Varför kommenterar människor artiklar på nätet?

Är det för att de älskar att se sina tankar på pränt? Är det kanske för att det är enda vägen de kan göra sig hörda?

Det sista är nog det sannaste och ofta är det personer som är absolut maktlösa och frustrerade på samhället som enbart ser sig ha denna utväg att protestera och klaga på.

Få politiker eller makthavare lägger in en kommentar på en artikel på nätet.

Däremot går dessa gärna i svarsmål om någon har skrivit en insändare som publiceras i en tidning.

Är då en kommentar av en artikel på nättidningen något som läses och den som kritiken riktas mot ser? Svaret måste bli; i de flesta fall inte. Om däremot samma kritik riktats i en insändare i en dagstidnings tryckta upplaga som i en kommentar på nätet hade med stor sannolikhet den kritiserade gått i svaromål.

Är det då meningsfullt att lägga in kommentarer? Ja för den som lägger in denna stiger självkänslan. Att sedan ingen läser detta, mer än moderatorn på tidningen för godkännande, är en annan sak. Personen har fått skriva av sig, en bra psykologisk ventil har utlösts.

Så fortsätt kommentera era lokalpolitikers agerande och affärer på er lokaltidnings nätbilaga eller regeringens agerande i en rikstidning. Självkänslan ökar då och det får dig att känna dig som att du inte är betydelselös.

Vad är meningen med att hålla ett tal?

Varför hålls tal och vilken är meningen?

Förr var det kanske för att den som gav talet på en bankett, middag o.s.v därigenom fick en fördel hos den som talet riktades till. Man berömde denne för vad den gjort och stod för och räknade därmed med att få fördelar av detta.

Vem som helst ansågs inte lämplig att hålla ett tal. Sedan spred sig detta till allmogen som även dessa började hålla tal på bemärkelsedagar men då av lite annan karaktär. Här florerade humor och berättelser av minneskaraktär av vad den som talade tillsammans med den tilltalade gjort under ungdomsåren, vänskap eller arbete.

Numera är tal mest en tradition uppskattat av få, men ofta mest skämtsamma eller ironiska i många sammanhang. Ingen räknar med fördelar efter att ha hållit ett tal utan det är bara tradition, där man rosar eller skämtsamt talar en stund under det att skratt och applåder florerar.

Undantag kungamiddag etc, här finns allvaret fortfarande i talsammanhang.

Är kockar hemska människor?

Vi minns filmen Kocken där en sadistisk kock plågar sina medhjälpare med grymheter som man inte trodde var möjliga i modern tid.

Jag trodde det var en film, inget som speglade en verklighet som kanske var vanlig då 1969 och än mindre i dag.

Sedan läser man och förundras hur det ännu i dag och då i verkliga livet, finns en hierarki som man inte trodde var möjlig i köksregionerna.

Den uppfattning jag trodde var riktig om kockar och matlagning efter alla kockprogram i teve var att det var gemytliga män och kvinnor som var snälla och omtänksamma mot allt och alla.

Så fel detta verkar vara. Jag läste Reportageboken; Rapport från vår sköna nya värld, skriven av den legendariske Günter Wallraff vilken kommit ut i år.

I de reportage han nedtecknat i denna bok där han inkognito kommit in i miljöer för att arbeta och avslöja missförhållanden, finns ett reportage från en känd restaurang i Tyskland, Wartenberger Müle.

Här styr, eller styrde, kocken H Krüger med järnhand praktikanter under reportagets nedtecknande, ord som rövknullare och andra otrevligheter förekom dagligen, arbetstider runt 18 timmar om dygnet var och är kanske vanliga ännu. Lön kunde betalas ut lite hur som helst, eller inte alls, till de anställda mm mm.

Är kockar skräckvarelser på många restauranger och är de diktatorer även i vårt land?

Man kan undra.

Varför är brons tredje pris i tävlingssammanhang?

Guld och silver är ädelmetaller och grundämnen vilka många smycken i långa tider tillverkats av. Men brons, finns överhuvudtaget bronssmycken att köpa i dag? Brons är en legering och en ädelmetall, men inte ett grundämne.

Bronsåldern har vi hört talats om, den kom efter järnåldern. Kan det finnas ett samband med denna tids smycken och tredjepriset brons i dag? Jag vet inte.

Skulle vi inte idag hellre ha en ädelmetall som även är ett grundämne som pris?

Förslagsvis platina. En metall dyrare än guld. Platinasmycken finns men här i Sverige är de ännu ovanliga.

För att modernisera prisutdelningarna skulle då 

första pris vara Platina, 

andra Guld 

och tredje Silver.

En idé som jag ser som möjlig att genomföra.

Vår järnmalm räddade många släkter in i vår tid.

Andra världskriget, Sverige, en tid av fasa för de flesta, hopp för andra, beroende på vilken samhälls och människosyn man hade.

I Sverige fanns tyskvänligheten de första åren av kriget men allteftersom krigslyckan vände vändes denna till sin motsatts. Nazisvensken blev USA-vän och transittrafiken sågs inte längre med lika välvilliga ögon.

Vår export av järnmalm till krigsindustrin sågs inte längre som en garanti för att slippa att bli invaderade av Tyskland. Vi förstod att Tyskland gick mot en förlust av kriget och vi vågade kritisera Tyskland.

Hur det gick sedan vet vi alla hoppas jag. Men en sak kan vi däremot vara säkra på och det är att genom vår undfallenhet mot Tyska nazitidens agenda slapp vi krigets fasa här. Många svenska liv sparades och genom detta lever många av oss i dag som aldrig annars blivit födda om våra fäder och mödrar hade blivit offer i kriget.

Undfallenheten i Sverige då kan många av oss tacka för i dag, annars hade vi aldrig kommit att födas. Vilka av oss som då tillhört de ofödda kan vi inte veta.

Hur Europa sett ut i dag om vi sluppit nazitidens fasor är även det en fråga som kan ställas men inte besvaras. Troligen hade vi haft högre levnadsstandard i Europa och ett helt annat samhälle.

Kan alla ha fel?

Självfallet, men kan alla acceptera att de har fel i en fråga eller uppfattning?

Nej, tyvärr kan inte alla det. Många tänker statiskt den uppfattning, den tro, den lärdom de en gång fått kan de inte förändra då det skulle krascha deras verklighetsuppfattning och personlighet.

Andra däremot söker förändring aktivt och kan likt kameleonten byta uppfattning utefter vart fördelarna finns för detta.

Andra vilka är de som är bäst lämpade för vår tids agenda kan både ge och ta. De kan förstå andras tankar och även förändra sin egen uppfattning av något efter prövning av argument.

Vi är därför som mänsklighet uppdelade i dessa tre slag av tänkande och vilken du tillhör känner du bäst själv efter ovan beskrivning.

Att vända kappan efter vinden för att få som man vill

Sokrates sa en gång att retorikern kan få en sak att framstå som omväxlande rätt eller orätt för samma persons åsikter när han vill.

Jag påstår att det är just detta som vår tids, men även romartidens, advokater kunde och gör. De vänder kappan efter vinden likt många politiker gör. Genom att vinna en politisk debatt eller ett brottsmål får karriären en skjuts uppåt.

Och det personen försöker få igenom med skicklig retorik, ont eller gott, är relativt efter vilket som önskas uppnås för karriären. Heder och hederlighet är inget som betyder något i dessa sammanhang.

Om det får en mördare fri eller en oskyldig släppt eller dömd har ingen betydelse. Enbart att det fall advokaten fått till del vinns är av betydelse, då får advokatens karriär en skjuts uppåt. Liksom att politikerna som får igenom sin vilja får en uppmärksamhet som ger en karriär uppåt.

Det är självfallet att vända kappan efter vinden och ta parti för det som lönar sig bäst. Men för seger behövs retorik och av den anledningen har detta skolämne fått mer och mer betydelse i vår tid. Detta då en skicklig retoriker kan uppleva att det leder till att öppna stängda dörrar in till maktens korridorer.