under 1900-talets rasbiologi.

I dag finns fortfarande vi- och dom känslan kvar.

Vår kära Allians rider ännu idag på detta genom att urskilja sjuka och långtidsarbetslösa som dom som är arbetsskygga simulanter och därför ska segregeras hårt om de inte klarar att bryta sitt utanförskap.

Människan är sig lik i alla tider, det är bara metoderna för urskiljning som skiftar, och det som tillåts i en viss tid används urskiljningslöst och oempatiskt utan misskund.

Lokal är viktigt då det gäller arbetstrivsel.

Olika människor trivs och arbetar bäst under olika förutsättningar.

En del trivs bäst i stora utrymmen där många arbetar gemensamt eller gruppvis. Öppna kontorslandskap har även blivit vanligt.

Men för min del avskyr jag dessa landskap. Många gånger störs man av arbetskamratens sorl och prat i sådan miljö.

Men värst av allt är att arbeta i en lokal med några stycken där någon har en radio i gång.

Musik och skrål och koncentrationen försvinner och man blir matt och dåsig. Då får man ta många pauser, gå ifrån för att få tyst och kunna tänka och koncentrera sig.

Nej, tillbaks med små men funktionella egna kontorsrum med fönster.

Här kan man arbeta effektivt.

I industrin finns alltid möjlighet att använda hörselskydd för att slippa musik och skrål. Vilket är mycket värre störningsmoment än maskiner som går.

På kontor kan man absolut inte använda hörselskydd då man då skulle ses som en kuf och knappast höra telefon eller andra elektroniska medels signaler.

Bort med radioskval från arbetsplatser.

Coachning vår tids gissel.

Vart är du på väg?

Har du en plan och vad innebär den? Är den realistisk eller är den konstruerad utefter framgångsteoretikernas ”Du kan” budskap?

Coachning i all ära, men hur realistiskt är det?

Jag tvivlar på denna frälsningslära. Realism är mer konkret. Alla kan inte allting. Alla kan inte peppas till att ta bra beslut för sig själva. Alla kan inte det dessa coachningsläror försöker förmedla.

Det blir ofta fel. När någon som tror på dessa lärors mästare (vilka säkert inte alltid tror på den själva) försöker göra och leva utefter detta och misslyckas. Då blir resultatet än sämre när det gäller självkänslan än innan dessa coacher rörde till tillvaron.

Nej. Realism är bättre än detta hurtiga trams som inte leder längre för någon än vad livet lett utan dessa hurtbullars dumheter. Förverkligandekurser av skilda slag för utvalda grupper har funnits länge nu. Många som deltagit i dessa företags maranatamöten (hallelujamöten utan religionsanknytning) knäcks.

Stoppa hurtbullarna, så människor kan planera sina liv utan uppsträckningar och ledsamheter i onödan.

Logik ologiskt.

Som allt annat ses logiskt handlande utifrån subjektets verklighetsuppfattning.

Logik kan även ses utifrån en agenda bestämd på ett visst forskningsfält.

Logiskt tänkande ska många gånger vara strikt materialistiskt och ska gå att mäta och väga och göra statistik av.

Ologiskt är allt annat som inte godkänts av någon vetenskaplig gren.

I samhället är logik och ologiskt flytande och många förstår inte skillnaden mellan logik och känslomässigt tillfälligt agerande.

Privatpersonen är knappast logisk i sitt handlande eller tänkande. Logik är ett begrepp som används och förstås så gott det går enbart inom olika forskningsgrenar.

Att skapa tecken av ljud.

Det är att skapa förståelse till ett språk som gör att de som delar detta kan kommunicera med varandra.

Att skriva ner dessa tecken som ska symbolisera olika läten i ett gemensamt språk fodrar att den som gjort detta lär ut tecknen för ljuden till andra och att denna kunskap sedan sprids som ringar på vattnet.

Men vad som kan vara fundersamt är hur detta var möjligt utan att ljuden omtolkades teckenmässigt på vägen.

Tänk bara hur omändrad en historia blir om den berättas för någon, denne berättar för en annan osv. När kanske bara ett tiotal berättat denna i en obruten följd har historien förändrats ibland till oigenkännlighet. Det har blivit en ny historia.

Därför är det förunderligt att tecken som betyder olika ljud i ett alfabet kunde spridas och förstås över stora områden i en tid med dåliga kommunikationer. Visserligen var det bara de lärde som fick lära sig detta nya med läs och skrivspråk men nog är det fascinerande.

Varför läsa deckare?

För nöjes skull, javisst.

Men det finns annan litteratur som även kan läsas för nöjes skull och som då ger en ny kunskap.

Deckare handlar ju bara om ett brott och en upplösning av vem som utfört det och varför.

Annan litteratur ger förståelse av verkligheten och ibland även nya infallsvinklar att leva utefter.

Vilket är mest spännande om man förstår detta. Jag anser att fantasi där deckare ingår kommer långt ner på listan.

Jag läser mycket men bara facklitteratur, när jag någon gång försökt läsa annat har intresset falnat mycket snabbt då jag enbart får tanken, varför ska jag läsa detta, det har ju aldrig inträffat eller det lär mig inget.

Inlevelse är unikt i dag.

Kan du med inlevelse förstå din medmänniskas dilemma?

Den långtidsarbetslöse eller långtidssjuke som får leva på mycket små marginaler och ändå acceptera att många ser denne som simulant och lat?

Få kan i dag detta. Man har itutats genom Alliansens politik, med sitt löjliga mantra jobblinjen, vilket i deras version slår iskallt mot de svaga.

När en regering förespråkar iskalla, icke empatiska handlingar mot de svaga, då har de mörka, onda krafterna åter börjat få spelrum i samhället.

Lakejer arbetar för dem, för att slippa bli arbetslösa själva. Människor säljer sig till en grym arbetsuppgift och ursäktar sig med att de gör som staten bestämt.

Den som säljer sig är inte läkarskrået, tvärtom, de arbetar fortfarande för människan och dess vård vid sjukdom.

Det är istället de som sitter på Försäkringskassan som nu är lakejer i ondskans tjänst. Utan förbarmande fullföljer de en omänsklig uppgift mot sjuka, en uppgift de fått av Alliansens teoretiker och ideologi.

Likväl som långtidsarbetslösa får lida pin. Här verkställs eländespolitiken, dock inte av Försäkringskassan, utan av bl.a fackföreningars a-kassa m.fl. som utan större protester fullföljer förödmjukelsepolitiken.

De som drabbas har drabbats mindre tidigare, men även den politik förra regeringen hade med aktivitetsgaranti etc var förödmjukande, så många har gett upp i dag. Ska det vara så i ett modernt samhälle?

Tyvärr så säger merparten av svenskarna ja till detta. De som inte själva har drabbats. Ännu.