Undersöker du ofta din närmiljö?

Närmiljön är den miljö där du lever. Den du dagligen promenerar längs med och där du ev tillbringar din vardag om du har ett arbete.

Om inte, ta dig tid att göra detta. Sänk din blick och se vad som växer längs gångbanan och hur detta skiftar dag för dag och ser ut i olika väder och ljus.

Se efter vilka detaljer som ändrats dag för dag där du vistas. Jag lovar, det förändras alltid på något sätt.

Gå inte i din egen värld när du är ute eller på en plats du ofta besöker. Stäng av MP3 spelaren, upplev var du är, lyssna, lukta och se verkligheten.

Det ger ett betydligt mer givande liv än något som spelar i öronen eller självförsjunkande tankar som isolerar.

Lev, upplev och se. Närmiljön kan ge, och gör det om man är uppmärksam, lika stora psykiska upplevelser som en Thailandsresa eller liknande. Men man måste då lära sig att använda sina sinnen och inte döva dem.

Om alla människor är unika, vad är då normalt?

Vi får alla veta att vi är unika och att ingen människa är den andra lik. Vi har alla egna fingeravtryck som vi präglar verkligheten med.

Ingen har varit lik någon annan sedan människan kom till och skapades. Vi ingår i en skapelse som fortskrider och som vi utan tvekan kan kalla evolution. Evolutionen är ett bevis på Guds skapelse, inte tvärtom som många fått för sig.

Men om vi nu alla är olika och alla alltid varit unika individer psykiskt som fysiskt, vad innebär det då att vara normal?

Knappast en psykisk eller fysisk status. Man kan däremot se normalitet som det svenska lagom. Inte för mycket och inte för litet. Något som kan accepteras utifrån regler och normer i en viss tid.

Om man tillhör detta lagom kan man accepteras. Men det innebär inte att man inte är olik andra. Man är fortfarande unik men vissa idéer ex bör man inte förverkliga om de ses som icke lämpliga i den tid som man hamnat i.

Utseendet kan man i dag förändra hur man vill genom kosmetika och operationer. Därför ser vi många som ser mycket lika ut då dessa försöker likna det vanligaste skönhetsidealen av vår tid.

Känslan av att saker och ting är overkliga

Många har säkert upplevt overklighetskänsla i vissa situationer som snabbt uppkommit.

Som gammal science fiction fan kunde man få den känslan när man läste något som vände upp och ner på den verklighet man skapat inom sig. Man fick en känsla som i science fiction sammanhang kallas ”sence of wonder”.

En bok inom detta gebit, i vilken jag upplevde detta, var

 ”Återkomst till morgondagen” av L Ron Hubbard. En bok han skrev innan han blev berömd för sin egenkombinerade religion scientologin och som inget har med denna att göra.

Överraskande känslomässiga upplevelser kan ge samma känsla. Många har säkert upplevt detta när vardagen vänds upp och ner genom någon oväntad plötslig händelse.

Man ska dock inte jämföra det med en chockartad händelse då chocktillstånd är något helt annat och istället är förlamande psykiskt. Istället ska känslan ses som när man upplever att man fått svar på något man inte ens ställt frågan på.

Det kan kanske ha viss likhet med frälsning eller andra mirakulösa upplevelser.

Att fundera ut en mening

Är det inte det vi alla gör dagligen och alltid? Funderar ut en mening och ser en mening i att göra något just nu och inte senare.

Skulle vi inte göra det hamnar vi i ett tillstånd av apati där vi inte ser en mening i någonting.

Meningar kan var subjektiva eller altruistiska men har en gemensam nämnare, att tillfredsställa något behov.

Behov av att ses som betydelsefull, antingen för andra eller egoistiskt.

Att fundera ut en mening för ett handlande kanske inte är så vanligt. Meningen ses utan att man funderar ut den. Om behovet av att fundera ut en mening behövs för ett agerande finns det troligen hos personer som är på väg att ge upp och som riskerar att hamna i ett apatiskt tillstånd.

Men däremot finns behovet att fundera ut en mening hos alla som önskar en förklaring på något som hänt. Något någon annan gjort och för nyfikenhetens stillande i någon av alla naturens eller filosofins teoriverksamheter.

Tidsbestämning är subjektiv om man inte gör den med en klocka.

Oj vad tiden gick fort. Så långsamt klockan går.

Känns det igen? Beroende på vad man gör eller vad man väntar på upplevs tiden olika.

Två personer som tillsammans hjälps åt med en uppgift kan uppleva tiden på olikartat sätt. Den ena tycker tiden kryper fram medan den andra upplever att den går snabbt.

En som är nyanställd upplever ofta den första tiden och allra mest den första dagen som att tiden står nästintill stilla. Medan arbetskamraten tycker tiden flyger fram.

Den som upplever att tiden står nästintill still kommer efter några veckor att uppleva att tiden går snabbt. Det beror på att då börjar personen kunna sitt nya arbete och rutiner har arbetas fram. Koncentrationen behöver inte vara på helspänn längre och tiden känns gå fortare då personen kan tillåta sig att slappna av lite mer.

Den som arbetat länge på samma plats upplever tiden som snabbt förflyktigad.

Tidsupplevelse beror på vad som förväntas av en, hur tiden kontrolleras och om personen kan ta egna initiativ. Tid är med andra ord en subjektiv känsla utifrån något mätbart eller något upplevande just nu.

Är du närvarande eller frånvarande? Plus boktips!

Frågan kan vara dum men likväl finns en substans i den.

Är människan närvarande psykiskt i alla situationer där denne bör vara det eller ses vara det?

Nej, långt ifrån. När arbetsuppgifter blir rutinartade är människan ofta i fantasins domäner då denne ej behöver tänka på vad hon gör utan följer de rutiner som alltid fungerat.

Men det är då olyckan kan vara framme, den överraskande olyckan som händer just för att rutinerna avbryts av något i arbetsuppgiften som inte hänt förut. Något händer. Utifrån kommer något och stör eller om det är en maskin något händer med denna som aldrig hänt tidigare eller som man trodde inte kunde hända och så är skadan där.

Frånvaro kan även vara att en person ses uppmärksam i umgänget med någon eller ses följa en föreläsning koncentrerat. Men det är egentligen enbart ett sken av uppmärksamhet då personen planerar något helt annat, morgondagen kanske.

Motsatsen finns också, en person ses ointresserad ut men är egentligen djupt koncentrerad. Allt är möjligt, att bedöma något eller någon blir ofta subjektivt och därför ofta helt galet.

Jag lånade en bok skriven av dominikanersyster Sofie Hamring med titeln Om jag glömmer dig Jerusalem. Möten mellan judedom och kristendom.

Jag rekommenderar denna bok varmt då jag lärde och förstod mer av vår bibels berättelser och tidsföljden i denna efter att ha läst boken. Många aha-upplevelser levererades.

Pedagogik är en behandlingsform

Att lära ut är en form av att behandla en annan människa för att forma denne till att kunna något denne inte kan.

För detta ändamål finns många olika former att gå tillväga. Från början var våld en metod, att banka in kunskap som ansågs viktig att kunna.

Numera finns inte denna form då man numera vet att alla inte kan lära på samma vis och inte kan bankas in kunskap på.

Det finns däremot ett otal så kallade pedagogiska inriktningar att tillgå.        Egna och utarbetade. Alla dessa kunskapsförmedlingsinriktningar kallas med ett gemensamt ord i dag pedagogik. Detta begrepp är sedan i sin tur uppdelat i många olika inriktningar. Allmän, idrotts, pedagogisk-psykologi, sociologisk-psykologi mm mm.

Sedan finns olika skolor av detta, Montessori m.fl. Utöver det som sagt egenkombinerade på en särskild läroanstalt. Skolor som koncentrerar sig på att lära en viss kunskap. Gymnasier som kallas fotbollsgymnasier, it-gymnasier mm.

Allt är därmed en enda röra av pedagogik utifrån den tidsanda som råder i dag. Förändring till leda, experiment till leda inom område efter område och besparingskrav från politikerna. Samtidigt som utbildning fortfarande är en klassfråga.

För ett tag sedan kom ytterligare en rapport av samma slag som vi sett lite då och då under hela 1900-talet och som fortfarande gäller. Att barn från hem med icke studievana föräldrar presterar sämre i skolan.

Detta är det enda som är sig likt och aldrig kommer att förändras. Det är min övertygelse, oberoende av alla pedagogiska experiment.

Pedagogik har blivit en lekstuga för pedagoger.