Frihet finns inte längre

Mycket litet. Du kan inte röja ny mark i en orörd natur då all natur i Sverige i dag ägs av något eller någon.

Du kan inte söka tillfälliga arbeten och lagligt ta emot en lön utan att skatta för den och då du skattar finns du åter i ett register som boende på en plats.

Du kan inte odla all din mat, slakta dina djur och ta ut virke ur en skog som du inte äger och där bygga dig en boning. Du måste äga den mark du bygger på, finnas med i ett fastighetsregister och du får inte jaga och fiska hur som helst.

Det finns jakttider och det finns lagar som reglerar var och hur och vem som får göra detta på en viss plats. Du får äga ett fiskespö men om du ska ha ett jaktgevär så måste du ha jägarexamen och söka licens för vapnet.

Allt detta ovan är en uppräkning för att visa att du inte kan bli självständig i dagens samhälle då detta är genomsyrat av lagar och normer för att kontrollera en stats innevånare.

Det finns ingen frihet av gammalt slag. Frihet i dag ses istället som ekonomiskt oberoende, för den som har ett arbete. Frihet att säga vad du tycker och tryckfrihetslagen, vilket innebär att säga och skriva nedlåtande om religiösa ting, arbetslösa och sjuka, men inte om sexuella minoriteter eller invandrare.

Om detta är ersättningen för riktig frihet låter jag vara osagt, men frihet har annan betydelse i dag än förr.

Samhällets utveckling har inget slutmål, bara förändringsiver.

Utveckling var tidigare, från 1700-talet och framåt, en utveckling för att göra livet enklare och mindre arbetsamt för människor.

Man började tro på att människan kunde bli herre över naturen och att allt kunde göras, bara kunskapen hittades.

Uppfinningarna kom slag i slag genom hela 1800-talet och en stor del in på 1900-talet.

Visst uppfanns mycket som var till en välsignelse för människor och levnadsstandardens ökning.

Men sedan fanns plötsligt det mesta som kunde förenkla och ge levnadsförbättringar.

Vad hände då, för nu är vi i vår tid? Jo, då inga behov fanns skapade man nya behov. Ex på detta finns inom alla områden.

För att ta ett ex. Alla nya konstruerade behov av att hela tiden vara uppkopplad och tillgänglig. Internets möjligheter till konstruerade behov som det numera populära Facebook. Nog klarade sig människan lika bra innan detta och liknande stressmoment kom.

Nya teveapparater, fler kanaler. Vem orkar se alla dessa kanaler? Vem har tid? Ingen, absolut ingen.

Vi var lyckligare och mer tillfredsställda när vi hade en enda kanal i teve eller för att inte säga ingen alls.

Allt detta är konstruerade behov. Det är ting som ej behövs för människan. Radion däremot är en uppfinning där människan har ett behov. Här kan man få samhällsinfo snabbt och lätt vid en krissituation i samhället. Bilder behövs inte då det ofta blir ett frosseri i andras olycka med skådandet av mänskliga katastrofer.

Jag påstår att vi redan har allt som behövs för mänskligheten, det handlar numera bara om fördelning så alla kan få användning av det som behövs. Behov av nya mobiltelefoner med design av skilda slag är ex på sådant som inte behövs men som är lönande att tillverka för konstruerade behov.

I dag är skapande till största del enbart förändringsiver som inte alltid förbättrar, tvärtom, men skapar nya behov för att ge lönande försäljning.

Detta är meningslöst.

Företagande kan istället koncentrera sig på att producera och sälja det som behövs. Livsmedel till tredje världen finns behov av, skolor mm.

Vi i västvärlden har det vi behöver, och mer än det. När många här kan konsumera lyx medan människor på andra platser inte kan få mat för dagen.

Då visar detta på hur fel kapitalismen är och hur usel människan är mot sina medmänniskor. Ondskans lakejer styr och har oftast gjort det genom historien fast människan är fri och kan välja en motsatt väg än den egoistiska.

Dock finns något där mycket av utveckling fortfarande brister och det är läkar- och medicinvetenskapen. Här blir vi aldrig i balans med människans behov.

Tag klivet över den tröskel som du har att gå över.

Ett steg i taget brukar man säga och du närmar dig det mål du hoppas nå. Det viktiga är inte att komma fram snabbt utan att inte ge upp, hur små steg det än fodrar för att inte stanna upp.

Vägen kan kantas av mer eller mindre svåra hinder. Trösklar att ta sig över.

Kanske du aldrig når ditt mål i livet. Men det viktiga är att inte ge upp utan ta små små steg närmre detta. Planera för nästa möjliga steg, om det lyckas är det bra annars omplanera och försök igen.

Att nå fram är som sagt inte det viktigaste utan det är att vara på väg.

Den dag du ger upp och inte tar nästa steg eller planerar nästa steg då är faran att du inte kan ta andra steg heller på livets väg.

Att ge upp är första steget mot utplåning. Din utplåning.

Ser du stjärnan i det blå?

Ja, om du lyfter på huvudet och ser uppåt en mörk natt och molnen inte skymmer sikten ser du troligen många stjärnor.

Men ovanstående rubrik behöver inte tolkas så krasst. Det betyder även att du kanske ser lösningen på dina problem i fjärran och hur du ska nå dit för ett lugnare livsmönster.

I detta fall innebär då stjärnan hoppet. Inte att förväxlas med blå dunster, vilket innebär bluff och båg i betydelsen dagdrömmar som inte kan realiseras.

Istället ska du se det som möjligheter och en väg att gå.

Ser du stjärnan i det blå? Om inte, sök den.

Den finns, och där du ska söka är inom dig själv.

Lycka till med att hitta den.

Vad är att vara frisk? Varning: bliv inte sjuk!

Att inte ha behov av att söka läkare på grund av fysiska eller psykiska upplevelser av negativ art?

För många är det säkert så. Andra ser det som att vara på benen och klara av vardag och ev arbete utanför hemmet.

Att vara frisk är inte något som kan ses som annat än en subjektiv bedömning. En person som anser sig, och känner sig, fullt frisk enligt de premisser denne har för begreppet, kan vid en undersökning av en objektiv läkare anses mycket sjuk i någon åkomma.

I dag och i Sverige bedöms en person som frisk och arbetsför efter en viss tid.

Är du inte frisk efter en viss tidsperiod kan du lämnas vind för våg och ingen bryr sig om dig. Du sänds till arbetsförmedlingen, men dessa kan inget göra för sjuka personer. Vilken arbetsgivare anställer en person som inte kan arbeta?

Detta är bara ytterligare ett exempel på Alliansens mantra arbetslinjen, vilket har en begreppsmässigt naiv betydelse. Vi ska satsa på arbetslinjen, inte bidragslinjen. Men vad innebär detta?

Enbart att den som inte kan arbeta, inte får ett arbete eller inte passar in i arbetsmarknaden av andra skäl, ska segregeras ekonomiskt till varning för andra så att de som kan arbeta verkligen gör det.

Det har lite likhet med hur man behandlade brottslingar förr. Man torterade dem så grymt man kunde på öppen plats och tvingade människor att se på. Detta för att visa hur det gick om man inte följde lagen och normerna.

I dag är de utförsäkrade en varning för de arbetande på hur det går om de, av någon anledning, slutar sina arbeten om de inte först har ett annat.

Projektion blir ursäkten för att må dåligt

En person som mår dåligt ser snart andra som skyldiga till att denne mår dåligt. För att må bättre vill denne gärna att andra ska veta att denne mår dåligt på grund av de andra och önskar på alla sätt som ges möjlighet visa detta. Målet är att dessa då ska må sämre med anledning av att de fått den förstnämnde att må dåligt.

När så väl ev sker och den förstnämnde upplever detta, mår denne bättre. Denne har då projicerat sitt dåliga mående på den andre och mår bättre av detta alternativt vet att den andre också mår dåligt.

Det har blivit jämvikt och hämnden är ju ljuv som det heter, även om den riktas mot icke skyldiga i detta fall.

Men den som mår dåligt har fått en ursäkt inför sig själv för att må dåligt. Det är ju på grund av några andra denne mår dåligt, har personen konstruerat fram i sin verklighetskonstruktion.

Människan är en projicerande varelse i många fall. När denne skapar ondska, kärlek eller någon annan känsla är det ofta med uppfattningen att någon annan är skyldig till detta.

De privata helveteskonstruktörerna

Ju mer som en person ser som privat desto mer begränsar denne sitt liv och sina möjligheter.

Privat kan vara bra ibland men kan bli till en förbannelse i andra sammanhang.

Gränsen kan bara den enskilde dra men gränsen för vad som är vad skiljer sig mellan människor beroende på miljö vid uppväxt och hur arvsanlagen ser ut.

Vi har alla sett de ensamma olyckliga människor som drar på stan, det lyser ur dem hur ensamma de är, men samtidigt är de så frustrerade att de inte önskar social samvaro.

De bryts sakta ner och ingen bryr sig om dem. De har inga anhöriga eller så har de brutit med dem.

Många går på droger eller psykofarmaka och det tragiska slut som väntar dem lyser ur deras kroppshållning och döda blickar.

Varför blev det så?

I många fall genom att de överdrivit vad de såg som privat och därigenom slutade ta kontakt med medmänniskor eller lät ev vänskap ebba ut genom att inte visa initiativ till att behålla den.

Det är människor i skuggans värld. Udda personligheter som skrämmer andra ju längre ner i navelskådande de sjunker.

Livet kan bli tragiskt. En del skapar sitt eget inferno och kommer aldrig att kunna bryta detta onda som i första hand drabbar den enskilde själv.

De har hamnat i sitt eget konstruerade helvete här på jorden.