Mystisk isformation på månen Titan

Titan är Saturnus största måne och den näst största månen i solsystemet efter Jupiters måne Ganymedes vilken är störst. 


Forskare har nu hittat isblock vilka ligger i en långsmal sträcka över nästan hälften av Titans omkrets. Dessa isblock av vattenis var inget man trodde fanns. Vilken geologisk effekt som ligger bakom detta vet man inte.


 Forskningen och upptäckten baseras på data som samlats in av NASA: s rymdsond Cassini som tillbringade 13 år av sin färd med att studera Saturnus och dess månar. Farkosten gjorde mer än 100 förbiflygningar över Titan Innan den kraschade ner i Saturnus i september 2017.



Månen Titan har en tjock, kväverik atmosfär och vätskor mestadels av etan och metan vilka har egna kretslopp och regnar ner på dess yta (men även något vatten) och fyller sjöar och hav.



”Tanken är att försöka få en global känsla av vad fördelningen av isen på ytan är jämfört med mängden organiska ämnen på ytan' ”, berättar författaren Caitlin Griffith, i en rapport. Hon är planetforskare vid University of Arizona, Griffith. 

Hon är ännu inte säker på vad den massiva linjen av is (av vatten) kommer av för händelser i det förflutna. ”Det är en stor funktion som berättar något om det sätt som Titan var tidigare, men vi inte vet riktigt vad”, sa hon. ”Jag tror just nu det i grunden säger oss att det är komplicerat att hitta svaret då ytan själv är  ganska komplicerat uppbyggd”.


Nog finns det många mysterier kvar däruppe som vi önskar svar på säger jag själv som skriver denna blogg.

UFO rapporter ska sparas igen men inget visas upp för allmänheten.

UFO betyder på svenska oidentifierade flygande föremål. Många ser dessa rspporter som besök av varelser från rymdens djup.


Den amerikanska marinen gör inte detta. Men planerar nu att inrätta ett officiellt rapporteringssystem för att undersöka och övervaka rapporter från och till piloter vilka rapporterat om oidentifierade flygande objekt (UFO).


Men de rapporter som kommer in blir inte offentliga.


Biträdande chef för Naval Operations Politico för informationskrigföring, berättade för The Washington Post att det har varit ett antal rapporter av obehörig eller oidentifierade  farkoster över olika militär-kontrollerade områden och luftutrymmen under de senaste åren.  Marinen och [US Air Force] tar dessa rapporter på allvar och undersöker varje rapport.


Själv anser jag som även ovanstående gör se länk som medföljer här att det handlar om provokativ överflygning eller spionage från stater som kanske  Ryssland och knappast är aliens.

Bilden är en fantasi på UFO- överflygning.

En kollision mellan två stjärnor för en halv miljard år sedan

Ett internationellt team av forskare från bland annat The Australian National University (ANU) har upptäckt två stjärnors kollision för omkring 500 miljoner år sedan.


Upptäckten kommer bara några veckor efter återstarten av det känsligaste vetenskapliga instrument som någonsin byggts. Det avancerade Laser Interferometer gravitations-wave Observatory (LIGO) vilket finns i USA och består av dubbla detektorer.


Det är två neutronstjärnors kollision vi nu kan se. En händelse ca en halv miljard ljusår bort och lika många år sedan.
  

Neutronstjärnor har en radie av 15 kilometer och är två gånger massan av vår sol.

Med det avancerade instrument som upptäckte denna historiska händelse förväntar astronomer att upptäcka gravitationsvågor från fler än mer omvälvande händelser därute.  Händelser vi aldrig har haft möjlighet att upptäcka tidigare. Kanske händelser som när ett svart hål sväljer en neutronstjärna och exploderande stjärnor på mycket långt avstånd i tid och rum vilka producerar mycket svaga signaler mm.


Ju mer avancerade instrument vi avsöker universum med desto mer kan vi hitta och desto mer frågor uppstår.


Bild från vikipedia på En arm av LIGO-interferometern som är en del av instrumentet som användes ovan.

En meteorits nedslagseffekt på månen den 21 jan. 2019.

21 januari 2019, fullmånen hade gått helt in i jordens skugga enbart sekunder senare efter den totala skuggfasen av månförmörkelsen slog en meteorit ner på månens yta.


Den orsakade en kort men ljus blixt och de som såg detta var amatörastronomer över norra halvklotet. Professionella astronomer uppmärksammade det inte förrän de månader senare började studera bilder tagna av en hop av åtta teleskop i södra Spanien.

Det team av forskare vilka sedan studerat bilderna tror sig nu veta hur hårt månen fick ta emot smällen. Meteoriten bör enligt beräkningar ha haft storleken av  30 till 60 centimeter och kraschat ner på månen i en hastighet 61 000 km/h.


Effekten resulterade i en krater på ca 15 meter i diameter. Genom att studera blixten av denna krasch i flera olika våglängder av ljus beräknas dess temperatur vid nedslaget ha varit ca 5 400C och dess vikt ca 45 kg. Energin som frisläpptes beräknas till ca 1500 kg.


Att upptäcka en så ovanlig händelse som ett nedslag på månen under en total månförmörkelse är unikt. Kanske vi aldrig upptäckt denna om inte amatörforskare slagit larm om vad de sett och därmed uppmärksammat astronomer om händelsen och fått dessa att agera.


 Men samtidigt är det en varningssignal för de bemannade månbesättningar som ska landa på månen i framtiden. Skydd måste finnas och spårning efter kommande objekt uppifrån annars kan fruktansvärda olyckor ske.


Det finns ingen skyddande atmosfär över månen som Jorden har. På Jorden brinner mindre objekt upp på sin nedfärd i atmosfären och träffar inte ytan.


På månen är det fritt fall i hög hastighet även av små objekt uppifrån.

I sista delen 2020-talet kommer sex asteroider att svepa förbi nära Jorden.

Under det sena 2020-talet med början sommaren 2017 och två år framåt besöks vårt närområde av sex asteroider. Ingen dock så närgången att krasch riskeras med Jorden om nu inga drastiska kursändringar sker.


Tre av dem kommer att vara synliga med kikare. En av dem Apophis (se bild ovan) kommer att vara synlig för blotta ögat.


 Den största asteroiden kommer som den första av dessa sommaren 2027. Asteroiden 1990 MU vilken har en storlek av 2,8 kilometers diameter. Två asteroider i serien kommer närmare jorden än månens avstånd till oss.



Uppgifterna om dessa förbiflygningar vilka kommer att ge bra tillfällen för både forskare och allmänhet att se dem presenterades den 30 april 2019 vid International Academy of Aeronautics' Planetary Defense Conference i College Park, Maryland av Lance Benner, radarspecialist vid NASA's Jet Propulsion Laboratory i California.

Det blir nog uppmärksammade händelser av många.


Bilden är på omnämnda asteroiden Adophis.

Asteroid 2019HS2 tog en ny kurs och kom närmre Jorden den 28 april 2019 än väntat.

En asteroid med namnet 2019 HS2 med en diameter av ca 13-30 meter, tillräckligt stor för att ge omfattande skador om den kraschat på Jorden kom in i närområdet till Jorden.


Det var den 28 april 2019 den svepte förbi oss i närområdet och under denna färd plötsligt ändrade riktning och kom närmre Jorden än väntat. Detta fick NASA att hålla ögonen på den så den inte ändrade kurs igen till direktträff med oss. Något som inte skedde som vi vet.


Den kom som närmst tidigt på morgonen amerikansk tid på ett avstånd från oss av 43450 km vilket i rymdsammanhang är nära.


Det motsvarar avståndet mellan Jorden och månen 5,5 gånger.

Allt gick väl denna gång.


Bilden visar Jorden och månen och kan ge en inblick i avståndet det handlar om alltså 5,5 gånger längre ut från oss än avståndet månen och Jorden på bilden. Om skalan stämmer vet jag inte men vi kan nog anta den är ungefärligt rätt.

Stephen Hawkings teori om svarta hål har fått en spricka.

En av Stephen Hawkings mest kända teorier den om mörk materia verkar inte stämma. Teorin säger att mörk materia är en för oss osynlig massa av mycket små svarta hål uppkomna genom BigBang.


Svarta hål av en storlek på ca en proton.  Dessa små svarta hål skulle vara svåra att se men ska ännu utöva en stor dragningskraft på andra objekt. (själv har svårt för att då se anledningen till universums accelererande expansion, min anm.)


Med den avancerade Den Hyper Suprime-Cam (HSC) en digital kamera på Subaru, teleskopet på Hawaii borde med kamerans bildteknik som kan ta en bild av hela Andromedagalaxen (den närmaste galaxen till vår egen) ge tecken från dessa små svarta hål som borde finnas i oändligt antal.


Masahiro Takada och hans team vid Kavli-Institutet för fysik och matematik i Japan använde denna kamera för att söka efter dessa  svarta hål. Resultatet blev nedslående och publicerades i tidskriften Nature astronomy. Dessa små svarta hål borde genom deras kraftfulla gravitationella fält ge tecken av  böjning av ljus – ett fenomen som kallat mikrolinsing. Men inget sådant upptäcktes. 


Takada och hans team tog ca 200 bilder av Andromedagalaxen över en tid av 7 timmar en klar natt. De hittade bara en potentiell mikrolinsinghändelse. Takada säger att de borde ha sett cirka 1000 mikrolinsingsignaler om Hawkings teori skulle bisa sig stämma.


– Mikrolinsning är den gyllene standarden för att påvisa svarta hål säger fysiker Simeon Bird vilken forskar om svarta hål vid University of California, Riverside. Bird var inte involverad i ovanstående forskning. Men uttalar sig om resultatet med följande ordgenom att påstå  ”Detta arbete utesluter inte att dessa svarta hål existerar och är mörk materia.


Jag misstänker dock att denna forskare inte vill förfalska något av Hawkings teorier förrän det finns absoluta bevis på att de inte stämmer. Det skulle göra att mycket v den utbildning som nu görs på universiteten då måste förändras i grunden.